Coromatics nya DART-center invigs

Sverige ska bli bäst i världen på att använda sig av digitaliseringens fördelar. Det är den målsättning som regeringen slagit fast och som riksdagen bekräftat. Det är en tuff målsättning, även om vi reedan ligger väldigt bra till. För att vi ska kunna nå det målet måste alla goda krafter hjälpas åt.

Idag har jag haft chansen att möta många sådana goda krafter, på olika platser i Värmland.

För att vi fullt ut ska kunna använda de möligheter som digitaliseringen ger så behövs det dels bredband i världsklass, men de är också helt avgörande att vi som enskilda och företag kan lita på att våra it-lösningar fungerar.

Min dag i Värmland inleddes i Sätterstrand där jag invigde bolaget Coromatics DART-center (Disaster and Recovery Training). Tanken med centret är att företag och offentliga organisationer ska kunna testa sin it-miljö under realistiska övningsformer och få chansen att studera vad som kan hända vid olika slags it-haverier, så att man kan lära sig vad man kan göra för att förebygga att de uppstår, om – om de uppstår – kunna minimera den tid som avbrottet pågår.

Och det är viktigt. För när allt fler funktioner i vårt samhälle, både i privat och offentlig regi, blir digitala, är det viktigt att vi verkligen kan lita på att systemen fungerar. Det förutsätter att man regelbundet stresstestar sina system och sin organisation och att man övar på hur man ska agera när oväntade haverier inträffar. Det måste alltid finnas en plan B, och den måste regelbundet testas så att man vet att den faktiskt fungerar.

Därför är initiativ som Coromatics DART-center väldigt värdefulla. Jag är övertygad om att det här är en bransch som kommer att växa och jag hoppas att fler företag, gärna svenska, väljer att engagera sig i den här branschen. För, som jag sa när jag i höstas framträdde på MSB:s konferens Mötesplats Samhällssäkerhet i Kista 17 november 2011 så måste vi ta de här frågorna på långt större allvar än hittills:

En sak är säker. Vi måste vara ödmjuka och inse att vi inte har alla svar på vart vi är på väg. Vi kanske inte ens har alla frågor. Vad vi vet är att vare sig utmaningarna eller vårt samhälles sårbarhet blir mindre framöver. Just därför måste vi ständigt rusta oss för nya utmaningar.

Vårt beroende av digitala tjänster ökar i snabb takt med att fler funktioner tillkommer. Funktioner som kommer innebära en lång rad möjligheter för oss som människor och för vårt samhälle, men också såklart utmaningar. En nyckelfråga är vilken roll vi anser att staten ska ha när det till exempel gäller medborgarnas förväntningar på trygghet. Det är ingen vild gissning att förväntningarna på staten kommer att öka. Med all rätt, vill jag säga. Ska Sverige vara bäst i världen på att ta tillvara digitaliseringens möjligheter måste människor känna trygghet och tillit till systemen.

Efter invigningen av DART fortsatte jag ut till världens snabbaste landsbygd, i Ransbysätter utanför Sunne där boende och företagare nu kommer kunna koppla upp sig med en snabb och pålitlig fiberförbindelse. Det är en satsning för framtiden och en satsning som kunnat förverkligas tack vare många lokala eldsjälars oförtrutna optimism och målmedvetna arbete, i kombination med att Sunne har en framsynt (centerpartistisk!) kommunledning som lyft bredbandsfrågan till en strategisk nivå. Och därtill har staten skjutit till pengar till ett tiotal föreningar i Sunne kommun, som stöd för att dra fiber till landsbygden.

Det är nästan omöjligt att förmedla den känsla man har i kroppen när man, inför de människor som bor i en av Sunnes allra minsta byar (Ransbysätter har strax under 60 invånare), får äran att inviga ett riktigt modernt bredband. Det känns lite som att, för att låna eldsjälen Lennart Svahns ord, släppa in framtiden i byn. Och när någon av oss församlade frågade Lennart vad det var för tänkande som gjort det möjligt att göra Ransbysätter till världens snabbaste landsbygd så sa han:

Därför att vi tänker precis som vanligt. Fast tvärtom.

Den bredbandssatsning Ransbysätter gjort kommer helt klart betyda att fler barnfamiljer (som räknar med att man kan nå youtube och Facebook och ladda hem skoluppgifter via nätet), och allt fler företag, kommer kunna välja att bo och leva i Ransbysätter. Och den utvecklingen är redan på gång, med tre företag som – tack vare fibersatsningen – redan funderar på att flytta dit.

Sverige är ett rikt land, med många fantastiska livsmiljöer. Och det är en rikedom som bara blir mer värd när modern teknik flyttar till landet och när allt fler – som Värmland – ”goes digital”.

Och vem vet, kanske kommer satsningen i Ransbysätter leda till att till och med en eller annan Stureplanskonsult väljer att flytta dit…!?

Min dag i Värmland följdes väl av media. Sveriges Radio rapporterade t.ex. att jag är avundsjuk på Ransbysätter, SVT rapporterade att jag tycker att en kaxig landsbygd med bra bredband är precis vad Sverige behöver, Värmlands Folkblad skriver att om Ransbysätter varit en Facebook-grupp så hade jag tryckt på ”gilla-knappen” direkt, NWT rapporterade att jag lovordade satsningen och  TV4 rapporterade från invigningen av DART.

Ps. En dag i Värmland är nästan som ett piller lycka, i starkt koncentrat! Och samtidigt illustrerar de senaste 24 timmarna bredden i det som är mitt uppdrag och min vardag: halv fyra igår satt jag i Berlin och förhandlade med den tyske ekonomiministern. Och halv fyra idag stod jag på verandan på Ransbysätters bygdegård och invigde världens snabbaste landsbygd genom att via storbild koppla upp en videokonferens med en vårdcentral i Bromma. Från Europas kärna till världens snabbaste landsbygd, på ett enda dygn. Det är en fantastisk förmån! Ds.

[Show as slideshow]

I samspråk med Tysklands ekonomi- och teknologiminister, tillika vice förbundskansler, Philipp Rösler.

Igår och idag har jag träffat mina energiministerkollegor från länderna kring Östersjön (Island, Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Polen, Tyskland och Sverige) för att diskutera olika energifrågor. Mötet i Berlin ägde rum inom ramen för BASREC, Baltic Sea Region Energy Co-opereration, vilket är Östersjöländernas samarbete på energiområdet.

Det finns ett stort spann mellan de länder som deltar i BASREC och mellan våra olika perspektiv på energifrågorna. Sverige och Danmark är förkämpar för förnybart, medan andra har mer fokus på helt andra energislag. BASREC är ett viktigt forum som ger oss chansen att – oavsett förutsättningar och utgångspunkter – utbyta erfarenheter och samarbeta där vi kan se att vi har gemensamma intressen.

Min uppmaning vid mötet var att vi inte får se försörjningstrygghet och investeringar i energieffektivisering och förnybart som varandras motsatser utan att vi måste se dem som viktiga delar som hänger ihop och som faktiskt förutsätter varandra. Och att det enda sättet att åstadkomma en långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt i Europa är att ställa om till långsiktigt hållbara energisystem.

Under måndagen inledningstalade jag vid mötets första session som handlade om säker tillgång och efterfrågan på energi, och då – liksom vid flera andra tillfällen – poängterade jag just detta.

Under möten som de här finns det alltid tillfällen att prata bilateralt med mina kollegor. Så också denna gång. Tillsammans med min tyske kollega, ekonomiminster Phillip Rösler, som också är partiledare för Centerpartiets liberala systerparti FDP, diskuterade jag effekterna av det tyska delstatsvalet härom dagen, men också Tysklands strategi för att klara av att avveckla all sin kärnkraft till 2022 och de pågående förhandlingarna i EU kring energieffektiviseringsdirektivet, infrastrukturförordningen och mycket annat.

Med Danmarks driftige klimat-, energi- och bostadsminister Martin Lidegaard (från Centerpartiets liberala systerparti Radikale Venstre) pratade jag om hur vi skulle kunna forma en vision för en nordeuropeisk energimarknad.

Och med den före detta isländske statsministern Halldor Asgrimsson – numera generalsekreterare för Nordiska Ministerrådet – (och, ja, tillhörande ännu ett systerparti – Framsokknarfluokkorinn – till Centerpartiet) pratade jag om gamla gemensamma minnen, från det nordiska samarbetet och från mina tidigare besök på Island.

Bara för att nämna några av alla de diskussioner man får chansen till under möten som detta.

Innan vi skildes åt tidigare idag antog vi ett antal prioriteringar för de kommande tre årens BASREC-samarbete. I det arbetet kommer ökad utveckling av det förnybara, ökad energieffektivisering och ett fördjupat arbete kring vilka energiinfrastrukturinvesteringar som är mes angelägna, och hur finansieringen av de kan underlättas, vara viktigt. Och i och med att de nya prioriteringarna slagits fast lämnade också Tyskland, som fram tills nu varit ordförande i BASREC, vidare stafettpinnen till det inkommande ordförandelandet Ryssland.

Det mest bestående intrycket efter de två dagarna i Berlin är att även om perspektiven ibland är väldigt olika runt Östersjön så är många av våra utmaningar och förutsättningar gemensamma: vi har stora behov av att investera i ny energiinfrastruktur, samtidigt som vår region har väldigt goda förutsättningar bland annat för mer bioenergi och en utbyggd vindkraft. Det är bra förutsättningar som vi måste bygga vidare på. För det ligger i vårt gemensamma intresse att vi, nu när vi står inför att göra stora investeringar i ny energiinfrastruktur i Europa, väljer att satsa rätt från början!

Ps. För mig var besöket i Berlin första gången som jag, sedan senast jag var där 1988, haft chansen att besöka staden igen. Den omvandling som skett sedan dess – när Berlinmuren fortfarande löpte genom staden – kan nästan inte beskrivas i ord. Så mycket har förändrats och så mycket har medvetet gjorts för att , inte minst med hjälp av de nya byggnader som uppförts, binda samman gamla Öst- med gamla Västberlin. Något som syntes väldigt tydligt när vi igår kväll tog paus i diskussionerna för en timmas båttur på floden Spree. Nästa gång hoppas jag kunna stanna lite längre och bekanta mig mer med det nya, öppna Berlin! Ds.

För det har varit en vecka med många viktiga händelser, i de frågor jag har ansvar för. 

Jag började veckan med diskussioner om politisk strategi med min stab. Det är viktig att ta sig tid för de långsiktiga diskussionerna – så att man kan förtydliga vart man vill gå – och det är alltid energigivande att diskutera framtid och målbilder med mina duktiga medarbetare i staben. Efter en konstruktiv stabsdag ser jag verkligen fram emot att tillsammans med staben ta mig an sommarens och höstens utmaningar.

Efter det har jag hunnit med flera viktiga framträdanden, och en rad inspirerande möten.

Jag har, som jag skrev igår, delat ut pris till innovatörer som drar sitt strå till stacken för att verkligen sätta it i människans tjänst. Det var väldigt inspirerande och stärkte mig i min övertygelse om att vi med hjälp av smart it kan göra så mycket mer för att underlätta alla människors vardag.

Jag talade om en långsiktigt hållbar energimarknad för basindustrin på ett seminarium anordnat av Eon. Om att de investeringar som görs i hållbar energi och i energieffektivisering också är investeringar i ökad konkurrenskraft och en hållbar framtid. Det är ett sätt att ta sig an frågorna som jag ofta använder  – av det enkla skälet att om vi inte samlas kring den insikten då kommer vi varken klara konkurrenskraften eller klimatutmaningen.  

I torsdags fick jag också chansen att avsluta Energirådgivarnas kongress där talade jag  om vikten av att energieffektivisera för att klara klimatutmaningen. Och energirådgivarna var verkligen en engagerad samling människor, som tydligt står bakom de mål vi slagit fast om att vi – i Sverige och EU – till 2020 ska öka vår energieffektivitet med 20 procent. Det är är ett viktigt mål som kräver att både industrin och vi konsumenter drar vårt strå till stacken. Därför var det extra roligt att få chansen att möta energi- och klimatrådgivarna som varje dag bidrar till att vi ska klara det målet och därmed klimatutmaningen.

Samma dag hann jag samla till dialogmöte med elmarknadens aktörer. Med utgångspunkten att skapa en bättre och effektivare elmarknad fick vi ta del av en utvärdering av elmarknaden, vi fick intressant information från Energimarknadsinspektionens kommande rapport om effekterna av elområdena och vi fick dessutom  en rapport om utvecklingen av den nordiska elmarknaden. Vi förde konstruktiva och intressanta samtal och jag har höga förhoppningar om att vi tillsammans kan fortsätta utveckla elmarknaden på ett bra sätt.

Senare samma dag (ja, den var lång och intensiv…:)  var jag  på It & telekomföretagens årsmöte och talade om de tillväxtfaktorer innovationer och digitalisering är. För det är uppenbart att digitaliseringen är viktig för att skapa jobb och tillväxt. Genom att utveckla verksamheter, hitta på nya tjänster och produkter och därigenom nya kunder. Rätt nyttjad kommer digitaliseringen ge oss en ljusare framtid.

Veckan avslutades i kammaren i Riksdagen där jag debatterade energiforskning och energieffektivisering. Jag är en sådan som tycker att det är riktigt roligt att få komma till Riksdagen och debattera aktuella frågor, och därför blev veckans interpellationsdebatter en perfekt avslutning på min supervecka.

Efter en sådan vecka är det, såhär på helgen, många intryck som ska landa. Jag tar med mig inspiration, ny kunskap och energin från många engagerade eldsjälar in i nästa vecka.

Och det blir också en spännande vecka, som börjar i Berlin där jag ska diskutera energifrågor med mina energiministerkollegor runt Östersjön, och som sedan går vidare till Värmland där jag kommer inviga dels ett säkerhetscenter och världens snabbaste landsbygd (tack vare snabbt bredband).

Men innan dess väntar helg, och lite välbehövlig återhämtning.

Trevlig helg till er alla!

Ettgrepsblandaren, en produkt som först togs fram som ett hjälpmedel för funktions-hindrade men som nu underlättar vardagen för de flesta av oss.

I onsdags hade jag förmånen att få tala vid en prisutdelning för entreprenörer och eldsjälar som verkligen vet hur man sätter it i människans tjänst, entreprenörer som utvecklar riktigt häftiga innovationer! Det jag talade på var Post- och Telestyrelsens  prisutdelning Innovation för alla. Med ett Design för alla-koncept kan vi hjälpa funktionshindrade, men också vi andra – alla vi som tar för givet att vi kan se, höra och röra på sig – har ofta stor glädje av det nytänkandet.

Meta Troell som talade på evenemanget tog t.ex. upp exemplet med engrepsblandaren som först lanserades som en ”handikappanpassad produkt”, men som därefter har gjort sitt intåg i nästan alla hem och underlättat för oss alla.

Eller ta den helt vanliga äggkartongen. Det är en produkt som enkelt kan öppnas och stängas med en hand, och designen gör att det är enkelt även för en person med synnedsättning att känna igen en äggkartong. Om ni har en stund över, försök göra det samma med en nyinköpt syltburk!

Onsdagens teman var två: att ”Underlätta vardagen för personer med dövblindhet” och ”Handel och betalning för alla”

Det som är så häftigt med de innovationerna är att de gör verklig skillnad i människors vardag. Innovationer som hjälper dövblinda att hantera e-post, surfa, skriva, läsa texter och lyssna på webbradio. Eller det hjälpmedel som gör att dövblinda kan rida. Med hjälp av vibrationer kan de styra hästen och dessutom kommunicera med sin ridinstruktör eller assistent.

Under temat ”Handel och betalning för alla” fanns det också många intressanta pristagare. Ta exempelvis Pitney Bowes mobilapp som visar information om exempelvis tillgänglighet till butiker och restauranger eller information om tillgängligheten vid hållplatser, närheten till handikapparkering och liknande.

Det är innovationer när de är som bäst. Och oftast handlar det  inte om avancerad raketteknologi, utan om att någon tar befintlig teknik, snurrar den ett varv till och till sist får vi en innovation som verkligen förenklar livet för människor som inte har det allt för enkelt i sin vardag.

Att delta vid den här prisutdelningen gav mig verklig inspiration och stärkte mig i att det mål jag jobbat för sedan den första dagen jag tillträdde som it-minister är helt rätt: att på allvar sätta it i människans tjänst.

För vad ska vi med all fiffig it-teknik till, om vi inte kan dra nytta av den? Allt för ofta diskuteras it som om det skulle finnas någon form av egenintresse i alla de siffror som nördiga civilingenjörer slänger sig med. Men sanningen är ju att det är först när människor verkligen kan använda och lär sig att använda tekniken som den gör riktig nytta. Precis som innovationer för personer med dövblindhet. Det är då vi på allvar sätter it i människans tjänst.

Tack PTS för en väl genomförd tävling och stort grattis till alla vinnare. Bra jobbat!

Det är dessutom ofta billiga insatser – billigare än att bygga ny produktion – och dessutom något vi är duktiga på i Sverige. Ett exempel är PFE, programmet för energieffektivisering i industrin. Det program som innebär att industrin, i utbyte mot energibesparingar, fått lägre energiskatt.  Tack vare det har vi under den första programperioden sparat nästan 1,5 terawattimmar el, vilket motsvarar elförbrukningen i ungefär 60 000 villor.  Energieffektivisering är helt enkelt klok klimatpolitik och dessutom klok ekonomi och därför är EU:s mål om att öka energieffektiviteten med 20 procent till år 2020 en av de viktigaste frågorna jag arbetar med just nu.

För några veckor sedan, i slutet av april, var det energiministermöte i Danmark. Ett informellt sådant där inga beslut fattades men där frågan om energieffektivisering diskuterades, däribland energieffektiviseringsdirektivet som just nu justeras under ordförandelandet Danmarks målmedvetna ledning. Målet är att kunna enas om en gemensam lagstiftning för energieffektiviseringsmålet, men också att kunna enas om hur vägen dit ska se ut. Från Sveriges sida har jag uttalat vårt starka stöd för Danmarks ambitioner att nå en överenskommelse före sommaren, och också tydliggjort att medlemsländerna måste vara beredda att göra mer för att klara av att nå energieffektiviseringsmålet.

Energieffektivisering är komplext, och när man diskuterar hur vi skall nå de stora målen är det lätt att fastna i detaljer. I morse kunde man på  Ekot höra om Hyresgästföreningens oro för att de nya krav på energieffektivisering som nu förhandlas i EU skulle komma att innebära ökade kostnader för hyresgästerna, framför allt om man skulle införa individuell mätning och fakturering av värme och vatten.

Eko-inslaget visar hur komplicerad denna fråga är, och hur lätt det är att tolka fel. Faktum är att de krav på individuell mätning av vatten och värme som nu diskuterats är, tvärt emot vad man kunde få intryck av i Ekots inslag, inte är tänkta som ett obligatorium utan som en möjlighet när den typen av åtgärder är kostnadseffektiva. En linje som Sverige också drivit och fått gehör för i rådets förhandlingar.

En av mina viktigaste prioriteringar är att stärka den enskilde kundens ställning på energimarknaden och just därför har vi Sverige bland annat infört en reglering av elnätsavgifter, föreslagit timvis mätning av el och ett slopande av de omotiverat dyra tillsvidareavtalen på el. Allt detta är viktigt, men det är också reformer som bara kommer funka om kunderna kan se fördelarna med dem. Och på samma sätt är det med energieffektivisering. Om vi ska kunna åstadkomma verkliga beteendeförändringar, kunna motivera människor att leva energismartare, så måste nyttan vara tydlig och redskapen för att åstadkomma skillnad effektiva.

Det är just därför som den svenska linjen i arbetet med EU:s mål och krav för energieffektivisering är att säga tydligt ja till tuffa krav och höga mål, men också försvara att det ska finnas tillräcklig handlingsfrihet för varje land att välja hur vägen till målet ska se ut.  För vad som är samhällsekonomiskt effektivt och fungerar i ett land behöver inte vara detsamma som det som fungerar i ett annat land. Inte minst startpunkten och redan gjorda insatser spelar stor roll för vilken politik som är mest verkningsfull framöver.

Ökad energieffektivitet  behövs och är nödvändigt för att vi skall klara nå de mål vi har på klimat- och energiområdet. Och det fina är att även om det räcker med att motivera dem med miljö- och klimatskäl så kommer de också betala tillbaka sig i reda pengar, inte minst på sikt.

Som den i regeringen som har huvudansvaret för att leda arbetet med att ställa om fordonsflottan så att den kan bli oberoende av fossila bränslen är teknik som den Hybricon utvecklar förstås högintressant. För det är lätt att se att det finns många fördelar med stadsbussar som kan drivas med el. En är förstås att eldriften ger chans att drastiskt minska fossilbränsleförbrrukningen i stadsbussarna, vilket bidrar till att minska våra  utsläpp av växthusgaser samtidigt som man kan bli kvitt andra partiklar som är farliga för både hälsa och miljö. Men dessutom är elhybridbussarna väldigt tysta vilket kan minska bullernivåerna i våra städer och ge en behagligare bussfärd för alla som reser kollektivt.

Hybricon är verkligen en spännande aktör med en nydanande teknik i portföljen. En teknik som man lyckats intressera en hel del offentligt kapital till. Men som i så många fall måste offentliga satsningar matchas med privat riskvilligt kapital. Och där har det varit kärvare. Kanske därför att investeringar i den här typen av idéer förutsätter en längre investeringshorisont än vad andra, mer kortsiktiga investeringar kan ge i pay-back.

Men att elhydbridtekniken hör framtiden till – också när det gäller bussar – det borde det inte råda särskilt mycket tvivel om. Att döma av alla de spännande diskussioner jag deltog i så sent som i förra veckan på Clean Energy Ministerial i London – där energiministrarna från världens 20 största ekonomier och energiministrarna från de nordiska länderna – möttes för att diskutera framtidens rena energi så står det helt klart att många länder i världen kommer efterfråga just den typ av teknik som företag som Hybricon erbjuder. Men även om tekniken ofta finns och fungerar så saknas, precis som i Umeå, ofta tillräckligt uthålligt privat riskvilligt kapital.

Kunnandet tycks finnas. Tekniken tycks finnas. Och av allt att döma tycks framtidens kunder också finnas. Den riktigt intressanta frågan nu den är vilka svenska privata investerare som kommer bli de första som bryter med mönstret och vågar gå in och göra de välbehövliga långsiktiga investeringarna i den sortens energi- och miljöteknik som hör framtiden till?

[Show as slideshow]

En av vår tids största utmaningar är klimatutmaningen. En av orsakerna till att medeltemperaturen på planeten stiger är att vi bränner fossila bränslen som aldrig förr. Därför är den gemensamma klimatutmaningen i allra högsta grad också en energiutmaning.

Ska vi klara energiutmaningen är it en viktig pusselbit. EU-kommissionen har beräknat att smart användning av it skulle kunna minska de globala koldioxidutsläppen med hela 15 procent. Den potentialen måste vi hjälpas åt att utnyttja, inom alla samhällsområden. Och i det arbetet måste alla delar av samhället dra sitt strå till stacken.

Möjligheterna med it är stora och hittills har vi bara sett början på det. Med bra digitala förutsättningar kan våra företag utveckla ny teknik och nya tjänster som kan bli miljöexportsuccéer. Med smart it kan vi enkelt och snabbt dra nytta av erfarenheter från andra delar av världen och använda oss av dem, samtidigt som vi kan minska vår klimatpåverkan genom färre och bättre planerade resor och förenkla och effektivisera vår användning av energi.

Jag vill att Sverige som land ska ta vara på de möjligheterna och använda it som en viktig pusselbit för att skapa ett hållbart samhälle. Det, om något, vore verkligen att sätta it i människans tjänst.

På plats i Umeå firade jag också och höll tal till en nybliven 15-åring, i form av det offentligt ägda AC-Net som genom sitt arbete sedan 1997 sett till så att Västerbottens län idag är bäst i Sverige på att ge sina invånare tillgång till fiber. Inte mindre än 62 procent av invånarna i Västerbotten har idag tillgång till bredband med en hastighet på 100 M/bit eller mer. Det har man verkligen all anledning att vara väldigt stolta över. Grattis till det, och till ”moppe-åldern”, AC-Net!

På senare år har vi sett en fantastiskt snabb utveckling av den småskaliga sol- och vindenergin. Priserna har pressats ned samtidigt som effektiviteten ökat. För en enskild villaägare är det nu ekonomiskt möjligt att sätta upp till exempel solceller på sitt eget tak och att direkt kunna följa den egna elproduktionen. Allt detta är en utveckling som jag, Centerpartiet och regeringen välkomnar och vill bidra till att förstärka.

För att ytterligare öka den förnybara elproduktionen har regeringen därför, på initiativ av Centerpartiet, nu beslutat tillsätta en utredning om så kallad nettodebitering. Nettodebitering innebär att man som mikroproducent får kvitta energiskatt och moms på egenproducerad el som förs till elnätet mot den el som man förbrukar från elnätet.

Mikroproduktion, där enskilda eller företag producerar sin egen el, är ett viktigt steg i omställningen till ett mer hållbart energisystem. Och en förändring som gör det enklare för den som vill göra skillnad och få kontroll på sin egen energiproduktion och på sin egen energikostnad.

Mer om detta, och det faktum att regeringen nu går vidare för att forma ett system för nettodebitering, skriver jag och finansminister Anders Borg (m) om i dagens Expressen.

Avslutande paneldebatt på Clean Energy Ministerial i London tillsammans med den brittiska premiärministern David Cameron

Klimatförändringarna är en av mänsklighetens allra största utmaningar. Den känner inga gränser och är kanske det allra tydligaste exemplet på politikens globalisering. Och när utmaningarna är globala, så måste lösningarna också vara det.

Det har märkts i min kalender denna vecka. Det började med miljökonferensen Stockholm +40 i måndags och fortsatte med diskussioner om förnybar energi med den kinesiska delegation som, under den kinesiske premiärministerns ledning, besökte Sverige i tisdags. Direkt efter att statsministerns galamiddag för dem var över tog jag sista flyget för dagen till London för att igår och idag delta i Clean Energy Ministerial, ett samarbete mellan energiministrarna i världens tjugo största ekonomier – de så kallade G20-länderna – och de nordiska länderna (i egenskap av pionjärer och föregångare inom clean energy) för att diskutera hur vi ska kunna ställa om världens energisystem och klara klimatutmaningen. Tillsammans står de 23 länderna inom CEM för 80 procent att världens koldioxidutsläpp och 90 procent av de samlade satsningarna på clean energy. Här samlas med andra ord människor med stor makt att förändra.

Syftet med Clean Energy Ministerial är att främja internationellt samarbete och att få byta erfarenheter för att öka användningen av klimatvänlig energiteknik. Samarbetet handlar om allt från smarta elnät och elfordon till energieffektiva produkter.

Därför är det extra kul att kunna presentera konkreta resultat. Det gjorde jag igår när jag tillsammans med mina kollegor från Danmark, Kina och Förenade Arabemiraten lanserade nätverket ”The Global Sustainable Cities Network”. Det är ett initiativ för att främja förnybar energi och hållbar stadsutveckling, som är områden med enorm betydelse för klimatfrågan, och där Sverige och svenska städer ligger långt framme.

Idag väntade en annan angelägen fråga när jag fick chansen att inleda ett seminarium på temat kvinnor och energi. Att öka andelen kvinnor i energisektorn är viktigt inte minst i ett globalt perspektiv. I fattiga länder är det oftast kvinnor som drabbas värst av bristen på hållbara energilösningar.

I många av världens länder går till exempel mycket tid och kraft åt för kvinnor och barn att leta ved och hämta vatten till matlagning. Att ersätta traditionella, öppna och hälsofarliga eldar med matkokare är ett av många tydliga exempel på hur kampen för klimatet går hand i hand med kampen för ökad jämställdhet och förbättrade levnadsvillkor för alla.

Dagar som dessa i London bjuder på rika möjligheter att diskutera med kollegor världen över. Och det har varit många, rika givande samtal där den samlade känslan är att fler verkligen vill och förstår att vi måste göra mer om vi ska kunna möta klimatutmaningen. Eller, som min kollega USAs energiminister Steven Chu sa vid den avslutande presskonferensen:

It’s time to act. And it’s time to act now!

[Show as slideshow]

I går inleddes miljökonferensen Stockholm +40, 40 år efter den första Stockholmskonferensen. Beslutsfattare och företrädare för samhälle, näringsliv och forskning från hela världen samlas nu i Stockholm för att diskutera bland annat hållbara innovationer och hållbar livsstil.

Själv hade jag förmånen att igår inleda ett panelsamtal om hållbara innovationer på Stockholm +40. Bland andra deltog den indiske IT-entreprenören Kris Gopalakrishnan liksom Hua Ming, som varit en ledande aktör i att främja förnybar energi i Kina.

Förnybar energi och innovationer i en global kontext kom också upp i kväll när jag deltog i statsministerns middag för den kinesiska delegation som just nu besöker Sverige under ledning av Kinas premiärminister Wen Jiabao.

Det internationella utbyte som började på Stockholmskonferensen för fyrtio år sedan har definitivt satt spår i det internationella samarbetet. Utan dessa pionjärarbeten hade vi inte haft något Agenda 21-arbete och inte heller någon internationell klimatpanel.

Från dessa båda internationella händelser åker jag nu vidare mot London och Clean Energy Ministerial, det G20-samarbete som Sverige och övriga nordiska länder inbjudits till. Med de här dagarnas insatser hoppas jag att vi kommer att sätta spår som kommer ha bäring på en verkligt hållbar framtid. Precis som Stockholmskonferensen för 40 år sedan fortfarande sätter spår idag.