Idag skriver jag tillsammans med två av mina europeiska ministerkollegor, näringsminister Jan Vapaavouri från Finland och jordbruksminister Niki Berlacouvic från Österrike, i tidningen European Voice om biobränslen.

Både EU och vi i Sverige har pekat ut att en förutsättning för att vi ska kunna nå våra klimatmål är att vi ser till att öka andelen förnybar energi. I denna förnybara energi är biobränslen från skogen en väldigt viktig komponent.

Det gäller inte minst hos oss i Sverige. För i vårt land står biobränslen från skogen för hela en tredjedel av vår energiförsörjning –  i form av fjärrvärme, i form av den el som kommer från kraftvärmen, och i form av bl.a. pellets som vi använder för att värma våra villor. För många andra länder i EU, som idag använder lite förnybart, ger möjligheten att importera bra biobränslen en chans att kunna ersätta miljöskadligt kol, både för uppvärmning och för elproduktion.

Men med en växande vilja att använda, och importera biobränslen i de länder som inte har tillräckligt med sådana, har detta också vuxit fram en oro för hur dessa biobränslena produceras. Det gäller inte minst den import som ibland förekommer från länder utanför EU där skogsvårdslagstiftningen kan vara svag  (och dess efterlevnad likaså), eller från länder där regnskog skövlas.

Just därför har lett EU-kommisionen sedan en tid arbetat med att ta fram ett förslag till nya krav och regler för så kallade ”fasta”  biobränslen, dvs. sådant som ved, pellets och flis. Men när kommissionens jobbat med sitt förslag har vi i Sverige, liksom många andra i andra skogsländer i Europa, sett en påtaglig risk för att kommissionen med det nya förslaget riskerar att bortse från de goda och starka regelverk som EU:s skogsländer redan har, men vi är också oroliga för att nya regler ska leda till omotiverat kostsamma pålagor och administration.

Om det skulle bli resultatet så skulle det kunna komma att innebära att ett och samma träd skulle komma att omfattas av flera olika regelverk, beroende på vad slutprodukten är. Om stammen på trädet skulle användas för att t.ex. tillverka möbler eller papper skulle ett regelverk gälla. Men om grenarna eller topparna tas till vara för att t.ex. bli till el och värme i ett kraftvärmeverk så skulle ännu en uppsättning regler gälla. En sådan ordning, med dubbla regelverk och ett snårigt och administrativt invecklat system, skulle knappast gynna den förnybara energi vi behöver för framtidMissaen. Och just det varnar jag och mina ministerkollegor  för i vår artikel idag.

Självklart ska biobränslena leva upp till höga hållbarhetskrav, men de kraven måste utformas med förnuft!