Tag Archives

En bra budget för Sörmland

Tillsammans med Elisabeth och Micael Pettersson på Nyköpings Rör och Svets.

Tillsammans med Elisabeth och Micael Pettersson på Nyköpings Rör och Svets.

Det är hos Micael och Elisabeth Pettersson det händer. Tillsammans driver de familjeföretaget Nyköpings Rör och Svets där de, med sina 15 anställda, visar hur avancerad svensk miljöteknik kan omsättas i konkreta jobb och värdefulla exportintäkter.

Men de visar också det omvända: hur traditionella svenska små och medelstora verkstadsföretag kan ta klivet ut på världsmarknaden genom att utveckla och producera gröna produkter och tjänster som världen behöver.

För innanför dörrarna på Nyköpings Rör och Svets utvecklar man idag, tillsammans med bland annat Chalmers, bland annat hoppfällbara (!) vindkraftverk. Vindkraftverk som är tänkta att  sitta på tankfartyg och både producera el och  fungera som segel och minska energibehovet för att driva fartyget framåt med så mycket som 60 procent.

Att jag valde att starta den här dagen i Nyköping hos Micael och Elisabeth Pettersson var ingen slump. Dels ville jag förstås, som Centerpartiets toppkandidat till Riksdagen i Sörmland, passa på att presentera vårbudgeten i mitt eget riksdagslän. Men dessutom ville jag presentera budgeten för några av dem som verkligen kommer ha glädje av det jobb- och tillväxtpaket som vi lägger i vårbudgeten.

För den vårbudget som Alliansregeringen idag lägger på Riksdagens bord, och som jag idag presenterat på Nyföretagarcentrum i Nyköping (för övrigt ett av de mest framgångsrika Nyföretagarcentrumen i landet) innehåller en rad välkomna besked för att förbättra villkoren för landets småföretagare och för att satsa på jobbskaparna. Så när ägarna till Nyköpings Rör och Svets berättar hur de tyngs av regelkrångel och sjuklönekostnader känns det väldigt bra att kunna tala om att Centerpartiet i vårbudgeten drivit igenom  ett nytt och bättre högkostnadsskydd, som tydligt kommer förbättra situationen för landets småföretagare.

Det nya högkostnadsskyddet kommer minska småföretagens kostnader för sjuklönen redan för de första dagarna när medarbetarna är sjuka. Av alla de företag i Sverige som har anställda kommer hela 80 procent få sänkta kostnader tack vare den reformen. Och vi har gjort vårt bästa för att inte addera nytt krångel, för företagaren behöver inte ens ansöka om ersättningen utan den den betalas ut automatiskt, baserat på de uppgifter man redan rapporterar in, vilket är en viktig förändring.

Det här är förstås välkomna nyheter för nätverket Nora, som samlar småföretagare i Nyköping och Oxelösund. Av reaktionerna att döma tog de också emot Alliansregeringens satsning på dubbelspår för höghastighetståg, den så kallade Ostlänken mellan Järna och Linköping, med öppna armar, liksom den kraftfulla bredbandssatsning som vi i Centerpartiet fått igenom där vi redan  i år satsar 400 miljoner kronor på att bygga bredband på landsbygden, och där vi sammantaget fram till 2020 nu avsätter hela 3,2 miljarder till att bygga snabbt bredband på landsbygden. Det är bra besked för jobben och tillväxten på landsbygden, och det är bra besked för alla de fiberföreningar som står redo i Nyköping och i resten av Sörmland och som bara väntar på att få klart med sin ansökan så att de kan  sätta spaden i marken och börja dra fiber hem till byn.

Väl på plats i Sörmland passade jag förstås också på att prata endel om de välkomna besked som kom igår, med den nya infrastrukturplanen. För i den nya planen finns 967 miljoner kronor på drift och underhåll och investeringar i både väg och järnväg, reserverade för Sörmland. Där finns ombyggnad till mötesfri väg mellan Bie och Stora Sundby, utmed riksväg 56. Där finns nytt signalsystem för järnvägen mellan Stockholm – Hallsberg – Malmö. Där finns dubbelspår mellan Strängnäs och Härad. Och där finns – särskilt viktigt för Nyköping, där jag var idag – Ostlänken mellan Järna och Linköping och ett nytt dubbelspår som gör det möjligt med höghastighetståg och kraftigt kapade pendlingstider bland annat till Stockholm. Ett efterlängtat besked, som kommer betyda mycket för Sörmland och för alla arbetspendlare!

Vill du läsa mer om Alliansens ekonomiska vårproposition, och om satsningarna på till exempel företagare, bredband och skola i vårbudgeten, hittar du den på regeringen.se

 

En budgetdebatt som borde handlat om it

Anna-Karin Hatt i riksdagens budgetdebatt om it

Anna-Karin Hatt i riksdagens budgetdebatt om it idag.

Efter att regeringen har lagt sitt förslag till budget debatteras varje del – utgiftsområde för utgiftsområde – i riksdagen, innan klubbslaget om budgeten faller. Idag var det dags för utgiftsområde 22 – Kommunikationer, där it ingår. Men fastän jag hade hoppats på motsatsen så måste jag konstatera att it inte nämndes med ett enda ord, inte ett enda, av oppositionspartiernas gruppledare eller motsvarande när de höll sina anföranden i debatten.

Själv använde jag min talartid till att poängtera hur viktig it och den digitala utvecklingen är för Sveriges framtid, och för att alla delar av vårt land ska kunna utvecklas. Sverige har väldigt bra förutsättningar och nästan alla svenskar använder idag internet och har tillgång till bredband. Jämfört med många andra länder har vi en arbetskraft som är välutbildad, vi kommer högt upp i de internationella rankningarna när det gäller innovation och kreativitet och många framgångsrika it-företag har sitt ursprung i vårt land.

När jag träffade mina telekomministerkollegor i EU på vårt ministerrådsmöte i Bryssel för ett par veckor sedan diskuterade vi hur Europa ska kunna forma en konkurrenskraftig digital och innovativ ekonomi, och hur vi kan använda it så att det bidrar till att nya tjänster, jobb och företag skapas. Det jag tog med mig från det mötet är någonting som jag ofta möter i andra internationella sammanhang – nämligen att Norden i allmänhet, och Sverige i synnerhet, ses som ett stort föredöme när det gäller it och telekom.Och det ligger en hel del i det. För bland alla länder i världen, så är vi i Sverige de som använder it och internet allra mest. Vi är jämfört med andra ett land som har många avancerade offentliga e-tjänster. Och vi har den allra högsta andelen snabba och framtidssäkra fiberuppkopplingar av alla EU:s medlemsstater.

Att Sverige fortsätter ligga i framkant, och att vår it- och telekomutveckling verkligen går åt rätt håll, bekräftas ofta i olika internationella mätningar, där Sverige regelbundet hamnar i topp. Nu senast placerade organisationen Web index än en gång Sverige på förstaplats som det land i världen som är bäst på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter.Det är en utveckling som vi gemensamt har all anledning att vara stolta över. Och som visar att regeringens it-politik fungerar bra.

För lite drygt två år sedan fattade regeringen beslut om den Digitala agendan för Sverige, och strax därefter fastslog Riksdagen det nya it-politiska målet: att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Och sedan ett år tillbaka har Sverige en ny, modern e-förvaltningsstrategi som ska hjälpa oss att forma en öppnare, enklare och mer effektiv offentlig förvaltning där man med moderna e-tjänster kan se till så att människor kan uträtta sina ärenden alldeles oavsett var man befinner sig eller oavsett vad klockan är. Men det är samtidigt en förvaltning där öppna offentliga data kan bidra till att nya användarvänliga tjänster kan utvecklas och till att fler företag kan bildas som i sin tur kan skapa nya jobb. Den här nya offentliga förvaltningen sätter medborgaren i högsätet, och gör att skattebetalarnas pengar kan användas mycket mer effektivt.

Men för att alla ska kunna dra nytta av de här smarta och användarvänliga e-tjänster måste vi fortsätta bygga ut it-infrastrukturen. Och just nu ökar antalet svenskar som har tillgång till väldigt snabbt fast bredband mycket snabbt. För lite mer än ett år sedan, i oktober 2012, hade 53 procent av alla svenska hushåll och företag tillgång till bredband med en hastighet om minst 100 megabit per sekund. Bara det sista året ökade den andelen med hela fyra procentenheter. Det innebär att bara det senaste året har 380 000 personer, lika många som i hela Malmö och hela Lund tillsammans, fått tillgång till riktigt snabbt fast bredband.

Att det nu investeras så mycket i att bygga ut bredband runtom i hela Sverige är väldigt bra. Faktum är att utbyggnaden nu går så snabbt att operatörerna säger sig ha svårt att hinna med att bygga ut bredbandsnäten lika snabbt som människor skulle önska. Ett av de viktiga skälen till att det sker är regeringens bredbandsstrategi, som pekar väldigt tydliga mål och ambitioner.

Den strategin bidrar nu till att operatörerna investerar mångmiljardbelopp i att bygga ut bredbandsnäten. Och samtidigt fortsätter regeringen satsa på att medfinansiera bredbandsutbyggnad på landsbygden. Bara de senaste åren har Alliansregeringen satsat hela 2,2 miljarder kronor på att bygga ut snabbt bredband i de delar av landet där operatörernas nät inte räcker till. Pengar som gör oerhört stor nytta och som gör det möjligt för entusiaster i byalag att själva gräva ned kanalisation och fiber.

Samtidigt är staten i sig själv en stor och viktig ägare av bredbandsinfrastruktur, via Svenska Kraftnät, Teracom, Trafikverket och Vattenfall. Faktum är att olika statliga aktörer tillsammans förfogar över ca 23 000 kilometer fiberinfrastruktur. Om vi skulle kunna använda det, statens egna bredbandsresurser, mer effektivt så skulle vi kunna öka tempot i vår bredbandsutbyggnad ännu mer, och få ännu bättre förutsättningar att nå våra bredbandsmål. Just därför kommer jag och regeringen nästa år tillsätta en utredning som ska få i uppdrag att se över hur vi kan samordna statens verksamheter på bredbandsområdet och statens eget innehav av bredbandsinfrastruktur så att den på ett bättre sätt används för att förverkliga målen i bredbandsstrategin.

Allt detta gör att vi i Sverige har väldigt goda förutsättningar att fortsätta ligga i topp bland de länder som även framöver kommer ha en väldigt välutvecklad it-infrastruktur.

Ovanpå allt detta bygger vi i Sverige nu också snabbt ut 4G, den senaste generationens mobiltelefoni. Den framtidssäkra mobilteknik som så många av våra smarta telefoner redan är beroende av, och som framöver kommer vara den helt dominerande mobiltekniken. Tack vare att vi Sverige var först på bollen, tack vare att regeringen tidigt öronmärkte mer utrymme för att bygga ut just 4G, så har redan idag mer än nio av tio svenskar tillgång till 4G när de är hemma. Och allra snabbast är nu utbyggnaden på landsbygden. 2011 hade bara 10 procent av de som bor på landsbygden tillgång till 4G. Ett år senare, 2012, hade nästan 4 av 5 landsbygdsbor 4G-täckning hemma.

Att det sker, här hos oss i Sverige, just nu, beror på att den här regeringen, som den allra första av alla regeringar i hela världen, redan 2007 frigjorde det så kallade 800-bandet för mobiltelefoni. Ett beslut som gav marknaden en tydlig signal och en skjuts åt utvecklingen av den framtida tekniken. Men inte bara det. För när PTS auktionerade ut tillstånden försåg vi just 800-bandet med ett väldigt viktigt täckningsvillkor, som leder till att hela den svenska landsbygden nu väldigt snabbt kommer få tillgång till 4G.

Sverige ligger i framkant, och många länder vill lära av oss. Men vi har också mycket att lära av andra. Och vi har också viktiga utmaningar kvar att ta itu med. Trots att vi, tillsammans med övriga Norden, har högst andel internetanvändare i världen är det fortfarande ca en miljon människor som ännu inte har tagit steget till att bli digitalt delaktiga. Trots att fiberutbyggnaden nu sker i rekordfart, finns det fortfarande vita fläckar runt om i landet där det inte går att få riktigt snabb och framtidssäker elektronisk kommunikation. Och trots att vi har bland den bästa mobiltäckningen i världen finns det alltför många vita fläckar eller överbelastade nät som försvårar den mobila kommunikationen.

En annan utmaning, som socialdemokraternas it-politiska talesperson Monica Green tog upp när det blev hennes tur i debatten, är företagens behov av att hitta kompetent arbetskraft. Green har rätt i att det är en utmaning för många it-företag, men hon glömmer att berätta att det är socialdemokraterna som omgående vill riva upp lagen om arbetskraftsinvandring.

Tack och lov är det inte de som har regeringsmakten, och det är tack vare Alliansens och Miljöpartiets reformer som it-företag idag kan rekrytera it-specialister på ett väldigt enkelt sätt från länder utanför EU. Enligt Stockholms handelskammares rapport, som släpptes idag, arbetar 38 % av alla de som har arbetskraftsinvandrat till Stockholms län med it. I absoluta tal har mer än 8 000 människor rekryterats till Stockholms it-företag vilket hjälper Sverige att vara en konkurrenskraftig it-nation. Och de siffrorna beskriver bara läget för Stockholm. Men runt om i landet vet vi att det finns många högutbildade personer som har rekryterats till svenska it-företag från utlandet, därför att företagen har problem att rekrytera kompetent inhemsk arbetskraft. När socialdemokraterna säger att de vill riva upp arbetskraftsinvandringsreformen innebär det med andra ord ett kraftigt hot mot Sveriges framtida ställning som framstående it-nation.

Sverige saknar alltså inte utmaningar, men med Alliansregeringens reformer tar vi stora steg framåt för att vi ska ha bredband i världsklass och för att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens fördelar.

Mitt anförande i riksdagen kan du se här nedan i efterhand:

 

En enig Allians mot en splittrad opposition

Under budgetdebatten om energi i Riksdagen igår lämnade Vänsterpartiet ett mycket intressant besked, när de påstod att det skulle finnas en energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Den uppgiften bekräftades senare i debatten av en av de socialdemokrater som deltog. Och det är inte en överdrift att säga att jag förstås blev väldigt intresserad av den nyheten, och av att kunna ta del av och på papper få läsa denna överenskommelse.

För om det nu stämmer att det skulle finnas en gemensam energiöverenskommelse inom oppositionen så är vi många som skulle vilja läsa den noga och jämföra den med Alliansens, punkt för punkt. Och jag antar att varenda journalist vore intresserad av att få läsa den överenskommelsen, om den nu finns.

Men när jag pressade oppositionen på det faktiska innehållet i den påstådda överenskommelsen blev de svaret skyldiga. Vare sig jag eller någon annan som lyssnade på debatten fick några som helst besked om vad den skulle innehålla. Men om den finns utgår jag från att oppositionen snarast presenterar den, för media och för väljarna, så att människor får möjlighet att ta ställning till energipolitikens olika alternativ.

Men jag misstänker att vi får vänta på den dagen. För även om oppositionen påstår att de är eniga om energin så framstår de som ännu mer splittrade än tidigare. Faktum är att oppositionen numera inte verkar kunna komma överens om energin vare sig mellan partierna, eller inom sina egna partier.

Det innebär att det idag bara finns ett enda reellt och brett energipolitiskt alternativ, i form av Alliansens energiöverenskommelse. Mot en allt mer splittrad opposition står en samlad Alliansregering, med en samlad energipolitik som ger långsiktighet och tydliga spelregler för de svenska energimarknaderna. Vi har en energiöverenskommelse och en energipolitik som är unik i sin bredd, som täcker alla energislag, som pekar ut tydliga mål och som med sina styrmedel ger en väldigt tydlig riktning. Och för varje dag som går leder den till att Alliansen fortsätter ställa om till ett långsiktigt hållbart energisystem.

Om det pratade jag när jag höll mitt anförande i gårdagens budgetdebatt i Riksdagen. Med Alliansens långsiktiga energipolitik förbättrar vi Sveriges konkurrenskraft, stärker vår försörjningstrygghet och minskar vårt lands utsläpp av koldioxid. Det syns inte minst i de rekordinvesteringar som nu görs i ny energiproduktion och bättre elnät i Sverige. Nästa år räknar energibranschen med att energiinvesteringarna kommer öka till den nya rekordnivån 40 miljarder kronor, vilket betyder att energiinvesteringarna nu står för hela 40 procent av alla industriinvesteringar i Sverige.

Samtidigt har vi i Alliansregeringen, sedan vi tillträdde 2006, kraftfullt ökat Svenska kraftnäts investeringsnivå. 2012 investerade vi mer än tre miljarder i att bygga ut stamnätet, och de kommande fem åren kommer vi satsa omkring fem miljarder kronor per år på det. Det är hela tio gånger mer än den investeringsnivå som den tidigare socialdemokratiska regeringen valde.

Samtidigt växer produktionen av förnybar energi i vårt land. Tack vare Sveriges smarta och kostnadseffektiva gröna elcertifikat får vi nu mycket ny förnybar el för pengarna. Sedan Alliansregeringen tillträdde 2006 har elen från vindkraften sjufaldigats och elen från biobränslen ökat med hela 50 procent. Det är ett tecken på att den förnybara elproduktionen, precis som andra investeringar, mår bra av de långsiktiga och goda villkor vi har försett dem med.

I årets budget lägger Alliansregeringen fram flera viktiga förslag, som bygger vidare på energiöverenskommelsen och hjälper oss ta ytterligare några steg framåt mot ett mer hållbart energisystem:

  • Vi föreslår sänkt skatt på den el som värmeföretag använder för att producerats värme till industrin
  • Vi föreslår sänkt skatt på egenproducerad förnybar el från och med sommaren 2014
  • Vi föreslår en ny grön investeringsfond om 700 miljoner, med inriktning på att stötta små och växande energi- och miljöteknikföretag
  • Och vi föreslår att vi fram till och med 2017 ska satsa totalt 560 miljoner på den kommunala energi- och klimatrådgivningen

Dessutom lägger vi i budgeten fram ett miljöbilspaket som består av tre viktiga delar:

  1. Det ska löna sig att välja miljöbil. Därför förlänger vi det nedsatta förmånsvärdet för de bästa miljöbilarna: elbilar, laddhybrider och gasbilar,
  2. Det ska löna sig att tanka förnybart. Därför föreslår vi att de höginblandade och rena biodrivmedlen som E85 och biogas även framöver ska vars skattebefriade, och
  3. Man ska kunna köra sin gamla bil med grönare samvete. Därför ökar vi inblandningen av förnybart i all bensin och diesel genom ett nytt kvotpliktssystem.

Allt detta bygger vidare på Alliansens energiöverenskommelse och adderar till våra redan goda och stabila spelregler för energimarknaderna. För varje dag som går leder Alliansens samlade energipolitik till tydliga och konkreta resultat, som den splittrade oppositionen saknar. Och för varje dag som går innebär det att vi fortsätter bygga ett samhälle med lägre koldioxidutsläpp, mer förnybart, ökad konkurrenskraft, en tryggare energiförsörjning och ett allt mer hållbart energisystem.

Om du vill se mitt anförande från budgetdebatten i efterhand kan du se det här:

Sol över budgetsatsningarna på energi och it

Med Hatt i Karlstad

Anna-Karin Hatt i Karlstad

Det stämmer! Solen skiner verkligen i Karlstad och den sken över Hedenverket där jag idag presenterade regeringens budget för 2014. Och på ett sätt är det en händelse som ser ut som en tanke – eftersom en av de allra bästa nyheterna på energiområdet i budgeten är regeringens förslag om att sänka skatten på egenproducerad solel och annan förnybar energi.

Mycket av budgetsatsningarna på it- respektive energiområdet har jag den senaste tiden presenterat här på bloggen, i debattartiklar och på nyhetsplats i olika medier de senaste veckorna. Men inte allt.

För Karlstad Energi presenterade jag idag att regeringen i budgeten föreslår sänkt skatt på den el som värmeföretag och jord- och skogsbruk förbrukar för att framställa värme som levereras till industrin. Den satsningen innebär sänkta kostnader för fjärrvärmeföretagen om 35 miljoner kronor per år, från och med 2015, och innebär att vi kommer till rätta med den konkurrenssnedvridning som finns mellan industrin och värmeföretagen. Med anledning av den satsningen, och resten av satsningarna i budgeten, medverkade jag i SR Värmland. Om budgeten och besöket på Hedenverket rapporterade också NWT, Värmlands Folkblad liksom Svt Värmlandsnytt.

På it-sidan finns också en viktig nyhet kvar att uppmärksamma, vilket Computer Sweden gör idag där de skriver om att regeringen kommer tillsätta en utredning för att se över hur vi bättre kan ta till vara och använda den samlade it-infrastruktur som olika statliga aktörer (som Trafikverket, Svenska Kraftnät, Vattenfall och Teracom) förfogar över för att nå regeringens bredbandsmål.

Ser man till den samlade budgeten som Alliansregeringen nu lagt på riksdagens bord så innebär satsningarna på energi- och it-områdena i korthet:

Vi föreslår som sagt sänkt skatt för egenproducerad förnybar el. Satsningen utformas som en skattereduktion och är ett led i regeringens arbete för att öka andelen förnybar el och stärka konsumenternas ställning på energimarknaden. Skattereduktionen kommer göra det mer attraktivt framför allt för många enskilda fastighetsägare att bli sin egen elproducent genom att installera småskalig förnybar el som solel och vindkraft.

Vi tar i budgeten också nya steg för att förbättra tillgången till riskvilligt kapital för miljöteknikföretag. Fram till och med 2020 kommer vi satsa cirka 700 miljoner kronor i en ny grön investeringsfond. Syftet med den nya gröna investeringsfonden är att förbättra möjligheterna att finansiera affärsidéer som tydligt bidrar till en smartare energianvändning och till att minska utsläppen av koldioxid. Den gröna investeringsfonden ska särskilt investera i små och medelstora företag som behöver nytt kapital och ny kompetens för att kunna fortsätta utvecklas. Om detta skrev Annie och jag också på DN Debatt.

På transportsidan satsar vi på ett miljöbilspaket . Syftet med det paketet är att öka andelen miljöbilar på våra vägar och öka användningen av förnybara drivmedel. Miljöbilspaketet består av tre delar; en treårig förlängning av det nedsatta förmånsvärdet för de bästa miljöbilarna, ett nytt kvotpliktsystem för att öka andelen låginblandade förnybara drivmedel i bensin och diesel samt fortsatt skattebefrielse för höginblandade biodrivmedel till exempel E85 och biogas.

Dessutom föreslår vi i budgeten att satsningen på den kommunala klimat- och energirådgivningen till familjer, organisationer och företag ska förlängas. Under 2015-2017 kommer vi satsa 140 miljoner kronor per år på att de kommunala klimat- och energirådgivarna ska kunna fortsätta ge värdefulla kostnadsfria råd om hållbar energiteknik. Om detta skrev jag i dagens Svenska Dagbladet.

För att komma till rätta med konkurrenssnedvridningen mellan industrin och värmeföretagen föreslår regeringen i budgeten för 2014, som sagt, sänkt skatt på den el som värmeföretag och jord- och skogsbruk förbrukar för att framställa värme som levereras till industrin. Satsningen innebär sänkta kostnader för värmeföretagen om 35 miljoner kronor per år, från och med 2015.

Dessutom förslår vi nya resurser för tillsyn av energideklarationer och resurser till tillsyn av individuell mätning på cirka 20 miljoner kronor per år.

På it-området fortsätter vi i budgeten arbetet med att underlätta vardagen för människor och företag, och ökar tempot för att vi ska få en mer digitaliserad statsförvaltning. Nästa år kommer vi satsa 38 miljoner kronor på att starta upp det fleråriga utvecklingsprogrammet ”Det digitala steget”. Det digitala steget ska innehålla strategiska utvecklingsprojekt som gör det enklare för enskilda och företagare att ha kontakt med det offentliga, samtidigt som den offentliga förvaltningen kan jobba effektivare och se till så att varje skattekrona kan räcka till mer.

I budgetpropositionen aviserar vi också att regeringen kommer tillsätta en utredning för att se över hur vi bättre kan ta till vara statens samlade it-infrastruktur för att nå regeringens bredbandsmål. Som ägare av Trafikverket, Svenska Kraftnät, Teracom och Vattenfall förvaltar staten en betydande mängd it-infrastruktur för bredband, i form av optisk fiber och kanalisation. Den statligt ägda bredbandsinfrastrukturen finns över hela landet och aktörernas nät kompletterar ofta varandra. För att se över hur denna it-infrastruktur bättre kan användas för att förverkliga regeringens bredbandsstrategi kommer en utredare utses som får till uppgift att titta på möjligheten att skapa en effektivare och mer samordnad användning av statens samlade bredbandsinfrastruktur.

Med de satsningarna i budgeten, där vi tar nya viktiga steg för att ställa om till ett hållbart och grönt Sverige, är de inte svårt att vara stolt, som centerpartistisk it- och energiminister. Och imorgon skiner solen helt säkert i Karlstad, igen. Men då över alla centerpartister som från imorgon samlas till stämma här, för att fatta beslut om nya steg i en hållbar politik för hela landet.

Lyssna: Hela intervjun med Anna-Karin Hatt i SR Värmland

Centerpartiet förverkligar den gröna omställningen i praktiken

I morse var jag i Riksdagen och besvarade och debatterade en interpellation som Miljöpartiets språkrör Åsa Romson ställt till mig. Åsa Romson hade frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att minska Sveriges beroende av kärnkraft. Och det är en diskussion som jag mer än gärna tar med Åsa Romson och med Miljöpartiet. Missade du debatten eller har lust att se den igen så hittar du den här:

Ska man debattera energipolitik, och politikens roll i den, så är det viktigt att börja i det principiella.

Från folkomröstningen om kränkraften 1980 och fram till 2009 hade Sverige en ordning där vi med politiska beslut i Riksdagen skulle styra om en kärnkraftsreaktor skulle tas i eller ur bruk. En av de viktigaste principiella förändringarna i och med Alliansens klimat- och energiöverenskommelse 2009, och Riksdagens beslut om densamma lite senare, är att politikens roll nu har förändrats från att tidigare ha handlat om en årtalsexercis och när olika reaktorer ska tas ur drift till en roll där vi med politiska medel ska sätta tydliga och långsiktiga ramar för olika energislag, till exempel när det gäller högt ställda miljö- och säkerhetskrav. Genom att ange sådana stabila och långsiktiga spelregler ska politiken ge en inriktning som marknadens aktörer sedan kan agera och fatta sina beslut utifrån. Vi har i Sverige övergett den tidigare planekonomiska styrningen, inte minst därför att den årtalsexercis som politiken tidigare ägnade sig åt då inte gav några resultat – inte heller ur Åsa Romsons perspektiv. Istället för att minska vårt beroende av kärnkraften blev det allt större.

En bärande del i Centerpartiets och Alliansens klimat- och energipolitik är att den förnybara energin ska öka. Det behövs för att vi ska minska sårbarheten och öka försörjningstryggheten. Och när vi får in mer förnybart i energisystemet så minskar förstås vårt beroende av storskaliga energikällor som kärnkraft och den storskaliga vattenkraften. Och det är det som nu sker, väldigt snabbt. De tydliga spelregler Centerpartiet och Alliansen angivit leder nu till att de som investerar i energi i Sverige väljer att lägga om och förstärka sina satsningar på det förnybara. Därför växer nu kraftvärmen, vindkraften och den övriga förnybara kraftproduktionen väldigt snabbt.

Och den utvecklingen syns också i praktiken. När Centerpartiet och Alliansen övertog regeringsmakten 2006 var andelen förnybar energi i Sverige 42,7 procent. Sex år senare är andelen förnybar energi nästan 50 procent. Det är bäst i hela EU, och bland de bästa i världen. Under samma tidsperiod har elen från vindkraften ökat med närmare sju gånger, och elproduktionen från biobränslen med hela femtio procent. 56 procent av all svensk el är idag förnybar.

Det innebär ju också att vi steg för steg tydligt minskar Sveriges beroende av kärnkraft. När Centerpartiet och Alliansen tillträdde 2006 kom 46,7 procent av all el i Sverige från kärnkraften. 2011 hade kärnkraftens andel sjunkit radikalt, till 39,5 procent.

Tydligare kan det knappast sägas: Centerpartiets och Alliansens politik ger resultat. Steg för steg byggs det förnybara ut, och i samma takt minskar också vårt beroende av kärnkraften. Precis som vi sagt i energiöverenskommelsen.

Den här fantastiska utvecklingen har skett tack vare att Centerpartiet tillsammans med olika partier under många år förverkligat den gröna omställningen i praktiken. Att andelen förnybar el nu snabbt ökar och är så stor som 56 procent beror i hög utsträckning på de gröna elcertifikaten. Och historien bakom de gröna elcertifikaten ser ut såhär:

  • 2003 införde Centerpartiet i samverkan med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet det gröna elcertifikatsystemet i Sverige
  • 2006 förlängde Centerpartiet i samverkan med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet det gröna elcertifikatsystemet
  • 2010 höjde Centerpartiet och resten av Alliansen ambitionerna i elcertifikatsystemet så att Sverige ska ha 25 TWh mer förnybar el till år 2020 (jämfört med 2002)
  • 2011 knöt Centerpartiet och Alliansen samman Norge och Sverige i en gemensam elcertifikatmarknad om 26,4 TWh

I debatten i Riksdagen idag påstod Åsa Romson att Miljöpartiet hade ”bidragit till” och ”bejakat” den politik som gjort utbyggnaden av den förnybara energin möjlig. Men det är inte sant. Sanningen är att vid vart och ett av de fyra tillfällen som Riksdagen har fattat beslut om de gröna elcertifikaten så har Miljöpartiet valt att avstå från att stödja det gröna elcertifikatsystemet. I praktisk handling har Miljöpartiet därmed aldrig bidragit till den starka utbyggnad av den förnybara elen som nu sker.

Men utbyggnaden av den förnybara energin kommer att fortsätta, inte minst därför att Centerpartiet och Alliansen har en väldigt tydlig politisk inriktning, som förstärker och kompletterar de gröna elcertifikaten:

  • Vi fortsätter vårt ambitiösa arbete med energieffektiviseringar
  • Vår tydliga inriktning är att den förnybara elproduktionen ska fortsätta öka successivt även efter 2020
  • Vi har föreslagit att anslaget till energiforskningen ska permanentas på en ny rekordhög nivå om 1,3 miljarder per år från och med nästa år och 1,4 miljarder kronor per år från och med 2016.
  • Vi avsätter stöd till både biogas och solceller.

Åsa Romson och Miljöpartiet har höga klimat- och miljöambitioner och de pratar gärna högt om det. Och jag kan dela många av de ambitionerna. Men problemet för Miljöpartiet är att det för deras del ofta stannar vid just ambitioner, och att de sällan tar ansvar och påverkar i praktiken. Men när Miljöpartiet nöjer sig med stora visioner, då står Centerpartiet både för visioner och för att förverkliga den gröna omställningen i praktiken.

 

Om detta har jag idag, som ett svar på en debattartikel där Åsa Romson ställt frågor till mig, skrivit i Aftonbladet.

 

 

Med framtiden i tankarna

”Med framtiden i tankarna”. Under den rubriken talade jag i morse när jag medverkade på en konferens i Stockholm som handlar om hur Sverige och övriga länder i EU ska kunna minska användningen av fossila bränslen i transportsektorn.

Och det är en fråga som angår oss alla. För i morse när vi vaknade, vaknade vi alla upp till ännu en ny dag där jordens medeltemperatur fortsätter stiga, på grund av ständigt ökande utsläpp av koldioxid. Trots att forskningen och experterna under många år tydligt pekat ut vilka konsekvenserna blir (och de är som bekant stora) om vi fortsätter som nu så fortsätter mänskligheten bränna fossila bränslen i en rasande takt. Det är inte långsiktigt hållbart.

Den största utmaningen när det gäller att ställa om till långsiktig hållbarhet finns i transportsektorn, eftersom transportsektorn är den sektor av alla som är mest beroende av fossil energi. En femtedel av världens energi används för våra transporter. Vart femte ton koldioxid som släpps ut släpps ut på grund av våra transportet. Och för varje liter bensin, och för varje liter diesel, släpper vi ut mer än två kilo koldioxid i atmosfären.

Att vi måste ställa om till ett hållbart transportsystem står bortom allt tvivel. Men samtidigt är det oerhört viktigt att den omställningen görs på rätt sätt. Frågar du mig, Centerpartiet och Alliansen så ska den omställningen inte handla om att begränsa våra möjligheter att röra oss fritt eller om att hindra vår ekonomiska utveckling. Tvärtom: transporterna är helt nödvändiga för ett växande och välmående samhälle.

Det är inte transporterna i sig som är problemet, utan det är de dåliga bieffekterna – utsläppen och klimatpåverkan – som är bekymret. Vår gemensamma utmaning är inte att begränsa transporterna, utan de problem transporterna orsakar. Vi måste se till så att det går att köra bil med gott samvete.

De grundläggande och viktigaste styrmedlen för att göra den omställningen är de generella: koldioxidskatten, som gör det klimatskadliga dyrare, och skattebefrielsen för förnybara bränslen, som gör prisskillnaden mellan det klimatdåliga och det klimatbra ännu större. Dessa breda, generella och långsiktiga ekonomiska styrmedel är väldigt bra. De sätter en teknikneutral och tydlig ram och riktning för den utveckling som ska göras av marknadens aktörer.

En av de viktiga åtgärderna för att driva på omställningen är koldioxidskatten. Men förändringar i sådana styrmedel, som slår direkt på enskildas kostnader och direkt i företags finanser måste ske med god framförhållning. Människor få en rimlig chans att hänga med i utvecklingen och i omställningen av transportsektorn.

På det temat föreslogMiljöpartiet i förra veckan en höjning av koldioxidskatten i sin budgetmotion. Över en natt vill de göra varje liter bensin och varje liter diesel 70 öre dyrare. Och det vill de, samtidigt som råoljan just nu handlas för över 100 dollar fatet på världsmarknaden. Och samtidigt som bensin- och dieselpriserna i Sverige tillhör de högsta i Europa. När marknadens mekanismer redan gör koldioxidutsläppen dyrare, vill Miljöpartiet fördyra ännu mer. Det är inte klimatansvar, utan en helt verklighetsfrånvänd politik.

För vad skulle en sådan snabb höjning av koldioxidskatten, över en natt, utan framförhållning, leda till? Jo, en sådan snabb höjning skulle slå väldigt hårt mot skogsindustrin. Den som genom sin produktion bidrar till att binda enorma mängder koldioxid. Den skulle slå stenhårt mot bonden som tillverkar den miljövänliga biogasen och den skulle slå lika hårt mot den barnfamilj som i det korta perspektivet inte har något annat val än att ta bilen till skolan och fotbollsträningen.

Det innebär att Miljöpartiets koldioxidskattehöjning mest av allt är ett förslag om en skattechock. En som inte i första hand leder till klimatförbättringar. Utan till att staten begär in mer pengar till statskassan. Och till stora bekymmer för vanliga människor och vanliga företag.

Min, Centerpartiets och Alliansens väg är en annan.

Vi tycker att koldioxidskatten är bra, och vi har sedan 2006 stegvis höjt den. Men de höjningarna har vi aviserat långt i förväg. Och de har alltid varit en del av en långsiktig och genomtänkt strategi. För om en höjd skatt ska få den effekt man vill så måste den ske stegvis, och den måste göras samtidigt som vi stimulerar de miljövänliga alternativen. När Miljöpartiet väljer att försvåra, väljer Centerpartiet och Alliansen att främja.

Det är därför Alliansens energi- och klimatöverenskommelse också rymmer en strategi för fordonssektorn. Sedan vi fick väljarnas förtroende att leda landet 2006 har vi gjort en rad insatser för att påskynda omställningen till ett hållbart transportsystem:

  • vi har ökat forskningen kring energieffektiva fordon som drivs av förnybara drivmedel
  • vi har ökat stödet till produktion av andra generationens biobränslen
  • vi införde 2007 miljöbilspremien
  • och strax därefter ett demonstrationsprogram för elfordon
  • efter valet 2010 sjösatte vi supermiljöbilspremien
  • alldeles nyss har vi skärpt miljöbilsdefinitionen
  • och under hela Alliansens tid vid makten har biodrivmedlen varit befriade från skatt.

Allt detta har vi ju inte gjort av en slump, utan vi har gjort det därför att vi vill ta ansvar för klimatet.

Och ska vi kunna göra det måste våra ambitioner vara höga. För mig är det alldeles tydligt att vi på lång sikt inte kan ha någon annan ambition än att skapa en fordonsflotta helt utan miljöskadliga utsläpp.

Elementär lågstadiematematik

Det finns inte två sidor av de budgetsatsningar och den sanning som Expressen idag försöker få till ett ”avslöjande”, där Miljöpartiets språkrör Åsa Romson hävdar att regeringens energisatsningar i budgeten för 2013 skulle vara en bluff. Men sanningen är att Romson har fel.

Och det gäller såväl hennes påståenden om Centerpartiets och Alliansens satsning på solelen som hennes påståenden om vår satsning på energiforskning.

Vad gäller solelen så är sanningen att det stöd regeringen sedan tidigare givit blivit en succé. Mer än 5 000 ansökningar har fått stöd och målen för satsningen har överträffats med råge. Med den satsningen var tidsbegränsad och riksdagen har tidigare beslutat att solelssatsningen skulle ha avslutats efter 2012.

Men eftersom det är prioriterat för Centerpartiet och Alliansen att fortsätta öka den förnybara elproduktionen väljer vi nu att förlänga satsningen i ytterligare fyra år. 2013 ligger den årliga nivån kvar på samma årliga nivå som tidigare, och från 2014 satsas 50 miljoner kronor per år. Mellan 2013 och 2016 satsar vi alltså 210 nya miljoner på att öka andelen solel i Sverige.

När det gäller satsningen på energiforskning föreslår Centerpartiet och Alliansen i höstens budgetproposition en stor och permanent förstärkning. Tidigare har det funnits en permanent nivå på strax under en miljard kronor, och ovanpå det tillfälliga satsningar. Men de tillfälliga satsningarna skulle i enlighet med det senaste budgetbeslutet i riksdagen ha fasats ut framöver.

Nu föreslår regeringen dock att vi ska höja den permanenta satsningen på energiforskningen och dessutom stegvis öka den. Vart och ett av åren 2013-2015 kommer vi att satsa cirka 1,3 miljarder kronor på energiforskning, en summa som sedan ökar till den nya permanenta nivån på 1,4 miljarder per år från och med 2016. I jämförelse med riksdagens budgetbeslut från tidigare år innebär detta en nivåhöjning med 250 miljoner för 2013 och 2014, 270 miljoner för 2015, och 470 miljoner från 2014 och framåt.

En tidigare väsentligt lägre permanent nivå, och tillfälliga satsningar, ersätts nu alltså med en permanent hög nivå. Jämför man det med vad Socialdemokraterna, med (mp) som stödparti, satsade på energiforskning under sina senaste 10 år i regeringen är den satsning som Centerpartiet och Alliansen nu gör mer än dubbelt så stor.

Så om man vill bedöma om regeringen ”satsar” eller inte så handlar det egentligen inte om något annat än elementär lågstadiematematik. Plus betyder helt enkelt att vi föreslår att mer pengar satsas i förhållande till befintliga riksdagsbeslut. Om regeringen föreslår att vi ska satsa 210 miljoner på t.ex. solel istället för tidigare beslutade 0 så vet vi alla att 210 är mer än 0.

Åsa Romson säger att hon ”känner sig lurad”. Så kan det förstås vara. Men just den känslan handlar nog faktiskt inte så mycket om vad regeringen gör utan mer om att Romson och (mp) – med all rätt – är frustrerade över att Centerpartiet i regeringsställning uträttar mer än vad (mp) lyckades med under sin tid som stödparti åt den tidigare socialdemokratiska regeringen.

6 år med väljarnas förtroende att leda landet

Idag är det på dagen sex år sedan Centerpartiet, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna första gången fick väljarnas förtroende att leda landet. Den dagen, söndagen den 17:e september 2006, minns jag som om den var igår.

Då var jag stabschef för Centerpartiets partiledarstab, och vi befann oss i opposition. Bakom oss hade vi två år av förberedelser, från det att Alliansen bildades hemma hos Centerpartiets dåvarande partiledare Maud Olofsson i Högfors i slutet av augusti 2004. Tillsammans med Leijonborgs dåvarande stabschef Helena Dyrssen (fp), Hägglunds dåvarande stabschef Jakob Forssmed (kd) och Reinfeldts kanslichef och chefsekonom Anders Borg (m) hade jag vid det laget ägnat otaliga timmar åt att förhandla fram alla de överenskommelser som Alliansens partiledare hade ingått mellan augusti 2004 och valdagen 2006. Såhär i efterhand är jag inte säker på att någon, när Alliansen bildades, kunde föreställa sig att vi skulle komma att lösa ut så många gamla stötestenar före valet, och dessutom på ett sätt som alla fyra partier kunde känna glädje och stolthet över.

Men det gjorde vi. Med början i en överenskommelse om säkerhetspolitiken skapade vi bl.a. en gemensam syn på den ekonomiska politiken, på rättspolitiken och utrikespolitiken och vi löste ut gamla klassiska meningsskiljaktigheter kring familjepolitiken, energipolitiken och på många andra områden. Allt det arbetet – som fick ta den tid det behövde – gjorde att vi i Alliansen kunde möta väljarna på valdagen den 17:e september 2006 bättre förberedda än vad något samlat regeringsalternativ i Sverige tidigare varit.

Och det gav resultat. Den 17:e september 2006 gav en majoritet av svenska folket oss sitt förtroende att leda landet, och fyra år senare fick vi förnyat förtroende att bära regeringsansvar.

Historia kan skrivas på många sätt, och var och en skriver sin egen. För egen del minns jag att det var först några dagar efter valnatten 2006 som jag på riktigt fattade att vi verkligen skulle gå från opposition till regeringen. Att vi skulle börja skriva propositioner istället för oppositionsmotioner. Då, liksom så många andra gånger, hade jag fokuserat så oerhört mycket på det som var min och många andras uppgift: att hinna med att beskriva vad vi i Alliansen ville få förtroende att göra för så många väljare som möjligt innan valdagen kom. Och det arbetet var så roligt, och så intensivt, att jag faktiskt inte hade hunnit med att fundera så mycket på vad som skulle komma efter valdagen.

Men valdagen kom. Och gick. Och vi fick förtroendet. Och i mitten av veckan efter valet, när jag och stabschefskollegorna första gången satte oss ned med Finansdepartementets tjänstemän för att börja förbereda Alliansens allra första budget, först då fattade jag på riktigt att vi i Alliansen faktiskt fått förtroendet att leda landet.

Det var något jag fick nypa mig i armen för. Och det är något jag fortfarande då och då nyper mig i armen för.

Resten är, numera och fortfarande i skrivande stund, verklig politisk samtidshistoria.

En ”bredbandsmiljard” för tillväxt på landsbygden

Kvällens TV4Nyheterna rapporterade att jag tillsammans med Annie Lööf och Eskil Erlandsson idag avslöjat att regeringen i den kommande budgeten kommer satsa ytterligare 600 miljoner på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden. De pengarna ska läggas till den halva miljard vi satsade i förra budgeten. Sammantaget innebär det att vi från Alliansregeringen mer än fördubblar stödet och nu satsar nästan 1,1 miljarder kronor mellan 2012 och 2014 på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden.

Och det är en satsning som kommer göra stor skillnad för många. Tack vare denna ”bredbandsmiljard” kommer ungefär 55 000 hushåll i hela landet kunna få snabbt bredband. Pengarna kanaliseras – via Landsbygdsprogrammet och via medfinansiering från PTS – till de byalag och grupper som helt ideellt lägger ned mycket egen tid, mycket eget arbete och mycket egna pengar för att den egna landsbygden ska kunna leva och växa.

Så när Annie, Eskil och jag idag skulle berätta om denna viktiga budgetnyhet åkte vi ut till bonden Björn Mattsson utanför Norrtälje, som just nu drar fram fiber till sin gård. Hans engagemang för den här viktiga framtidsfrågan, och hans entusiasm över bredbandsmiljarden, var inte att ta miste på.

Dagens bredbandsmiljard är ett viktigt steg på vägen för ett uppkopplat Sverige, och för en levande landsbygd!

Media: IDG, SR, ATL, TT

Grattis Alliansen, 8 år!

Imorgon är det åtta år sedan Alliansen bildades hemma hos Maud Olofsson i Högfors. Efter många års splittring, och många års diskussioner om det skulle vara möjligt att forma ett trovärdigt borgerligt regeringsalternativ, som hade förmågan att vinna regeringsmakten och bryta Socialdemokraternas långa regeringsinnehav, bestämde sig fyra modiga partiledare för att ta det historiska steget och bilda Allians för Sverige.

I historiens ljus, åtta år senare – när vi i Alliansen visat att vi både har förmåga att ge svar på de viktigaste samhällsutmaningarna i Sverige och att under lång tid kunna regera tillsammans och dessutom bli återvalda på ett gemensamt valmanifest – kan det vara lätt att glömma bort att Alliansen inte från början var en given framgångssaga. Att Alliansen och Alliansens breda och långsiktiga gemensamma reformagendor knappast gjort sig själv.

Jag är ju en av dem som haft förmånen att finnas med, i närheten av Alliansens ledning, ända sedan de första förberedelserna inför Högforsmötet ägde rum. Det är på sitt sätt lite svindlande, och ett häftigt perspektiv. Och har man det långa perspektivet så blir det tydligt att det krävdes mycket mod av de fyra partiledare som bildade Alliansen. Att det krävdes en hel del mod för att våga  lägga endel av den egna partiprestigen åt sidan och på allvar bestämma sig för att – både när det gäller analysen av samhället och av vilka de bästa lösningarna på våra gemensamma utmaningar är – lyssna på varandra och bygga något gemensamt. Väldigt få i omvärlden, allra minst Göran Persson och (s), förstod under resan fram till valet 2006, eller ens i analysen av Alliansens valseger samma år, hur djupt och solitt Alliansen redan från början byggt samarbetet.

I Högfors tillsatte partiledarna sex sakpolitiska arbetsgrupper, som under lång tid reste runt i landet, lyssnade in samhällsutmaningar och kom med väl underbyggda förslag till partiledarna. Samtidigt lade partiledarna stor vikt vid att lösa de allra svåraste nötterna och största meningsmotsättningarna mellan partierna – säkerhets- och försvarspolitiken, energipolitiken, familjepolitiken – bara för att nämna några. Den gemensamma ekonomiska politiken ensades i Bankerydsdokumentet och i maj, innan vi började forma vårt gemensamma valmanifest, presenterade Alliansen ett gemensamt idépolitiskt dokument, med namnet ”Nytt hopp för Sverige”.

Det var det gedigna arbetssättet och den politikfördjupningen som lade grunden till att vi i Alliansen fick ett så starkt förtroende hos väljarna. Det var det  som gjorde det möjligt för oss att få ett majoritetsstöd bland väljarna och genomföra en lång rad viktiga reformer som strukturellt byggt Sverige starkare. Efter sex år med Alliansen som regeringsbärare har det steg för steg blivit mer lönsamt att arbeta. Villkoren för företagande och entreprenörskap har steg för steg blivit bättre. Vi har gjort stora satsningar på infrastruktur i hela landet och vi har höjt ambitionerna för svensk forskning. Vi har reformerat stora delar av den svenska skolan och satsat allt mer på att forska, utveckla och främja framtidens förnybara energiteknik. Allt detta en lång lista med goda resultat, som skulle kunna göras oändligt mycket längre.

Inget av detta hade varit möjligt utan ett grundmurat förtroende, utan ett djupt och långsiktigt samarbete och utan en genuin vilja att lyssna på varandra. Och om det finns något som är Alliansens kärna så är det just det – en genuin vilja att lyssna och lära av varandra. Och att tålmodigt, steg för steg, fortsätta hitta de bästa lösningarna på människors verkliga vardagsproblem. Och det tänker jag, på de sätt jag kan, fortsätta bidra till.

Så, grattis till morgondagens åttaåring!

Men ännu mer: tack till alla er som genom åren gjort Alliansen möjlig, och till alla er som med förtroende lagt ert uppdrag i våra händer!