Tag Archives

Bönder ger mig råg i ryggen

Besök på Swedish Biogas anläggning utanför Katrineholm.

Besök på Swedish Biogas anläggning utanför Katrineholm. Foto: Malin Forsbrand.

I fredags överöstes jag av inspiration och övertygelse om att det hållbara samhället är inom räckhåll. Under hela den dagen besökte nämligen jag och LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson bönder på den sörmländska landsbygden som ställer om, prövar och experimenterar, för att göra sitt i omställningen till mer och mer av förnybar energi.

Vi började hos Jan och Henric Weijber på Hagbyberga gård, som har satt upp solceller på ett av gårdens ladugårdstak. Det är inte den första energiinvesteringen som familjen gör, sedan tidigare finns redan en effektiv biobränsleeldad flispanna. Men med solenergin vill man bli självförsörjande på el på gården, som framförallt har kycklingproduktion. Men Henric var också tydlig med att de också gör investeringen för att de har ett tydligt miljöengagemang, och vill bidra till en hållbar utveckling.

Till Hagbyberga gård kom också Karin Varverud, som är VD på Energifabriken. Energifabriken har startats av tre familjer som driver växtodling på varsin gård i Östergötland. Energifabriken tillverkar och säljer biodiesel från raps och jobbar med rådgivning om fossilfria jordbruk till bönder. Och Karin Varverud ser nästan inga hinder, utan bara möjligheter och både hon och delägarna i Energifabriken kör sina traktorer, motorsågar och andra redskap på biodiesel trots att traktorfirmorna sällan vill lova att deras maskiner ska fungera med något annat än fossila drivmedel, bensin och diesel.

Då och då möter man dem som ställer sig frågan om det verkligen är rimligt att odla energigrödor på jordbruksmark. För Karin är svaret på den frågan självklart. Eftersom jordbruket drabbas väldigt hårt av klimatförändringarna ligger det i jordbrukets intresse att få bort klimatutsläppen. Och energigrödorna håller också produktionen igång, och den dagen det behöver odlas mer mat så är det bara att ställa om, tillbaka till livsmedelsproduktion.

Efter en mycket givande diskussion med Karin och representanter för LRF i Södermanland for vi vidare Swedish biogas biogasanläggning utanför Katrineholm. Den anläggningen tar hand om gödsel från ett tiotal gårdar i närheten som de omvandlar till klimatsmart biogas, som de säljer till Stockholmsmarknaden. Varje år producerar de biogas motsvarande tre miljoner liter bensin, vilket innebär att de bidrar med att minska koldioxidutsläppen från de fordon som går på den biogasen istället för på fossila bränslen med hela 13 000 ton per år. Det är minst sagt en riktigt imponerande siffra.

Helt klart är att jag fick en härlig och lärorik dag i Sörmland, och jag vill verkligen tacka Helena och LRF för värdskapet. Det här var en resa som verkligen gav mig råg i ryggen och som visar att vi i Centerpartiet är helt rätt på det när vi säger att vi i Sverige har alla möjligheter att ställa om till 100 procent förnybart inom en generation.

De bönder jag mötte i Sörmland är med och visar vägen. Förnybar energi är en växande och allt bättre affärsmöjlighet, som dessutom skapar gröna jobb och tillväxt på landsbygden. En klassisk vinna-vinna-situation – för alla inblandade!

Många goda idéer om hur vi kan nå en fossiloberoende fordonsflotta

Rundabordssamtal på KTH om biodrivmedel. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet.

Rundabordssamtal på KTH om biodrivmedel. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet.

I dag har jag hållit det första av tre rundabordssamtal där jag bjudit in bransch och experter till att diskutera innehållet i den angelägna utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta som utredaren Thomas B Johansson överlämnade till mig och regeringen strax före jul. Vid dagens rundabordssamtal har vi, tillsammans med representanter för akademi, näringsliv och myndigheter, borrat djupare i förslagen om hur vi kan öka den inhemska produktionen och  användningen av biodrivmedel i Sverige. Om du vill kan du se det rundabordssamtal i efterhand  här.

En av de saker som märktes väldigt tydligt idag är att det finns ett väldigt stort engagemang om hur vi ska kunna bryta oljeberoendet i transportsektorn. Det märktes bland annat genom att lokalen på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH,  idag var fylld till brädden: förutom panelen runt det runda bordet kom 100 personer som på olika sätt ville bidra till diskussionen. Och det är en väldigt bra signal. För om vi ska  kunna ställa om till fossiloberoende transporter till 2030 så krävs det att många är med och bidrar i det arbetet med sitt engagemang, sin kunskap och sina investeringar.

Att ställa om till fossiloberoende transporter är en stor, och viktig, uppgift. För fastän Sverige idag ligger allra längst fram i EU när det gäller förnybart i våra transporter – och redan nu nått det 2020-mål som vi och EU satt upp, med nästan 12 procent förnybart i våra transporter, så återstår fortfarande lejonparten av uppgiften. Idag går 90 procent av  Sveriges vägtransporter  på fossila bränslen, och  transportsektorn står för hela en tredjedel av våra samlade koldioxidutsläpp. Med det sagt är förstås omställningen till en fossiloberoende transportsektor  en stor utmaning, men den är också en stor möjlighet. För om vi lyckas utforma rätt åtgärder, och smarta åtgärder, som fungerar för transportsektorn så kan transportsektorn gå från att vara ett klimatproblem till att tydligt vara med och bidra till att minska Sveriges klimatutsläpp, samtidigt som många företag kan skapa nya gröna jobb och nya tillväxtmöjligheter.

Redan nu kan vi se att biobränslen och biodrivmedel är en växande grön näring i Sverige, som bidrar och kan bidra ännu mer till tillväxt och sysselsättning i hela Sverige, inte minst på landsbygden. Det är en grön näring som både bidrar till minskad klimatpåverkan och hållbar energianvändning och som är helt nödvändig för att vi ska kunna bygga en hållbar morgondag i Sverige och globalt. Och som utredningen pekar på finns det stora möjligheter att öka den inhemska produktionen av klimatsmarta biodrivmedel, inte minst från den växande svenska skogen.

Jag är för min del helt övertygad om att morgondagens oljeschejker, de som sitter på framtidens gröna guld och framtidens lösningar, inte sitter  i Saudiarabien eller i Förenade Arabemiraten. De finns bland skogsbrukarna i Nybro, bland de som tillverkar biogas och etanol i Linköping och Norrköping, bland de som förvandlar tallolja till diesel i Piteå, bland de som utvecklar fordon i Södertälje och Göteborg och de finns bland forskarna och studenterna på till exempel KTH.

Vi i Sverige har goda möjligheter att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050. Och vi har goda möjligheter att bidra till andra länders omställning och en trygg försörjning av hållbara biodrivmedel.

Det samtal vi hade på KTH gav extra inspiration till det arbetet. O, bara några veckor, den 14 februari, väntar nästa rundabordssamtal (om elektrifiering) på Chalmers i Göteborg, och den 21 februari håller jag det tredje rundabordssamtalet på Näringsdepartementet i Stockholm. Vill du vara med och berätta vad du tycker, vid något av dem? Håll utkik på regeringens hemsida så hittar du fler detaljer!

Sverige har nått sitt och EU:s förnybartmål!

Vindkraftverk vid Pilsåker utanför Lund. Foto: Anders Lagerås / Wikimedia Commons

Vindkraftverk vid Pilsåker utanför Lund. Foto: Anders Lagerås / Wikimedia Commons

I fredags skickade jag och regeringen ett glädjens budskap till Bryssel när vi skickade in vår rapport om hur utbyggnaden av den förnybara energin utvecklas i Sverige till EU-kommissionen. För rykande färsk statistik i den rapporten visar att vi i Sverige, sju år innan 2020, nu har uppnått våra förnybartmål, både när det gäller den samlade andelen förnybart i hela energisystemet och andelen förnybart i transporterna! Det är riktigt bra, för miljön, för försörjningstryggheten och för vår konkurrenskraft!

Att vi i Sverige, tack vare en målmedveten politik och tydliga styrmedel, redan har nått våra förnybartmål och att vi idag har hela 51 procent förnybart i energisystemet som helhet, och 12,6 procent förnybart i våra transporter är väldigt glädjande. Och det visar att Centerpartiets och Alliansregeringens politik för att främja det förnybara fungerar bra, och ger oss i Sverige mycket förnybar energi för pengarna.

Den rapport som vi nu skickat in innehåller bland annat Energimyndighetens färska statistik för andelen förnybar energi 2011 och 2012. Och enligt den uppgick andelen förnybar energi i Sverige 2012 till 51 procent. Det är den högsta andelen förnybar energi hittills och ligger över både Sveriges EU-åtagande till 2020 enligt förnybartdirektivet (om 49 procent förnybart) och över vårt nationellt beslutade förnybartmål om att Sverige ska ha minst 50 procent förnybart i energisystemet till 2020. Men inte nog med det. För i rapporten redovisar vi också att andelen förnybar energi i transportsektorn 2012 uppgick till 12,6 procent, vilket är långt över det EU-gemensamma målet om 10 procent förnybart i transportsektorn till 2020.

Sveriges utveckling av total andel förnybar energi i procent från år 2005 till 2012.

Sveriges utveckling av total andel förnybar energi i procent från år 2005 till 2012.

Den sektor som bidrar allra mest till att Sverige har en så hög andel förnybar energi är värmesektorn, där biomassa står för den allra största posten följt av värmepumpar. Det näst största förnybara bidraget kommer från elsektorn, där vattenkraften kommer på första plats, följt av biomassabaserad elproduktion som kraftvärme och därefter vindkraft. Och med en växande andel förnybart i transporterna spelar också det allt större roll. Idag kommer strax under 60 procent av vår förnybara energi från biomassa från den fina svenska skogen, och hela 60 procent av den el vi använder i Sverige är nu förnybar.

Att vi ligger så långt fram, och har så osedvanligt goda möjligheter, beror på att vi i Sverige har väldigt rika förnybara resurser – med solen, vinden, vattnet, skogen och jordvärmen från jordens innandöme. Och under året har jag fått möjlighet att besöka flera viktiga förnybartprojekt, som antingen redan har eller kommer att ge oss ett stort tillskott förnybart framöver. Dit hör t.ex. Markbygdens vindkraftpark i Piteå, dit hör Kårehamns vindkraftpark på Öland, dit hör Seabased vågkraftpark i Lysekil (som jag inte besökt på plats än, men väl fått information om på många andra sätt) och dit hör Preems tillverkning av andra generationens biobränslen i form av HVO-diesel framställd ur tallolja i Lysekil.

Att vi i Sverige nu, sju år före 2020, redan nått och överträffar både vårt eget och EU:s 2020-mål om förnybart ger oss ett bra utgångsläge inför de EU-förhandlingar som ska påbörjas tidigt nästa år, och som kommer handla om hur ett nytt klimat- och energipolitiskt ramverk för EU inför 2030 ska se ut. För mig är det alldeles tydligt att EU, om vi ska klara klimatutmaningen och försörjningstryggheten, behöver mer förnybar energi och mer förnybara drivmedel i våra transporter. Och i och med att vi i Sverige redan uppnått EU:s 2020 mål för förnybart så visar vi vägen, och visar att det går att ställa om – ibland till och med snabbare än man tror – om man har tydliga mål och ambitioner och smarta och kostnadseffektiva styrmedel för att ta sig dit.

Här är ett inslag från SVT om den här nyheten.

Och med den fina förnybara nyheten vågar jag (nästan) lova att jag levererat den sista energinyheten till er, på den här sidan julhelgen. Men innan jag själv loggar ut och kopplar ner vill jag önska alla er som –  med ert intresse, engagemang och arbete – har bidragit och bidrar till den här positiva förnybara utvecklingen en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

 

Vi måste höja takten i omställningen

Jag har sagt det förut: om vi ska klara klimatutmaningen, och ändra på det faktum att en tredjedel av Sveriges koldioxidutsläpp orsakas av våra bilar, bussar och lastbilar – av våra transporter – så måste vi höja takten i omställningen till ett hållbart transportsystem.

Och idag har jag haft flera tillfällen att  poängtera just det, och att understryka att omställningen av våra transporter förmodligen är en av de största och viktigaste utmaningarna vi har framför oss.

Diskussionen om det började redan i morse när jag hade en debatt med Miljöpartiets ena språkrör, Åsa Romson, i P1 Morgon om hur Sverige ska kunna nå Alliansregeringens långsiktiga prioritering om att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030. I den debatten hävdade Åsa Romson att regeringen skulle sitta med armarna i kors och att ingenting skulle hända när det gäller omställningen till hållbara transporter.

Det påståendet har dock väldigt lite med sanningen att göra. I själva verket händer det en hel del på det här området:

  • 2012 fanns det 4,5 miljoner personbilar i Sverige. 13 procent av dessa var miljöbilar, enligt den miljöbilsdefinition som gällde till och med december 2012. Idag rullar det med andra ord närmare 580 000 miljöanpassade bilar på våra vägar.
  • Sedan Alliansen tillträdde har vi genomfört en rad reformer för att göra det lönsamt att köpa en miljöbil. en av dem är supermiljöbilspremien där den som köper en bil med riktigt låga koldioxidutsläpp får 40 000 kronor i inköpspremie. Under perioden 2011 till augusti i år har supermiljöbilspremien lett till att  2015 supermiljöbilar rullat ut på våra vägar.
  • Om man jämför med  2005 så såldes det förvissa färre etanolbilar 2012, men under samma tidsperiod har antalet nyregistrerade gasbilar ökat med hela 214 procent och antalet elhybrider med 31 procent.
  • Från det att Alliansregeringen tillträdde 2006 har det sålts 216 000 etanolbilar, 33 000 gasbilar, 22 000 elhybrider och 2100 laddhybrider/elbilar. Sammantaget innebär det att det har det sålts 273 000 bilar som kan gå på förnybart eller el sedan 2006.

Det, och endel annat, passade jag på att beskriva i P1-debatten. Vi har gjort en hel del, som leder i rätt riktning och som syns bland annat i att Sverige är det land i EU som har högst andel förnybart i våra tramsporter och redan har uppfyllt vårt gemensamma EU-mål på den punkten.

Strax efter P1 hade jag chansen att  tala på Svenska Dagbladets konferens Energy Summit 2013, och då fortsatte jag på samma viktiga tema.

En av Alliansregeringens allra mest ambitiösa prioriteringar är nämligen den fossiloberoende fordonsflottan, som ett steg på vägen för att nå ett klimatneutralt samhälle till 2050. Och på grund av klimatfrågan så är den också en av de mest brådskande.

Ska vi lyckas ställa om till ett hållbart transportsystem behöver vi få ut fler miljöanpassade bilar, bussar och lastbilar på våra vägar, och vi behöver öka användningen av både el och förnybara bränslen i våra vägtransporter. Och de senaste åren har Alliansregeringen gjort en hel del för att det ska ske. Vi har infört miljöbilspremien, supermiljöbilspremien, den slopade fordonsskatten för miljöbilar de första fem åren, vi har skärpt miljöbilsdefinitionen i flera steg, vi har stegvis och förutsägbart höjt koldioxidskatten och vi har mycket kraftfullt ökat forskningen kring energieffektiva fordon och andra generationens biodrivmedel. Till det lägger vi nu, i höstens budget, tre nya satsningar, i ett nytt miljöbilspaket (som jag skrivit om tidigare här på bloggen).

Redan nu är det tydligt att vi, för att nå de mål och prioriteringar vi satt upp, kommer behöva fortsätta med en hel del av de bra styrmedel och verktyg vi redan har, att vi kommer behöva förstärka endel av dem, men det är också tydligt att vi också kommer  behöva addera helt nya styrmedel för att nå hela vägen fram till målet. Och just därför sitter just nu den utredning som jag och regeringen tillsatt, under ledning av Thomas B. Johansson, och intensivjobbar inför att de i december ska presentera sina förslag. I ett Ekoinslag i morse, som sedan följdes upp att TT, berättade han om ett av utredningens kommande förslag: att vi i Sverige borde införa ett bonus-malus-system för personbilar, som innebär att den som köper en av de miljöbästa bilarna får en bonus för det, som finansieras med en avgift på de nya bilar som säljs som är sämst ur miljösynpunkt. Det är en bra idé, som Centerpartiet drivit sedan länge. När regeringen i december kommer kunna ta del av utredningens mer detaljerade förslag kan vi också få branschens och berördas synpunkter och därefter kan vi ta ställning till hur vi kan ta detta, och utredningens andra kommande förslag, vidare.

Fortsatt klimatsmart rådgivning

Karlstad Energis biobränsleeldade kraftvärmeverk Hedenverket

Karlstad Energis biobränsleeldade kraftvärmeverk Hedenverke. Foto: Karlstad Energi.

Just nu är jag på väg till Karlstad för att besöka kraftvärmeverket Hedenverket för att se deras pågående arbete med att bygga en ny biobränsleeldad kraftvärmepanna. På plats hos dem ska jag också presentera regeringens budgetproposition, som överlämnas av finansminister Anders Borg till riksdagen idag.En av nyheterna i budgeten berättar jag om på debattplats i Svenska Dagbladet nu på morgonen. Det handlar om fortsatta satsningar på att hjälpa konsumenterna att göra energismarta val och med dem kunna bidra till ett mer hållbart energisystem.

Varje dag, året runt, ger de kommunala energi- och klimatrådgivarna som regeringen under en rad år finansierat, och som finns i alla landets kommuner, många familjer, företag och organisationer opartiska och kostnadsfria råd om hur de kan investera i hållbar energiteknik och vilka fördelar de kan få av det. Den viktiga kompetensen behöver finnas kvar och utvecklas vidare också framöver.

Därför ger vi i budgeten idag besked om att Alliansregeringen även under åren 2015-2017 kommer satsa 140 miljoner kronor per år på den kommunala energi- och klimatrådgivningen. Det är en satsning som ger dig och alla andra chansen att även fortsättningsvis kunna få kostnadsfria råd och hjälp av dem, när din familj, ditt företag eller din organisation står inför att göra energismarta och hållbara val. För att hitta energi- och klimatrådgivningen i din kommun kan du t.ex. söka i Energimyndighetens förteckning.

Tredelat miljöbilspaket i höstbudgeten

Det viktigaste vi måste göra för att klara klimatet är att fasa ut de fossila bränslena  och ställa om till hållbara transporter. Just därför har Centerpartiet och Alliansregeringen slagit fast visionen om att Sverige ska vara klimatneutralt 2050, och att vi till 2030 ska ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. Och för att ta fram förslag på vad vi behöver göra för att ta oss dit sitter sedan ett år tillbaka  några av landets ledande experter, på mitt och regeringens uppdrag, och jobba med vad vi behöver göra för att ta oss dit, i utredningen om den fossiloberoende fordonsflottan.

Under tiden  som de arbetar fortsätter vi i Centerpartiet och Alliansregeringen att ta steg för att ställa om till en hållbar transportsektor.

På det temat berättar jag idag i Ekot att regeringen i den kommande budgeten kommer göra en rejäl satsning på ett miljöbilspaket. Det paketet består av tre delar: 1) nedsatt förmånsvärde för de miljöbästa förmånsbilarna, 2) fortsatt skattebefrielse för höginblandade och rena biodrivmedel som till exempel E85 och biogas, och 3) ökad låginblandning av förnybart i bensin och diesel. Tre insatser som mycket tydligt kommer bidra till att ställa om till en hållbar transportsektor och minska våra koldioxidutsläpp.

Ska vi få ut fler miljöbilar måste det löna sig att köpa miljöbil. Om fler förmånsbilsinnehavare väljer miljöbil kan vi successivt få en allt mer miljövänlig bilpark, och på sikt fasa ut de fossila bränslena. Därför förlänger regeringen nu de förmånliga tjänstebilsvillkoren för miljöbilar med tre år, till och med 2016. Det nedsatta förmånsvärdet kommer liksom tidigare omfatta elbilar, gasbilar och laddhybridbilar. Nedsättningen kommer vara 40 procent lägre än förmånsvärdet för närmast jämförbara konventionella bil, men som högst 16 000 kronor per år.

Vi behöver få ut fler miljöbilar på våra vägar, och vi behöver  öka användningen av förnybara drivmedel i våra transporter. Därför ger vi nu också besked om att vi även framöver kommer skattebefria de höginblandade och rena biobränslena, som E85 och biogas.

Den tredje delen i miljöbilspaketet är att vi nu sjösätter ett kvotpliktssystem där vi höjer kraven på hur mycket förnybart som ska blandas in i bensin och diesel. Genom att blanda in mer förnybart och mindre fossilt i varje liter bensin och diesel kan vi minska koldioxidutsläppen snabbt, även för de som inte byter bil. Enbart den ökade låginblandningen kommer minska Sveriges samlade koldioxidutsläpp med 300 000 ton varje år.

Med miljöbilspaketet vill Centerpartiet och Alliansregeringen öka andelen miljöbilar på våra vägar, minska koldioxidutsläppen och se till så att det lönar sig att tanka förnybart. Det är bra för konsumenterna, för företagen, men framför allt för miljön.

 

Missa inte skogen för alla trän

Idag skriver jag tillsammans med två av mina europeiska ministerkollegor, näringsminister Jan Vapaavouri från Finland och jordbruksminister Niki Berlacouvic från Österrike, i tidningen European Voice om biobränslen.

Både EU och vi i Sverige har pekat ut att en förutsättning för att vi ska kunna nå våra klimatmål är att vi ser till att öka andelen förnybar energi. I denna förnybara energi är biobränslen från skogen en väldigt viktig komponent.

Det gäller inte minst hos oss i Sverige. För i vårt land står biobränslen från skogen för hela en tredjedel av vår energiförsörjning –  i form av fjärrvärme, i form av den el som kommer från kraftvärmen, och i form av bl.a. pellets som vi använder för att värma våra villor. För många andra länder i EU, som idag använder lite förnybart, ger möjligheten att importera bra biobränslen en chans att kunna ersätta miljöskadligt kol, både för uppvärmning och för elproduktion.

Men med en växande vilja att använda, och importera biobränslen i de länder som inte har tillräckligt med sådana, har detta också vuxit fram en oro för hur dessa biobränslena produceras. Det gäller inte minst den import som ibland förekommer från länder utanför EU där skogsvårdslagstiftningen kan vara svag  (och dess efterlevnad likaså), eller från länder där regnskog skövlas.

Just därför har lett EU-kommisionen sedan en tid arbetat med att ta fram ett förslag till nya krav och regler för så kallade ”fasta”  biobränslen, dvs. sådant som ved, pellets och flis. Men när kommissionens jobbat med sitt förslag har vi i Sverige, liksom många andra i andra skogsländer i Europa, sett en påtaglig risk för att kommissionen med det nya förslaget riskerar att bortse från de goda och starka regelverk som EU:s skogsländer redan har, men vi är också oroliga för att nya regler ska leda till omotiverat kostsamma pålagor och administration.

Om det skulle bli resultatet så skulle det kunna komma att innebära att ett och samma träd skulle komma att omfattas av flera olika regelverk, beroende på vad slutprodukten är. Om stammen på trädet skulle användas för att t.ex. tillverka möbler eller papper skulle ett regelverk gälla. Men om grenarna eller topparna tas till vara för att t.ex. bli till el och värme i ett kraftvärmeverk så skulle ännu en uppsättning regler gälla. En sådan ordning, med dubbla regelverk och ett snårigt och administrativt invecklat system, skulle knappast gynna den förnybara energi vi behöver för framtidMissaen. Och just det varnar jag och mina ministerkollegor  för i vår artikel idag.

Självklart ska biobränslena leva upp till höga hållbarhetskrav, men de kraven måste utformas med förnuft!

 

 

 

Mer låginblandning och fortsatt skattebefrielse

Ska vi kunna få ett hållbart samhälle måste vi ställa om våra transporter. När mer än 90 procent av de drivmedel vi använder i våra bilar, bussar och lastbilar fortfarande är fossila säger det sig självt att vi måste få in mer förnybara bränslen, mer eldrift och se till att öka energieffektiviteten i transportsektorn.

Ett viktigt steg är att utnyttja möjligheten att blanda ut vanlig diesel och vanlig bensin med biobränslen. Tack vare den låginblandning som redan finns är också den  som tankar bensin och diesel delaktig i omställningen till mer hållbara transporter, eftersom också den personen tankar en viss andel förnybart.

Jag är väldigt stolt över att andelen förnybara drivmedel är mer än dubbelt så hög idag, som när vi i Alliansen övertog regeringsmakten 2006. Och merparten av de förnybara drivmedel som används i Sverige idag är låginblandade förnybara drivmedel i bensin och diesel.

Ett snabbt sätt att minska koldioxidutsläppen från våra transporter är  att öka den låginblandningen. Och just det föreslår regeringen idag i en promemoria som nu går ut på remiss till ett 40-tal berörda aktörer. Innehållet i det förslaget skriver jag om idag på SvD Brännpunkt, vilket också TT rapporterat om. På ledarplats har det också uppmärksammats av GP och Norrtelje Tidning.

I dagsläget blandar bensinbolagen  in 5 respektive 4 procent förnybart i bensin och diesel. Det förslag vi nu lägger innebär att vi ökar låginblandningen till 10 respektive 7 procent. Samtidigt föreslår vi att den skattebefrielse som finns för de höginblandade och rena biodrivmedlen, som biogas och etanol, och som skulle ha försvunnit efter 2013, ska finnas kvar också framöver. Förslaget om fortsatt skattebefrielse har Ekot särskilt uppmärksammat i ett inslag ikväll (09.30 in i sändningen).

Ökad låginblandning av biobränslen i bensin och diesel, och fortsatt skattebefrielse på höginblandade och rena förnybara bränslen som biogas och etanol, är två bra sätt att tydligt och snabbt fortsätta omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta!

Dra inte alla biobränslen över en kam

På kort tid har vi i Sverige lyckats ställa om så att nästan tio procent av de bränslen vi använder i transportsektorn är förnybara alternativ, som etanol, biogas och biodiesel. Eftersom vi kommit igång så snabbt och bra med att börja den gröna omställningen av våra transporter så har vi i Sverige i princip redan nått det mål som vi hela EU ska nå till år 2020. Nu är det viktigt att vår omställning bort från oljeberoendet i transportsektorn inte stannar av.

För mig, Centerpartiet och regeringen är det alldeles självklart att den som tankar förnybart ska kunna veta att den etanolen eller den biodieseln producerats på ett schysst sätt. Det är just därför vi har hållbarhetskrav i EU, som ska se till att biobränslena framställs med goda klimat- och miljövillkor. De hållbarhetskraven är krav som regeringen drivit på och som kommer skärpas successivt framöver.

Nu verkar det som om EU-kommissionen snabbt vill förändra dessa stabila förutsättningar, i alla fall om man får tro ett kommande förslag som läckt ut från EU-kommissionen. Förslaget handlar om att man fram till år 2020 skulle begränsa användningen av biobränslen som produceras av grödor som skulle kunna användas som foder eller livsmedel till maximalt fem procent. Om kommissionens förslag skulle bli verklighet skulle det inte bara begränsa användningen av biobränslen som framtällts på ett tveksamt sätt, utan det skulle också riskera straffa flera bra biobränslen, som till exempel den E85 vi använder i Sverige. Det skulle vara väldigt dåligt både för klimatomställningen och för konsumenterna. Om detta rapporterar Ekot, TT, TV4 och Lantbrukets affärstidning ATL idag.

Problemet med det förslag som läckt från EU-kommissionen är att det slår blint genom att alla biobränslen producerade från grödor dras över en kam – alldeles oavsett om det är ”miljöfula” eller ”miljöfina” biobränslen. Det säger ju sig självt att det är väldigt stor skillnad på den stora miljöpåverkan som det blir om man hugger ner regnskog för att odla palmolja som sedan ska bli biodrivmedel, eller när biodrivmedel produceras i Europa på ett helt annat sätt. Jag har full förståelse för att svenska och europeiska konsumenter vill känna sig säkra på att man inte tankar  biobränslen som t.ex. producerats av palmolja från regnskogsskövlad mark (och tittar man på de biobränslen vi nu använder i Sverige kan man vara säker på det, eftersom våra biobränslen företrädesvis produceras i Europa eller på hemmaplan). Men vill man skärpa kraven för att komma åt de miljödåliga biobränslena ska man göra just det, och inte samtidigt skärpa kraven också för de miljöbra bränslena. Gör man det riskerar det goda att bli det godas fiende.

Till saken hör att den typ av beräkningar som man måste göra för att få fram ett bränsles korrekta miljöbelastning är mycket komplicerade och svåra att göra. Det hindrar inte att man ändå ska göra dem, men då måste man vara väldigt noggrann för att få ett system som speglar den riktiga miljöpåverkan. Och man kan inte använda vitt skilda värden för att dra sedan dra alla över en kam.

Min självklara utgångspunkt, som jag kommer ha för ögonen när kommissionen väl presenterar ett officiellt förslag och när jag å Sveriges vägnar ska granska detsamma, är att vi konsumenter som kör förnybart ska kunna vara säkra på att vi gör nytta för klimatet och inte skadar miljön. Men min utgångspunkt är också att vi också framöver ska ha ett bra system som gradvis ökar användningen av de biobränslen som producerats på ett schysst sätt. Vi i Sverige har kommit såhär långt tack vare att vi fått in allt mer biobränslen i vår transportsektor. För att helt bryta vårt beroende av fossila bränslen (vilket vi ska till 2030) kommer det behövas ännu mer sådana miljöbra biobränslen.

Fel EU-regler kan försvåra för svenska biobränslen

Nu på morgonen var jag med i P1 Morgon och beskrev regeringens arbete för att förhindra att nya EU-regler ska komma att försvåra för svenska biobränslen och svensk skogsindustri.

En av de strategier EU slagit fast för att minska koldioxidutsläppen och ställa om Europas energisystem i hållbar riktning är att öka andelen förnybar energi. Till 2020 ska samtliga medlemsländer öka sin andel förnybar energi till 20%, och för svensk räkning har vi redan kommit långt i det arbetet. Redan idag är 49% av vår energi förnybar och till 2020 ska vi ha nått minst 50%.

Många andra EU-länder har sämre inhemsk tillgång till biobränslen än Sverige och och kommer vara beroende av att importera för att möta sina behov. Och en hel del av den importen kommer behöva ske från länder utanför EU.

I det sammanhanget funderar EU-kommissionen just nu på att föreslå det man kallar ”hållbarhetskriterier för fasta biobränslen”, dvs miljökrav på EU-nivå för produkter som ved, flis och pellets. Från regeringens sida är vi rädda att sådana regler, om de utformas på fel sätt, över huvud taget inte kommer leda till ökad miljönytta i Sverige, utan bara till ökat regelkrångel och ökade kostnader för en redan ansträngd bransch. Vilket skulle kunna leda till att viktiga biobränslen blir kvar i de svenska skogarna och att svenska jobb och svensk export hotas.

När man diskuterar skog och klimat är det viktigt att börja i rätt ände, med att skogen faktiskt är väldigt viktig för klimatet inte minst genom att växande skog, som tar hänsyn till en bra och fungerande skogslagstiftning, är ett av de allra bästa sätten att binda koldioxid. Ett levande skogsbruk med mycket växande skog är en självklar del i regeringens klimatpolitik.

Fortsätt läs här