Tag Archive for "Digitala Agendan" | Anna-Karin Hatt bloggar

Ännu en C-märkt Allianssatsning – på bredband

Även den här dagen är en bra grön centerdag. För idag har jag, å Centerpartiets och hela Alliansregeringens vägnar, berättat att vi nu gör ännu en viktig satsning för att få bra och snabbt bredband i hela landet. Från och med nästa år, och hela vägen fram till 2020, kommer vi om vi blir omvalda och får förtroendet att leda landet i fyra år till satsa 18 miljoner kronor per år på att inrätta bredbandskoordinatorer som ska vara med och påskynda bredbandsutbyggnaden, i alla län.

Ska hela landet kunna växa så måste hela landet också ha bra bredband, och bredband i världsklass. Därför har vi i Centerpartiet och Alliansen hittills satsat hela 2,2 miljarder kronor, mellan 2007 och 2013, på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden. Och bland annat tack vare det kan 57 procent av alla svenska hushåll och företag idag få ett bredband om minst 100 Mbit/s.

Men ännu mer behöver göras. Det ambitiösa mål som vi i Alliansregeringen slagit fast, och som vi jobbar efter, är att 90 procent av alla hushåll och företag ska ha tillgång till bredband med en hastighet om minst 100 Mbit/s senast 2020. Och för att nå det målet, och påskynda bredbandsutbyggnaden går Centerpartiet tillsammans med hela Alliansen till val på att satsa ytterligare 3,25 miljarder kronor på att bygga bredband på landsbygden mellan i år och 2020.

Till det löftet lägger vi idag ett nytt löfte om att inrätta bredbandskoordinatorer i alla län. Tanken med förslaget är att underlätta för alla bredbandsföreningar som finns runtom i landet, som jobbar ideellt och som skulle ha god nytta av att få en utpekad kontaktperson att vända sig till, som kan ge tips och råd och stöd för hur man som ideell bredbandsförening ska agera. Samtidigt kan vi med Bredbandskoordinatorerna förbättra styrningen, ge mer och bättre vägledning och följa upp bättre regionalt och se till så att vi får så mycket bredband som möjligt för de 3,25 miljarder som Centerpartiet och Alliansen vill satsa på det.

Och den satsningen kan spel stor roll. För kan vi underlätta för alla de eldsjälar som lägger timmar av frivilligt arbete på att dra fiber hem till sig, så innebär det också att ännu fler kan få tillgång till snabbt och framtidssäkert bredband!

”It’s payback time” – för internets skull

It- och energiminister Anna-Karin Hatt talar på konferens om Fiber to the Home i Stockholm. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet

Just nu pågår världens största fiber-kongress på Stockholmsmässan, när mer än 3000 delegater samlas i Sverige för att diskutera på temat ”Showcasing for a better future”. Att organisationen FTTH (Fiber to the home) Council Europe har valt att lägga sin konferens hos oss i Sverige, och dessutom pekar ut oss som ett föredöme när det gäller fiberutbyggnad, är förstås väldigt glädjande.

De rykande färska siffror som FTTH presenterade på konferensen idag visar att över en halv miljon svenska hushåll har fått fiberuppkoppling, bara det senaste året. Samtidigt passade Göran Marby, Generaldirektör på Post och Telestyrelsen (PTS), på att avslöja att andelen svenska hushåll som kan få tillgång till 100 Mbit/s fortsätter öka i samma fina takt som tidigare, vilket innebär att 57 % av alla svenska hushåll idag har möjlighet att teckna bredbandsabonnemang med riktigt snabba hastigheter.

Att vi fortsätter rulla ut fiber i god hastighet i Sverige, och att så många svenskar idag kan teckna ett fiberabonnemang är väldigt bra och ett bevis på att Alliansregeringens politik på det här området verkligen fungerar. Men det innebär inte att vi inte har utmaningar. För utmaningar finns, och de ska vi fortsätta ta tag i.

Två utmaningar vi har, som jag pekade på i mitt inledningsanförande på fiber-kongressen idag, är att vi behöver få upp anslutningsgraden. Av allla de som idag skulle kunna teckna ett fiberanonnemang så är det nämligen mindre än hälften som har gjort det. Om vi som enskilda, och Sverige som land, ska kunna dra full nytta av all den fiber vi redan dragit och av det som digitaliseringen och snabb internetuppkoppling kan ge, så behöver fler teckna ett höghastighetsabonnemang.

Tittar man på FTTH:s siffror så visar det att 2,7 miljoner svenska hushåll skulle kunna göra just det, här och nu. De bor i bostäder och hus där det finns fiber indraget och där det enda som saknas för att de ska kunna dra nytta av det är att de tecknar ett fiberabonnemang. Det är ett väldigt viktigt budskap. För det innebär att så snart fler av oss får upp ögonen för vilka nytta man kan ha av riktigt snabbt bredband, och ju fler företag som börjar tillhandahålla tjänster som kräver just det, så kommer många svenskar snabbt kunna teckna sig för just det.

Men FTTH:s nya statistik säger också något annat. För när de visar att vi lyckats förse 2,7 miljoner – av sammanlagt cirka 5 miljoner – svenska hushåll med fiber, så innebär det att de vi har plockat nästan alla lågt hängande frukter. Den utmaning vi nu står inför – när vi ska koppla upp de kvarvarande 2 miljoner hushållen – kommer kräva minst lika mycket fokus, och lika mycket målmedvetenhet som vi redan visat. Och det är just därför, för att bygga ut fiber i de delar av landet där operatörerna kanske inte ensamma ser någon tillräckligt tydlig poäng med att göra det, som vi i Alliansregeringen sedan 2007 har satsat ca 2,2 miljarder kronor på att medfinansiera bredbandsutbyggnad på landsbygden. De satsningarna har varit och är väldigt viktiga, och vi kommer behöva satsa ännu mer på det.

När jag hade chansen att tala till den välrenommerade och månghövdade skara som är samlad på Stockholmsmässan dessa dagar, så tog jag också chansen att sända en väldigt tydlig signal om hur vi i Sverige ser på en av årets kanske allra viktigaste internationella diskussioner på det här området, nämligen den om internets styrning. För under 2014 kommer det att hållas flera viktiga internationella möten, där internets framtid ska diskuteras.

Högt upp på agendan det här året kommer också frågan om internets förvaltning att vara, och jag tog chansen att utveckla min och Sveriges syn idag:

Det finns länder runt om i världen som gärna skulle vilja se att internets förvaltning överfördes till FN. Sverige är inte ett av dem.

Ni här inne, ni representerar alla viktiga delar av internet-världen. Det bidrag som ni alla ger till att bygga vårt gemensamma internet är erkänt viktigt. Det finns andra delar som gör precis lika värdefulla insatser, som internets tekniska grupperingar, det civila samhället och olika akademiska institutioner. Och stater och regeringar runt om i världen gör sina bidrag. Vi bidrar alla, och vi drar alla stor nytta av internets utveckling.

Vi är alla parter, med legitimita intressen och åsikter som vi vi vill föra fram och bevaka. För mig och för Sverige är den enda logiska och kloka vägen framåt att fortsätta försvara och utveckla den multi-stakeholdermodell som internet idag styrs genom. Det är en modell som prövats och som visar att den fungerar. Den har hjälpt oss att förändra och utveckla vår ekonomi, globalt, regionalt och lokalt. Den har visat sig vara en fungerande plattform för alla människor som vill uttrycka sina åsikter och demokratiska rättigheter.

Vårt svenska stöd för multi-stakeholdermodellen är grundat i vår övertygelse om att den är den enda modellen som även framöver kommer kunna generera både utveckling och tekniska lösningar för framtiden, samtidigt som vi kan bevara vårt öppenheten på internet.

Om vi vill bevara den framgångsrika modellen så finns det vissa saker som vi måste förstå och acceptera. Den senaste tidens avslöjanden kring NSA:s förmågor och aktiviter är inte ett argument för att överge multi-stakeholdermodellen.

Det är ganska uppenbart att det finns många parter som har intresse av att blanda ihop frågorna kring övervakning med internets förvaltning. Men låt mig vara lika uppenbart tydlig: det här är två helt olika saker, vi ska inte blanda ihop hur stater bör agera mot varandra med internets förvaltning, och frågor kring adressrymd och toppleveldomäner.

Det här är frågor som kommer att diskuteras på det kommande toppmötet i Sao Paulo i april och jag hoppas att vi kommer kunna hålla isär de två frågorna där. Och jag hoppas att vi alla är villiga att försvara ett globalt tillgängligt, transparent och robust internet som kännetcknas av frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna och enskildas integritet.

För vi vet att det internet som vi har vant oss vid, och ibland tagit för givet, inte uppskattas av alla. Det är till och med så vårt öppna internet har en del ganska mäktiga fiender.

Vi har inte längre råd att fortsätta ta internet för givet. Vi måste ta det här tillfället i akt att diskutera de här frågorna med våra likasinnade runt om i världen. Och vi måste nå ut till alla våra kollegor runt om i världen som inte är full så likasinnade.

Vårt öppna internet är ett fantastiskt verktyg, för demokrati, entreprenörskap och för att möta nya vänner. Under alla de här åren har internet givit oss så mycket. Nu är dags att vi alla tar oss en funderare på vad vi kan göra för att behålla det öppna internet vi har. Det är nämligen”payback time”.

Om du vill läsa mitt invigningstal i sin helhet hittar du det här. Du kan också läsa de här bloggposterna av Patrik Fältström och Marcin de Kaminski. Samt mer traditionell media, som Computer Sweden.

Här kan du se talet i efterhand:

[jwplayer mediaid=”4722″ width=”500″ height=”281″]

En budgetdebatt som borde handlat om it

Anna-Karin Hatt i riksdagens budgetdebatt om it idag.

Efter att regeringen har lagt sitt förslag till budget debatteras varje del – utgiftsområde för utgiftsområde – i riksdagen, innan klubbslaget om budgeten faller. Idag var det dags för utgiftsområde 22 – Kommunikationer, där it ingår. Men fastän jag hade hoppats på motsatsen så måste jag konstatera att it inte nämndes med ett enda ord, inte ett enda, av oppositionspartiernas gruppledare eller motsvarande när de höll sina anföranden i debatten.

Själv använde jag min talartid till att poängtera hur viktig it och den digitala utvecklingen är för Sveriges framtid, och för att alla delar av vårt land ska kunna utvecklas. Sverige har väldigt bra förutsättningar och nästan alla svenskar använder idag internet och har tillgång till bredband. Jämfört med många andra länder har vi en arbetskraft som är välutbildad, vi kommer högt upp i de internationella rankningarna när det gäller innovation och kreativitet och många framgångsrika it-företag har sitt ursprung i vårt land.

När jag träffade mina telekomministerkollegor i EU på vårt ministerrådsmöte i Bryssel för ett par veckor sedan diskuterade vi hur Europa ska kunna forma en konkurrenskraftig digital och innovativ ekonomi, och hur vi kan använda it så att det bidrar till att nya tjänster, jobb och företag skapas. Det jag tog med mig från det mötet är någonting som jag ofta möter i andra internationella sammanhang – nämligen att Norden i allmänhet, och Sverige i synnerhet, ses som ett stort föredöme när det gäller it och telekom.Och det ligger en hel del i det. För bland alla länder i världen, så är vi i Sverige de som använder it och internet allra mest. Vi är jämfört med andra ett land som har många avancerade offentliga e-tjänster. Och vi har den allra högsta andelen snabba och framtidssäkra fiberuppkopplingar av alla EU:s medlemsstater.

Att Sverige fortsätter ligga i framkant, och att vår it- och telekomutveckling verkligen går åt rätt håll, bekräftas ofta i olika internationella mätningar, där Sverige regelbundet hamnar i topp. Nu senast placerade organisationen Web index än en gång Sverige på förstaplats som det land i världen som är bäst på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter.Det är en utveckling som vi gemensamt har all anledning att vara stolta över. Och som visar att regeringens it-politik fungerar bra.

För lite drygt två år sedan fattade regeringen beslut om den Digitala agendan för Sverige, och strax därefter fastslog Riksdagen det nya it-politiska målet: att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Och sedan ett år tillbaka har Sverige en ny, modern e-förvaltningsstrategi som ska hjälpa oss att forma en öppnare, enklare och mer effektiv offentlig förvaltning där man med moderna e-tjänster kan se till så att människor kan uträtta sina ärenden alldeles oavsett var man befinner sig eller oavsett vad klockan är. Men det är samtidigt en förvaltning där öppna offentliga data kan bidra till att nya användarvänliga tjänster kan utvecklas och till att fler företag kan bildas som i sin tur kan skapa nya jobb. Den här nya offentliga förvaltningen sätter medborgaren i högsätet, och gör att skattebetalarnas pengar kan användas mycket mer effektivt.

Men för att alla ska kunna dra nytta av de här smarta och användarvänliga e-tjänster måste vi fortsätta bygga ut it-infrastrukturen. Och just nu ökar antalet svenskar som har tillgång till väldigt snabbt fast bredband mycket snabbt. För lite mer än ett år sedan, i oktober 2012, hade 53 procent av alla svenska hushåll och företag tillgång till bredband med en hastighet om minst 100 megabit per sekund. Bara det sista året ökade den andelen med hela fyra procentenheter. Det innebär att bara det senaste året har 380 000 personer, lika många som i hela Malmö och hela Lund tillsammans, fått tillgång till riktigt snabbt fast bredband.

Att det nu investeras så mycket i att bygga ut bredband runtom i hela Sverige är väldigt bra. Faktum är att utbyggnaden nu går så snabbt att operatörerna säger sig ha svårt att hinna med att bygga ut bredbandsnäten lika snabbt som människor skulle önska. Ett av de viktiga skälen till att det sker är regeringens bredbandsstrategi, som pekar väldigt tydliga mål och ambitioner.

Den strategin bidrar nu till att operatörerna investerar mångmiljardbelopp i att bygga ut bredbandsnäten. Och samtidigt fortsätter regeringen satsa på att medfinansiera bredbandsutbyggnad på landsbygden. Bara de senaste åren har Alliansregeringen satsat hela 2,2 miljarder kronor på att bygga ut snabbt bredband i de delar av landet där operatörernas nät inte räcker till. Pengar som gör oerhört stor nytta och som gör det möjligt för entusiaster i byalag att själva gräva ned kanalisation och fiber.

Samtidigt är staten i sig själv en stor och viktig ägare av bredbandsinfrastruktur, via Svenska Kraftnät, Teracom, Trafikverket och Vattenfall. Faktum är att olika statliga aktörer tillsammans förfogar över ca 23 000 kilometer fiberinfrastruktur. Om vi skulle kunna använda det, statens egna bredbandsresurser, mer effektivt så skulle vi kunna öka tempot i vår bredbandsutbyggnad ännu mer, och få ännu bättre förutsättningar att nå våra bredbandsmål. Just därför kommer jag och regeringen nästa år tillsätta en utredning som ska få i uppdrag att se över hur vi kan samordna statens verksamheter på bredbandsområdet och statens eget innehav av bredbandsinfrastruktur så att den på ett bättre sätt används för att förverkliga målen i bredbandsstrategin.

Allt detta gör att vi i Sverige har väldigt goda förutsättningar att fortsätta ligga i topp bland de länder som även framöver kommer ha en väldigt välutvecklad it-infrastruktur.

Ovanpå allt detta bygger vi i Sverige nu också snabbt ut 4G, den senaste generationens mobiltelefoni. Den framtidssäkra mobilteknik som så många av våra smarta telefoner redan är beroende av, och som framöver kommer vara den helt dominerande mobiltekniken. Tack vare att vi Sverige var först på bollen, tack vare att regeringen tidigt öronmärkte mer utrymme för att bygga ut just 4G, så har redan idag mer än nio av tio svenskar tillgång till 4G när de är hemma. Och allra snabbast är nu utbyggnaden på landsbygden. 2011 hade bara 10 procent av de som bor på landsbygden tillgång till 4G. Ett år senare, 2012, hade nästan 4 av 5 landsbygdsbor 4G-täckning hemma.

Att det sker, här hos oss i Sverige, just nu, beror på att den här regeringen, som den allra första av alla regeringar i hela världen, redan 2007 frigjorde det så kallade 800-bandet för mobiltelefoni. Ett beslut som gav marknaden en tydlig signal och en skjuts åt utvecklingen av den framtida tekniken. Men inte bara det. För när PTS auktionerade ut tillstånden försåg vi just 800-bandet med ett väldigt viktigt täckningsvillkor, som leder till att hela den svenska landsbygden nu väldigt snabbt kommer få tillgång till 4G.

Sverige ligger i framkant, och många länder vill lära av oss. Men vi har också mycket att lära av andra. Och vi har också viktiga utmaningar kvar att ta itu med. Trots att vi, tillsammans med övriga Norden, har högst andel internetanvändare i världen är det fortfarande ca en miljon människor som ännu inte har tagit steget till att bli digitalt delaktiga. Trots att fiberutbyggnaden nu sker i rekordfart, finns det fortfarande vita fläckar runt om i landet där det inte går att få riktigt snabb och framtidssäker elektronisk kommunikation. Och trots att vi har bland den bästa mobiltäckningen i världen finns det alltför många vita fläckar eller överbelastade nät som försvårar den mobila kommunikationen.

En annan utmaning, som socialdemokraternas it-politiska talesperson Monica Green tog upp när det blev hennes tur i debatten, är företagens behov av att hitta kompetent arbetskraft. Green har rätt i att det är en utmaning för många it-företag, men hon glömmer att berätta att det är socialdemokraterna som omgående vill riva upp lagen om arbetskraftsinvandring.

Tack och lov är det inte de som har regeringsmakten, och det är tack vare Alliansens och Miljöpartiets reformer som it-företag idag kan rekrytera it-specialister på ett väldigt enkelt sätt från länder utanför EU. Enligt Stockholms handelskammares rapport, som släpptes idag, arbetar 38 % av alla de som har arbetskraftsinvandrat till Stockholms län med it. I absoluta tal har mer än 8 000 människor rekryterats till Stockholms it-företag vilket hjälper Sverige att vara en konkurrenskraftig it-nation. Och de siffrorna beskriver bara läget för Stockholm. Men runt om i landet vet vi att det finns många högutbildade personer som har rekryterats till svenska it-företag från utlandet, därför att företagen har problem att rekrytera kompetent inhemsk arbetskraft. När socialdemokraterna säger att de vill riva upp arbetskraftsinvandringsreformen innebär det med andra ord ett kraftigt hot mot Sveriges framtida ställning som framstående it-nation.

Sverige saknar alltså inte utmaningar, men med Alliansregeringens reformer tar vi stora steg framåt för att vi ska ha bredband i världsklass och för att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens fördelar.

Mitt anförande i riksdagen kan du se här nedan i efterhand:

Stärk informationssäkerheten

It- och energiminister Anna-Karin Hatt och regeringens utredare Erik Wennerström, GD för BRÅ.

It- och energiminister Anna-Karin Hatt och regeringens utredare Erik Wennerström, generaldirektör för Brottsförebyggande rådet på dagens pressträff på Rosenbad i Stockholm.

Allt mer i vårt samhälle blir nu snabbt allt mer digitalt, vilket leder till att allt fler av oss litar allt mer på de digitala system vi har. I dagsläget använder allt fler, till och med våra allra yngsta, digitala tjänster. Faktum är att hälften av alla våra tvååringar använder internet idag, och det digitala innanförskapet fortsätter öka.

Den digitala utveckling vi nu står mitt uppe i har gått rekordsnabbt. När vi i Alliansregeringen tillträdde 2006 fanns inte ens mobilt bredband. Sju år senare använder nästan 7 av 10 svenskar en smart mobil, som man inte bara kan ringa med utan också har snabb internetuppkoppling och större datorkapacitet än vad de stora stationära datorer som fanns i regeringskansliet hade, när vi flyttade in i Rosenbad 2006.

Det betyder att en klar majoritet av oss svenskar idag går omkring med en kraftfull dator i fickan, som innehåller all tänkbar känslig information, som bankkoder, affärshemligheter, privata uppgifter och så vidare. Men inte särskilt många har nog tänkt på att skaffa sig ett virusskydd eller en brandvägg på sin smarta telefon.

Det mål regeringen och riksdagen slagit fast är att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Det framgår av den digitala agendan för Sverige som regeringen antog för ungefär två år sedan. Det är ett ambitiöst mål, och för att lyckas nå det måste både medborgare och företagare ha förtroende för och vilja använda våra it-system. Att kunna garantera en säker, motståndskraftig och tillförlitlig elektronisk kommunikationsmiljö är en framtidsfråga, för Sverige och alla andra länder.

De hot som idag finns mot våra elektroniska kommunikationsnät och it-system är olika. Det kan vara allt ifrån hot som kommer ur rent tekniska fel till hot som handlar om den mänskliga faktorn eller om att människor medvetet försökt sätta viktiga it-system ur spel. Till det kommer att exempelvis väderfenomen, naturkatastrofer och olyckor kan påverka vår it-infrastruktur, och på det området har vi effekterna från stormarna Gudrun, Per och nu senast Hilde i Västerbotten i färskt minne.

Idag genomförs medvetna it-attacker på en rad olika sätt, med många olika syften och väldigt olika omfattning. Varje dag, året om, förmodligen just nu, bedrivs det avancerade operationer mot svenska intressen. Och det rör sig om hela skalan: från it-intresserade ungdomar, som sysslar med rackartyg, till högt kvalificerade aktörer med betydande resurser.

Dräför behöver vi ha en bra, och allt bättre, helhetssyn på vad i vårt samhälle som behöver skyddas, vilka hoten är och hur vi ska förstärka vårt skydd. Och det är precis därför som vi i regeringen nu har fattat beslut om att tillsätta en utredning som ska ta fram förslag till en ny bred, nationell strategi för säkerhet i elektroniska kommunikationsnät och it-system.

Den nya nationella strategin ska lägga grunden för en samlad politik och omfatta informationssäkerhetsarbete på alla nivåer och områden i samhället och vara ett övergripande sammanhållet ramverk för hur arbetet med informationssäkerhet ska bedrivas i Sverige. Tanken är att vi, när strategin finns på plats, ska kunna utforma mer detaljerade riktlinjer och handlingsplaner för olika områden och sektorer.

Det uppdrag som utredaren har fått är att:

Föreslå övergripande mål för samhällets informationssäkerhetsarbete, och hur Sverige ska upprätthålla säkerhet och integritet i samhällsviktig it-infrastruktur,
Klargöra begrepp som används inom informationssäkerhetsområdet och vid behov föreslå förtydligande eller alternativa benämningar och definitioner, särskilt av sådana som används i förslaget till nationell strategi,
Redovisa statliga myndigheters ansvar och roller utifrån de uppgifter och uppdrag på informationssäkerhetsområdet som de har i dag, och
Föreslå en nationell strategi för hantering och överföring av information i elektroniska kommunikationsnät och it-system,

Samtidigt som vi fattade beslut om direktiven bad vi också Erik Wennerström, till vardags Generaldirektör för Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, att genomföra utredningen. Erik har disputerat i juridik och har tidigare arbetat med frågor som rör rättsväsendet på Justitiedepartementet, Folke Bernadotte-akademin, och på Utrikesdepartementet. Senast den 1 december 2014 ska Erik presentera sina förslag.

Läs mer på Riksdag & Departement, Computer Sweden och på SvD. Om du i efterhand vill se presskonferensen i sin helhet kan du se den här

Sverige gör avtryck

Stämningen var högre hos delegationen än på Hong Kong-börsen.

Efter Tokyobörsen är Hongkong Asiens största finansiella handelsplats och har ett rykte om sig att vara en stabil institution. Genom sitt transparenta men samtidigt hårda regelverk, innebär en notering här en kvalitetsstämpel som framförallt många företag i Fastlandskina strävar efter. Det här är egentligen inga nyheter, men det inte så många känner till är att deras tekniska plattform är utvecklad i Sverige.

Och så har det varit ända sedan 1994. När jag besökte Hongkongbörsen idag fick jag träffa flera av deras medarbetare, men också representanter från Nasdaq OMX i Stockholm som berättade om att Hongkongbörsen i nästa vecka ska ta i drift en ny version av deras svenskutvecklade it- plattform.
Inte minst tack vare sin finansiella betydelse har Hongkong idag utvecklats till en av de mest uppkopplade platserna i världen, och efter Luxemburg är Hongkong den del av världen som har störst bandbredd gentemot omvärlden, räknat per invånare.

Det gör avtryck i internationella mätningar. När FN-organet, den internationella telekomunionen (ITU), kom med sin rapport i måndags visade den att Hongkong nu tar steget in på en tiondeplats när det gäller it-mognad, och hamnar på andra plats i Asien. Ännu mer glädjande, åtminstone för Sverige, är att vi i samma mätning håller vår andraplats, precis efter Sydkorea.
På plats här i Kina märks det att det i Hongkong finns en klar ambition om att de ska bli ännu bättre. Det visar sig inte minst genom att man är väldigt nyfiken på vad vi i Sverige har gjort och som ligger bakom att vi för det mesta hamnar på topplaceringar i denna och liknande internationella rankingar.

Det märktes idag på Ericssons fullsatta it-seminarium om den digitala agendan för Sverige, som jag deltog i direkt efter mitt besök på Hongkong-börsen. Ett av mina budskap på det seminariet, vid sidan om att berätta om själva innehållet i den digitala agendan, var att det inte räcker att få med sig it-experterna och en entusiastisk it-minister, om man vill vara säker på att skapa en strategi som verkligen träffar rätt och som alla berörda parter står bakom och kommer göra sitt yttersta för att förverkliga. I själva verket är ju it allt mer ett horisontellt område som påverkar samhällets alla sektorer. Ska vi kunna dra full nytta av de möjligheter som digitaliseringen ger så måste vi få med alla berörda aktörer på banan, och då är ett öppet och inbjudande arbetssätt, både när man utformar strategier och ska genomföra dem, en absolut nödvändighet.

Ericssons seminarium om den digitala agendan blev min sista programpunkt i Hongkong för den här gången, innan jag fortsatte till Kinas fastland. Mitt första besök på fastlandet var ett besök hos Ericssons främsta konkurrent Huawei, som har sitt huvudkontor precis i gränstrakten mellan Hongkong och Shenzhen. Huawei, som grundades så sent som 1988, har på kort tid gått från att tillverka produkter på licens, till att själv utveckla egna högteknologiska produkter, och numera äger en hel del av deras forskning och utveckling rum i Kista utanför Stockholm.

En av de viktiga principerna som vi i den svenska regeringen alltid står upp för är värdet av frihandel och av välfungerande konkurrens. Och därför passade jag när jag besökte Huawei på att prata en del om detta. Att den svenska regeringen, precis som vi välkomnar att Huawei etablerat sig och investerar i Sverige, också sätter stort värde på att Ericsson och andra europeiska företag kan investera och verka i Kina. All vår erfarenhet talar nämligen för att både företag och samhällen mår bra av frihandel och konkurrens, också på ens egen hemmamarknad. Och jag noterade med tillfredsställelse att just den inställningen var någonting som man noterat tydligt på Huawei och att just det också var ett av de viktiga skälen när Huawei år 2000 bestämde sig för att etablera sin första forskningsanläggning utanför Kina just i Kista och Sverige.

Också på hemmaplan är jag närvarande idag, i Expressens intervju om den gästföreläsning som jag ska hålla på det ansedda Tsinghua-universitet i Peking nu på fredag. Som framgår av den artikeln kommer jag då och där bland mycket annat prata om den kanske viktigaste faktorn bakom Sveriges välstånd, nämligen vår tradition av stark öppenhet mot omvärlden.

Ett digitalt handslag, för skolans skull

Ett traditionellt handslag mellan Anna-Karin Hatt och SKL:s ordförande Anders Knape

I den digitala agendan för Sverige har regeringen och riksdagen slagit fast att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Och arbetet med att nå det målet ger nu väldigt tydliga resultat. Idag får Sverige topplaceringar både när EU-kommissionen rankar medlemsländerna, och när organisationer som World Economic Forum, NSN Connectivity Scorecard och Web Index jämför hur it-mogna länder är.

Skälet till att vi placerar oss så högt är att många människor, byalag och företag runt om i landet nu arbetar hårt för att det tuffa svenska målet ska nås. Väldigt många företag och organisationer har t.ex. valt att bli det vi kallar för signatärer till den digitala agendan, vilket innebär att de förbinder sig att för egen räkning bidra till att Sverige ska bli ännu mer digitalt framstående. Bland alla dessa signatärer hittar vi Sveriges kommuner och landsting (SKL).

SKL är ju samarbetsorganisationen för alla kommuner och landsting i Sverige. Och därför är de väldigt viktiga. För när vi som medborgare har kontakt med det offentliga för att få den välfärd vi behöver eller ta vara på våra rättigheter eller fullgöra våra skyldigheter så är det ofta till sin kommun eller sitt landsting som man vänder sig. Så är det med barnens barnomsorg, ungdomarnas skola och den vardagliga vården. Det innebär förstås att vi, om vi verkligen ska kunna bli bäst i världen på digitalisering, måste se till så att alla kommuner och landsting i Sverige sätter de digitala frågorna högt på sin dagordning.

När vi i Alliansregeringen antog vår nya e-förvaltningsstrategi i december förra året (en strategi som syftar till att skapa en digitalt samverkande statsförvaltning) så slog vi fast målen om att vi ska skapa en enklare, öppnare och effektivare statsförvaltning. och det är mål som stämmer väl överens med de mål som SKL slagit fast i sin egen strategi för eSamhället.

Just därför att det så ofta är en kommun eller ett landsting som man som medborgare möter när man har med det offentliga att göra så är jag idag väldigt glad och stolt över att kunna presentera att jag nu å regeringens vägnar slutit en överenskommelse med SKL som ska göra Sverige mer digitalt, där SKL ska genomföra fyra viktiga saker:

Arbeta med att främja digitaliseringen och fler områden i den digitala agendan
Utarbeta ett ramverk för utvärdering och utveckling av digitaliseringen i skolor
Etablera ett samverkansforum för skola och it
Ta fram förslag på hur den digitala samverkan mellan kommunala och statliga myndigheter kan förbättras

Extra glad är jag för samverkansforumet för skola och it, som ska bli en mötesplats för dialog och samverkan mellan aktörer som har intresse av, och kan bidra till, att skolan använder digitaliseringens möjligheter på ett bra sätt, både i lärandet och för skolans administration. Forumet ska vara en plattform där aktörer tillsammans kan skapa konstruktiva lösningar som bidrar till att skolorna bättre kan nå de mål som finns i läroplanen när det gäller användning av modern teknik, men ska också bidra till att höja administrationens effektivitet.

Jag tror och hoppas att denna överenskommelse kommer leda till mycket tydliga resultat, både i skolan och i den offentliga administrationen!

En nationaldag med Europas digitala agenda

Nationaldagsfirande bland de andra ministrarna på EU:s telekommöte.

När EU:s ministerråd samlas för att fatta beslut om Europas framtid tar man inte alltid hänsyn till nationella helgdagar. Därför fick jag idag spendera nationaldagen i Luxemburg tillsammans med mina europeiska kollegor, däribland den finska telekomministern Piia Viitanen, som har haft sin portfölj i mindre än tre veckor.

För att lära känna min nya finska kollega lunchade vi tillsammans innan ministerrådet, och vi diskuterade bland annat vad som ska hända med det så kallade 700-bandet i framtiden. Det är ett frekvensband som vi i Sverige för närvarande använder för att sända digital-tv. Men Finland har för sin räkning redan beslutat att de vill upplåta det bandet till mobiltelefoni någon gång efter nästa världsradiokonferens, som äger rum 2015.

I Sverige har vi i regeringen precis tagit emot en rapport från Myndigheten för Radio och T, som handlar om just den framtida användningen av 700-bandet och i höst kommer vi ta ställning till hur det bandet ska användas framöver.

Spektrumfrågan var också uppe för diskussion på dagens ministerrådsmöte när vi diskuterade den europeiska digitala agendan. Historiskt sett har vi i Europa varit väldigt drivande inte minst i utvecklingen av mobiltelefonin. GSM-standarden, t.ex., var från början europeisk, och med företag som Ericsson, Nokia och Siemens har väldigt mycket av utvecklingen skett här. Men sedan dess har tyvärr Europa halkat efter, och om vi ska kunna återta ledningen finns det en hel del saker vi måste göra.

En sak vi bör fundera på att göra är att koordinera hur vi använder radiofrekvenser mer. Även om EU har fattat beslut om att medlemsländerna ska kunna öppna upp 800-bandet för mobiltelefoni, så finns det tyvärr fortfarande många EU-länder som släpar benen efter sig när det gäller just det. Och det leder i sin tur till att vi får färre produkter som kan fungera på det bandet än vi skulle kunna ha fått. Och lyckas man ändå skaffa en så leder det till att man, om man tar med sig en sådan på semesterresan i Europa så är risken stor att den då inte går att använda. Att bara vissa EU-länder har börjat använda 800-bandet för mobiltelefoni är ett väldigt bra exempel på hur bristande samordning gör att vi i EU inte fullt ut drar nytta av digitaliseringens möjligheter.

När vi hade vår policydebatt om den digitala agendan i ministerrådet idag lyfte jag fram fyra principer som jag anser bör vara vägledande för oss när vi nu ska arbeta vidare med Europas digitala agenda:

Vi måste sätta konsumentens intressen i centrum.
Vi måste sträva efter mer öppenhet, och se till att riva mellan våra medlemsländer, och inte skapa nya.
Vi måste se till att arbeta marknadsorienterat, och se till så att vi politiker håller oss till att sätta upp ramar och till att skapa goda förutsättningar. Men där det är entreprenörer och företag som får stort spelrum för att ta fram nya användarvänliga produkter och tjänster
Och vi måste implementera de lagar och regler vi redan fattat beslut om. Vi ska inte uppfinna hjulet på nytt. EU har redan ett bra regelverk för den inre marknaden. Nu måste vi fokusera på att också se till att göra den inre marknaden digital.

Om just det blev jag också intervjuad av EU-kommissionens egen TV-kanal, på vägen in till ministerrådsmötet:

Välkommen hjälp från de ”digitala infödingarna”

Anna-Karin Hatt möter Lilla kommissionen.
Foto: Maria A Nilsson / Regeringskansliet.

Idag har jag träffat mina och regeringens yngsta, och kanske just därför mest lämpade, it-experter och framtidsrådgivare. Det skedde när Lilla kommissionen träffades för allra första gången på Näringsdepartementet.

För bara några veckor sedan skrev jag här på bloggen om Digitaliseringskommissionen och om att de då hade presenterat sitt första delbetänkande. Digitaliseringskommissionen leds av KTH-professorn Jan Gulliksen och deras uppdrag är att verka för att vi når målet i Sveriges digitala agenda – It i människans tjänst.

Med det uppdraget för ögonen tänkte Digitaliseringskommissionen till, och ställde sig frågan vad de behövde göra för att vi verkligen skulle få del av alla röster, och kanske också av andra röster än de vi brukar höra när frågor om it och digitalisering kommer på tal.

Därför utsåg Digitaliseringhskommissionen i april åtta unga, mellan 7 och 18 år, till expertgruppen Lilla kommissionen. Det som kännetecknar dem är att de alla är födda och uppvuxna i det digitala, och många av dem har kanske börjat använda nätet och it redan i början av förskoleåldern, vilket förmodligen gör att de står friare från en hel del av de föreställningar som vuxna har om hur det digitala bör fungera. Dessutom är dagens barn och unga också framtidens it-användare och kommer kunna ge oss inblickar i nya behov och alternativa funktionssätt.

De som är unga idag är, kort sagt, ”digitala infödingar” – till skillnad från mig och flertalet andra vuxna som är digitala imigranter. Elsa Rahm (åk 1), Johannes Björkman (åk 2), Ansgar Brenden Linna (åk 4), Emma Wiksfors (åk 5), Juhán Niila Stålka (åk 8), Jenny Karlsson (åk 8), Armik Khosrovian, (åk 2 gymnasiet) och Louise Andersson (åk 2 gymnasiet) är därför utmärkt lämpade att som framtidsexperter ge mig och Digitaliseringskommissionen råd och inspel från sina ännu paradigmbefriade, frisynta perspektiv. De ska hjälpa oss att se sådant om det digitala som vi kanske inte förstår, och utmana våra invanda föreställningar.

Utöver att fungera som referensgrupp och rådgivare till Digitaliseringskommissionens ordförande och kansli, kommer Lilla kommissionen att delta i ett möte i Stockholm per termin. Lilla Kommissionen kan också sammanträda via digitala kanaler. Det är barnen som är kommissionärerna, men vid sin sida har de sina lärare som assistenter, som bistår barnen i samband med möten och andra aktiviteter och hjälper till med förberedelser. Efter att ha träffat kommissionärerna och känt deras energi ser jag verkligen fram emot att se vad Lilla kommissionen kan bidra med!

Lilla kommissionens första träff och deras besök på Näringsdepartementet uppmärksammades också av Svt:s Aktuellt. Liksom av Computer Sweden.

Satsa på ett nationellt digitalt lärarlyft

Sedan jag blev it-minister har jag valt att lägga mycket fokus på hur vi kan dra större nytta av smart it i skolan. För modern forskning och nya erfarenheter visar att våra barn, om vi använder it på rätt sätt, kan få chansen att lära sig mer och lära sig viktiga färdigheter snabbare än de gör idag. Det visar inte minst studier från Örebro Universitet, liksom utvärderingar från t.ex. Ale kommun som sedan en tid tillbaka arbetat med it redan från första klass.

För några veckor sedan kom Skolverket med en ny rapport som visar att det blivit mycket vanligare med datorer och annan it i våra skolor, både för eleverna och för lärarna. Och det är förstås väldigt bra, och visar att kommunerna och friskolorna i den delen verkligen tagit sitt ansvar. För tre år sedan, när Skolverket mätte samma sak, var andelen datorer i skolan väsentligt lägre.
Men samtidigt kan Skolverket visa att fastän själva tekniken numera finns på våra skolor, så är det sämre med själva användningen av densamma. Fortfarande används inte it fullt ut, och på ett tillräckligt bra sätt, i skolan. Fortfarande använder man i skolan it främst för att söka information på nätet och för att göra enklare skrivuppgifter. Så fastän datorer blivit vanligare i skolan, så har inte själva it-användningen ökat eller utvecklats i den takt som vi hade hoppats på. Tvärtom ligger it-användningen i flera olika ämnen fortfarande kvar på samma låga nivå som den gjorde för tre år sedan.

En av de tydliga faktorer, som jag och Centerpartiet tycker att vi måste ta fasta på, som rapporten lyfter fram är att det finns ett väldigt stort behov av kompetensutveckling bland våra lärare. Var tredje lärare säger att de behöver få praktisk kompetensutveckling för att de ska kunna använda de nya digitala verktygen på ett bra sätt i sin undervisning. Vilket förstår är en av förklaringarna till att många elever fortfarande inte får chansen att använda de digitala verktygen i skolan. Det måste vi förstås göra något åt.

En modern skola som drar nytta av it och som förbereder våra barn på den framtida arbetsmarknaden förutsätter att våra duktiga lärare kan få rätt kompetens så att de kan använda moderna lärverktyg i sin egen undervisning. Utifrån vad de tycker funkar bäst, och beroende på vad den enskilde eleven har nytta av och behöver. När så mycket som var tredje lärare säger att inte har tillräcklig kompetens för att hantera de moderna it-verktygen så är det ett tydligt tecken på att kommunerna och friskolorna har klarat hårdvaran, men att vi nu måste ta tag i det som är mjukvaran, nämligen våra duktiga lärare och den kompetens de behöver få.

Just därför, för att vi ska kunna höja kompetensen – och kanske också skapa mer it-glädje – hos fler lärare, vill jag och Centerpartiet se en tydlig och långsiktig nationell satsning på ett digitalt lärarlyft. Idag berättar jag i Ekot att Centerpartiet vill satsa i storleksordningen 500 miljoner kronor på ett sådant digitalt lärarlyft, vilket är i nivå med de tidigare lärarlyft som regeringen satsat på. I grund och botten är lärarnas kompetensutveckling kommunernas och friskolornas ansvar, som en del i det arbetsgivaransvar de har och ska ta. Men om regeringen med ett digitalt lärarlyft kan vara med och förstärka resurserna för det så är det bra. För då kan fler lärare snabbare få den digitala kompetens de behöver för att de ska kunna använda moderna verktyg för att hjälpa fler barn och unga att lära sig mer. Och med mer kunskap, bättre självförtroende och fler idéer på hur man kan använda it som verktyg i sin undervisning, så kommer också användningen av it i skolan gå upp. Vilket i förlängningen handlar om att ge alla barn och unga en bra start i livet och att ge fler chansen att få bra färdigheter och godkända betyg med sig från skolan.

Digitaliseringskommissionens första delbetänkade klart

Digitaliseringskommissionens ordförande Jan ”Gulan” Gulliksen överlämnar betänkande till Anna-Karin Hatt

”Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter”. Så lyder Sveriges it-politiska mål, som antogs av riksdagen på regeringens förslag strax före jul 2011. Det är ett ambitiöst mål. Men så är ju Sverige också sedan länge en framstående it-nation som regelmässigt ligger i topp i många internationella mätningar till exempel vad gäller it-användning och it-mognad.

Men den som redan springer med en lagerkrans runt halsen får inte slå sig till ro. Tvärt om måste man springa lite snabbare. Och ska man klara det krävs det ambitiösa målsättningar för att fortsätta ligga i topp.

Och det har vi i Sverige. Samtidigt räcker det inte bara med mål utan det krävs också konkreta medel, och just därför tillsatte jag och regeringen förra sommaren Digitaliseringskommissionen som leds av Jan Gulliksen som till vardags är professor på KTH. Digitaliseringskommissionens uppdrag är att verka för att vi når målet i Sveriges digitala agenda – It i människans tjänst.

Det Digitaliseringskommissionen ska göra är att beskriva och analysera hur den faktiska utvecklingen mot det it-politiska målet ser ut, och rapportera tillbaka det till mig och regeringen. Dessutom har de i uppdrag att föreslå ytterligare åtgärder som krävs för att vi ska kunna nå målen i den digitala agendan. I det ingår att identifiera de områden där vi behöver sätta in ytterligare insatser för att Sveriges ska behålla sin tätposition som it-nation, och kunna ta steg framåt från den positionen.

När jag idag kunde ta emot Digitaliseringskommissionens alra första delbetänkande ”En digital agenda i människans tjänst – Sveriges digitala ekosystem, dess aktörer och drivkrafter (SOU 2013:31)” innebar det att vi nådde en viktig milstolpe i det arbetet. Deras första delbetänkande ska ses som en startpunkt för deras uppdrag att genomföra mätningar av det digitala Sverige. Utifrån dessa mätningar ska kommissionen sedan formulera vilka ytterligare insatser som krävs för att Sverige ska kunna nå det it-politiska målet om att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

« Äldre inlägg

Tag Archives