C och MP – skillnaden mellan praktik och retorik

Vi i Centerpartiet har en lång historia av att både driva på i hållbarhetsfrågorna och att leverera resultat. Sedan vi lade de första miljömotionerna på 1960-talet har vår retorik alltid följts av praktik. Praktik i allt från att Sverige varit en drivande röst för höga ambitioner när det gäller klimat och förnybart  i EU, i att vi varit med och drivit fram en rekordartad utbyggnad av den förnybara energin nationellt eller det faktum att centerpartister i många kommuner driver på och tillhör de som går före. Centerpartiets ambitioner och politik när det gäller klimat och förnybart hänger ihop – från retorik till praktik. Och därför kan vi vara väldigt stolta över de konkreta resultat som vi åstadkommit. Under våra två första mandatperioder i Alliansregeringen har vi i Centerpartiet sett till så att vindkraften tiodubblats, att elen från bioenergi ökat med femtio procent och att bioenergin nu gått om oljan som Sveriges enskilt största energikälla.  Tack vare en mycket målmedveten politik har vi byggt ut den förnybara energin så att mer än hälften av all energi i Sverige nu kommer från det förnybara.

I valrörelsen jämförs vi i Centerpartiet ofta med Miljöpartiet, som är ett parti som ofta har ett högt tonläge i klimat- och energidebatten. Och att också de har höga ambitioner när det gäller miljö och klimat är i grunden bra. De pekar på såväl landbaserad som havsbaserad vindkraft som en lösning, de vill att Vattenfall skall bygga 20 TWh vinkraftsproduktion ytterligare, vilket motsvara ca 9500 av dagens vindkraftsverk.  Men i kvällens partiledardebatt i SVT kunde vår partiledare Annie Lööf visa att MP:s retorik långtifrån alltid matchas med konkret praktik.

Den centerstyrda kommunen Uppvidinge i Kronobergs län är en kommun som gjort sig känd för att ha satsat stort på vindkraft. Och Uppvidinge har pekats ut som ett riksintresse för vindkraft och vindkraftsutbyggnaden har ett stort stöd. Men Uppvidinge är också en av de kommuner där Miljöpartietnu helt blockerar Sveriges största landbaserade vindkraftspark. Inte en gång, utan hela fyra gånger, har Miljöpartiet sett till att blockera och bordlägga de beslut som krävs för att vindkraftsparken ska kunna bli verklighet. Och därmed har man i praktiken nu effektivt stoppat denna angelägna satsning på vindkraften.

Tack vare att Miljöpartiet blockerar kommunens beslut har nu de bolag, bland annat Stena, som varit beredda att satsa miljardbelopp på att bygga ny vindkraft i Uppvidinge tvingats dra sig ur. Den satsning som nu uteblir, till följd av Miljöpartiets agerande, handlar om 175 vinkraftverk och en effekt om 500 Megawatt. Det handlar med andra ord om en vindkraftspark som är dubbelt så stor som den största vindkraftsparken vi har på land i Sverige och Europa idag (Jädraås i Ockelbo, med sina 66 verk och en installerad effekt om 230 Megawatt). Det handlar om mer än all vindkraft som finns installerad i Kronoberg idag. Men det blir nu inte av. Konsekvensen av Miljöpartiets agerande bliratt ett tusental jobbtillfällen under byggtiden uteblir, och att en väldigt angelägen satsning på förnybar energi inte blir av. Vilket förstås beklagas av såväl kommunstyrelsens ordförande, av bolaget Stenarenewable som av många Uppvidingebor.

Det är en sak att ha höga ambitioner, som MP har. Men följs de inte av konkret praktik är ambitionerna inte särskilt mycket värt. Och gär man en sak nationellt och den motsatta lokalt talar det sitt eget tydliga språk. Vi i Centerpartiet har både höga ambitioner och levererar konkreta miljöresultat.

Några nedslag i min Almedalsvecka hitintills

SKL:s seminarium Hög tid att koppla upp den svenska skolan:

 

Helsingborg flyttar in med Joakim Jardenberg:

 

Almegas seminarium Hjälp med IT-tjänster i hemmet – rättighet eller lyx?:

 

Hej Digitalt med bland annat Brit Stakston:

 

Samtal med E.ONs presschef Mattias Hennius efter seminariet Så kan EU:s klimatmål stärka jobb och konkurrenskraft:

Vi ses i Almedalen!

På väg till Visby och Almedalen för en spännande vecka. Foto: Żeglarz / Wikimedia Commons.

 

Sådär! Då har jag rensat skrivbordet från diverse departementsärenden och packat väskan för en härlig vecka på Gotland och i Almedalen. Det ska verkligen bli kul att återse gamla vänner, träffa nya bekantskaper och debattera, diskutera och lyssna på en lång rad spännande idéer och politiska förslag. Eftersom jag gillar att ha många järn i elden så är jag glad att ha ett härligt fullspäckat schema de dagar jag är där (vilket är tisdag-torsdag och lördag eftermiddag – söndag eftermiddag). Är du på plats? Kom gärna förbi och lyssna och diskutera när det passar dig bäst. Och vem vet, kanske hinner vi till och med säga hej och växla några ord i någon paus!?

Här hittar du mig under mina schemalagda aktiviteter under dagarna på ”öjn”:

Fortsätt läs här

Mer förnybart stärker EU:s energioberoende

Idag har jag och mina energiministerkollegor i EU träffats för energiministerråd i Luxemburg. På vår digra agenda hade vi både en viktig diskussion om hur vi kan minska EU:s energiberoende, och en lika viktig diskussion om vilka klimat- och energimål som vi i EU ska anta till 2030. I båda dessa frågor är vi från Sverige väldigt aktiva, och har en tydlig och pådrivande roll.

Vid Europeiska Rådets möte i mars gav de EU-kommissionen i uppdrag att ta fram ett förslag till strategi för att stärka EU:s försörjningstrygghet, vilket de också gjort. Och strävan att minska sitt beroende framför allt av rysk gas är verkligen en brännhet fråga i många medlemsländer, mot bakgrund av utvecklingen i Ukraina och det faktum att många av EU:s medlemsländer är tungt beroende av rysk gas (som inte sällan transporteras i pipelines via Ukraina). Vi i Sverige märker inte så mycket av det, eftersom vi inte är så beroende vare sig av rysk gas eller av gas i allmänhet.

Mycket i den strategi EU-kommissionen har föreslagit är väldigt välkommet och bra, inte minst de kortsiktiga åtgärderna, som EU borde kunna enas om relativt snabbt. Men samtidigt har jag idag väldigt tydligt betonat att frågan om att minska EU:s energiberoende och stärka vår försörjningstrygghet hänger nära samman med det nya ramverk för klimat- och energipolitiken till 2030 som vi också har på bordet och förhandlar, och att båda dessa frågor måste hanteras som en helhet och tillsammans. För faktum är att det snabbaste och billigaste sättet att minska vårt beroende av importerad fossil energi är att bygga ut den förnybara energi, och att energieffektivisera. Precis den typ av frågor som vi diskuterar och ska besluta om i det kommande 2030-ramverket.

Den diskussion vi energiministrar hade idag, liksom den diskussion som miljöministrarna hade i sitt råd igår, var en förberedelse inför de förhandlingar om ökat energioberoende och 2030-målen som statsminister Fredrik Reinfeldt och de andra stats- och regeringscheferna ska ha vid sitt toppmöte strax efter midsommar. Förhoppningsvis kan de lösa några av de mest akuta Ukraina-relaterade frågorna redan då, men de medelfristiga och långsiktiga insatserna för att öka vårt energioberoende måste hanteras och beslutas samtidigt som 2030-ramverket, ett ramverk som Sverige och flera andra medlemsländer anser måste beslutas om senast vid toppmötet i oktober i år.

Vid energirådet idag fattade vi också beslut om att godkänna det kompromissförslag som ordförandeskapet lagt fram om det så kallade ILUC-direktivet (Indirect Land Use Change), ett direktiv som handlar om att införa nya krav och regler för att främja och säkra hållbara förnybara drivmedel. Vägen fram till dagens beslut har varit lång och komplicerad, med intensiva förhandlingar, där vi från svensk sida har gjort gemensam sak med andra likasinnade för att se till så att direktivet innehåller regler som främjar avancerade biodrivmedel från t.ex. skogen, och att det också främjar utvecklingen av biodrivmedel med extra stor klimatnytta. I båda de delarna har vi från svensk sida lyckats väl, och båda delarna finns därför med i direktivet. Nu väntar en förhandling med EU-parlamentet, där vi måste bevaka att de goda delarna blir kvar, samtidigt som vi från svensk sida inte har något emot om parlamentet skulle kräva att vi ytterligare höjer ambitionerna när det gäller att främja de mest klimatsmarta biodrivmedlen i ILUC-direktivet.

Här finns en intervju jag gjorde innan mötets öppnande i morse.

C presenterar 5 förslag för att minska beroendet av rysk gas och olja

Slutspurten inleds på Stockholms Central.

Slutspurten inleds på Stockholms Central.

Det finns många skäl att välja förnybart. Ett är att förnybart är det enda långsiktigt hållbara alternativet, och att en ökande andel förnybart är ett av de viktigaste instrumenten för att möta klimatförändringarna. Men en ökad andel förnybart är också ett av de snabbaste och billigaste sätten att stärka både vår och EU:s försörjningstrygghet, och bryta beroendet av importerad olja och gas, från till exempel Ryssland.

Och det kan göras redan idag. För den förnybara energin är till sin natur småskalig, och går relativt sett snabbt att bygga ut. Och precis det var också budskapet när jag och Annie Lööf, tillsammans med Centerpartiets toppkandidater till EU-parlamentsvalet – Kent Johansson och Fredrick Federley – i morse mötte väljare på Centralstationen i Stockholm och kickade igång Centerpartiets EU-valspurtkampanj.

När vi gjorde det passade vi också på att presentera en rapport med fem förslag på hur vi tillsammans i EU kan bryta EU:s oljeberoende. Centerpartiet föreslår att vi i EU ska:

 

  1. Höja utbyggnadstakten för förnybar energi i EU. Mer förnybart är det snabbaste och billigaste sättet att minska beroendet av rysk gas och olja.
  2. Fortsätt bygga samman Europas energimarknader så att vi kan samarbeta mer för att lösavåra energibehov. Med bra elförbindelser med Baltikum och kontinenten, och mycket förnybar och koldioxidfri el i Sverige, kan Sverige och Norden framöver spela en allt större roll som ett grönt batteri för Europa.
  3. Höj priset på koldioxid, så att det blir dyrare att satsa på fossil energi och lönar sig bättre att investera i energieffektivisering och förnybart.
  4. Slå fast en handlingsplan i EU för att fasa ut de fossila bränslena ur Europas transporter, precis som vi nu håller på att göra i Sverige.
  5. Slå fast ambitiösa gemensamma EU-mål för att till 2030 fortsätta minska klimatutsläppen och öka andelen förnybart i hela EU. De som skulle tjjäna mest på sådana ambitiösa klimat- och energimål är de länder som sitter allra mest fast i ett beroende av rysk gas och olja.

Rapporten i sin helhet hittar du här.

Frågor om nya klimat- och energimål i EU blev det också på lunchen idag då jag frågades ut i Expressens valstuga:

Investera mera i framtiden

Samtal om investeringar i miljöteknik. Foto: Sandra Wiaderny

Samtal om investeringar i miljöteknik. Foto: Sandra Wiaderny

Vi i Centerpartiet är utvecklingsoptimister. Vi ser den kraft som finns i nya idéer och nya innovationer, och vi ser möjligheterna i hur de kan bidra till att möta de klimat- och energiutmaningar som vi och världen står inför.

Därför är det en given del i en långsiktig och hållbar politik att främja innovation och entreprenörskap inom miljöteknikområdet. Och det är precis därför som jag och Centerpartiet var de som tog initiativ till att Alliansregeringen för ett och ett halvt år sedan kraftfullt förstärkte de permanenta satsningarna på energiforskning, som nu ligger på 1,3 miljarder kronor per år (en summa som ökar till 1,4 miljarder per år från 2016 och framåt). Den forskningen är till sin natur praktisk och tillämpad, och innebär inte minst att Energimyndigheten nu har ordentliga resurser att främja innovatörer och entreprenörer som har nya lösningar inom miljöteknik.

Men staten vare sig kan eller ska göra allt. Vi behöver också se en utveckling där mer privat kapital går in och investerar i fin svensk miljöteknik.Det skulle ge mer kapital till de miljöteknikföretag som verkligen behöver det och nya affärsmöjligheter, men det skulle också innebära att vi i Sverige fick bättre förutsättningar att ta en allt större andel av den globala miljöteknikmarknad som nu växer väldigt snabbt.

Just nu tycks det tyvärr finnas många privata aktörer i Sverige som drar sig för att investera i miljöteknik. Kanske kan bakgrunden till det vara att ny miljöteknik per definition ofta är ny, oprövad och okänd och därmed svår att förstå, men det handlar förmodligen också om att ledtiden från idé till färdig produkt många gånger är längre i miljöteknikbranschen än i andra branscher. Och då kan kanske den som har pengar att satsa tycka att det kan vara enklare och tryggare att välja något annat, med lägre innovationshöjd och snabbare avkastning.

Samtidigt är det alldeles uppenbart att svenska investerare, om de fortsätter tänka så, riskerar att missa miljötekniktåget. För intresset för svensk miljöteknik finns, men kommer just nu oftare från utländska investerare än de i Sverige. Sedan finanskrisen har de svenska privata investeringarna i miljöteknik minskar med hela 80 procent, långt mer än den tillbakagång vi sett globalt. Och i endel andra länder, inte minst USA, har nu utvecklingen vänt och investeringarna ökar nu igen.

Det behöver hända också i Sverige. Och just hade jag igår bjudit in till ett högnivåmöte och ett rundabordssamtal med en rad ledande svenska aktörer som skulle kunna göra just det och som skulle kunna satsa mer på det nya. Företrädare för riskkapital, affärsänglar och stora företag som borde ha allt intresse av att få fram nya lösningar och ny teknik.

Och det fanns många ideér och önskemål runt  bordet. Nästan alla pekade på hur viktigt det är att vi från politiken slår fast tydliga visioner och mål – för t.ex. klimat, förnybart och ökad energieffektivitet. Och de flesta pekade också på att eftersom det som brukar kallas ”dödens dal” för nya tillväxtföretag – som handlar om den fas i företagets utveckling där företaget växer och behöver mer kapital för att kunna komma vidare i kommersialiseringen av sin idé, men många gånger har svårt att få tag på just det –  i miljöteknikbranschen snarare borde kallas för en ”ökenvandring” (eftersom den fasen många gånger är betydligt längre för miljöteknikföretag än andra företag) motiverat tydliga och ordentliga satsningar från politiken sida – med statligt stöd, med offentligt riskkapital och med förmånligare villkor för den som vågar satsa på något än så länge nytt och osäkert.

Under samtalet blev det också tydligt att vi får väldigt stort stöd för det som Centerpartiet och Alliansregeringen redan gör för att satsa på miljöteknik. Det gällde både Energimyndighetens arbete, men också den nya Gröna Fond som jag och regeringen nu håller på och utformar och som ska bidra med kapital till små- och medelstora företag inom miljöteknikområdet.

Min tydliga slutsats efter gårdagens samtal är att det är välmotiverat för Centerpartiet och Alliansen att fortsätta med de stärkta satsningar som vi nu gör på att utveckla ny miljöteknik, och att hjälpa den hitta sina kunder ute i världen. Och jag utgår från att de som satt runt bordet – från Siemens, E.on och Scania till t.ex. Industrifonden, SEB och Connect – gick hem från högnivåmötet med nya idéer till vad de kan göra för att öka de svenska privata investeringra i miljöteknik, och att de fick några nya samtals- eller samarbetspartners att bryta dessa med. För klimat- och energiutmaningarna kräver nya lösningar, och svensk miljöteknik borde ha goda möjligheter att bidra ännu mer med det.

Bönder ger mig råg i ryggen

Besök på Swedish Biogas anläggning utanför Katrineholm.

Besök på Swedish Biogas anläggning utanför Katrineholm. Foto: Malin Forsbrand.

I fredags överöstes jag av inspiration och övertygelse om att det hållbara samhället är inom räckhåll. Under hela den dagen besökte nämligen jag och LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson bönder på den sörmländska landsbygden som ställer om, prövar och experimenterar, för att göra sitt i omställningen till mer och mer av förnybar energi.

Vi började hos Jan och Henric Weijber på Hagbyberga gård, som har satt upp solceller på ett av gårdens ladugårdstak. Det är inte den första energiinvesteringen som familjen gör, sedan tidigare finns redan en effektiv biobränsleeldad flispanna. Men med solenergin vill man bli självförsörjande på el på gården, som framförallt har kycklingproduktion. Men Henric var också tydlig med att de också gör investeringen för att de har ett tydligt miljöengagemang, och vill bidra till en hållbar utveckling.

Till Hagbyberga gård kom också Karin Varverud, som är VD på Energifabriken. Energifabriken har startats av tre familjer som driver växtodling på varsin gård i Östergötland. Energifabriken tillverkar och säljer biodiesel från raps och jobbar med rådgivning om fossilfria jordbruk till bönder. Och Karin Varverud ser nästan inga hinder, utan bara möjligheter och både hon och delägarna i Energifabriken kör sina traktorer, motorsågar och andra redskap på biodiesel trots att traktorfirmorna sällan vill lova att deras maskiner ska fungera med något annat än fossila drivmedel, bensin och diesel.

Då och då möter man dem som ställer sig frågan om det verkligen är rimligt att odla energigrödor på jordbruksmark. För Karin är svaret på den frågan självklart. Eftersom jordbruket drabbas väldigt hårt av klimatförändringarna ligger det i jordbrukets intresse att få bort klimatutsläppen. Och energigrödorna håller också produktionen igång, och den dagen det behöver odlas mer mat så är det bara att ställa om, tillbaka till livsmedelsproduktion.

Efter en mycket givande diskussion med Karin och representanter för LRF i Södermanland for vi vidare Swedish biogas biogasanläggning utanför Katrineholm. Den anläggningen tar hand om gödsel från ett tiotal gårdar i närheten som de omvandlar till klimatsmart biogas, som de säljer till Stockholmsmarknaden. Varje år producerar de biogas motsvarande tre miljoner liter bensin, vilket innebär att de bidrar med att minska koldioxidutsläppen från de fordon som går på den biogasen istället för på fossila bränslen med hela 13 000 ton per år. Det är minst sagt en riktigt imponerande siffra.

Helt klart är att jag fick en härlig och lärorik dag i Sörmland, och jag vill verkligen tacka Helena och LRF för värdskapet. Det här var en resa som verkligen gav mig råg i ryggen och som visar att vi i Centerpartiet är helt rätt på det när vi säger att vi i Sverige har alla möjligheter att ställa om till 100 procent förnybart inom en generation.

De bönder jag mötte i Sörmland är med och visar vägen. Förnybar energi är en växande och allt bättre affärsmöjlighet, som dessutom skapar gröna jobb och tillväxt på landsbygden. En klassisk vinna-vinna-situation – för alla inblandade!

En energigivande Energiutblick!

Samtal Med Energimyndighetens Erik Brandsma på Energiutblick. Foto: Sandra Wiaderny

Samtal med Energimyndighetens Erik Brandsma på Energiutblick. Foto: Sandra Wiaderny

Hur kommer världen se ut efter 2020? Det är en spännande och viktig fråga, inte minst i energisammanhang. Och det är också temat för Energimyndighetens stora konferens, Energiutblick, där jag deltog igår.

I mitt inledningstal talade jag om att vi behöver gå från ord till handling, att vi måste sätta nya ambitiösa mål för hur mycket vi ska minska kliamtutsläppen och hur mycket vi ska bygga ut den förnybara energin efter 2020, precis det som vi från svensk sida just nu driver i EU. Och samtidigt pekade jag på att det inte bara är en nödvändighet, utan också rymmer många möjligheter. För teknikutvecklingen går fort framåt, och de senaste åren har den förnybara energin blivit allt billigare och allt mer konkurrenskraftig gentemot både olja och kol.

Under dagen landade en rad internationella experter, och flera paneldiskussioner, i just de poängerna. Dit hörde till exempel Jan Rotmans och Jeremy Oppenheimer som talade om de globala skiften som nu sker, i takt med att ny teknik och nya hållbara lösningar blir allt viktigare och allt mer ekonomiskt konkurrenskraftiga.

Ska vi kunna möta klimatutmaningarna så krävs det framsynthet, och det krävs mod. Det krävs mod från politiker som vågar sätta upp nya tuffa mål och ambitioner, och det krävs mod från företag som måste våga gå först och välja att satsa på hållbara lösningar.

Och just det var, som av en händelse, också kärnan i mitt budskap till konferensdeltagarna när vi avslutade hela diskussionen. Var modiga! Se möjligheterna! Välj att satsa på det som hör framtiden till! Den fossila energin kommer inte att bli billigare, men den förnybara är här för att stanna.

 

Sänkt skatt på förnybar el – så funkar det

Medverkar i Sveriges Radios Klotet för att prata om sänkt skatt för egenproducerad el.

Medverkar i Sveriges Radios Klotet för att prata om sänkt skatt för egenproducerad el.

Idag har jag varit med i Klotet i P1 och berättat om hur Centerpartiets och Alliansens nya reform om sänkt skatt på småskaligt producerad förnybar el kommer att fungera. De senaste veckorna har det florerat många frågor och felaktiga påståenden i debatten. Tyvärr bidrog jag nog själv i viss mån till det i min förra bloggpost på temat (som därför nu ersätts av denna). För att det inte ska råda oklarhet om hur förslaget ser ut kommer här en fullödig bloggpost om hur det är tänkt att fungera:

Centerpartiets och Alliansregeringens förslag om att den som själv producerar grön el ska kunna göra ett skatteavdrag innebär att det blir mer förmånligt att till exempel sätta upp solceller på sitt villatak.

Läget idag:
Det går alldeles utmärkt att sätta upp solceller på villataket redan idag. Skulle du producera mer el än du gör av med själv så går det elöverskottet ut på elnätet. Idag sker det vanligen utan att du får någon ersättning alls av elhandlaren för den elen, men det finns också elhandlare som betalar dig för den el du levererar ut på nätet. Om du får ersättning för den el du levererar ut på nätet kan du behöva betala skatt på den vinst du då gör. De dagar du istället förbrukar mer el än du själv producerar måste du istället köpa el från din elhandlare. När du gör det så betalar du i dagsläget energiskatt och moms för den elen. Så ser det alltså ut för en mikroproducent idag.

Vad kommer gälla med Alliansregeringens nya reform?

  1. Som mikroproducent av förnybar energi kommer du även framöver slippa betala både energiskatt och moms på den el som du själv producerar och använder direkt när den tillverkats. Det vill säga: när t.ex. dina solpaneler värmer ditt hus och håller i gång dina hushållsapparater direkt elen producerats händer ingenting ur skatteperspektiv. Du matar inte ut någon el på nätet och betalar heller ingen skatt för den el du då själv använder. För den här elen får du därför heller inte någon skattenedsättning.
  2. De dagar som solen skiner och panelerna producerar mer el än du själv behöver så kommer du som mikroproducent att få ett elöverskott som du levererar ut på elnätet till en elhandlare. Den elen kan du välja att skänka bort eller ta betalt för av din elhandlare. Oavsett vilket du väljer kommer du att omfattas av den skattenedsättning som Centerpartiet och Alliansen nu föreslår.
  3. Andra dagar är det tvärt om och du behöver mer el än dina solceller producerar. Då behöver du köpa el av din elhandlare från elnätet. När du köper den elen kommer du, vid inköpstillfället, betala energiskatt och moms på den elen till elhandlaren men med Centerpartiets och Alliansens nya reform får du (när du deklarerar påföljande år) tillbaka den energiskatten och momsen genom att du får skatten sänkt med 60 öre/kWh på all den el du köpt från elnätet (förutsatt att du sålt/matat in lika mycket el till nätet som du sedan köper från nätet). Konkret innebär det: om du vid soligt väder levererat ut 1000 kilowattimmar el till nätet, så har du rätt att få skatten sänkt med 60 öre/kWh för 1000 kilowattimmar som du köpt in vid molnigt väder, när dina solceller inte producerat tillräckligt med el för att räcka för ditt elbehov.

Skattesänkningen får man alltså vid deklarationen, men i praktiken kommer man kunna begära jämkning av Skattemyndigheten så att man inte behöver ligga ute med pengarna till deklarationen nästa år, precis som man redan idag kan begära jämkning för andra skatteavdrag, som t.ex. ränteavdraget när man har lån på sitt boende.

Som mest kommer man kunna få skatten sänkt på 30 000 kilowattimmar, vilket innebär att skattesänkningen som mest kan bli 18 000 kronor/år. Ovanpå det ska man lägga den ersättning man får av sitt elhandelsbolag för den el man säljer till dem.

Den senaste veckan har det cirkulerat påståenden där vissa hävdar att det inte skulle gå att sälja sitt överskott om man samtidigt vill erhålla skattenedsättning, det vill säga att man skulle vara tvungen att skänka bort sitt elöverskott för att man som mikroproducent ska ha rätt till skatteavdraget på småskaligt producerad förnybar el.

Det är helt fel, vilket både jag och Finansdepartementet tydligt har klargjort.

Vissa har också hävdat att en mikroproducent skulle komma att räknas som näringsidkare och därför behöva redovisa moms.

Den bedömningen gör inte regeringen. När det gäller frågan om man är skyldig att redovisa moms eller inte gäller EU:s momsdirektiv, på det här området liksom på alla andra områden. Fram till förra året fanns det i de svenska momsreglerna en gräns som sa att verksamheter som hade en omsättning under 30 000 kronor per år var att betrakta som ”hobbyverksamhet”, och därmed inte skulle behöva redovisa moms.

Sedan dess har EU:s momsdirektiv ändrats. I det nya EU-direktiv som nu styr vår momslagstiftning finns det inte något exakt belopp för när man ska slippa redovisa moms, men den bedömning regeringen gör är att man som privatperson i normalfallet inte kommer att bli momsskyldig när produktionen är så pass begränsad som den kommer vara för en mikroproducent. Så här uttrycker vi det i den proposition [PDF] vi lämnat till Riksdagen:

Enligt regeringens uppfattning bör dock svårigheterna att vid tillämpningen av de nya reglerna avgränsa vad som utgör ekonomisk verksamhet, och som således omfattas av mervärdesskattens tillämpningsområde, inte överdrivas. I de allra flesta fall torde beskattningsresultatet bli detsamma som vid tillämpningen av mervärdesskattelagen i dess nuvarande utformning.

Den avslutande formuleringen om ”nuvarande utformning” syftar alltså på de tidigare bestämmelserna (”hobby-bestämmelsen”) som angav en exakt gräns för när man skulle slippa redovisa moms.

Regeringens bedömning är alltså att flertalet mikroproducenter inte kommer att bli skyldiga att redovisa moms framöver. Ytterst är det dock Skattemyndigheten som har ansvar för tillämpningen av lagstiftningen, och hur deras tillämpning exakt kommer se ut kan vi se när de prövar de nya reglerna i skarpt läge.

För den enskilde kommer systemet för skatteminskning av mikroproducerad förnybar el i normalfallet att bli enkelt och inte innebära mer än att man behöver kontrollera uppgifterna i sin deklaration för att få skattesänkningen.

Och precis det har varit min, Centerpartiets och Alliansregeringens ambition hela tiden: att skapa ett system som är gynnsamt för den som producerar sin egen gröna el, med en modell som är förenlig med både svensk och EU:s lagstiftning och som kommer att fungera enkelt i praktiken.

Sol-el är just nu Sveriges snabbast växande energislag, och växte förra året med 86 procent. Det är en del av en global omvälvning som få har förutsett, och som jag tror kommer fortsätta överraska oss. Med denna reform hjälper Centerpartiet och Alliansen till att påskynda denna utveckling.