Tag Archive for "energiforskning" | Anna-Karin Hatt bloggar

Investera mera i framtiden

Samtal om investeringar i miljöteknik. Foto: Sandra Wiaderny

Vi i Centerpartiet är utvecklingsoptimister. Vi ser den kraft som finns i nya idéer och nya innovationer, och vi ser möjligheterna i hur de kan bidra till att möta de klimat- och energiutmaningar som vi och världen står inför.

Därför är det en given del i en långsiktig och hållbar politik att främja innovation och entreprenörskap inom miljöteknikområdet. Och det är precis därför som jag och Centerpartiet var de som tog initiativ till att Alliansregeringen för ett och ett halvt år sedan kraftfullt förstärkte de permanenta satsningarna på energiforskning, som nu ligger på 1,3 miljarder kronor per år (en summa som ökar till 1,4 miljarder per år från 2016 och framåt). Den forskningen är till sin natur praktisk och tillämpad, och innebär inte minst att Energimyndigheten nu har ordentliga resurser att främja innovatörer och entreprenörer som har nya lösningar inom miljöteknik.

Men staten vare sig kan eller ska göra allt. Vi behöver också se en utveckling där mer privat kapital går in och investerar i fin svensk miljöteknik.Det skulle ge mer kapital till de miljöteknikföretag som verkligen behöver det och nya affärsmöjligheter, men det skulle också innebära att vi i Sverige fick bättre förutsättningar att ta en allt större andel av den globala miljöteknikmarknad som nu växer väldigt snabbt.

Just nu tycks det tyvärr finnas många privata aktörer i Sverige som drar sig för att investera i miljöteknik. Kanske kan bakgrunden till det vara att ny miljöteknik per definition ofta är ny, oprövad och okänd och därmed svår att förstå, men det handlar förmodligen också om att ledtiden från idé till färdig produkt många gånger är längre i miljöteknikbranschen än i andra branscher. Och då kan kanske den som har pengar att satsa tycka att det kan vara enklare och tryggare att välja något annat, med lägre innovationshöjd och snabbare avkastning.

Samtidigt är det alldeles uppenbart att svenska investerare, om de fortsätter tänka så, riskerar att missa miljötekniktåget. För intresset för svensk miljöteknik finns, men kommer just nu oftare från utländska investerare än de i Sverige. Sedan finanskrisen har de svenska privata investeringarna i miljöteknik minskar med hela 80 procent, långt mer än den tillbakagång vi sett globalt. Och i endel andra länder, inte minst USA, har nu utvecklingen vänt och investeringarna ökar nu igen.

Det behöver hända också i Sverige. Och just hade jag igår bjudit in till ett högnivåmöte och ett rundabordssamtal med en rad ledande svenska aktörer som skulle kunna göra just det och som skulle kunna satsa mer på det nya. Företrädare för riskkapital, affärsänglar och stora företag som borde ha allt intresse av att få fram nya lösningar och ny teknik.

Och det fanns många ideér och önskemål runt bordet. Nästan alla pekade på hur viktigt det är att vi från politiken slår fast tydliga visioner och mål – för t.ex. klimat, förnybart och ökad energieffektivitet. Och de flesta pekade också på att eftersom det som brukar kallas ”dödens dal” för nya tillväxtföretag – som handlar om den fas i företagets utveckling där företaget växer och behöver mer kapital för att kunna komma vidare i kommersialiseringen av sin idé, men många gånger har svårt att få tag på just det – i miljöteknikbranschen snarare borde kallas för en ”ökenvandring” (eftersom den fasen många gånger är betydligt längre för miljöteknikföretag än andra företag) motiverat tydliga och ordentliga satsningar från politiken sida – med statligt stöd, med offentligt riskkapital och med förmånligare villkor för den som vågar satsa på något än så länge nytt och osäkert.

Under samtalet blev det också tydligt att vi får väldigt stort stöd för det som Centerpartiet och Alliansregeringen redan gör för att satsa på miljöteknik. Det gällde både Energimyndighetens arbete, men också den nya Gröna Fond som jag och regeringen nu håller på och utformar och som ska bidra med kapital till små- och medelstora företag inom miljöteknikområdet.

Min tydliga slutsats efter gårdagens samtal är att det är välmotiverat för Centerpartiet och Alliansen att fortsätta med de stärkta satsningar som vi nu gör på att utveckla ny miljöteknik, och att hjälpa den hitta sina kunder ute i världen. Och jag utgår från att de som satt runt bordet – från Siemens, E.on och Scania till t.ex. Industrifonden, SEB och Connect – gick hem från högnivåmötet med nya idéer till vad de kan göra för att öka de svenska privata investeringra i miljöteknik, och att de fick några nya samtals- eller samarbetspartners att bryta dessa med. För klimat- och energiutmaningarna kräver nya lösningar, och svensk miljöteknik borde ha goda möjligheter att bidra ännu mer med det.

Sveriges första linje för el- och hybridbussar byggs i Göteborg

Idag skriver jag i Göteborgsposten tillsammans med Volvos vd och koncernchef Olof Persson, och Energimyndighetens generaldirektör Erik Brandsma om samarbetet kring den nya elektriska busslinjen ElectriCity i Göteborg. Med start 2015 kommer den nya busslinjen i centrala Göteborg trafikeras med sju specialtillverkade plug-in-bussar och tre nyutvecklade och fullt ut elektrifierade prototypbussar. Jag är övertygad om att den här sortens demonstrationsprojekt, med en bred samverkan mellan lokalt näringsliv, forskning, kommun, region och statliga myndigheter är en nyckel till en lyckad omställning av transporterna. Läs hela debattartikeln här.

Elbusslinje på rull i Göteborg. Foto: Roger Lundsten

Strax före jul överlämnade utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta sitt slutbetänkande till mig och regeringen. Den utredningen pekar på att vi behöver en smartare transportplanering i våra städer, och att vi behöver mer elektrifiering och hybridisering av personbilar och tunga fordon, som bussar och lastbilar. För att vi ska kunna nå dit behöver vi satsa på forskning och innovation som stärker svensk konkurrenskraft, som skapar nya hållbara lösningar och som leder till att vi kan skapa ett hållbart transportsystem.

I den andan fattade Energimyndigheten nyligen beslut om att, som en del av regeringens energiforskningssatsning, gå in med 48 miljoner kronor som delfinansiering av en av deletapperna med av demonstrationsprojektet ElectriCity, i Göteborg, en deletapp med en totalbudget på 200 miljoner kronor. Syftet med projektet – som drivs av Volvokoncernen i nära samarbete med Västra Götalandsregionen, Göteborgs Stad, Lindholmen Science Park och Johanneberg Science Park – är att utveckla och demonstrera en helt eldriven busslinje i Göteborg som drivs på förnybar el.

Det som gör det här projektet unikt och särksilt intressant är att det handlar om helheten – från beteende, infrastruktur och smartare busshållplatser till hur eldrivna bussar kan spela en viktigare roll för en hållbar stadsplanering. Med den här typen av samarbetsprojekt kan vi i Sverige bygga en ännu starkare bättre plattform än den vi redan har för att visa upp smart svensk energiteknik, vilket i sin tur kan leda till nya exportmöjligheter för svenska företag. Jag ser verkligen fram emot att följa detta demonstrationsprojekt, och hoppas att det tydligt kommer kunna bidra till mer hållbara transporter, i Sverige och i andra länder.

Vision blir verklighet

Professor Thomas B. Johansson överlämnar utredningen Fossilfrihet på väg till Anna-Karin Hatt

Idag har jag å regeringens vägnar tagit emot utredningen om en Fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Det utredningen lämnat över är en 1000 sidor lång och bred åtgärdskatalog som innehåller många förslag om vad vi kan och bör göra för att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050.

Den långsiktiga vision som Alliansregeringen slagit fast är att Sverige ska vara klimatneutralt 2050, och som ett steg på vägen till det ska vi ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030.

Det är en tuff, men helt nödvändig prioritering. För omställningen till hållbara transporter handlar i grund och botten om att det är det vi nu måste göra för att vi ska klara klimatutmaningen. För medan vi i andra sektorer – uppvärmningen, industrin och elproduktionen – nästan helt och hållet lyckats fasa ut det fossila så återstår det mesta av det jobbet i transportsektorn. Fastän Sverige ligger allra längst fram och har högst andel förnybart i våra transporter – 11,8% enligt den senaste statistiken (vilket innebär att vi redan nu överträffar det mål vi gemensamt satt upp i EU) – så går fortfarande mer än 90 procent av våra vägtransporter på fossila bränslen. Det innebär att en tredjedel av Sveriges samlade koldioxidutsläpp kommer från våra transporter. Ska vi kunna ändra på det måste vi höja takten i omställningen till ett hållbart transportsystem.

Vi måste ställa om, men vi ska göra det på ett smart sätt. För omställningen till hållbara transporter ska inte handla om att begränsa våra möjligheter att röra oss fritt eller lägga hinder i vägen för vår ekonomiska utveckling. Tvärtom: den omställning vi ska göra måste bygga på insikten att transporter faktiskt ett nödvändigt blodomlopp för vår ekonomi och vårt samhälle.

Problemet är inte själva transporterna, utan de skadliga utsläppen och klimatpåverkan som de fossila bränslena för med sig. Vi ska jaga utsläppen, men vi ska inte jaga de som behöver bilen för att leva. Och vi ska se till så att det i framtiden går att köra bil med gott samvete.

Den som läst Alliansens energi- och klimatöverenskommelse [PDF] vet att den rymmer väldigt tydliga och långsiktiga mål för transportsektorn. Och sedan vi fick väljarnas förtroende att leda landet 2006 har vi i Alliansen gjort en lång rad insatser för att påskynda omställningen till ett hållbart transportsystem, som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Men mer behöver göras, och just därför tillsatte vi i regeringen förra sommaren utredningen om den fossiloberoende fordonsflottan, där vi bad några av de mest välrenommerade experterna på området att, tillsammans och i dialog med andra, ta fram förslag kring vad vi behöver göra mer av när det gäller sådant vi redan gör, men också vilka verktyg vi måste lägga till i verktygslådan för att vi ska nå de mål vi satt upp.

Resultaten av den utredningens arbete har jag tagit emot idag. Nu kommer vi gå igenom utredningens analys och förslag för att se vad vi vill gå vidare med och vad som kanske kan behöva utredas vidare. Men redan såhär inledningsvis är det förstås väldigt bra att utredaren, Tomas B Johansson, pekar på att det är möjligt för oss i Sverige att komma en bra bit på vägen till ett klimatneutralt samhälle, redan till 2030. Men precis som han pekar på så krävs det långsiktighet, förutsägbarhet och politisk vilja för att ta oss dit.

Omställningen till hållbara transporter och en fossiloberoende fordonsflotta är en stor och viktig utmaning, och i det arbetet kommer det behövas många krafter och mångas engagemang. Och att det finns mycket av den kraften och det engagemanget visade sig inte minst i eftermiddags på ett fullsatt och websänt seminarium med namnet ”2030 – Hatt-trick för Sverige” hos den gröna liberala tankesmedjan Fores, där både jag och utredaren deltog. Min tydliga vilja nu är, precis som jag sa på Fores, att så många som möjligt av alla de som vill och bör få chansen att komma med synpunkter på utredningens förslag också ska få göra det.

I det perspektivet kan många bidra, inte minst Fores själva som dagen till ära valde att lansera sitt 2030-sekretariat som kommer samla olika aktörer som har intresse av att vara med och driva omställningen av transportsystemet framåt. Och för egen del ser jag oerhört mycket fram emot att som energiminister vara med och leda den fortsatta processen och den fortsatta gröna omställningen av transporterna vidare!

Dagens presskonferens kan ses i efterhand nedan:

Miljöhänsyn + tillväxt = sant

Anna-Karin Hatt i möte med Guangdongs viceguvernör Chen Yungxian

Det är inte varje dag som man vaknar på 97:e våningen (särskilt inte om man är lite höjdrädd som jag), men just det gjorde jag i morse. Från mitt rum på hotellet i Kanton (Guangzhou) hade jag en fantastisk utsikt över 12-miljonerstadens imponerande skyline.

Den utsikten hade kunnat vara ännu mer imponerande om den inte hade skymts av, vad jag först trodde, en kraftig dimma. Men efter att ha funderat ett varv till kom jag fram till att det jag såg nog inte var någon dimma, utan smog som låg över staden.

Smogen är ett stort problem i många kinesiska städer och luftföroreningarna är en av anledningarna till att flera lokala myndigheter har börjat förstå vikten av att bedriva en aktiv miljöpolitik. I sydöstra Kina är det tydligt att det har börjat växa fram en medvetenhet kring miljöfrågor. Södra Kina har redan rykte om sig att vara en av de mer progressiva och ekonomiskt liberala delarna av Kina, och det var i Guangdong som den första ekonomiska frizonen på Kinas fastland etablerades 1979. Möjligen – och förhoppningsvis – kommer man nu också att ta täten vad gäller miljö och hållbarhet i Kina.

Provinsen Guangdong är till folkmängden Kinas absolut största, med över 100 miljoner invånare. Den har också växt otroligt snabbt, både ekonomiskt och befolkningsmässigt.h Förra året hade Guangdong en BNP-tillväxt på över 8 procent och räknar man samman Guangdong, Hongkong och Macau skulle deras samlade BNP rankas som den 15:e största ekonomin i världen. Ett tydligt och visuellt exempel på hur snabbt den utvecklingen gått är framväxten av staden Shenzhen, där för övrigt Huaweis huvudkontor ligger. För lite mer än 30 år sedan, 1979, bodde det 30 000 människor i Shenzhen. Idag är Shenzhen en stad med hela 12 miljoner invånare.

Självklart har en så snabb tillväxt, i kombination med ett begränsat miljötänkande, gjort att man i regionen skapat och stött på en hel del miljöproblem. Men att det nu tycks finnas det som kan komma att bli en fruktbar kombination av gryende politisk vilja, av god tillgång på kapital och att det finns reella miljöproblem att lösa innebär att det finns goda skäl för duktiga svenska miljöteknikföretag att rikta blickarna mot södra Kina.

Bland annat därför är Business Sweden sedan länge aktiva där och de har under mitt besök här i Kina arrangerat två välbesökta seminarier på temat ”Waste to Energy” – ett i Hongkong och ett idag i Guangzhou. På båda dessa seminarier har jag inledningstalat innan några duktiga svenska miljöteknikföretag har fått chansen att presentera sig för den kinesiska publiken.

Och även från kinesiskt håll har den politiska representationen vid dessa seminarier varit hög. Vid seminariet i Hongkong deltog stadens vice miljöminister, Christine Loh, som visade sig vara en stor Sverigevän. Efter Storbritannien, där hon har bott, har hon besökt Sverige fler gånger än något annat land i Europa. Loh lyfte särskilt fram hur vi i Sverige har lyckats med vår avfallshantering, och pekade på att Hongkong har mycket att lära sig av det vi gjort. En av de stora utmaningar Hongkong har är att komma förbi det, alldeles för vanliga, så kallade NIMBY-syndromet (Not In My BackYard) som i det här fallet innebär att människor betraktar förbränning av sopor som någonting farligt som man inte vill ha nära sig. Just Sverige är också av den anledningen ett utmärkt exempel för Hongkong att titta närmare på, eftersom flera av våra kraft- och fjärrvärmeverk ligger i närheten av bebyggelse, utan att orsaka några särskilda problem för de som bor där.

Att Sveriges attraktionskraft är stark visade sig även när jag idag hade en överläggning med Guangdong-regionens vice-guvernör. Också han hade besökt Sverige för att studera våra energi- och miljöerfarenheter. När vi diskuterade blev de tydligt att han var särskilt intresserad av hur vi arbetar med hållbara transporter, inte minst när han förstod att vi i Sverige redan idag har överträffat vårt 2020-mål om att vi ska ha minst 10 procent förnybart i våra transporter.

Ett av de framstående svenska företagen i just transportsektorn är Scania, vars Kinachef var med på mitt möte med vice-guvernören. Scania är väldigt aktiva i regionen med olika typer av transportlösningar, men känner en viss oro för att kineserna genom att göra vissa politiska teknikval kan komma att stänga ute dem och deras tekniker från marknaden. För mig som svensk minister är det förstås viktigt att, när jag får möjlighet, göra vad jag kan för att främja svenska intressen som Scanias.

Därför lyfte jag, när jag träffade vice-guvernören, särskilt hur viktigt det är att alla företag behandlas lika och att vi politiker inte ska bestämma exakt vilken teknik som vi i framtiden ska använda. Det vi ska göra är att sätta tydliga ramar, och inom de ramarna låta marknaden utveckla de bästa lösningarna, t.ex. de bästa förnybara bränsleteknikerna. Och här har vi i Sverige kommit långt – med hjälp av långsiktiga och teknikneutrala styrmedel har vi tagit många stora och viktiga kliv mot ett hållbart samhälle, samtidigt som vi lyckats skapa en stark ekonomisk tillväxt. Vår tydliga erfarenhet är att stark miljöhänsyn och god tillväxt tydligt kan gå hand i hand, och till och med stärka varandra.

Obama på besök

Idag blir det en speciell dag på jobbet. Ända sedan Vita huset för nästan en månad sedan berättade att president Barack Obama skulle besöka Sverige har jag och ett antal av mina medarbetare på Näringsdepartementet jobbat mycket hårt med att få fram ett så bra energi- och miljöteknikbesök för presidenten som det bara är möjligt.

Att Obama har valt ut att titta närmare på svensk energipolitik och svenska miljöteknikinnovationer är ett stort erkännande av det arbete som vi i Sverige har bedrivit under en längre tid. På mindre än fyrtio år har Sverige gått från ett energisystem starkt beroende av olja och kol till ett energisystem där nästan hälften av energin kommer från förnyelsebara energikällor. På 1970-talet var andelen fossila bränslen i Sveriges totala energianvändning över 80 procent. Idag är den andelen nere på 32 procent.

Samtidigt som vi gjort den resan har vi i Sverige visat att det är möjligt att kombinera ekonomisk tillväxt med betydande minskningar av växthusgasutsläpp. Sedan 1990 har våra koldioxidutsläpp minskat med 20 procent, samtidigt som vår ekonomi vuxit med nästan 60 procent.

Nu står USA inför utmaningen att bryta sitt fossilberoende, precis som som vi har tagit steg för att göra allt sedan 70-talet. Under sin andra mandatperiod har president Obama tydligt lyft upp just klimat- och energifrågorna på sin agenda. Och jag kan garantera att presidenten i eftermiddag kommer att få möjlighet att ta med sig flera spännande miljöteknikidéer tillbaka till Vita huset.

Det kommer med andra ord att bli en viktig och innehållsrik eftermiddag!

Läs även på Ny Teknik och på Metro om Obamas besök på KTH. Här nedan kan du lyssna på Ekots inslag om Obamas intresse för miljöteknik:

Alingsås, energiomställningens epicentrum

Stadsskogenskolan i Alingsås som just nu genererar överskottsenergi.

Idag skiner solen över Alingsås. Den som i förmiddags klev in på Stadsskogenskolan såg det direkt. För det första som möter en är man kommit in genom dörrarna där är en mätare på en skärm, som idag lyste klart grön. Det betyder att skolan idag producerar mer el från solcellerna på taket än vad man behöver för sin egen förbrukning.

Stadsskogenskolan, som jag hade glädjen att få inviga idag, är nämligen Nordens allra första nära-nollenergiskola.Och en dag som denna till och med en plusenergiskola, där man producerar mer el än vad man själva gör av med.Det är naturligtvis en fröjd att, som grön energiminister, få vara med och inviga en satsning som denna – en fröjd som fick en liten extra krydda i att en del av invigningen innebar att jag tillsammans med skolans elever gjorde den berömda ”raketen”. Till allas jubel och till beskådan i TV4 och Svt som tillsammans med Sveriges radio och Allingsås Tidning var med och bevakade invigningen på plats. Med Stadsskogenskolan visar Alingsås vägen och visar i praktiken hur man kan bygga riktigt energieffektivt, med förnybar energi.

Tack vare att man byggt med energisnål passivhusteknik kommer Stadsskogenskolan ner i ett energibehov som är hela 50 procent lägre än de krav som ställs på nya byggnader i Sverige. Och den el som skolan ändå behöver, den får den från solceller på taket som gör skolan självförsörjande på el. Med sina 1323 kvadratmeter har Stadsskogenskolan faktiskt den största takmonterade solcellsanläggningen i hela Sverige. En klok investering som blivit möjlig tack vare en framsynt satsning från Alingsås kommun, och som Alliansregeringen via Energimyndigheten kunnat bidra till med 1,5 miljoner kronor.

Det är precis det här som energiomställningen handlar om; att vi måste använda energin smartare än vi gör idag och att den energi vi ändå behöver ska komma från förnybara energikällor. Med Stadsskogenskolan visar Alingsås kommun vägen och bidrar mycket tydligt till att vi ska kunna nå Sveriges vision om att vi ska ställa om till ett klimatneutralt samhälle, inom en generation. Om just detta skriver jag på debattplats i dagens Alingsås-Tidning. Och mitt invigningstal i sin helhet hittar du här.

[Show as slideshow]

Västmanland och Dalarna – kontrasternas län

Idag har jag haft förmånen att få besöka och tala på två distriktsstämmor – i Västmanland och Dalarna. Både Västmanland och Dalarna är två väldigt vackra län, fulla av kontraster. Djupa skogar, och glittrande sjöar. Vackra bruksmiljöer, och moderna städer. Bördig åkermark, och livskraftiga industrier. Både Västmanland och Dalarna är verkligen stad och land, sida vid sida.

När jag hade chansen att träffa så många centerpartister (på båda stämmorna var det fler deltagare än vad det brukar vara) passade jag förstås på att prata en hel del om vårt nya idéprogram, men också om allt det som Centerpartiet uträttar i det dagliga politiska arbetet. Om endel av det skriver jag också idag, tillsammans med Västmanlands distriktsordförande Birgitta Andersson respektive Dalarnas distriktsordförande Lena Reyier,i Västmanlands Läns Tidning och i Dalarnas Tidningar.

På Västmanlands stämma pratade jag bland annat om den rykande färska tillväxtsatsning som Annie och Alliansregeringen presenterade nu i veckan, och som omfattar bland annat Västmanland. En av delarna i vårpropositionen är nämligen att vi, de närmaste två åren, kommer satsa 80 miljoner kronor på kompetensförsörjning, innovationsinsatser och exportfrämjande i de åtta län som just nu har det tuffast i spåren av den ekonomiska krisen. För Västmanland innebär det 10 nya miljoner till regional tillväxt. Och självklart har Centerpartiet i regeringen sett till så att det är länen själva som kommer få avgöra hur dem vill använda de pengarna bäst.

I både Dalarna och Västmanland pratade jag också om hur energiforskningen bidrar till att stärka den lokala konkurrenskraften. För om vi ska klara av att ställa om vårt energisystem till ett hållbart energisystem så behöver vi ny kunskap och ny teknik. Och det var precis därför som jag och Centerpartiet drev igenom att vi i Alliansregeringen, i årets budget, höjde de permanenta satsningarna på forskning kring framtidens klimatsmarta och energieffektiva teknik till 1,4 miljarder kronor, varje år. 1,4 miljarder kronor innebär en höjning av den permanenta energiforskningsnivån med hela 51 procent.

I Dalarna innebär det att närmare 6,3 miljoner kronor nu kan gå till forskning, innovation och utveckling i länet, och för Västmanlands del innebär det sju miljoner kronor. Det är forskning som kommer vara viktig för att ställa om energisystemet, och för att få fler nya jobb och nya företag i vårt land.

Både energiforskningen och förstärkningen av de regionala tillväxtmedlen är två exempel på sådant som inte hade skett utan Centerpartiets arbete i Alliansregeringen, och det märks att många centerpartister är stolta över det. Nu gäller det att många centerpartister går ut och berättar om allt det fina som vi lyckas åstadkomma, i riksdagen, i regeringen och runt om i hela landet. För det är genom att synas, genom att diskutera och genom att berätta som vi kan nå ut till fler.

Och i det passar Centerpartiets nya kampanj – Vi ser hela landet – alldeles perfekt. Nu hoppas jag att alla centerpartister kommer ge sig ut och använda den kampanjen för att berätta hur vi i Centerpartiet vill se till så att hela Sverige kan utvecklas.

För en långsiktigt hållbar politik kan bara garanteras med ett starkt centerparti. Den insikten ska vi sprida till fler. Stämmorna i Västmanland och Dalarna var viktiga avstamp för det arbete som nu ligger framför oss.

Solenergin – snudd på revolution

Mitt i den smällkalla svenska vintern får solenergin nu mycket uppmärksamhet. Att det sker i ett land som vårt är ett tydligt tecken på den större energiomställning som sker både här hos oss, och runt om i världen. En omställning där allt fler nu funderar på och söker smarta vägar för att ta vara på den förnybara energi som kommer från solen. Många gånger är ju energipolitik och energiomställning i en väldigt långsam evolution, där utvecklingen sker stegvis och över lång tid. Men det vi nu ser inom solenergin är snarast en revolution.

Gårdagens Vetenskapens värld i SVT gav en liten inblick i några av de spännande saker som forskningen kring solenergin nu är upptagen med, som till exempel ansträngningarna att skapa en artificiell fotosyntes med väldigt hög hastighet. Jag fick chansen att medverkar i programmet och berättade att jag och regeringen, just därför att vi ser att förnybar energi inklusive solenergi har så stor potential, nu storsatsar på energiforskning med 1,3 miljarder per år från och med i år och 1,4 miljarder per år från och med 2016 och framåt. Hur de pengarna fördelar sig kan man bland annat se i Energimyndighetens pressmeddelande från tidigare i den här månaden där man bland annat berättade att man nu har fördelat lite mer än 100 miljoner kronor till just solenergiforskning, vilket också uppmärksammats av Vetenskapsradion.

Att få fram nya forskningsrön är viktigt, men det är samtidigt bara en del av mitt och regeringens arbete med att främja den nya förnybara tekniken. För det räcker inte bara med forskningen i sig. Ny forskning måste också bli till bra produkter. Och produkter behöver testas och demonstreras för att sedan marknadsföras. Även det är sådant som vi i regeringen stöttar, genom Energimyndigheten men också genom den särskilda miljötketnikstrategi som regeringen antagit, där vi mellan åren 2011 och 2014 nu satsar 400 miljoner kronor på att hjälpa svenska miljöteknikföretag ut på världsmarknaden.

Ett av de företag som tack vare den strategin nu via Energimyndigheten fått lån för att utveckla sin teknik, och som nu håller på att ta fram spännande produkter som vi troligtvis kommer få se mycket mer av i framtiden, är Nlab Solar AB. De utvecklar solceller som kan integreras i allt från vanliga konsumentprodukter till stora byggnader. En av många lösningar som kan bidra till vår och hela världens energiomställning, samtidigt som den kan ge viktiga svenska jobb och välkomna exportintäkter.

Mer forskning för ett grönt och hållbart energisystem

Sverige och världen befinner sig mitt uppe i en gigantisk klimatutmaning, en utmaning som mer än något annat är en utmaning om att ställa om till ett grönare och långsiktigt hållbart energisystem. Vi måste helt enkelt bryta vårt beroende av fossila bränslen och ställa om vårt samlade energisystem till långsiktig ekologisk hållbarhet. För att ta oss dit måste vi satsa, och satsa mer, på morgondagens energilösningar.

Det är med den utmaningen för ögonen som jag idag har överlämnat min och Alliansregeringens energiforskningsproposition ”Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem” till riksdagen. Det är en proposition som jag arbetet otroligt mycket med det senaste året, och som jag tror är hett efterlängtad av både miljörörelsen och näringslivet, förutom av alla forskare förstås.

I propositionen anger vi riktlinjerna för de fortsatta insatserna kring forskning och innovation på energiområdet för åren 2013 till 2016. I det ingår en betydande höjning av den permanenta årliga nivån för energiforskningen till 1,3 miljarder kronor per år från 2013 och 1,4 miljarder kronor per år från och med 2016.

Det övergripande målet med den statligt finansierade energiforskningen är att medverka till att uppfylla Sveriges energi- och klimatmål. Eftersom ny kunskap och ny teknik är så viktiga så är energiforskningen en självklar och integrerad del av energipolitiken. De snsatser vi gör de kommande fyra åren ska bidra till att vi möter utmaningarna och uppfyller målen:

Den ska skapa villkor för en effektiv och hållbar energianvändning
Den ska bidar till en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat
Och den ska underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle och främja en god ekonomisk och social utveckling i hela Sverige

För att göra det kommer forsknings-, utvecklings- och innovationsinsatserna under de kommande fyra åren fokuseras på fem prioriterade områden: för det första att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta, för det andra att skapa ett kraftsystem som klarar av att ta emot allt mer förnybar elproduktion, för det tredje att öka energieffektiviteten i bebyggelsen, för det fjärde att möjliggöra en ökad användning av bioenergi och för det femte att öka energieffektiviteten i industrin.

Om det finns något som är vår generations moraliska uppgift så är det att ställa om till ett hållbart samhälle, för en hållbar framtid. Det förutsätter att vi fasar ut den fossila energin, ställer om till mer förnybar energi och att vi utvecklar nya tekniker som gör att vi kan producera och använda energin mer effektivt än idag. Den ökade satsning på energiforskningen som jag, Centerpartiet och Alliansen nu gör kommer ge Sverige bättre möjligheter att möta och lösa klimatutmaningen.

Allt detta – och en hel del till :) – berättade jag om på en presskonferens i Rosenbad idag, som också sändes på nätet och som den intresserade kan ta del av i efterhand:

Uppsala visar vägen till en hållbar framtid

När jag skulle presentera regeringens höstbudget förra torsdagen bad jag om att få komma till en forskningsanläggning som i praktiken kan visa vad regeringens långsiktiga och målmedvetna satsning på energiforskning betyder i praktiken. Och sanningen är att, eftersom svensk energiforskning rankas så högt också internationellt, så fanns det flera olika ställen jag hade kunnat åka till. Men den här gången föll valet på fina Ångströmlaboratoriet vid Uppsala Universitet.

Ångströmlaboratoriet (döpt efter de båda professorerna Ångström som verkade i Uppsala i slutet av 1800-talet och redan då forskade bland annat kring solen) står för en försvarlig andel av den samlade verksamheten vid Uppsala Universitet, med 20 procent av alla anställda, 26 procent av alla doktorander och nästan 30 procent av alla studenter vid universitetet. Här forskar man om fysik, kemi, matematik och teknik och ett av de viktiga forskningsområdena är energiforskningen.

Sällan känns ministeruppdraget så inspirerande som när jag, som på Ångströmlaboratoriet, får titta om hörnet och nosa på endel av de möjligheter som forskning och utveckling lägger framför oss.

Bland mycket annat visade och berättade professor Leif Hammarström och professor Peter Linblad om den solbränsleforskning (ja, du läste rätt: solbränsleforskning) som man nu är fullt sysselsatt med, och som handlar om hur man på biologisk och kemisk väg ska kunna utvinna energi direkt ur solen och direkt till ett bränsle – till vätgas, etanol, butanol osv. Med tanke på att bara en enda timmas solinstrålning motsvarar människans energiförbrukning på ett år, så säger det sig självt att om vi kan bli bättre på att ta till vara den solenergin direkt, utan spill på vägen och utan att behöva gå omvägar via bränslen som har oönskade miljöeffekter, så skulle vi kunna ta radikala steg mot ett förnybart energisystem och en hållbar ekonomi. Jag är övertygad om att den forskning som bedrivs kring solbränsle i Uppsala och av Konsortiet för Artificiell Fotosyntes kommer att kunna spela stor roll när vi och världen ska göra oss oberoende av de fossila bränslena. Vilket ju är en nödvändighet för att vi ska klara klimatutmaningen.

Faktum är att solbränsleforskningen i Uppsala tillhör de ledande i världen, vilket också gäller för andra områden som solcellsforskning, vågkraftsforskning och batteriforskning. Och sanningen är att om vi i Sverige ska kunna ställa om vårt energisystem och vårt samhälle till långsiktig hållbarhet så behöver vi ligga i forskningsfronten på alla dessa, och ännu fler, områden. Samtidigt är det viktigt att inse att vi inte kommer kunna vara bäst på allt själva, utan vi måste också vara duktiga på att samverka och lära av andra, som gör banbrytande upptäckter och framsteg på andra områden. Att ställa om hela samhällen till långsiktig hållbarhet kräver nytänkande på så många områden, och så många olika intressen måste vara med och bidra.

Och det gör Ångströmlaboratoriet, liksom många andra som forskar kring framtidens klimat- och energismarta teknik. Och just därför passade det ju extra bra att jag just där kunde berätta att Centerpartiet och Alliansregeringen därför nu gör en stor satsning på att höja den permanenta nivån för energiforskningen. Från och med nästa år satsar vi permanent 1,3 miljarder om året på att forska kring framtidens energi- och klimatsmarta teknik, vilket växer till 1,4 miljarder kronor per år från och med 2016.

Jag ser fram emot all den framsynta forskning, och alla de viktiga bidrag till att lösa energi- och klimatutmaningarna, som duktiga svenska forskare kommer kunna bedriva tack vare den satsningen!

[Show as slideshow]