Tag Archives

Mer förnybart stärker EU:s energioberoende

photo
Idag har jag och mina energiministerkollegor i EU träffats för energiministerråd i Luxemburg. På vår digra agenda hade vi både en viktig diskussion om hur vi kan minska EU:s energiberoende, och en lika viktig diskussion om vilka klimat- och energimål som vi i EU ska anta till 2030. I båda dessa frågor är vi från Sverige väldigt aktiva, och har en tydlig och pådrivande roll.

Vid Europeiska Rådets möte i mars gav de EU-kommissionen i uppdrag att ta fram ett förslag till strategi för att stärka EU:s försörjningstrygghet, vilket de också gjort. Och strävan att minska sitt beroende framför allt av rysk gas är verkligen en brännhet fråga i många medlemsländer, mot bakgrund av utvecklingen i Ukraina och det faktum att många av EU:s medlemsländer är tungt beroende av rysk gas (som inte sällan transporteras i pipelines via Ukraina). Vi i Sverige märker inte så mycket av det, eftersom vi inte är så beroende vare sig av rysk gas eller av gas i allmänhet.

Mycket i den strategi EU-kommissionen har föreslagit är väldigt välkommet och bra, inte minst de kortsiktiga åtgärderna, som EU borde kunna enas om relativt snabbt. Men samtidigt har jag idag väldigt tydligt betonat att frågan om att minska EU:s energiberoende och stärka vår försörjningstrygghet hänger nära samman med det nya ramverk för klimat- och energipolitiken till 2030 som vi också har på bordet och förhandlar, och att båda dessa frågor måste hanteras som en helhet och tillsammans. För faktum är att det snabbaste och billigaste sättet att minska vårt beroende av importerad fossil energi är att bygga ut den förnybara energi, och att energieffektivisera. Precis den typ av frågor som vi diskuterar och ska besluta om i det kommande 2030-ramverket.

Den diskussion vi energiministrar hade idag, liksom den diskussion som miljöministrarna hade i sitt råd igår, var en förberedelse inför de förhandlingar om ökat energioberoende och 2030-målen som statsminister Fredrik Reinfeldt och de andra stats- och regeringscheferna ska ha vid sitt toppmöte strax efter midsommar. Förhoppningsvis kan de lösa några av de mest akuta Ukraina-relaterade frågorna redan då, men de medelfristiga och långsiktiga insatserna för att öka vårt energioberoende måste hanteras och beslutas samtidigt som 2030-ramverket, ett ramverk som Sverige och flera andra medlemsländer anser måste beslutas om senast vid toppmötet i oktober i år.

Vid energirådet idag fattade vi också beslut om att godkänna det kompromissförslag som ordförandeskapet lagt fram om det så kallade ILUC-direktivet (Indirect Land Use Change), ett direktiv som handlar om att införa nya krav och regler för att främja och säkra hållbara förnybara drivmedel. Vägen fram till dagens beslut har varit lång och komplicerad, med intensiva förhandlingar, där vi från svensk sida har gjort gemensam sak med andra likasinnade för att se till så att direktivet innehåller regler som främjar avancerade biodrivmedel från t.ex. skogen, och att det också främjar utvecklingen av biodrivmedel med extra stor klimatnytta. I båda de delarna har vi från svensk sida lyckats väl, och båda delarna finns därför med i direktivet. Nu väntar en förhandling med EU-parlamentet, där vi måste bevaka att de goda delarna blir kvar, samtidigt som vi från svensk sida inte har något emot om parlamentet skulle kräva att vi ytterligare höjer ambitionerna när det gäller att främja de mest klimatsmarta biodrivmedlen i ILUC-direktivet.

Här finns en intervju jag gjorde innan mötets öppnande i morse.

En stark grön röst

I går fortsatte valkampanjen i Karlstad där jag också medverkade vid Värmlands klimatdag. Om det rapporterade bland annat NWT och P4 Värmland. I VLT kan du också läsa debattartikel där jag och västmanlänningarna Marita Ljung (1:a namn på riksdagslistan) och Carola Gunnarsson (kandidat till EU-parlamentet) skriver om att EU bör anta nya ambitiösa klimatmål och att höja priset på koldioxidutsläpp i Europa.”

C presenterar 5 förslag för att minska beroendet av rysk gas och olja

Slutspurten inleds på Stockholms Central.

Slutspurten inleds på Stockholms Central.

Det finns många skäl att välja förnybart. Ett är att förnybart är det enda långsiktigt hållbara alternativet, och att en ökande andel förnybart är ett av de viktigaste instrumenten för att möta klimatförändringarna. Men en ökad andel förnybart är också ett av de snabbaste och billigaste sätten att stärka både vår och EU:s försörjningstrygghet, och bryta beroendet av importerad olja och gas, från till exempel Ryssland.

Och det kan göras redan idag. För den förnybara energin är till sin natur småskalig, och går relativt sett snabbt att bygga ut. Och precis det var också budskapet när jag och Annie Lööf, tillsammans med Centerpartiets toppkandidater till EU-parlamentsvalet – Kent Johansson och Fredrick Federley – i morse mötte väljare på Centralstationen i Stockholm och kickade igång Centerpartiets EU-valspurtkampanj.

När vi gjorde det passade vi också på att presentera en rapport med fem förslag på hur vi tillsammans i EU kan bryta EU:s oljeberoende. Centerpartiet föreslår att vi i EU ska:

 

  1. Höja utbyggnadstakten för förnybar energi i EU. Mer förnybart är det snabbaste och billigaste sättet att minska beroendet av rysk gas och olja.
  2. Fortsätt bygga samman Europas energimarknader så att vi kan samarbeta mer för att lösavåra energibehov. Med bra elförbindelser med Baltikum och kontinenten, och mycket förnybar och koldioxidfri el i Sverige, kan Sverige och Norden framöver spela en allt större roll som ett grönt batteri för Europa.
  3. Höj priset på koldioxid, så att det blir dyrare att satsa på fossil energi och lönar sig bättre att investera i energieffektivisering och förnybart.
  4. Slå fast en handlingsplan i EU för att fasa ut de fossila bränslena ur Europas transporter, precis som vi nu håller på att göra i Sverige.
  5. Slå fast ambitiösa gemensamma EU-mål för att till 2030 fortsätta minska klimatutsläppen och öka andelen förnybart i hela EU. De som skulle tjjäna mest på sådana ambitiösa klimat- och energimål är de länder som sitter allra mest fast i ett beroende av rysk gas och olja.

Rapporten i sin helhet hittar du här.

Frågor om nya klimat- och energimål i EU blev det också på lunchen idag då jag frågades ut i Expressens valstuga:

I Valbaren: därför blev jag centerpartist

Just nu höjs temperaturen inför det stundande valet till Europaparlamentet för varje dag som går. Det märks inte minst genom att Centerpartiet, igår och idag, har EU-valupptakt i Göteborg. Men det märktes också tidigare i veckan, när jag  gästade Malou von Sivers program Valbar i TV4 (ett inslag som du kan se direkt i klippet nedan). Tillsammans med Rossana Dinamarca (V) och LO:s ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, var jag där för att diskutera ideologi, bortom de vanliga politiska sakfrågorna som speglas i så många andra sammanhang. Varför blev jag centerpartist? Vad är kärnan i Centerpartiets, respektive Socialdemokraternas och Vänsterpartiets ideologier? Och hur ser vi på skillnaderna mellan de olika partierna i Sverige?

Om du, när du sett inslaget, är ännu mer sugen på att få veta vilka mina drivkrafter är och varför jag blev centerpartist kan du läsa om det här.

Känner du igen dig? Det kan bero på att du, statistiskt sett, också är centerpartist ;)

 

Ett tveeggat ryskt gasberoende

Idag rapporterar Ekot att Ryssland hotar stoppa sina gasleveranser till Ukraina, även om det innebär att gas som är ämnad för export till helt andra länder i Europa också stoppas. Den är en väldigt tydlig påminnelse om hur allvarligt läget är just nu.

Det allvarliga läget kring Ryssland och Ukraina var också orsaken till att jag idag stod värd för ett expertseminarium om just EU:s gasberoende, i riksdagen. På seminariet deltog  två av de mest framstående experterna på Europas beroende av rysk gas och på gasens betydelse för Ryssland och Ukraina som går att frambringa.

Chloe Le Coq är docent i nationalekonomi vid SITE, institutet för transitionsekonomier vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon har utvecklat ett index som mäter beroendet av rysk gas i Europa. Tillsammans med henne deltog Jesper Roine, docent i nationalekonomi vid SITE vid Handelshögskolan i Stockholm och expert på Ukrainas ekonomi.

Den bild de gav var att EU är oerhört beroende av rysk gas, inte minst de östeuropeiska länderna, och att en väldigt stor utmaning är att kostnaderna för att bryta EU:s gasberoende fördelar sig väldigt olika mellan olika medlemsländer, eftersom det skiljer sig så mycket åt vilka möjligheter man har att ersätta den ryska gas som går till EU via pipelines med andra alternativ. Men de pekade också på att det vi nu ser är  ett väldigt tveeggat beroende – där den ryska ekonomin, och inte minst den ryska statsbudgeten, är  mer beroende av de inkomster som den ryska gasexporten ger än vad EU är beroende av rysk gas. Något som dock inte märks i Rysslands agerande.

I den inledning jag höll vid expertseminariet framhöll jag att jag och Centerpartiet ser fyra viktiga delar för att EU ska kunna minska sitt beroende av rysk gas med långsiktigt hållbara energialternativ:

  1. Vi måste förverkliga en gemensam inre marknad för energi i EU som bygger samman energimarknaderna med varandra och där vi som medlemsländer kan stötta varandras energiförsörjning, och minska behovet av att importera dyr och oberäknelig rysk gas,
  2. Vi måste fortsätta bygga ut den förnybara energi och fortsätta energieffektivisera för att de vägarna minska vårt beroende av det fossila,
  3. Vi måste sätta ett mer rättvisande pris på koldioxidutslläpp, bland annat genom att reformera handeln med utsläppsrätter, och
  4. EU måste snarast möjligt slå fast ett nytt ambitiöst klimat- och energipaket för 2030, så att vi ger tydliga och riktiga styrsignaler för omställningen av EU:ländernas energisystem, så att vi minskar beroendet av det fossila och ökar det klimatsmarta, energieffektiva och förnybara.

 

En närodlad politik för Sörmland

I Läppe vid Hjälmarens strand tillsammans med delar av Sörmlandscentern.

I Läppe vid Hjälmarens strand tillsammans med delar av Sörmlandscentern.

Idag är det 57 dagar kvar till EU-valet. Och därefter 170 dagar till kommun-, region- och riksdagsvalen. Och just idag har Centerpartiet i Sörmland hållit sin distriktsstämma, i fantastiskt vackra Läppe vid Hjälmarens strand. En stämma som jag hade den stora förmånen att få tala vid, som vice partiledare och it- och energiminister men kanske ännu mer som Centepartiets toppkandidat till Riksdagen i Sörmland.

Och gissa om det var gott om människor där, och om debattlysten var hög! För mig är det tydligt att Centerpartiet i Sörmland nu på allvar lämnat startblocken för att visa väljarna att det faktiskt behövs ett starkare Centerparti – i kommunerna, i landstinget, i riksdagen och i EU.

När Centerpartiet går till val i år gör vi det med en närodlad politik, som spelar roll när det verkligen gäller.

En närodlad politik, det är en politik som – på energiområdet – vill satsa ännu mer på att ta vara på de fantastiska möjligheter vi har att producera mer el från vindkraft, solkraft, vågkraft och från bioenergi. Som ställer om till hundra procent förnybart och tar vara på det gröna guld som finns runtom i vårt land, och som i konkret handling hjälper oss att möta växthuseffekten.

En närodlad politik, det är en politik som lägger örat mot marken och lyssnar på hur de riktiga jobbskaparna har det. Som inser att storföretagen springer ur småföretagen och som gör det enklare, billigare och lättare att anställa. Särskilt i de små företagen, där de nya jobben växer till.

En närodlad politik, det är att ge oss, oavsett var vi bor, en bra chans att växa och utvecklas, oavsett om man bor mitt i smeten eller där det är långt mellan husen och motorvägarna. Som ser till så att alla har rätt till bra bredband och bra mobiltelefoni.

En närodlad politik, det är att se våra barn i ögonen och att rensa bort gifterna ur deras leksaker. Det är att, precis som många centerpartister gör i kommunerna runtom i Sörmland, jobba med upphandlingen så att den mat morfar eller mormor får på äldreboendet är både god och näringsrik och lever upp till de höga krav vi har på god miljö- och djuromsorg.

Med en närodlad politik så vet den ena handen vad den andra gör. För en närodlad politik ställer inte tuffa krav på miljö- och djuromsorg på svenska bönder den ena dagen, bara för att importera billig mat med lägre miljö- och djuromsorgskrav till skolor och äldreboenden den andra dagen.

En närodlad politik stirrar sig inte blind och tror att vi måste välja mellan att antingen ha en bra basproduktion av mat i Sverige eller producera nischproducerade förädlade produkter. Nej, en verkligt närodlad politik förstår att det ena faktiskt förutsätter det andra. Den ser styrkan och rikedomen i svensk matproduktion, och vill öka den. Och det är precis därför som vi i Centerpartiet, med Eskil i spetsen, satsar på Matlandet i hela Sverige, och på ”Stolt mat i Sörmland” som en regional matstrategi i Sörmland.

Allt det här – att skapa fler jobb i hela landet, att bygga ut det förnybara, att producera giftfri mat och giftfria leksaker – det är närodlad politik. Och det är med det löftet längst fram som vi i Centerpartiet – i Sörmland och i hela Sverige – går till val i år!

Mer förnybart bryter Europas Rysslands-beroende

Putin_at_the_ceremony_of_opening_the_gas_pipeline

Med mer förnybar energi kan de ryska gaskranarna till Europa dras åt. Foto: premier.gov.ru

I slutet av förra veckan möttes EU:s stats- och regeringschefer för toppmöte i Bryssel. Det mötet kom att domineras av situationen i Ukraina och relationen till Ryssland, men på agendan stod också frågan om vilka nya klimat- och energimål som vi i EU ska anta för perioden 2020 – 2030.

Faktum är att båda dessa frågor hänger intimt samman. Just nu står EU inför vad som kan se ut som två olika utmaningar, men som i själva verket sammanfaller i en. För behovet av att anta nya ambitiösa mål för klimat- och energipolitiken motiveras inte bara av klimatfrågan. Det är också nödvändigt för att ta EU bort från dagens starka beroende av rysk gas och olja. Sättet att minska Europas energipolitiska beroende av Ryssland går via högre ambitioner och satsningar på förnybar energi.

Idag står Ryssland för en tredjedel av EU:s samlade gasbehov. I Tysklands fall handlar det om hela 40 procent, och många central- och östeuropeiska länder är beroende av importerad gas, som i huvudsak kommer från Ryssland, via Ukrainas gasinfrastruktur. I Polen kommer 90 procent av gasen från Ryssland och Bulgarien, Tjeckien och Slovakien importerar all sin gas från Ryssland. Vi i Sverige är inte beroende av rysk gas men ungefär 40 procent av vår olja kommer från Ryssland.

Därför är det bra att den förnybara energin nu snabbt blir allt billigare. Den förnybara energin är också – i motsats till fossila energislag och kärnkraft – snabb att bygga ut och kan snabbt börja leverera energi.

Just därför vill Centerpartiet och Alliansregeringen se ett EU som antar ett ambitiöst klimat- och energipaket för 2030. Vi vill att EU totalt sett minskar sina klimatutsläpp med 50 procent, där 40 procent görs i EU och 10 genom kostnadseffektiva insatser i fattiga länder. Samtidigt vill vi att EU enas om att till 2030 öka andelen förnybar energi till minst 27 procent.

Högre EU-ambitioner för förnybar energi, och en fortsatt utbyggnad av den förnybara energin i Sverige, är en både snabb och billig lösning, som tar oss bort från Europas starka beroende av ryska fossila bränslen. Men paradoxalt nog är det är de länder som är mest beroende av rysk gas och olja som vill bromsa takten och ambitionerna i förhandlingarna om EU:s energi- och klimatmål för 2030. Den utvecklingen måste vändas.

Faktum är att utvecklingen på Krim är ännu ett argument för EU att höja ambitionerna för sin klimat- och energipolitik. Genom att fortsätta bygga ut den förnybara energin kan vi både stärka vår försörjningstrygghet, öka vår konkurrenskraft, minska vår klimatpåverkan och minska beroendet av rysk gas och olja. Nu när hela Europas fokus ligger på dessa frågor har vi också ett unikt tillfälle att agera.

Om detta skriver jag idag i Göteborgsposten.

Vi i Sverige är förvisso inte beroende av gas, vare sig av gas i allmänhet eller rysk gas i synnerhet, som så många andra länder i Europa är. Men vi är liksom många andra stark beroende av olja. Och en väldigt stor del  av den olja vi använder i Sverige kommer som sagt från Ryssland. En av Centerpartiets och Alliansregeringens viktigaste strategier för att ställa om till ett hållbart energisystem, och stärka vår försörjningstrygghe,t är att minska oljeanvändningen i våra transporter. Just därför förbereder vi nu införandet av den kvotplikt som kommer öka inblandningen av förnybart  i all bensin och diesel. En reform som jag skriver om på DN Debatt idag.

En stark röst för mer grön tillväxt

TTE-råd i Bryssel

Energiministermöte i Bryssel.

Idag har jag och de andra energiministrarna i EU haft en första diskussion om vilka mål EU ska slå fast för klimatet och energipolitiken för perioden 2020 till 2030. Innan vi började förhandlingarna gjorde jag en intervju om min och Alliansregeringens linje kring det här.

Sverige är ett av de länder som länge efterfrågat att vi i EU ska anta nya mål, eftersom de nuvarande löper ut 2020. Och i januari i år lade EU-kommissionen äntligen fram ett förslag till nytt klimat- och energiramverk, ett förslag som vi i ministerrådet nu diskuterar.

Sverige tillhör de länder som tydligt välkomnat förslaget om att till 2030 minska klimatutsläppen med minst 40 procent, samtidigt som vi i EU ökar andelen förnybar energi till minst 27 procent. Men vi i Sverige förespråkar en ännu mer ambitiös linje än så, och skulle gärna se att EU antar ett utsläppsmål om att totalt sett minska utsläppen med 50 procent, där 40 procent ska göras i EU och 10 procent i form av insatser i utvecklingsländer, så kallade internationella mekanismer. Om det, och Alliansregeringens samlade position, skrev jag och Lena Ek på SvD Brännpunkt förra veckan.

Efter en dag i energiministerrådet är det lätt att konstatera att det finns många länder som står för vitt skilda perspektiv i EU. Günter Oettinger, som är EU-kommissionär med ansvar för energifrågor, inledde dagens energiministermöte med att tala om energikostnadernas betydelse för konkurrenskraften, och de konkurrensnackdelar som den europeiska industrin drabbas av när industrin i USA kan få skjuts av billig gas.

Själv var jag en av de första talarna ut efter honom, och underströk hur viktigt det är att vi i EU så snart som möjligt landar i ett beslut om hur klimat- och energimålen för 2030 ska se ut. Vi behöver både ge förutsägbara spelregler för investerare och samhället i stort, och se till så att vi i EU är väl förberedda och kan visa ledarskap i de kommande internationella klimatförhandlingarna.

Och när jag gjorde det tog jag också tillfället i akt att mycket tydligt lyfta fram det som EU-kommissionen konstaterat i sin analys, nämligen att det inte är de nuvarande målen och den nuvarande politiken för klimat och förnybar energi som legat bakom relativt sett högre energikostnader i EU än i t.ex. USA. Och det är en väldigt viktig slutsats, inte minst när vi nu ska anta nya mål för klimat och energi till 2030. I själva verket är det så att vi med bra mål och kostnadseffektiva styrmedel kan använda omställningen till att skapa gott om grön tillväxt i Europa.

När diskussionen fortsatte fanns det en hel del andra länder som instämde i mitt resonemang, framför allt flera av energiministrarna från de 13 medlemsstater (däribland Sverige) som igår – i den progressiva ”Green Growth Group” – enades om ett gemensamt uttalande där vi deklarerar att våra medlemsländer är beredda att gå vidare och anta nya ambitiösa mål och där vi gemensamt ställer oss bakom EU-kommissionens förslag, som en möjlig väg framåt. I och med det agerar vi i Sverige tillsammans med länder som Tyskland, Frankrike, Belgien, Danmark och Storbritannien för att EU:s stats- och regeringschefer, när de träffas senare i mars, ska kunna besluta om huvuddelarna i EU:s nya klimat- och energiramverk.

Samtidigt som vi nu är en stor grupp progressiva länder så finns det en annan grupp länder som står för ett annat perspektiv och som inte ser någon anledning att fatta beslut om ett nytt klimat- och energiramverk nu i mars. Deras positioner är väldigt färgade av sådant som deras oro för energipriser och deras industris konkurrenskraft. Flera av de länderna, som kommer från gamla Östeuropa, lyfte i sina inlägg fram att de vill kunna fortsätta skydda sin industri mot höga energipriser, och att de inte vill ”gå för snabbt fram” vare sig med nya klimatambitioner eller med nya ambitioner för förnybar energi. Samtidigt som de även framöver vill kunna fortsätta reglera elpriserna för att skydda sina elkonsumenter.

Den linjen skiljer sig oerhört mycket från den Sverige och länderna i Green Growth Group företräder. Men alldeles oavsett vilken linje man företräder i sak så är det alldeles uppenbart att vi – av många olika skäl – verkligen behöver komma till skott och så snart som möjligt fatta beslut om ett nytt klimat- och energiramverk för 2030. Och det förslag som EU-kommissionen lagt på bordet är förmodligen ganska när en slags gyllene kompromiss, som alla medlemsstater borde kunna enas om. Sverige tillhör de länder som gärna skulle se att EU är ännu mer ambitiöst än så. Men samtidigt finns det alltså andra länder som vill mindre. Nu hoppas jag att ännu fler medlemsländer kommer sluta upp bakom de förslag som finns så att vi så snart som möjligt kan få ett nytt bra klimat- och energiramverk på plats.

Hela ministerrådet, och hela vår diskussion idag, var offentlig och kan ses i efterhand här: webben.