It- och energiminister Anna-Karin Hatt talar på konferens om Fiber to the Home i Stockholm. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet

Just nu pågår världens största fiber-kongress på Stockholmsmässan, när mer än 3000 delegater samlas i Sverige för att diskutera på temat ”Showcasing for a better future”. Att organisationen FTTH (Fiber to the home) Council Europe har valt att lägga sin konferens hos oss i Sverige, och dessutom pekar ut oss som ett föredöme när det gäller fiberutbyggnad, är förstås väldigt glädjande.

De rykande färska siffror som FTTH presenterade på konferensen idag visar att över en halv miljon svenska hushåll har fått fiberuppkoppling, bara det senaste året. Samtidigt passade Göran Marby, Generaldirektör på Post och Telestyrelsen (PTS), på att avslöja att andelen svenska hushåll som kan få tillgång till 100 Mbit/s fortsätter öka i samma fina takt som tidigare, vilket innebär att 57 % av alla svenska hushåll idag har möjlighet att teckna bredbandsabonnemang med riktigt snabba hastigheter.

Att vi fortsätter rulla ut fiber i god hastighet i Sverige, och att så många svenskar idag kan teckna ett fiberabonnemang är väldigt bra och ett bevis på att Alliansregeringens politik på det här området verkligen fungerar. Men det innebär inte att vi inte har utmaningar. För utmaningar finns, och de ska vi fortsätta ta tag i.

Två utmaningar vi har, som jag pekade på i mitt inledningsanförande på fiber-kongressen idag, är att vi behöver få upp anslutningsgraden. Av allla de som idag skulle kunna teckna ett fiberanonnemang så är det nämligen mindre än hälften som har gjort det. Om vi som enskilda, och Sverige som land, ska kunna dra full nytta av all den fiber vi redan dragit och av det som digitaliseringen och snabb internetuppkoppling kan ge, så behöver fler teckna ett höghastighetsabonnemang.

Tittar man på FTTH:s siffror så visar det att 2,7 miljoner svenska hushåll skulle kunna göra just det, här och nu. De bor i bostäder och hus där det finns fiber indraget och där det enda som saknas för att de ska kunna dra nytta av det är att de tecknar ett fiberabonnemang. Det är ett väldigt viktigt budskap. För det innebär att så snart fler av oss får upp ögonen för vilka nytta man kan ha av riktigt snabbt bredband, och ju fler företag som börjar tillhandahålla tjänster som kräver just det, så kommer många svenskar snabbt kunna teckna sig för just det.

Men FTTH:s nya statistik säger också något annat. För när de visar att vi lyckats förse 2,7 miljoner – av sammanlagt cirka 5 miljoner – svenska hushåll med fiber, så innebär det att de vi har plockat nästan alla lågt hängande frukter. Den utmaning vi nu står inför – när vi ska koppla upp de kvarvarande 2 miljoner hushållen – kommer kräva minst lika mycket fokus, och lika mycket målmedvetenhet som vi redan visat. Och det är just därför, för att bygga ut fiber i de delar av landet där operatörerna kanske inte ensamma ser någon tillräckligt tydlig poäng med att göra det, som vi i Alliansregeringen sedan 2007 har satsat ca 2,2 miljarder kronor på att medfinansiera bredbandsutbyggnad på landsbygden. De satsningarna har varit och är väldigt viktiga, och vi kommer behöva satsa ännu mer på det.

När jag hade chansen att tala till den välrenommerade och månghövdade skara som är samlad på Stockholmsmässan dessa dagar, så tog jag också chansen att sända en väldigt tydlig signal om hur vi i Sverige ser på en av årets kanske allra viktigaste internationella diskussioner på det här området, nämligen den om internets styrning. För under 2014 kommer det att hållas flera viktiga internationella möten, där internets framtid ska diskuteras.

Högt upp på agendan det här året kommer också frågan om internets förvaltning att vara, och jag tog chansen att utveckla min och Sveriges syn idag:

Det finns länder runt om i världen som gärna skulle vilja se att internets förvaltning överfördes till FN. Sverige är inte ett av dem.

Ni här inne, ni representerar alla viktiga delar av internet-världen. Det bidrag som ni alla ger till att bygga vårt gemensamma internet är erkänt viktigt. Det finns andra delar som gör precis lika värdefulla insatser, som internets tekniska grupperingar, det civila samhället och olika akademiska institutioner. Och stater och regeringar runt om i världen gör sina bidrag. Vi bidrar alla, och vi drar alla stor nytta av internets utveckling.

Vi är alla parter, med legitimita intressen och åsikter som vi vi vill föra fram och bevaka. För mig och för Sverige är den enda logiska och kloka vägen framåt att fortsätta försvara och utveckla den multi-stakeholdermodell som internet idag styrs genom. Det är en modell som prövats och som visar att den fungerar. Den har hjälpt oss att förändra och utveckla vår ekonomi, globalt, regionalt och lokalt. Den har visat sig vara en fungerande plattform för alla människor som vill uttrycka sina åsikter och demokratiska rättigheter.

Vårt svenska stöd för multi-stakeholdermodellen är grundat i vår övertygelse om att den är den enda modellen som även framöver kommer kunna generera både utveckling och tekniska lösningar för framtiden, samtidigt som vi kan bevara vårt öppenheten på internet.

Om vi vill bevara den framgångsrika modellen så finns det vissa saker som vi måste förstå och acceptera. Den senaste tidens avslöjanden kring NSA:s förmågor och aktiviter är inte ett argument för att överge multi-stakeholdermodellen.

Det är ganska uppenbart att det finns många parter som har  intresse av att blanda ihop frågorna kring övervakning med internets förvaltning. Men låt mig vara lika uppenbart tydlig: det här är två helt olika saker, vi ska inte blanda ihop hur stater bör agera mot varandra med internets förvaltning, och frågor kring adressrymd och toppleveldomäner.

Det här är frågor som kommer att diskuteras på det kommande toppmötet i Sao Paulo i april och jag hoppas att vi kommer  kunna hålla isär de två frågorna där. Och jag hoppas  att vi alla  är villiga att försvara ett globalt tillgängligt, transparent och robust internet som kännetcknas av frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna och enskildas integritet.

För vi vet att det internet som vi har vant oss vid, och ibland tagit för givet, inte uppskattas av alla. Det är till och med så vårt öppna internet har en del ganska mäktiga fiender.

Vi har inte längre råd att fortsätta ta internet för givet. Vi måste ta det här tillfället i akt att diskutera de här frågorna med våra likasinnade runt om i världen. Och vi måste nå ut till alla våra kollegor runt om i världen som inte är full så likasinnade.

Vårt öppna internet är ett fantastiskt verktyg, för demokrati, entreprenörskap och för att möta nya vänner. Under alla de här åren har internet givit oss så mycket. Nu är dags att vi alla tar oss en funderare på vad vi kan göra för att behålla det öppna internet vi har. Det är nämligen”payback time”.

Om du vill läsa mitt invigningstal i sin helhet hittar du det här. Du kan också läsa de här bloggposterna av Patrik Fältström och Marcin de Kaminski. Samt mer traditionell media, som Computer Sweden.

Här kan du se talet i efterhand: