Tag Archives: IT

Tre tydliga uppdrag för bättre mobiltäckning

På presskonferens i Rosenbad om mobiltäckning.

På presskonferens i Rosenbad om mobiltäckning.

Sverige ska ha bredband i världsklass och alla hushåll och företag ska ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Det är de mål som riksdagen har bestämt och det är de mål som jag och Alliansregeringen arbetar för att förverkliga. Och på många håll i Sverige har vi nått dit. Men samtidigt är det alltför många som märker att mobiltäckningen inte alls är så bra som mobiloperatörernas täckningskartor lovar. Inte minst den här våren har vi hört hur många, alltför många, människor beskrivit att de faktiskt inte fått det som mobiloperatörerna lovat dem.

Därför skärpte jag, när jag talade på Post- och Telestyrelsens marknadsdag (där alla operatörer deltog) i april, tonläget mot operatörerna och tydliggjorde att det måste bli slut på deras orealistiska löften och på täckningskartor som inte stämmer med verkligheten. Att operatörerna nu måste se till att göra de investeringar som krävs i deras nät så att de täcker och räcker när allt fler av oss nu vill använda den mobila tekniken allt mer.

På det temat hade jag i morse en välbesökt presskonferens där jag presenterade tre tydliga uppdrag som regeringen nu fattat beslut om där vi kommer utvärdera den verkliga mobiltäckningen, där vi kommer utvärdera operatörernas täckningskartor och där vi vill underlätta och påskynda utbyggnaden av mobilnäten, inte minst på landsbygden och i glesare delar av landet.

Det första uppdraget innebär att Post- och Telestyrelsen (PTS) får i uppdrag att genomföra ett antal stickprovsmätningar av hur den faktiska mobiltäckningen verkligen är. För många gånger är operatörernas täckningskartor rent teoretiska och ger en förskönande bild av sanningen. I bästa fall visar de täckningen med äldre telefoner (som kan ha en annan, inte sällan bättre, mottagningskapacitet än de nya smarta telefoner allt fler använder idag) men de visar sällan hur fysiska hinder som kullar, dalgångar och kraftig skog påverkar täckningen. Därför får PTS nu i uppdrag att genomföra konkreta stickprovsmätningar av den verkliga mobiltäckningen, med olika telefoner och i olika delar av landet. Det uppdraget ska de börja med omgående och redovisa senast den 28 juni i år.

Det andra uppdraget handlar om att PTS får ett tydligt uppdrag att främja regionalt samarbete genom att bjuda in till regionala dialogmöten om hur utbyggnaden av mobilnäten kan underlättas och skyndas på. För om operatörer, kommuner, kommunala bolag, länsstyrelser och t.ex. regionala samverkansorgan samverkar mer så kan vi få en både snabbare och bättre utbyggnad av mobilnäten. I Västernorrland har man prövat just den modellen med väldigt goda resultat, och nu vill vi sprida den modellen till resten av landet. Målet är att hitta smarta lösningar på hur man med gemensamma krafter kan tippa över vågskålen så att nödvändiga investeringar verkligen blir av eller kan göras tidigare än vad som annars hade skett. Det kan t.ex. handla om att man bestämmer sig för att samordna sig kring ett grävarbete eller att berörda partter underlättar för operatörerna när de behöver hyra mark. Upptakten blir redan den 30 maj när PTS bjuder in till ett nationellt dialogmöte, och slutredovisning är den 20 december i år.

Det tredje uppdraget innebär att PTS mer i detalj ska kartlägga hur utbyggnaden av mobilnäten ser ut och åt vilket håll utvecklingen går. Den informationen finns redan, men bara hos varje operatör, och vi har inte någon tillräckligt detaljerad samlad oberoende bild. Det behöver vi ha så att vi kan följa och utvärdera utvecklingen, både för taltjänster och för mobil datatrafik. Och därför får nu PTS ta fram en sådan samlad, detaljerad bild och ska också baserat på den återkomma med förslag till en långsiktig plan för hur vi ytterligare kan förbättra mobiltäckningen. Det uppdraget ska PTS redovisa senast 3 mars 2014.

De här tre uppdragen kommer spela roll. De bättre ge oss bättre kontroll på utvecklingen, de kommer innebära en stimulans till mobilnätsutbyggnaden i landet, och de kommer innebära att vi kan börja komma till rätta med operatörernas skönmålande täckningskartor. Nu ligger bollen tydligt hos operatörerna.

På det temat är det bra att vi nu får fler signaler om att operatörerna börjar vaka till och hör vad konsumenterna väldigt tydligt säger till dem. Därför är det bra att Telia idag presenterat att de de närmaste åren kommer göra en mångmiljardsatsning för att bygga ut sin mobiltäckning, och jag räknar med att flera andra operatörer kommer göra detsamma.

Vi svenskar har verkligen tagit till oss den nya mobila tekniken med öppna armar. Vi är ett nyfiket och teknikälskande folk. Och förmodligen är det också en av förklaringarna till att så många av oss nu reagerar så starkt när mobiltäckningen brister eller inte fungerar. Vi vill kunna använda oss av tekniken, när vi vill och där vi befinner oss. Nu förväntar jag mig att alla operatörer hänger på och bidrar till det. De här tre uppdragen ska bidra till det och till att underlätta och påskynda utbyggnaden av mobilnäten i hela landet.

Här kan du se presskonferensen i efterhand:

 

Och här hittar du de uppdrag regeringen givit till PTS:

Idag har Sveriges Radio, Ny Teknik, SVT, TT, m.fl.  rapporterat om dessa beslut.

Leave a Comment

Filed under It-politik

Gör framtidens lärande till dagens lärande

I samtal på Framtidens lärande med Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund och Peter Becker, ordförande i DIU.

I samtal på Framtidens lärande med Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund och Peter Becker, ordförande i stiftelsen Datorn i utbildningen.

Idag mötte jag en hel kongressal fylld av eldsjälar under Framtidens Lärande. För femte året i rad samlar den konferensen rektorer, lärare, organisationer och företag för att samtala kring de moderna lärverktygens roll i dagens skola. I mitt öppningstal poängterade jag vilken viktig uppgift som kongressdeltagarna har framför sig. Det vi har sett är nämligen att själva datorerna blivit mycket vanligare på våra skolor, både i de kommunala och i våra friskolor, vilket är väldigt bra. Men samtidigt ser vi att trots det så har färre skolor en it-strategi idag än för tre år sedan samtidigt som användningen av de nya digitala möjligheterna i alltför många ämnen står nästan still. Fortfarande får mer än hälften av våra högstadieelever inte använda datorer alls (eller bara i väldigt begränsad omfattning) under lektionstid. Och där de digitala verktygen trots allt används, är det påfallande ofta som de betraktas som en slags elektroniska skrivmaskiner eller bara som en modern ersättning till Nationalencyklopedin.

Men med en smart användning av moderna lärverktyg kan vi åstadkomma så mycket mer. I Ale kommun har en dator per elev-konceptet gjort att skolbarnen har fått ett mer varierat och innehållsrikt språk. I Sollentuna har man upptäckt att lågstadieeleverna lär sig läsa mycket snabbare, tack vare användningen av surfplattor. Och Peter, 15 år och med diagnosen Aspergers syndrom, kan idag tack vare ett modernt it-redskap från företaget Comai gå i en helt vanlig skolklass med sina egna kompisar.

Det här är goda exempel, som behöver spridas och bli fler, och ett av mina budskap till deltagarna på Framtidens lärande var att jag vill att de ska ta med sig alla goda exempel och lärdomar hem från den konferensen för att sedan kunna sprida dem vidare. Även om en hel del återstår också där så är vi på god väg att klara hårdvaran. Nu måste vi ta steget vidare och bli bättre på att dra full nytta av it, även i skolan:

Under de här dagarna kommer ni få se många spännande och intressanta exempel på hur man kan göra det. Och goda exempel är mycket värdefulla. Särskilt om de sprids, och om de får föröka sig och bli fler.

Och ska de bli det så måste den här frågan upp högt upp på dagordningen. I varje kommun. I varje friskola. Och det kan vi här inne bidra till. Genom att lyfta fram goda exempel, genom att föra samtal och genom att skapa starka mötesplatser som ”Framtidens lärande”.

Ni här inne har ett väldigt viktigt uppdrag. När ni åker härifrån imorgon så vill jag att ni tar med era nya lärdomar och erfarenheter hem och ställer frågan till era kommunpolitiker och till era friskolor: har ni en strategi för hur vi ska få upp användningen av it i skolan? Allt fler av datorerna finns där. Det finns numera gott om goda exempel. Och det finns många eldsjälar, människor som ni, som gärna är med och bidrar.

Nu är det dags ansvarskännande kommunpolitiker och framsynta skolledare ser till att förvandla ”framtidens lärande” till dagens lärande.

Vill du läsa hela mitt tal hittar du det här.

Fortsätt läs här

Leave a Comment

Filed under It-politik

Välkommen hjälp från de ”digitala infödingarna”

Anna-Karin Hatt möter Lilla kommissionen

Anna-Karin Hatt möter Lilla kommissionen.
Foto: Maria A Nilsson / Regeringskansliet.

Idag har jag träffat mina och regeringens yngsta, och kanske just därför mest lämpade, it-experter och framtidsrådgivare. Det skedde när Lilla kommissionen träffades för allra första gången på Näringsdepartementet.

För bara några veckor sedan skrev jag här på bloggen om Digitaliseringskommissionen och om att de då hade presenterat sitt första delbetänkande. Digitaliseringskommissionen leds av KTH-professorn Jan Gulliksen och deras uppdrag är att verka för att vi når målet i Sveriges digitala agenda – It i människans tjänst.

Med det uppdraget för ögonen tänkte Digitaliseringskommissionen till, och ställde sig frågan vad de behövde göra för att vi verkligen skulle få del av alla röster, och kanske också av andra röster än de vi brukar höra när frågor om it och digitalisering kommer på tal.

Därför utsåg Digitaliseringhskommissionen i april åtta unga, mellan 7 och 18 år, till expertgruppen Lilla kommissionen. Det som kännetecknar dem är att de alla är födda och uppvuxna i det digitala, och många av dem har kanske börjat använda nätet och it redan i början av förskoleåldern, vilket förmodligen gör att de står friare från en hel del av de föreställningar som vuxna har om hur det digitala bör fungera. Dessutom är dagens barn och unga också framtidens it-användare och kommer kunna ge oss inblickar i nya behov och alternativa funktionssätt.

De som är unga idag är, kort sagt, ”digitala infödingar” – till skillnad från mig och flertalet andra vuxna som är digitala imigranter. Elsa Rahm (åk 1), Johannes Björkman (åk 2), Ansgar Brenden Linna (åk 4), Emma Wiksfors (åk 5), Juhán Niila Stålka (åk 8), Jenny Karlsson (åk 8), Armik Khosrovian, (åk 2 gymnasiet) och Louise Andersson (åk 2 gymnasiet) är därför utmärkt lämpade att som framtidsexperter ge mig och Digitaliseringskommissionen råd och inspel från sina ännu paradigmbefriade, frisynta perspektiv. De ska hjälpa oss att se sådant om det digitala som vi kanske inte förstår, och utmana våra invanda föreställningar.

Utöver att fungera som referensgrupp och rådgivare till Digitaliseringskommissionens ordförande och kansli, kommer Lilla kommissionen att delta i ett möte i Stockholm per termin. Lilla Kommissionen kan också sammanträda via digitala kanaler. Det är barnen som är kommissionärerna, men vid sin sida har de sina lärare som assistenter, som bistår barnen i samband med möten och andra aktiviteter och hjälper till med förberedelser. Efter att ha träffat kommissionärerna och känt deras energi ser jag verkligen fram emot att se vad Lilla kommissionen kan bidra med!

Lilla kommissionens första träff och deras besök på Näringsdepartementet uppmärksammades också av Svt:s Aktuellt. Liksom av Computer Sweden.

Leave a Comment

Filed under It-politik

Satsa på ett nationellt digitalt lärarlyft

Sedan jag blev it-minister har jag valt att lägga mycket fokus på hur vi kan dra större nytta av smart it i skolan. För modern forskning och nya erfarenheter visar att våra barn, om vi använder it på rätt sätt, kan få chansen att lära sig mer och lära sig viktiga färdigheter snabbare än de gör idag. Det visar inte minst studier från Örebro Universitet, liksom utvärderingar från t.ex. Ale kommun som sedan en tid tillbaka arbetat med it redan från första klass.

För några veckor sedan kom Skolverket med en ny rapport som visar att det blivit mycket vanligare med datorer och annan it i våra skolor, både för eleverna och för lärarna. Och det är förstås väldigt bra, och visar att kommunerna och friskolorna i den delen verkligen tagit sitt ansvar. För tre år sedan, när Skolverket mätte samma sak, var andelen datorer i skolan väsentligt lägre.
Men samtidigt kan Skolverket visa att fastän själva tekniken numera finns på våra skolor, så är det sämre med själva användningen av densamma. Fortfarande används inte it fullt ut, och på ett tillräckligt bra sätt, i skolan. Fortfarande använder man i skolan it främst för att söka information på nätet och för att göra enklare skrivuppgifter. Så fastän datorer blivit vanligare i skolan, så har inte själva it-användningen ökat eller utvecklats i den takt som vi hade hoppats på. Tvärtom ligger it-användningen i flera olika ämnen fortfarande kvar på samma låga nivå som den gjorde för tre år sedan.

En av de tydliga faktorer, som jag och Centerpartiet tycker att vi måste ta fasta på, som rapporten lyfter fram är att det finns ett väldigt stort behov av kompetensutveckling bland våra lärare. Var tredje lärare säger att de behöver få praktisk kompetensutveckling för att de ska kunna använda de nya digitala verktygen på ett bra sätt i sin undervisning. Vilket förstår är en av förklaringarna till att många elever fortfarande inte får chansen att använda de digitala verktygen i skolan. Det måste vi förstås göra något åt.

En modern skola som drar nytta av it och som förbereder våra barn på den framtida arbetsmarknaden förutsätter att våra duktiga lärare kan få rätt kompetens så att de kan använda moderna lärverktyg i sin egen undervisning. Utifrån vad de tycker funkar bäst, och beroende på vad den enskilde eleven har nytta av och behöver. När så mycket som var tredje lärare säger att inte har tillräcklig kompetens för att hantera de moderna it-verktygen så är det ett tydligt tecken på att kommunerna och friskolorna har klarat hårdvaran, men att vi nu måste ta tag i det som är mjukvaran, nämligen våra duktiga lärare och den kompetens de behöver få.

Just därför, för att vi ska kunna höja kompetensen – och kanske också skapa mer it-glädje - hos fler lärare, vill jag och Centerpartiet se en tydlig och långsiktig nationell satsning på ett digitalt lärarlyft. Idag berättar jag i Ekot att Centerpartiet vill satsa i storleksordningen 500 miljoner kronor på ett sådant digitalt lärarlyft, vilket är i nivå med de tidigare lärarlyft som regeringen satsat på. I grund och botten är lärarnas kompetensutveckling kommunernas och friskolornas ansvar, som en del i det arbetsgivaransvar de har och ska ta. Men om regeringen med ett digitalt lärarlyft kan vara med och förstärka resurserna för det så är det bra. För då kan fler lärare snabbare få den digitala kompetens de behöver för att de ska kunna använda moderna verktyg för att hjälpa fler barn och unga att lära sig mer. Och med mer kunskap, bättre självförtroende och fler idéer på hur man kan använda it som verktyg i sin undervisning, så kommer också användningen av it i skolan gå upp. Vilket i förlängningen handlar om att ge alla barn och unga en bra start i livet och att ge fler chansen att få bra färdigheter och godkända betyg med sig från skolan.

 

Leave a Comment

Filed under It-politik

It i skolan: två steg framåt, och ett steg tillbaka

Redan i mitt allra första tal som nyutnämnd it-minister hösten 2010 valde jag att lyfta fram vikten av att vi använder it i skolan. Det är en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, helt enkelt därför att våra barn och hela samhället kan vinna så oerhört mycket om vi gör det.

I dagarna har vi t.ex. kunnat läsa om en studie av Åke Grönlund vid Örebro universitet som visar att barn kan lära sig skriva och läsa bättre med hjälp av modern it. Och erfarenheter från exempelvis Ale och Salem visar ungefär samma resultat. När it i skolan används på rätt sätt, då drar eleverna nytta av alla de pedagogiska vinster som de moderna lärverktygen kan ge. Och alldeles tydligt är det att den moderna tekniken kan spela allra störst roll för de barn som annars skulle ha en lite brantare uppförsbacke i skolan, än de som ändå klarar sig ganska väl.

Den viktigaste poängen med mer it i skolan är förstås att den, rätt använd, kan hjälpa fler barn att lära sig mer. Men samtidigt stannar det inte där. Smart it kan ju också vara det som behövs för att lärarna ska kunna få en bra arbetssituation och ha bra verktyg för att kunna förbereda sina lektioner och planera sin tid på ett bra sätt.

Jag märker väldigt tydligt att det är få delar av it-politiken som väcker ett sådant intresse och engagemang som just frågan om it i skolan. Det rundabordssamtal jag hade om it i skolan, under min och regeringens process med att utarbeta den Digitala Agendan för Sverige, var ett tydligt exempel på det. Och varenda gång jag är ute och pratar om it i skolan [1,2,3]  möter jag ett oerhört starkt intresse och engagemang för det.

Den rapport som Skolverket presenterade på det här temat härom dagen är i väldigt stora delar positiv, men den är också en smula oroväckande. Det som är bra, till och med väldigt bra, är att tillgången till datorer och andra lärverktyg i skolan tycks bli allt bättre. Och det gäller både förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Dessutom är det positivt att lärarnas tillgång till datorer nu tycks förbättras.

Samtidigt är det oroväckande när rapporten lyfter fram att it fortfarande inte används fullt ut i skolan, på ett bra sätt. Fortfarande används it främst för att söka information på nätet och för göra skrivuppgifter. Även om datorer blivit vanligare i skolan, verkar det inte som att själva it-användningen har ökat eller utvecklats i den takt som man kunde ha förväntat sig. Tvärtom ligger it-användningen i flera olika ämnen fortfarande på samma nivå som den gjorde för tre år sedan.

Rapporten lyfter också fram att behovet av kompetensutveckling fortsätter vara väldigt stort. Var tredje lärare uppger att de har behov av praktisk kompetensutveckling, för att helt enkelt kunna använda de digitala verktygen. Och det kan i förlängningen förklara varför många elever fortfarande kanske inte får chansen att använda de digitala verktygen i skolan. Och det är förstås inte ok.

Nyckeln till mer it i skolan är duktiga lärare som får chansen att få rätt kompetens. Och att de har kunskap, frihet och ansvar att få använda de moderna lärverktyg som de tycker fungerar, i sin egen undervisning. På det sätt de tycker funkar bäst, beroende på vad den enskilde eleven behöver.

Ska vi komma dit måste alla lärare få chansen att få rätt kompetens. Därför är det bra att vi från regeringens sida nu ställer krav på att alla nya lärare ska ha digital kompetens, och att de ska förstå hur det digitala påverkar våra barn och unga. Men det räcker inte. De flesta som arbetar i skolan är utbildade i en annan tid, långt innan det digitala gjorde sitt intåg i samhället. Också de lärarna måste få chansen att ta till sig den nya tekniken och få lära hur de kan använda den i undervisningen. Att ge alla lärare den kunskapen är en viktig uppgift som varje kommun och friskola måste prioritera, som en del av sitt arbetsgivaransvar.

Skolverkets rapport visar att it i skolan är ett område som är på g, men att vi också har många utmaningar kvar att ta tag i. Den som håller med om och är intresserad av det, kan gärna läsa gårdagens intervju med Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén i Computer Sweden som handlar om just det.

Leave a Comment

Filed under It-politik

Dags att pröva e-röstning också i Sverige

Idag har vallagskommittén presenterat sitt slutbetänkande. I det har man bland annat föreslagit att regeringen borde gå vidare och genomföra försök med att rösta via Internet i valet 2018.

Som centerpartist och it-minister tycker jag att det är ett väldigt välkommet och intressant förslag. Idag använder allt fler av oss internet och smarta tekniska verktyg allt mer. På väldigt kort tid har internet bidragit till att stärka informations- och yttrandefriheten runt om i världen. I det läget borde också vi här i Sverige kunna använda de senaste decenniernas digitala revolution till att modernisera och förbättra möjligheten att delta i våra allmänna val, som ju är själva grunden för vår demokrati.

Om e-val görs på rätt sätt kan det spela väldigt stor roll. Då kan elektronisk röstning bidra till att öka tillgängligheten och valdeltagandet för alla, men kanske allra mest för dem som, av olika anledningar, idag kan ha svårt att ta sig till en vallokal. E-röstning kan både öka valdeltagandet och stärka legitimiteten för den demokratiska processen.

Sannolikt skulle e-val också kunna innebära att färre valsedlar skulle behöva ogiltigförklaras. Inte minst gör elektroniska system det möjligt att bygga in automatiska felkontroller, vilket gör att vi skulle kunna undvika sådana fel som man annars brukar hitta först vid röstmottagandet eller vid rösträkningen.

Och många av de förutsättningarna som krävs för att vi ska kunna pröva e-val finns redan idag. Allt fler använder internet, och allt fler vänjer sig nu snabbt vid att uträtta allt mer just där. Och vi har säkra system för att identifiera oss elektroniskt, med en smart telefon eller via en dator.

I flera andra länder har man redan prövat e-röstning och har erfarenheter som vi kan lära och inspireras av. I Norge har man testat e-val i ett antal kommuner, och ett land som Estland har sedan länge introducerat elektroniska val och är idag det land i hela Europa som kommit längst på det här området.

Självklart finns det utmaningar som vi måste lösa innan en e-röstningsmodell kan komma på plats. Det måste finnas ett säkert system som skyddar den personliga integriteten. Vi måste kunna garantera valhemligheten. Och vi måste klara it-säkerheten. Men allt detta är sådant som går att hantera och som vi framöver har alla möjligheter att hitta bra lösningar för.

Sveriges nya it-politiska mål, som jag och regeringen föreslog för Riksdagen och som Riksdagen sedan har beslutat om, innebär att vi ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. I den andan, och som ett av världens mest it-mogna länder, är det dags att Sverige på allvar också drar nytta av digitaliseringen för att ytterligare stärka demokratin.

Leave a Comment

Filed under Centerpartiet, It-politik

Operatörerna måste hålla sina löften

It- och energiminister Anna-Karin Hatt på PTS marknadsdag

It- och energiminister Anna-Karin Hatt på PTS marknadsdag

Sverige ska ha bra mobila kommunikationer i hela landet. På det temat inledningstaldade jag idag på Post- och Telestyrelsens marknadsdag , där jag fick chansen att vända mig direkt både till PTS och till mobiloperatörerna.

Från regeringens håll har vi gjort och fortsätter göra väldigt mycket för att vi ska kunna bygga ut den mobila telefonin i Sverige. Faktum är att Alliansregeringen är den regering i hela Europa som har frigjort mest eterutrymme för att operatörerna ska kunna bygga ut den mobila telefonin.

Men de senaste åren har vi också mycket medvetet gjort förändringar för att stärka konsumenternas ställning på mobilmarknaden. I den nya lag som antogs för ett och ett halvt år sedan har vi stärkt konsumenternas rättigheter att få rättvisande och tillgänglig information, och vi har också gjort det lättare – för den som är missnöjd – att kunna byta från en operatör till en annan. Starkar konsumenter, som kan göra tydliga och medvetna val är bra – för konsumenterna själva, men också för operatörerna och för hela mobiltelefonins utveckling. Om krävande konsumenter kan rösta med fötterna och driva utvecklingen framåt med det, så är det något som vi alla tjänar på.

Vid sidan av det har vi också sett till så att de tillstånd operatörerna har för att bygga ut de mobila tjänsterna numera är  teknikneutrala, så att det är möjligt att bygga ut och gå över till nyare och effektivare teknik.

Allt detta göra att svenska operatörer har bland de allra bästa förutsättningarna i Europa för att bygga ut den mobila telefonin. Och nu måste operatörerna också svara upp mot det.

För just nu växer missnöjet med hur mobiltelefonin fungerar runtom i landet. Och när jag talade direkt till operatörerna om det så var jag väldigt tydlig med det:

När Sverige är Europamästare i att förse er med radiospektrum för att bygga ut mobiltelefonin, så innebär det att ni har bra förutsättningar. Och sådana bra förutsättningar borde också betyda att vi både kan och ska ha det bästa och mest välfungerande mobilnätet i hela Europa.

Men långt ifrån alla svenskar upplever att det är så idag. För just nu växer människors missnöje med mobiltäckningen. Vi hör det på landsbygden, där näten fortfarande inte täcker så mycket som människor skulle önska.

Vi hör det i städerna, där efterfrågan ökar snabbare än era nät byggs ut.

Och vi ser det när människor misströstar när den mobila tekniken inte funkar när man är på resande fot.

Och det här växande missnöjet, som jag väldigt tydligt hör, är inte begränsat till en viss operatör, eller till någon särskild del av landet. Det finns och det växer snabbt, på många håll i landet.

Vi ser det i de många ”skämskartor”, som nu tas fram.

Vi ser det när antalet konsumenter som klagar till Allmänna reklamationsnämnden och Telekområdgivarna stadigt ökar.

Och vi ser det när antalet frågor som ställs till mig i riksdagen och i debattartiklar runt om i landet stadigt växer.

Att allt fler tycks bli allt mer missnöjda med hur mobiltelefonin fungerar är något som verkligen bekymrar mig, och det är något som borde bekymra såväl PTS som varenda mobiloperatör.

Samtidigt som vi kan höra hur missnöjet växer i landet, så hör vi ibland också något helt annat. Alldeles nyss kunde vi höra en person som representerade en av de större operatörerna kommentera läget. Och hans kommentar var att beklaga sig för att mobilkunderna, som han sa, har väldigt ”högt ställda förväntningar”.

Det är möjligt att det finns de som tycker så. Men låt oss då stanna upp och tänka efter ett tag.

Vad är det som är så ”väldigt högt” i mobilkonsumenternas förväntningar?

Är det förväntan om att man faktiskt ska kunna ringa med sin mobil utan att drabbas av ständiga avbrott, där man rör sig eller bor?

Är det förväntan att man ska kunna ha täckning på de platser där era kartor visar att det ska vara så?

Eller är det förväntan om att man ska få den tjänst som man faktiskt har betalat för?

Självfallet är det så att operatörerna måste leva upp till de löften de har givit. Har man lovat täckning, så ska man också ordna det. Har man anslutit fler kunder än vad näten är byggda för så måste man se till så att näten klarar fler:

Låt mig vara riktigt uppriktig mot er; det är inte ok att svenska mobilkonsumenter inte får det de har rätt att förvänta sig. Det måste bli ändring på det. Det måste bli slut på orealistiska löften. Det måste bli slut på täckningskartor som inte har någon koppling till det människor upplever i verkligheten. Och det måste till större investeringar i era nät så att de täcker och räcker när allt fler nu vill använda era tjänster allt mer.

Om du vill läsa talet i sin helhet hittar du det här.

Vill du hellre se hur media rapporterat om detta kan du läsa Svenska Dagbladet, Dagens Industri, Ekot, Sveriges Radio Sörmland, Sveriges Radio Norrbotten, Computer Sweden eller Ny Teknik.

Leave a Comment

Filed under It-politik

Lagstiftning löser inte täckningsproblemet

Mängd överförd mobil data. Källa: Svensk Telemarknad 2012, PTS

Mängd överförd mobil data. Källa: Svensk Telemarknad 2012, PTS

Vi svenskar har snabbt tagit till oss den nya mobila tekniken och allt fler av oss vänjer oss nu vid att använda mobilen och ha bra mobila kommunikationer, oavsett var vi befinner oss. Och ju mer vi använder den mobila tekniken - för att ringa, surfa, arbeta och uträtta ärenden med - desto mer förväntar vi oss förstås att den ska funka bra. Hemma och på jobbet. På stan och på resande fot.Effekten av det är att trafiken i våra mobilnät ökat mycket snabbt. Som diagrammet till vänster visar har den utvecklingen varit explosionsartad. Och det är en effekt av att vi svenskar sedan länge är så kallade ”early adopters” – när vi väl fått upp ögonen och sett nyttan med en ny teknik så är vi snabba att ta till oss och använda den.

Det är i grunden väldigt positivt, och en av de viktiga förklaringarna till det svenska it-undret. Men samtidigt har våra snabbt ändrade och ökade mobilvanor just nu en baksida. Och den baksidan heter överbelastade mobilnät.

De överbelastade mobilnäten innebär att vi , fastän det finns täckning där vi befinner oss, kanske inte alltid kan ta oss ut på nätet eller att vi drabbas av störningar och problem. Överbelastade mobilnät innebär helt enkelt att fler människor vid ett och samma tillfälle försöker koppla in sig på nätet och använda det, än vad kapaciteten i nätet är dimensionerad för. Vilket leder till att man just då kanske inte kan ringa eller kolla sin e-post där man är, fastän man vanligtvis brukar kunna göra det, just där.

Överbelastade mobilnät finns just nu, både på landsbygden och i våra städer. I den situationen är det oerhört viktigt att operatörerna, när de lovat täckning och att man ska kunna använda just dem just där, ser till att prioritera att bygga ut kapaciteten i nätet och att hålla jämna steg med vår ökade vilja att använda den mobila tekniken och mobilnäten allt mer.

Samtidigt finns det, inte minst i de mer glesbefolkade delarna av vårt land, ibland helt andra problem och på endel platser kan det till och med helt och hållet saknas mobiltäckning. I radioprogrammet Kaliber som sändes igår kunde man höra flera personer berätta om sina problem, och vad det innebär när den fasta telefonin hemma eller mobiltelefonen inte fungerar.

Till de som just nu påverkas av Telias teknikskifte och som är oroliga för hur det ska bli med den fasta hemtelefonen vill jag vara väldigt tydlig: alla människor, och då menar jag verkligen alla, har rätt att ha en fungerande hemtelefon. Om man berörs av Telias tekniksskifte, och bor på en plats där de inte längre kommer ha kvar det gamla kopparnätet, då är de skyldiga att erbjuda en annan lösning, som fungerar. Och skulle de inte kunna hitta en sådan lösning så har man som konsument ändå rätt att få hemtelefon. I det läget ska man vända sig till Post- och Telestyrelsen, som har fått regeringens uppdrag att hjälpa dem som Telia inte kan erbjuda en ersättningslösning till, så att de kan ta fram en annan fungerande hemtelefonilösning. Redan idag finns det alltså en tydlig lagstiftning som ger alla svenskar rätt till fungerande hemtelefoni, vilket dock inte Aftonbladets ledarsida verkar känna till.

När det gäller mobiltelefonin är det viktigt att vi får allt bättre mobilnät, i hela landet. Och i P1 Morgon i morse beskrev jag vad vi i regeringen, och Post- och Telestyrelsen, gör för att driva på den utvecklingen:

  • Sedan vi tillträdde har Alliansregeringen prioriterat att frigöra så mycket utrymme i etern (radiospektrum) som möjligt för att operatörerna ska kunna bygga ut mobilnäten och mobilt bredband. Faktum är att Sverige är det land i hela Europa som har frigjort mest utrymme för mobilt bredband och mobil telefoni. Det arbetet kommer vi fortsätta.
  • I det ingår att vi nu öppnat det frekvensband som tidigare användes för analoga tv-sändningar , det så kallade 800-bandet, för mobil telefoni. Och snart kommer det tas i bruk på allvar, vilket innebär att vi kommer kunna täcka stora geografiska områden, också i de glesa delarna av landet, med mobil telefoni, på ett bra sätt. Det kommer leda till att täckningen på landsbygden blir bättre, och att mottagningsmöjligheterna inomhus blir bättre.
  • Samtidigt som 800-bandet öppnades för mobil telefoni har vi ställt ut en garanti som innebär att alla, och då menar jag verkligen alla, som idag inte har möjlighet att få grundläggande bredband nu får rätt att få det. Kan man inte få grundläggande bredband genom någon operatör ska man höra av sig till PTS så att de kan se till så att man får det (vilket man kan göra här). Och detta grundläggande bredband kommer man också kunna använda för att ringa med. 300 miljoner kronor finns avsatta för det.
  • Regeringen och PTS har också gjort det möjligt för mobiloperatörerna att bygga ut modernare och mer effektiv sändningsteknik – 4G – en teknik som kommer kunna hantera mycket mer data och röst än det gamla GSM-systemet eller 3G-nätet gör. Och nu byggs 4G ut i snabb takt. I takt med att det tas i bruk, och i takt med att det kommer telefoner som kan börja använda 4G-nätet, kommer 3G-nätet bli mindre överbelastat.
  • Dessutom har jag som it-minister i flera olika steg tagit initiativ till att vi tydligt stärkt konsumenternas makt på mobilmarknaden . Som abonnent ska man på ett enkelt sätt kunna få information om vad som ingår i ett abonnemang, och är man missnöjd med sin operatör ska man enklare och snabbare kunna byta till en annan operatör.
  • Därtill jobbar PTS nu för att mobiltelefoners mottagningskapacitet ska redovisas tydligare. För endel av de problem som upplevs som täckningsproblem handlar om att man bytt telefon, och att den nya (kanske smartare) telefonen har en inbyggd och svagare antenn som gör att telefonen har svårare att klara sig i det mobilnät som finns där man bor. Med bättre information om vilken mottagningskapacitet olika mobiltelefoner har blir det lättare att jämföra och välja en mobil som verkligen fungerar, även om man bor i ett område där täckningen av något skäl är svagare.

I Ekot i morse förde tre företrädare för oppositionen fram förslag om att lösningen på täckningsproblemet vore att lagstifta för att garantera mobiltäckning i hela landet. Efter två och ett halvt år som it-minister har jag ägnat en hel del tid åt den här frågan, och idag tror jag mig ha en ganska klar bild av problemet. Och jag är ganska övertygad om att lagstiftning, i det här fallet, inte är rätt väg att gå.

Jag har full förståelse för, och delar ambitionen bakom, det Green (s), Andersson (v) och Ceballos (mp) vill åstadkomma. Vi ska ha bra mobilnät i hela landet, och de behöver bli allt bättre. Ju mer vi använder tekniken, ju mer beroende vi blir av den, desto viktigare är det att näten är väl utbyggda, att de har kapacitet att klara alla nya användare och att mobiltelefonin funkar bra i hela landet. Det är en självklar politisk prioritering för mig.

Men även om det kan låta tilltalande, så är inte ny lagstiftning garanten för det.

Endel av täckningsproblemen beror nämligen på att det finns fysiska hinder i vägen – träd, berg, dalgångar. Och den sortens fenomen kan inte lagstiftas bort.

Endel av bekymren beror på att dagens smarta telefoner, med inbyggda antenner, är sämre på att ta emot signalerna än vad äldre modeller är. Och lagstiftning biter inte heller på det.

Att, inför de människor som verkligen behöver få bättre mobiltäckning eller bättre nätkapacitet, låtsas som att det finns en snabb lösning som stavas lagstiftning är inte riktigt ok.

Självklart ska vi fortsätta göra allt vi kan för att förbättra näten, men vi ska göra det på ett smart och fungerande sätt. Och vi ska välja de metoder som gör verklig skillnad, och på ett snabbare och effektivare sätt.

En hel del av det gör jag och regeringen redan, vilket jag beskrivit här ovanför. Men vid sidan om det, måste också operatörerna göra mer.

Alldeles uppenbart måste operatörerna börja beskriva verkligheten, som den verkligen är. De täckningskartor man får se när tecknar sitt abonnemang måste stämma med verkligheten . Alltför många har varit med om att man valt en operatör, byggt på att täckningskartan visat att abonnemanget ska funka där man rör sig eller bor, bara för att upptäcka att det inte fungerar, trots att man blivit lovad att nätet ska fungera just där. De förskönande täckningskartorna måste få ett slut. Om kartan inte stämmer med verkligheten, måste kartan ritas om. Har man lovat täckning på en viss plats, och näten blir överbelastade för att allt fler kunder använder dem, då måste operatörerna bygga ut och öka nätkapaciteten. En täckningskarta som inte stämmer, är faktiskt falsk marknadsföring.

Också på andra sätt har operatörerna mycket tydliga skyldigheter. Ibland sägs det att det inte finns några täckningskrav på operatörerna, över huvud taget. Men det är faktiskt inte sant. Tittar man på till exempel GSM-bandet så skärptes täckningskravet kraftigt 2009, i samband med deras tillstånd förlängdes. Och i alla de band där det är lämpligt att ställa krav på att täcka en viss andel av landets yta så ställer också PTS krav på det. Men i band där det behöver finnas utrymme att driva teknikutvecklingen framåt, och t.ex. ge plats för 4G, så ser regleringen ut på ett annat sätt.

Bra telefoni, bra bredband och bra mobiltelefoni, i hela landet, är en viktig fråga, för Centerpartiet och för mig. Just därför kommer jag fortsätta göra allt jag kan för att se till så att det finns allt bättre förutsättningar för det.

1 Comment

Filed under It-politik

Mer makt till mobilkunderna

Avtalen för mobilabonnemang måste bli enklare. Foto: MIKI Yoshihito

Avtalen för mobilabonnemang måste bli enklare. Foto: MIKI Yoshihito

Just nu går utvecklingen på den svenska mobilmarknaden väldigt snabbt framåt. Idag rapporterar t.ex. Post- och Telestyrelsen att 93 % av alla svenska hushåll och företag nu har tillgång till den fjärde generationens mobilnät, så kallad 4G eller LTE, vilket är nästan dubbelt så många som året innan. Och ökningstakten är nu allra snabbast på landsbygden där 79 % nu har tillgång till 4G, vilket ska jämföras med bara 10 % året före.

Just nu rullas också 4G ut på det så kallade 800-bandet, ett frekvensband som har väldigt goda yttäckningsegenskaper vilket ger väldigt bra möjligheter att förse den svenska landsbygden med mycket snabb mobil uppkoppling, vilket är väldigt efterlängtat och väldigt positivt.

Samtidigt som vi får sådana här, väldigt glädjande, besked nås vi också av andra, mindre glädjande, signaler, inte minst att antalet klagomål mot operatörerna tydligt ökat, vilket är ett tecken på att många konsumenter inte tycker att operatörerna lever upp till de löften de ger.

För mig, som ansvarig minister, är det väldigt viktigt att konsumenterna på mobilmarknaden på ett enkelt sätt ska kunna få veta vad deras avtal innehåller och inte, och därför tog jag och regeringen så sent som i somras initiativ till att de regler som ska ge konsumenterna den rätten har skärpts. Som konsument har man idag rätt att få veta om det finns några begränsningar i ett abonnemang (exempelvis en blockering av Skype) och man har också rätt att få veta vilken den lägsta totala kostnaden för en mobil med en viss bindningstid är. De förändringar vi gjort innebär att att kunderna fått bättre möjligheter att jämföra mobiler och abonnemang och att hitta det alternativ som passar dem bäst.

Men samtidigt finns det en del områden där villkoren ännu inte är lika tydliga och lika konsumentvänliga, framförallt när det gäller uppsägningstiden för abonnemang och de så kallade SIM-kortslåsen.

Tittar man på utvecklingen kan man tydligt se att operatörerna över åren gradvis förlängt uppsägningstiden för sina kunder. För inte särskilt länge sedan var en månads uppsägningstid allra vanligast, men idag är tre månader det vanligaste. I praktiken innebär det att bindningstiden smygförlängts med tre månader, eftersom väldigt många konsumenter inte känner till de uppsägningsregler som finns.

Jag vill att svenska mobil-, bredbands-, och TV-kunder ska ha enkla och tydliga regler. Är det 24 månaders bindningstid som gäller, så ska kunderna veta att bindningstiden är 24 månader, och inte 24 månader + ytterligare 3.

Samma enkelhet och kundvänlighet borde också gälla de så kallade SIM-kortslåsen. SIM-kortslåsen är en operatörsbindning som innebär att en mobiltelefon (eller surfplatta, digitalbox till TV osv) är knuten till, och bara kan användas med, en viss operatör. Om en kund köper en mobil (eller motsvarande) och, för att finansiera mobilen väljer en  viss bindningstid, så är det rimligt att mobilen under den tiden bara kan användas med den operatören. Men även om bindningsperioden löpt ut, och kunden betalt av sin mobil, tvingas många kunder idag betala extra för att få sin mobil upplåst. Det är inte rimligt. När bindningstiden är slut, och telefonen avbetald, ska mobilen självklart tillhöra kunden, och man ska kunna använda den med vilken operatör man vill, utan att behöva betala extra för att få SIM-kortslåset upplåst.

För att råda bot på de här problemen skickar jag och Näringsdepartementet, som Ekot rapporterar om nu på morgonen, idag ut en departementsskrivelse på remiss med förslag om att korta uppsägningstiden för abonnemang för elektroniska kommunikationstjänster till en månad. Samtidigt föreslår vi att SIM-kortslåsen automatiskt, och kostnadsfritt, ska låsas upp efter att bindningstiden löpt ut.

Självklart ska operatörer kunna ta betalt för att driva och investera i sina nät. Men de måste göra det på ett transparent sätt. Och vi som kunder måste på ett enkelt sätt kunna få veta vilka avtal vi tecknar och vilka kostnader och villkor som de är förknippade med. De förslag vi presenterar idag är rejäla steg framåt för att öka konsumentens makt på detta viktiga område.

I eftermiddags var jag även med i P4 Extra med Lotta Bromé på det här temat:

Lyssna: P4 Extra: Enkät: Har du koll på din uppsägningstid på ditt mobilabbonemang?

Leave a Comment

Filed under It-politik

Det finns mycket energi i Skåne

Det var inte våren jag mötte när jag besökte Skåne igår. Snarare vinter och snöyra. Men där fanns ändå gott om värme.

Under parollen ”Egen härd är guld värd” drog Öresundskraft igår officiellt igång Filbornaverket, ett supermodernt och miljövänligt kraftvärmeverk som ska leverera nästan hälften av helsingborgarnas fjärrvärme och som kommer bidra med en hel del värdefull förnybar el i Skåne. Tillsammans med eleverna från klass 5c på Västra Ramlösa skola hade jag förmånen att få inviga denna stora, framsynta investering, på nästan två miljarder kronor. I mitt tal passade jag på att sätta in Filbornaverket och den gröna kraftvärmen i ett internationellt och nationellt energipolitiskt perspektiv. Filbornaverket är nämligen ett viktigt steg i resan bort från skadliga koldioxidutsläpp och miljöpåverkan, på vägen till ett hållbart energisystem. Endel av det beskrev jag på debattsidan i Helsingborgs Dagblad igår, och samma tidning rapporterar idag på nyhetsplats från själva invigningen. Också Svt och Tv4 var där och sände från invigningen i sina sändningar igår kväll.

Från Helsingborg och energi bar det av till Malmö och it, där jag på eftermiddagen besökte det nystartade it-bolaget Vergic. Det är ett ganska nyfött men snabbväxande it-företag som riktat in sig på realtidsinteraktion på nätet. Med utgångspunkt i regeringens Digitala agenda för Sverige hade vi ett givande samtal om hur den typ av plattformar som de erbjuder kan bidra till att underlätta för oss som medborgare i våra myndighetskontakter. En del av e-förvaltningsstrategin i praktiken med andra ord.

I Malmö har också ett av Centerpartiets nya regionala kontor nyligen slagit upp portarna. De ska bli motorn i vårt arbete i Skåne och bemannas av två verkligt duktiga maskinister i form av Annette Linander och Mattias Andersson. Att som andre vice ordförande för Centerpartiet få inviga kontoret på Östergatan 11c gav också tillfälle att tala om de utmaningar och möjligheter som ligger framför oss i Centerpartiet.

Dagen i Skåne avslutades i ett mycket spännande och kul format när nyhetsbyrån och näringslivsnätverket Rapidus arrangerade en utfrågning av mig, under ledning av DN:s tidigare chefredaktör Jan Wifstrand. Under en dryg timme fick jag välja ämnen genom att på måfå dra lappar som Jan hade skrivit ner olika teman på ur en skål, varpå Jan ställde frågor om allt från min handbollskarriär och opinionsläget för Centerpartiet till utbyggnaden av den förnybara energin. Hela arrangemanget sändes på webben och kommenterades också i efterhand. Dessutom finns ett referat och lite bilder från utfrågningen på Rapidus sida.

Om du undrar så: ja, jag var lite trött i ögat på hemresan. Men det var det värt efter en väldigt givande dag i Skåne – om än i oväntad snöyra.

Videon nedan är från utfrågningen hos Rapidus:

 

Leave a Comment

Filed under Centerpartiet, Energi, It-politik