Sverige – Kina, tur och retur

För en stund sedan lämnade jag kinesisk mark med Finnairs morgonflyg från Peking mot Stockholm, med byte i Helsingfors. Och även om en sådan här intensiv vecka – med många intryck, tal, möten med nya människor och överläggningar – ofta mår bra av att få landa och mogna innan man helt och fullt summerar vad man varit med om, så tänkte jag ändå försöka mig på att börja göra just det, nu när jag för ovanlighetens skull har hela 8,5 timmar helt ”fri” tid, utan tillgång till vare sig sms, Twitter, Facebook, internet eller någon annan typ av digital kommunikation.

Att försöka förstå sin omvärld och sina motparter lite bättre är grundläggande för att vi som människor, företag, organisationer och länder med olika utgångspunkter och olika syn på olika saker, ska kunna förstå varandra och varandras behov, och kunna komma överens och utvecklas, sida vid sida eller i samverkan med varandra. Och just det, att få en inblick i hur man i en helt annan kultur, i en helt annan samhällsstruktur och i ett helt annat politiskt system än i det som är vårt, tänker och resonerar är ett av skälen till att det är viktigt att som minister då och då ta sig tid att resa till andra länder. Visst kan vi, i dagens moderna medievärld där nästan all information vi behöver och vill ha finns tillgänglig bara en knapptryckning bort dygnet runt, läsa in och följa med i vad som händer också i andra länder bara genom att hänga med i aktuell litteratur och vad som rapporteras online. Men helt och fullt kan det aldrig ersätta den dimension som tillkommer när man får möta människor öga mot öga, när man får höra dem med egna ord beskriva sina viktigaste utmaningar och vilka prioriteringar man gjort.

Det gäller inte minst ett land som Kina, som på så många sätt – mänskligt, kulturellt, politiskt – skiljer sig så oerhört mycket från oss västerlänningar och från våra välutvecklade öppna och demokratiska samhällen.

Fortsätt läs här

En fjäder i hatten

På den kinesiska muren

På den kinesiska muren

När chefsekonomen för International Energy Agency (IEA), Dr. Fatih Birol kom till Stockholm för att delta på ett seminarium med mig i juni i år berättade jag för honom om att jag skulle göra en främjanderesa till Kina nu i höst. När han hörde det sa han genast att jag, om jag kom till Peking, absolut måste träffa Beijing Energy Club (BEC), som är en lite okänd men väldigt spännande think-tank med fokus på energi- och klimatfrågor. Klubbens ”affärsidé” är att bjuda in olika experter och talare, från hela världen, för att belysa och diskutera olika angelägna frågor. Efter vart och ett av mötena författar klubben en rapport som, enligt deras egen utsago, ”går upp igenom hela det kinesiska politiska systemet”. Bland deras tidigare gäster finns bland andra Storbritanniens förre utrikesminister David Miliband, IEA:s generalsekreterare Maria van der Hoeven och förstås Dr. Fatih Birol.

Och idag fick också jag möjlighet att besöka klubben, både för att höra dem beskriva Kinas energiutmaningar för mig och för att de bett mig komma och beskriva den hållbara resa som vi i Sverige gjort de senaste 40 åren, och hur vi lyckats och lyckas med den. Och det visade sig bli ett riktigt intressant möte och en spännande diskussion.

Kina står helt uppenbart inför gigantiska energiutmaningar. Av den samlade ökningen av världens energibehov stod Kina, mellan 2002 och 2012, för hela 60 procent. Och hela 68 procent av landets energibehov mättas med kol, vilket i sin tur leder till att så mycket som 26 procent av världens samlade koldioxidutsläpp kommer från Kina. Det gör att Kina redan idag ligger på samma utsläppsnivå per capita som vi i EU. Skulle utvecklingen fortsätta så, med samma energikällor och samma energiintensitet som 2008, skulle Kina ensamt år 2030 släppa ut lika mycket växthusgaser som hela världen gör idag.

Det var mot den bakgrunden som Beijing Energy Club tecknade ett mycket tydligt budskap: Kina står för de största koldioxidutsläppen i världen, men samtidigt riskerar Kina att bli det största offret för klimatförändringarna och för andra miljöproblem. Bland klubbens medlemmar fanns definitivt en tydlig insikt om att klimatförändringarna är på riktigt och att de måste mötas nu.

Men en tydlig reflektion, både från mötet med Beijing Energy Club och från andra möten här i Kina under den här veckan, är att det miljöproblem som får absolut mest uppmärksamhet i Kina just nu inte är klimatfrågan utan den dåliga luftkvalité och alla de luftföroreningar som inte minst koleldningen för med sig (ett fenomen som jag upplever just nu, när jag skriver de här raderna i bilen på väg tillbaka till Peking efter ett kort besök på Kinesiska muren, och smogen sänker sig mellan husen och bilarna på vägen).

Och den bild människor jag mött här målar upp är tydlig: om inte de styrande lyckas hantera luftkvalitetsproblemen så kommer de att få ett stort legitimitetsproblem på halsen. För idag nöjer sig inte kineserna i gemen med att de styrande bara levererar en bättre levnadsstandard. Nu kräver allt fler kineser allt mer att man också ska få en god närmiljö. Och allra tydligast gäller det luftkvaliteten.

Att försöka förbättra luften verkar vara den ingång Kina har, och kanske den man också behöver, för att kunna hantera också andra viktiga och stora miljöproblem som man har – som surt regn, förorenat dricksvatten och klimatförändringarna. Bland de policybeslut som fattats, som vi sällan hör talas om hemma i Sverige, finns bland annat att centralmakten i Peking har satt absoluta tak för hur mycket energi som ska få användas i varje enskild provins, och tydliggjort att det är guvernörerna i provinserna som personligen har ansvar för att se till så att de taken hålls.

Att tydliggöra beslutsfattares ansvar för att politiska mål nås är, om man gör det rätt, en rätt god idé. Men att sätta just tak för hur mycket energi en provins ska få använda sätter åtminstone jag ett ganska stort frågetecken kring. För om den modellen ska fungera, på ett bra sätt, så måste guvernörerna ha den kompetens som krävs för att de ska kunna utforma en smart politik och smarta åtgärder som verkligen leder till att hushåll och industrier lär sig att använda energin mer effektivt, och att man satsar på ren teknik och ren energi. Har man inte den som kompetens som krävs för att leda utvecklingen rätt riskerar ett sådant tak leda till både oförutsedda och oönskade konsekvenser, inte minst om man istället för att satsa på energisnålare teknik och ren energi väljer att hålla sig under taket genom att stänga en eller annan industri.

När jag frågade om just det – om det finns tillräckligt med kunskap runt om i provinserna för att designa de åtgärder som krävs för att nå målen på ett bra sätt – så fick vi igång en riktigt bra diskussion. En diskussion som visade att man i Kina verkligen tror på att modellen med att hålla guvernörerna personligt ansvariga för de mål som satts upp, och att det får konsekvenser om de målen inte nås, verkligen kan fungera. Men de höll också väldigt tydligt med om att det i viktiga delar av samhället behövs mer och bättre kompetens för att utvecklingen ska kunna gå åt rätt håll.

När man får chansen att lyssna på hur några av Kinas främsta energiexperter beskriver deras utmaningar, och hur de designat de mål och de styrmedel de än så länge satt upp, så breddar man förstås sin kunskap i sak om Kinas energisituation. Men vis sidan av det blev jag också positivt överraskad av att vi, under de två timmar jag var där, kunde ha en så öppen och spännande diskussion. Att så många kunniga personer, som tycks ha stort inflytande och vara sådana som etablissemanget lyssnar på, sätter klimatet så högt upp på agendan ger mig ett lite större hopp om framtiden. Helt klart är att om medlemmarna i Beijing Energy Club framöver får vara med och påverka mer så kan Kina komma att ta endel nödvändiga ochviktiga steg mot en grönare och mer hållbar framtid, även om Kinas väg från dagens massiva kolberoende till den koldioxidsnåla ekonomi som BEC vill komma till kommer vara lång, snårig och full av enorma utmaningar.

Efter mötet med BEC avslutade jag mitt officiella program här i Kina med att delta på en lunch hos den svenske ambassadören, Lars Fredén, för att föra det svenska solenergiföretaget Cleanergy och det kinesiska energibolaget Huadian Group lite närmare varandra och lite närmare ett konkret affärsavtal. Cleanergy är ett relativt ungt miljöteknikföretag som utvecklat en ny typ av solelsteknik, och just nu jobbar de på att få klart ett konkret försäljningsavtal med Huadian. Lika roligt som det var att få börja min vecka här i Kina tillsammans med att få visa upp Ericsson och en fin svensk miljöteknikdelegation med företag som Scania, ABB, EME Energi, Envac, Green Fortune, och IVL för den kinesiska marknaden, lika roligt var det att få avsluta och kröna veckan med Cleanergy och Huadian Group. Om de lyckas sluta sitt avtal som tänkt kommer det bli ännu en fjäder i hatten för svensk miljöteknikexport, som dessutom kan komma att öppna också andra dörrar in på den kinesiska miljöteknikmarknaden.

Om frihet – på nätet

Anna-Karin Hatt håller föreläsning om öppna nät på Tsinghua-universitet i Peking.

Anna-Karin Hatt håller föreläsning om öppna nät på Tsinghua-universitet i Peking.

Den andra dagen här i Peking idag började jag med ett par överläggningar med kinesiska ministrar, dels för Departementet för industri- och informationspolitiska frågor (MIIT) och dels för Transportdepartementet (MOT). På MOT förde jag bland annat fram goda exempel på svenska företag där ett av dem idag, E-builder, fick chansen att underteckna ett samarbetsavtal med Kinas vägforskningsmyndighet RIOH, något som förhoppningsvis kommer bana vägen för effektivare logistiklösningar i Kina med mindre belastning på miljön, samtidigt som logistikkostnaderna blir billigare.

När jag träffade ministern på MIIT tog jag självklart också vara på möjligheten att tydligt föra fram hur vi i Sverige ser på öppenhet och respekt för människors rätt att fritt få uttrycka sina åsikter på nätet och hur vi ser på frågorna om internets globala förvaltning.

Idag är Kina är ett av de länder som, i internationella fora, driver på för att förändra ordningen för hur dagens internet förvaltas till en där statsmakter får större inflytande – på bekostnad av de organisationer som, med dagens flerpartsmodell, är med och försvarar det öppna nätet: organisationer som t.ex. Amnesty, Human Rights Watch och Internet Society. Tack vare att ideella organisationer som de här, och viktiga entusiaster, har lagt ned så mycket arbete på att vara Med och forma det öppna internet som vi känner idag så har internet blivit den fantastiska skapelse det är idag. Den modellen måste vi stå upp för och försvara.

På eftermiddagen idag var jag inbjuden att hålla en föreläsning med titeln ICT policies for a Brighter Future – the Swedish Way på ett av Kinas mest ansedda universitet, Tsinghua University. Den föreläsningen var den 138:e föreläsningen i deras föreläsarprogram ”Global Vision Lectures” där prominenta internationella personer som nobelpristagare, Bill Clinton, Tony Blair och Henry Kissinger talat före mig.

Också där, för studenterna, la jag tydligt tyngdpunkten på hur vi i Sverige ser på vikten av att respektera människors åsikts- och yttrandefrihet och öppenhet på nätet. Och jag pekade på att det fria ordet och det fria flödet av information just nu är under attack på många håll runtom i världen.

För det är ju precis som det klassiska kinesiska talesättet säger: ”När förändringens vindar blåser, bygger en del vindskydd medan andra bygger väderkvarnar”. Och just nu är det många stater som försöka värja sig mot den digitala utvecklingen och som försöker bygga vindskydd att gömma sig i.

En av Sveriges viktiga uppgifter internationellt är att få fler att inse att det är väderkvarnar vi måste bygga för att ta vara på kraften i det som nu sker:

But to be able to do this, we need to embrace the free flow of information. In peoples’ struggle for freedom, democracy and development, access to an open internet and freedom of expression is a necessary and effective tool. It contributes to freedom from oppression as well as the exchange of ideas, opinions and knowledge. It stimulates new business models and economic growth. Without a free flow of information, long term economic growth will not be possible.

This is why Sweden promotes all individuals’ rights and opportunities to open and secure communication on the Internet. A work that has been intensified by Sweden in recent years, and has resulted in a number of initiatives in our foreign policy as well as in our trade and development cooperation policy.

A global discussion on the future needs of the Internet needs to be based on the basic premise that human rights must apply offline as well as online. Of course, there can be legitimate limits to the exercise of human rights, online as well as offline. But all such limitations must be in accordance with international human rights law. They must be established by law, they must be necessary and they must be proportionate. Therefore, Sweden is concerned when bloggers and journalists are prosecuted and jailed for using their freedom of expression online.

Att det budskapet gick fram till studenterna märktes när frågestunden kom och jag bland annat fick en fråga från en ung kinesiska om hur jag tycker att vi borde se på förhållandet mellan frihet på nätet och de avslöjanden som kom efter att den förra NSA-konsulten Edward Snowden försåg media med en lång rad dokument. Mitt svar var att Snowden inte på något sätt kan ursäkta att det finns stater som försöker eller redan ägnar sig åt att censurera nätet. Vi vet att det finns många regimer som hävdar att de måste använda censur för att bekämpa t.ex. terrorism. Men frihet och mänskliga rättigheter är universella värden som måste respekteras, online och offline.

Hela min föreläsning på Tsinghua-universitetet direktsändes på Expressens hemsida men också i papperstidningen skriver Expressen om det, och samma föreläsning skriver också Computer Sweden om idag.

Jag hoppas verkligen att vi framöver kommer få se ett Kina som öppnar upp sig allt mer. Signalerna är förvisso blandade, men ett positivt tecken är att Twitter verkar tillåtas i Shanghais ekonomiska frizon.

Så är det inte i Peking. För att kunna kommnicera med er därhemma via Twitter och Facebook medan jag är här har jag fått koppla upp mig med en så kallad VPN-tunnel. Jag är förvissad om att vi, om alla vi som har chansen att åka till Kina och prata med människor här tar chansen att beskriva alla de möjligheter som ett fritt informationsflöde ger – i form av ökad demokrati, i form av starkare ekonomisk utveckling, och i form av ett modernare samhälle – då är det inte säkert att det kommer dröja så länge innan också fastlandskineserna kommer kunna börja använda t.ex. Facebook, Twitter och Youtube igen.

Miljöhänsyn + tillväxt = sant

Anna-Karin Hatt i möte med Guangdongs viceguvernör Chen Yungxian

Anna-Karin Hatt i möte med Guangdongs viceguvernör Chen Yungxian

Det är inte varje dag som man vaknar på 97:e våningen (särskilt inte om man är lite höjdrädd som jag), men just det gjorde jag i morse. Från mitt rum på hotellet i Kanton (Guangzhou) hade jag en fantastisk utsikt över 12-miljonerstadens imponerande skyline.

Den utsikten hade kunnat vara ännu mer imponerande om den inte hade skymts av, vad jag först trodde, en kraftig dimma. Men efter att ha funderat ett varv till kom jag fram till att det jag såg nog inte var någon dimma, utan smog som låg över staden.

Smogen är ett stort problem i många kinesiska städer och luftföroreningarna är en av anledningarna till att flera lokala myndigheter har börjat förstå vikten av att bedriva en aktiv miljöpolitik. I sydöstra Kina är det tydligt att det har börjat växa fram en medvetenhet kring miljöfrågor. Södra Kina har redan rykte om sig att vara en av de mer progressiva och ekonomiskt liberala delarna av Kina, och det var i Guangdong som den första ekonomiska frizonen på Kinas fastland etablerades 1979. Möjligen – och förhoppningsvis – kommer man nu också att ta täten vad gäller miljö och hållbarhet i Kina.

Provinsen Guangdong är till folkmängden Kinas absolut största, med över 100 miljoner invånare. Den har också växt otroligt snabbt, både ekonomiskt och befolkningsmässigt.h Förra året hade Guangdong en BNP-tillväxt på över 8 procent och räknar man samman Guangdong, Hongkong och Macau skulle deras samlade BNP rankas som den 15:e största ekonomin i världen. Ett tydligt och visuellt exempel på hur snabbt den utvecklingen gått är framväxten av staden Shenzhen, där för övrigt Huaweis huvudkontor ligger. För lite mer än 30 år sedan, 1979, bodde det 30 000 människor i Shenzhen. Idag är Shenzhen en stad med hela 12 miljoner invånare.

Självklart har en så snabb tillväxt, i kombination med ett begränsat miljötänkande, gjort att man i regionen skapat och stött på en hel del miljöproblem. Men att det nu tycks finnas det som kan komma att bli en fruktbar kombination av gryende politisk vilja, av god tillgång på kapital och att det finns reella miljöproblem att lösa innebär att det finns goda skäl för duktiga svenska miljöteknikföretag att rikta blickarna mot södra Kina.

Bland annat därför är Business Sweden sedan länge aktiva där och de har under mitt besök här i Kina arrangerat två välbesökta seminarier på temat ”Waste to Energy” – ett i Hongkong och ett idag i Guangzhou. På båda dessa seminarier har jag inledningstalat innan några duktiga svenska miljöteknikföretag har fått chansen att presentera sig för den kinesiska publiken.

Och även från kinesiskt håll har den politiska representationen vid dessa seminarier varit hög. Vid seminariet i Hongkong deltog stadens vice miljöminister, Christine Loh, som visade sig vara en stor Sverigevän. Efter Storbritannien, där hon har bott, har hon besökt Sverige fler gånger än något annat land i Europa. Loh lyfte särskilt fram hur vi i Sverige har lyckats med vår avfallshantering, och pekade på att Hongkong har mycket att lära sig av det vi gjort. En av de stora utmaningar Hongkong har är att komma förbi det, alldeles för vanliga, så kallade NIMBY-syndromet (Not In My BackYard) som i det här fallet innebär att människor betraktar förbränning av sopor som någonting farligt som man inte vill ha nära sig. Just Sverige är också av den anledningen ett utmärkt exempel för Hongkong att titta närmare på, eftersom flera av våra kraft- och fjärrvärmeverk ligger i närheten av bebyggelse, utan att orsaka några särskilda problem för de som bor där.

Att Sveriges attraktionskraft är stark visade sig även när jag idag hade en överläggning med Guangdong-regionens vice-guvernör. Också han hade besökt Sverige för att studera våra energi- och miljöerfarenheter. När vi diskuterade blev de tydligt att han var särskilt intresserad av hur vi arbetar med hållbara transporter, inte minst när han förstod att vi i Sverige redan idag har överträffat vårt 2020-mål om att vi ska ha minst 10 procent förnybart i våra transporter.

Ett av de framstående svenska företagen i just transportsektorn är Scania, vars Kinachef var med på mitt möte med vice-guvernören. Scania är väldigt aktiva i regionen med olika typer av transportlösningar, men känner en viss oro för att kineserna genom att göra vissa politiska teknikval kan komma att stänga ute dem och deras tekniker från marknaden. För mig som svensk minister är det förstås viktigt att, när jag får möjlighet, göra vad jag kan för att främja svenska intressen som Scanias.

Därför lyfte jag, när jag träffade vice-guvernören, särskilt hur viktigt det är att alla företag behandlas lika och att vi politiker inte ska bestämma exakt vilken teknik som vi i framtiden ska använda. Det vi ska göra är att sätta tydliga ramar, och inom de ramarna låta marknaden utveckla de bästa lösningarna, t.ex. de bästa förnybara bränsleteknikerna. Och här har vi i Sverige kommit långt – med hjälp av långsiktiga och teknikneutrala styrmedel har vi tagit många stora och viktiga kliv mot ett hållbart samhälle, samtidigt som vi lyckats skapa en stark ekonomisk tillväxt. Vår tydliga erfarenhet är att stark miljöhänsyn och god tillväxt tydligt kan gå hand i hand, och till och med stärka varandra.

Om ett öppet internet – på Södertörns högskola

Redan när jag läste retorik på Södertörns högskola för lite drygt 10 år sedan var det en spännande plats. Sedan dess har mycket hänt där, vilket inte minst syns genom alla nybyggda hus, vilket gjorde att jag knappt kände igen mig där när jag igår kom tillbaka till Södertörn för att hålla en gästföreläsning.

Mitt tema var ”Ett öppet internet utvecklar människor”. Som minister har jag ju ofta ett väldigt späckat schema, där det ena mötet avlöser det andra, och när jag håller tal (vilket jag gör gärna och ofta) är standardupplägget ofta 20 minuters tal och 10 minuters frågestund, innan jag måste sätta mig i statsrådsbilen för att hinna till nästa engagemang eller möte.

Men igår var inte en sådan dag, och det är jag väldigt glad för.

För på Södertörns högskola fick jag mer än en timme på mig. Och när jag insåg det bestämde jag mig för att använda den tiden till att utveckla endel av de frågor som jag ofta talar om, men där jag inte alltid har tid att definiera eller fördjupa mig i resonemangen bakom.

Sedan jag blev it-minister för två år sedan har jag ofta pratat om hur viktigt det är att vi har ett öppet internet. Men vad är ”ett öppet internet”, egentligen? Och varför är det så viktigt att det fortsätter vara sådär öppet? Och hur kan vi använda det öppna nätet bättre i den svenska skolan och i undervisningen?

Den som inte var där kan här nedan, med start 12:50 in i videon, höra mina tankar kring de här frågorna. Vill du hellre läsa talet istället så går det förstås också bra, men tänk då också på att du inte får med de bilder och illustrationer som hänger ihop med talet.

Inspirerande möte med Kinas energidrottning

Att ställa om till ett hållbart samhälle är en  förändring som inte bara kan beslutas och regleras fram av politiker. Omställningen till ett hållbart samhälle kräver också ett mycket aktivt näringsliv, internationellt samarbete och globala initiativ.

Just därför var det väldigt inspirerande och givande för mig att idag få ta emot den kinesiska affärskvinnan Li Xiaolin, som nu är  i Sverige för att sluta en avsiktsförklaring med Västeråsföretaget HM Power AB om att bygga en prototyp för ett flytande vindkraftsfundament, placerat i Västra Götalandsregionen.

Li Xiaolin är något av Kinas energidrottning. Sedan många år tillbaka arbetar hon med energifrågor och hon är idag VD för Kinas femte största energibolag, China Power International, som framför allt investerar mycket i förnybar energi.

Vårt samtal handlade mycket om hur imponerad hon var av Sveriges höga klimat- och energimål och av det faktum att vi under årtiondena lyckats ställa om en hel del av samhället i hållbar riktning, men det handlade också om det faktum att hon såg många möjligheter för duktiga svenska miljöteknikföretag att göra affärer med kinesiska. Och vi talade båda om behovet av ökat internationellt samarbete, av att göra vad vi kan för att lösa våra gemensamma utmaningar, här och nu.

När Li Xiaolin själv formulerade Kinas behov beskrev hon inte bara behovet av att öka energiproduktionen och förbättra energiförsörjningen i Kina, utan hon la framför allt tonvikt vid att det måste göras på ett sätt som ”bevarar den blåa himlen och det rena vattnet åt våra barn”.

Och den ambitionen, att möta energibehoven på ett verkligt hållbart sätt, kan nog många av oss skriva under på. Men när de ambitionerna dessutom kommer från en kvinna som är djupt engagerad i det internationella klimatarbetet, som är VD för Kinas femte största energibolag, och från en kvinna som dessutom är dotter till Kinas tidigare premiärminister Li Peng, så innebär det att det är ambitioner som kommer att få stort genomslag.

Att hon kommer till Sverige, att hon väljer att samarbeta med duktiga svenska företag, är förstås väldigt viktigt. Jag hoppas få se mer av henne, också i den internationella debatten, och av deras samarbete med HM Power AB om att utveckla flytande vindkraftverk.

 Foto: Andia Ghafouri/Näringsdepartementet