Tag Archive for "miljöteknik" | Anna-Karin Hatt bloggar

Fortsatt jobb för sänkt skatt på egenproducerad förnybar el

Reformen om lägre skatt på egenproducerad el beräknas träda ikraft vid årsskiftet. Foto: Johannes Jansson

I EU finns något som kallas statsstödsregler, som är regler som har skapats för att vi tillsammans i EU ska kunna säkerställa att vi har en sund konkurrens på den inre marknaden. Statsstödsreglerna ska skydda oss mot att vissa medlemsstater försöker gynna sitt eget lands näringsliv på ett otillbörligt sätt. Jag ska villigt erkänna att jag då och då kan tycka att EU-kommissionen, som har till uppgift att säkra att alla medlemsstater verkligen lever upp till statsstödsreglerna, tillämpar det regelverket lite väl nitiskt. Och precis så kanjag känna nu, när vi i Sverige har fått svar på de frågor vi har ställt utifrån statsstödsregleverket när det gäller Centerpartiets och Alliansregeringen nya reform om sänkt skatt på egenproducerad förnybar el.

Vår tanke, och innebörden av det förslag som vi lämnade till Riksdagen i våras, har varit att den sänkta skatten för egenproducerad förnybar el skulle träda i kraft den 1:a juli i år. Men tyvärr har det, efter EU-kommissionens besked som kom bara nu i dagarna, visat sig att vi behöver göra endel justeringar för att vi ska kunna genomföra reformen, på ett sätt som lever upp till de EU-regler vi har att förhålla sig till. Bland annat har det visat sig att EU-kommissionen inte anser att vi inte skulle kunna sänka skatten för befintliga mikroproduktionsanläggningar för förnybar el, om vi vill få reformen godkänd enligt de nya statsstödsriktlinjer som träder i kraft nu i sommar.

Centerpartiets och Alliansens avsikt har hela tiden, precis som vi redovisade i den proposition som vi lämnade till Riksdagen i våras, varit att både befintliga och nytillkommande mikroproduktionsanläggningar för förnybar el ska få rätt till skattenedsättningen. Och därför behöver vi nu göra vissa justeringar av reformen, så att vi kan luta den mot, och få den godkänd enligt, en annan del av EU:s regelverk. Det innebär att vi nu kavlar upp ärmarna för att så snart som möjligt få fram de justeringarna, och remittera dem innan de går till Riksdagen, vilket innebär att det kommer dröja ytterligare några månader innan den sänkta skatten för småskaligt producerad el kan träda i kraft.

Det som mitt i allt detta ändå är bra är att vi i Alliansregeringen, i dialog med EU-kommissionen, nu har identifierat en väg framåt, som innebär att skattenedsättningen kommer utformas så att den faller in under EU:s så kallade ”de minimis-regler”. De reglerna innebär, i korthet, att regeringen kan ge stöd till vissa företag, förutsatt att de samlade stöden till ett och samma företag håller sig under ett visst totalt takbelopp. Och utformar man reformen så behöver den inte prövas enligt statsstödsreglerna, vilket innebär att både befintliga och nya anläggningar kan omfattas, precis som Centerpartiet och Alliansregeringen tänkt.

Nu kavlar vi alltså upp ärmarna ännu ett varv, tar fram ett justerat förslag som vi kan skicka ut på remiss och sedan gå med till Lagrådet, innan vi i höst överlämnar en proposition till Riksdagen, så att den nyvalda Riksdagen kan börja med att fatta ett riktigt bra förnybart beslut, som ett av de första besluten den kommande mandatperioden. Och min och Alliansregeringens absoluta målsättning är att den här efterlängtade reformen ska kunna träda i kraft allra senast den 1 januari 2015.

Min drivkraft, och politikens kärna, är strävan att åstadkomma förändring. Ibland går det arbetet enkelt, och känns som en ”sunny walk in the park”. Andra gånger stöter man på hinder på vägen, som man får ta sig runt och klättra över innan man nått sitt mål. I de lägena har man god nytta av en god portion småländsk envishet, ett starkt jäklarnamma och det resultatfokus som ofta hör centerpartisterna till.

Just nu växer det förnybara så det knakar, i Sverige och världen. Och svenska konsumenter vill vara en del av den resan. Sedan jag och regeringen berättade att vi kommer sänka skatten på småskaligt producerad förnybar el har så många människor – enskilda villaägare, enskilda lantbrukare och solcellsinstallatörer – hört av sig till mig och bekräftat att de verkligen längtar efter den här reformen och att så många är intresserade av att gå från att vara passiv elkonsument till att bli en aktiv förnybar elproducent. Det engagemanget, och det tydliga stödet för den här reformen, vill jag verkligen passa på att tacka för!

Nu ska vi göra en bra reform ännu lite bättre, så att vi sist och slutligt kan få den på plats, så att fler av er kan gå från ord till handling. För en sak är helt säker: den rörelse som finns, där allt fler vill bli sin egen småskaliga förnybara elproducent, har alla förutsättningar att bli en framtida folkrörelse – om det inte redan är det!

Ny teknik – nya möjligheter

Med de tre finalisterna i Nordic Cleantech Open. Foto: HC Borg

Igår hade jag förmånen att få ivigningstala på European Cleantech Forum 2014, som just nu pågår i Stockholm. European Cleantech Forum är en stor internationell mötesplats för de som utvecklar ny miljöteknik och för de som investerar i den tekniken. Och efter ett långt arbete, inte minst från Energimyndighetens sida, har vi nu lyckats få hit den här viktiga internationella konferensen, som ger oss en unik chans att lyfta fram fin svensk miljöteknik.

Under våren har jag lagt en hel del fokus på just miljöteknik. Jag har suttit ned och samtalat runt runda bord med såväl entreprenörer som investerare. Jag har frågat vad de behöver för att växa, vad som krävs för att fler ska våga investera, och vad vi i regeringen kan göra för att underlätta det. Och jag har berättat om den nya gröna fond som vi just nu håller på att skapa, som ska vara med och öka tillgången till riskkapital för små och medelstora miljöteknikföretag.

När vi främjar svensk miljöteknik så förverkligar vi flera av mina, Centerpartiets och Alliansregeringens ambitioner. För med ny smart miljöteknik kan vi både hitta nya vägar och nya smarta lösningar för att möta klimat- och energiutmaningarna, samtidigt som vi kan skapa många nya gröna jobb och värdefulla exportintäkter från den globalt snabbt växande miljöteknikmarknaden.

I slutet av invigningen hade jag också äran att dela ut priset till de tre företag som hamnade på prispallen i tävlingen Nordic Cleantech Open, en tävling som vi i regeringen är med och sponsrar och som syftar till att uppmärksamma både de duktiga miljöteknikentreprenörer som redan finns, och lycka nya talanger till miljöteknikområdet. I stark konkurrens med ett hundratal andra företag vann Disruptive Materials, som arbetar med ett nytt poröst material, Upsalite. Och på andra respektive tredje plats hamnade företagen Cyclicor och Ecoefective.

Jag hoppas att European Cleantech Forum nu fortsätter lika rba som det började och att vi efteråt tillsammans kan konstatera att det här blev dagar som inte bara gav mer uppmärksamhet åt ny teknik, utan som också ledde till att det knöts nya värdefulla band mellan duktiga miljöteknikföretag och hugade investerare.

Investera mera i framtiden

Samtal om investeringar i miljöteknik. Foto: Sandra Wiaderny

Vi i Centerpartiet är utvecklingsoptimister. Vi ser den kraft som finns i nya idéer och nya innovationer, och vi ser möjligheterna i hur de kan bidra till att möta de klimat- och energiutmaningar som vi och världen står inför.

Därför är det en given del i en långsiktig och hållbar politik att främja innovation och entreprenörskap inom miljöteknikområdet. Och det är precis därför som jag och Centerpartiet var de som tog initiativ till att Alliansregeringen för ett och ett halvt år sedan kraftfullt förstärkte de permanenta satsningarna på energiforskning, som nu ligger på 1,3 miljarder kronor per år (en summa som ökar till 1,4 miljarder per år från 2016 och framåt). Den forskningen är till sin natur praktisk och tillämpad, och innebär inte minst att Energimyndigheten nu har ordentliga resurser att främja innovatörer och entreprenörer som har nya lösningar inom miljöteknik.

Men staten vare sig kan eller ska göra allt. Vi behöver också se en utveckling där mer privat kapital går in och investerar i fin svensk miljöteknik.Det skulle ge mer kapital till de miljöteknikföretag som verkligen behöver det och nya affärsmöjligheter, men det skulle också innebära att vi i Sverige fick bättre förutsättningar att ta en allt större andel av den globala miljöteknikmarknad som nu växer väldigt snabbt.

Just nu tycks det tyvärr finnas många privata aktörer i Sverige som drar sig för att investera i miljöteknik. Kanske kan bakgrunden till det vara att ny miljöteknik per definition ofta är ny, oprövad och okänd och därmed svår att förstå, men det handlar förmodligen också om att ledtiden från idé till färdig produkt många gånger är längre i miljöteknikbranschen än i andra branscher. Och då kan kanske den som har pengar att satsa tycka att det kan vara enklare och tryggare att välja något annat, med lägre innovationshöjd och snabbare avkastning.

Samtidigt är det alldeles uppenbart att svenska investerare, om de fortsätter tänka så, riskerar att missa miljötekniktåget. För intresset för svensk miljöteknik finns, men kommer just nu oftare från utländska investerare än de i Sverige. Sedan finanskrisen har de svenska privata investeringarna i miljöteknik minskar med hela 80 procent, långt mer än den tillbakagång vi sett globalt. Och i endel andra länder, inte minst USA, har nu utvecklingen vänt och investeringarna ökar nu igen.

Det behöver hända också i Sverige. Och just hade jag igår bjudit in till ett högnivåmöte och ett rundabordssamtal med en rad ledande svenska aktörer som skulle kunna göra just det och som skulle kunna satsa mer på det nya. Företrädare för riskkapital, affärsänglar och stora företag som borde ha allt intresse av att få fram nya lösningar och ny teknik.

Och det fanns många ideér och önskemål runt bordet. Nästan alla pekade på hur viktigt det är att vi från politiken slår fast tydliga visioner och mål – för t.ex. klimat, förnybart och ökad energieffektivitet. Och de flesta pekade också på att eftersom det som brukar kallas ”dödens dal” för nya tillväxtföretag – som handlar om den fas i företagets utveckling där företaget växer och behöver mer kapital för att kunna komma vidare i kommersialiseringen av sin idé, men många gånger har svårt att få tag på just det – i miljöteknikbranschen snarare borde kallas för en ”ökenvandring” (eftersom den fasen många gånger är betydligt längre för miljöteknikföretag än andra företag) motiverat tydliga och ordentliga satsningar från politiken sida – med statligt stöd, med offentligt riskkapital och med förmånligare villkor för den som vågar satsa på något än så länge nytt och osäkert.

Under samtalet blev det också tydligt att vi får väldigt stort stöd för det som Centerpartiet och Alliansregeringen redan gör för att satsa på miljöteknik. Det gällde både Energimyndighetens arbete, men också den nya Gröna Fond som jag och regeringen nu håller på och utformar och som ska bidra med kapital till små- och medelstora företag inom miljöteknikområdet.

Min tydliga slutsats efter gårdagens samtal är att det är välmotiverat för Centerpartiet och Alliansen att fortsätta med de stärkta satsningar som vi nu gör på att utveckla ny miljöteknik, och att hjälpa den hitta sina kunder ute i världen. Och jag utgår från att de som satt runt bordet – från Siemens, E.on och Scania till t.ex. Industrifonden, SEB och Connect – gick hem från högnivåmötet med nya idéer till vad de kan göra för att öka de svenska privata investeringra i miljöteknik, och att de fick några nya samtals- eller samarbetspartners att bryta dessa med. För klimat- och energiutmaningarna kräver nya lösningar, och svensk miljöteknik borde ha goda möjligheter att bidra ännu mer med det.

Möte med framtiden

Idag höll jag ett rundabordssamtal i Eskilstuna med några av dem som skall lösa framtidens klimatutmaningar. Företag som Vasasensor, Hexicon och Chromogenics, bland andra. Företag som kanske inte är så kända för den breda allmänheten, inte än i alla fall. Men som har det gemensamt att de alla arbetar med teknik och innovationer som kan spela stor betydelse för framtiden, och för Sverige.

Alla dessa företag – och det 10-tal till som var med runt bordet idag – utvecklar nämligen teknik och innovationer som kan hjälpa oss att möta klimatförändringarna, använda energin mer effektivt och utveckla ännu mer grön och hållbar energi.

Och vem vet? Kanske finns det någonstans bland just dessa företag Sveriges nästa Ericsson eller nästa ABB. Och helt klart sitter många av de här företagen på lösningar och idéer som kan komma att skapa tusentals jobb och värdefulla exportintäkter.

Skälet till att jag bjöd in dem till dagens rundabordssamtal var inte i första hand att berätta vad vi i regeringen redan gör för att hjälpa dem, eller ens få veta mer om deras olika produkter eller ambitioner. Syftet med dagens rundabordssamtal var att få diskutera med dem varför inte fler av de som sitter på riskvilligt kapital i Sverige investerar i dessa duktiga miljöteknikföretag.

Och en hel del bra idéer kom fram runt bordet, för att överbrygga det faktum att miljöteknikbranschen ofta är både teknikintensiv, kapitalintensiv och behöver mer uthålligt kapital än många andra, mer snabbfotade, branscher. Inte minst blev det tydligt att kompetensen och kunskapen hos de som skulle kunna investera i de här företagen behöver bli bättre. För det säger ju sig självt: förstår man inte potentialen i de här teknikerna, som ofta är nya och bryter nya mark, så är det inte så sannolikt att man kommer investera i just dem.

Men det blev också tydligt att företagen stödde min och regeringens tes, att det offentliga har en viktig roll att spela, framför allt när marknaden inte lyckas fylla det investeringsgap som finns. Och med tanke på det var det väldigt glädjande – för mig och myndigheten – att min myndighet, Energimyndigheten, fick ett mycket gott omdöme för de insatser de gör för att stötta miljöteknikföretag i tidiga skeden, med stöd och lån för att företagen till exempel skall kunna demonstrera eller kommersialisera sina nya produkter.

På samma tema – att regeringen har en viktig roll att spela för att stötta miljöteknikföretag i tidiga skeden – kunde jag nyligen berätta att regeringen nu skapar en ny grön fond som ska investera i små och medelstora miljöteknikföretag, med fokus på tidiga skeden.

De insatserna är viktiga och behövs, men samtidigt är det viktigt att understryka att staten inte i längden ska vara den som står för miljöteknikföretagens kapitalförsörjning. Tvärtom krävs det att fler privata aktörer – och framför allt fler privata svenska aktörer – kliver fram och börjar investera mer i dessa fina miljöteknikföretag, som behöver mer kapital för att de ska kunna kommersialisera svenska forskningsrön till den miljöteknik som världen behöver.

Och idéer om hur det ska kunna ske fick jag med mig från Eskilstuna idag. De idéerna, och de synpunkterna, kommer jag ta med mig till ett nytt rundabordssamtal. För till den 14 maj har jag bjudit in en lång rad av de aktörer som sitter på riskvilligt kapital i Sverige för att fråga dem, öga mot öga, varför de inte investerar mer i svenska miljöteknikföretag, och om inte de är rädda för att de kommer stå kvar på perrongen när andra, utländska aktörer ser potentialen i våra svenska miljöteknikföretag och miljötekniktåget går?

Hållbar energi på Globala gymnasiet

På besök på Globala gymnasiet i Huddinge

Gästföreläser på Globala gymnasiet på Söder i Stockholm.

I förmiddags fick jag chansen att gästföreläsa för ett par naturvetarklasser på Globala gymnasiet på Söder i Stockholm, som är mitt uppe i ett projekt om hur hållbara energilösningar kan förbättra människors livsvillkor i fattiga länder. Och faktum är ju att energi är en förutsättning för att vi ska kunna sprida välstånd till fler och för att fler människor världen över ska kunna ta sig ur fattigdom. Och just därför var det extra roligt när Niklas Biller, som är lärare på Globala gymnasiet, hörde av sig och undrade om inte jag ville träffa hans elever och berätta om hur jag och regeringen arbetar med de här frågorna, från politikens håll.

Energi är en förutsättning för så mycket i vår tillvaro. Det är en förutsättning för att vi ska kunna hålla oss varma, för att vi ska kunna transportera oss, för att vi ska kunna laga vår mat, rena vårt vatten och för att vi ska kunna ha alla de prylar vi använder varje dag. Energi är helt enkelt en del av blodomloppet i vårt samhälle. Det mesta av det vi gjort sedan vi vaknade i morse, och fram tills nu, har krävt energi: strömmen i väckarklockan, energin till bussen eller tunnelbanan för att sig till skolan eller jobbet, belysningen där hemma och ute på stan. För att inte tala om all den energi som har krävts för att producera kläderna vi har på oss och frukosten vi åt i morse.

Som svenskar tillhör vi de lyckligt lottade i världen, inte minst vad det gäller energi. Vi har all den energi vi behöver för att klara vår vardag, men också för att vi ska kunna försörja en växande ekonomi som ger oss jobb och välfärd. Men många andra människor på planeten har väldigt mycket sämre tillgång till trygg och ren energi än vi.

De senaste årtiondena har världens energianvändning ökat extremt mycket. Bara sedan 1970-talet har världens energianvändning mer än fördubblats. Och frågan man kan ställa sig är: är det bra, eller dåligt?

Svaret på den frågan är både ja och nej.

För med den ökade energianvändningen har vi fått utveckling och välfärd. Tack vare den har fler fått tillgång till ljus, värme och fått chansen att resa och kommunicera. Och det är ju bra. För det innebär ju att fler människor har kunnat ta sig ur fattigdom och öka sin levnadstandard.

Det som är mindre bra är att den ökade energianvändningen, och nyttan av den, hittills har varit väldigt ojämnt fördelad. Å ena sidan finns det människor i länder som vårt eget, som har riktigt god tillgång på trygg energi. Å andra sidan finns det en stor mängd människor som fortfarande helt saknar en trygg och sund energiförsörjning.

Idag, 2014, är vi ungefär sju miljarder människor som lever på jorden. 1,3 miljarder av oss räknas som fattiga.

Lika många människor – 1,3 miljarder – saknar elektricitet. De saknar det i sina hem, som de istället måste lysa upp med ved eller med dyr och hälsovådlig fotogen. Men de saknar det också i sina skolor och på sina sjukhus, där man kanske bara har el några timmar per dag, och inte alltid vet när.

Dubbelt så många människor, 2,6 miljarder, saknar tillgång till rena matlagningsmöjligheter. Och enligt FN dör så många som ofattbara 3 miljoner människor varje år på grund av dålig inomhusluft, där bristen på rena matlangningsmöjligheter är en av de viktiga orsakerna.

Och vi kan fortsätta ännu längre: närmare 800 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten och varje år dör 3,5 miljoner människor på grund av att de saknar rent vatten.

Många av de här utmaningarna – fattigdomen, bristen på el, bristen på rena matlagningsmöjligheter, bristen på tillgång till rent vatten – hänger ihop, och de hänger i allra högsta grad ihop med behovet av energi. För den som även framöver måste lägga många timmar varje dag på att samla ved till en primitiv ugn, eller som inte kan värma sitt vatten ordentligt, kommer troligtvis att förbli i fattigdom. Och omvänt: om vi kan förse dem med trygg och ren energi, så får de helt nya möjligheter att ta sig ur fattigdomen och få chansen att leva ett både hälsosammare och bättre liv.

Det var om detta jag pratade när jag gästföreläste på Globala gymnasiet idag. Och om hur vi från svensk sida – genom vårt bistånd, genom att investera i fattiga länder genom så kallade Clean Development Mechamisms (CDM) och genom att driva på och samverka internationellt för att få fram internationellt bindanden åtaganden och billiga och miljöbra spisar och annan effektiv miljöteknik – faktiskt kan vara med och bidra och spela en viktig roll för att utrota energifattigdomen i världen. Om vi är med och ser till så att fler människor får tillgång till ren energi så kan vi ge dem värme och ljus, vilket innebär att de får mer tid och bättre möjligheter att utbilda sig och att arbeta. Vilket i sin tur är en förutsättning för att de ska kunna komma ur den fattigdom de idag befinner sig i.

En bra budget för Sörmland

Tillsammans med Elisabeth och Micael Pettersson på Nyköpings Rör och Svets.

Det är hos Micael och Elisabeth Pettersson det händer. Tillsammans driver de familjeföretaget Nyköpings Rör och Svets där de, med sina 15 anställda, visar hur avancerad svensk miljöteknik kan omsättas i konkreta jobb och värdefulla exportintäkter.

Men de visar också det omvända: hur traditionella svenska små och medelstora verkstadsföretag kan ta klivet ut på världsmarknaden genom att utveckla och producera gröna produkter och tjänster som världen behöver.

För innanför dörrarna på Nyköpings Rör och Svets utvecklar man idag, tillsammans med bland annat Chalmers, bland annat hoppfällbara (!) vindkraftverk. Vindkraftverk som är tänkta att sitta på tankfartyg och både producera el och fungera som segel och minska energibehovet för att driva fartyget framåt med så mycket som 60 procent.

Att jag valde att starta den här dagen i Nyköping hos Micael och Elisabeth Pettersson var ingen slump. Dels ville jag förstås, som Centerpartiets toppkandidat till Riksdagen i Sörmland, passa på att presentera vårbudgeten i mitt eget riksdagslän. Men dessutom ville jag presentera budgeten för några av dem som verkligen kommer ha glädje av det jobb- och tillväxtpaket som vi lägger i vårbudgeten.

För den vårbudget som Alliansregeringen idag lägger på Riksdagens bord, och som jag idag presenterat på Nyföretagarcentrum i Nyköping (för övrigt ett av de mest framgångsrika Nyföretagarcentrumen i landet) innehåller en rad välkomna besked för att förbättra villkoren för landets småföretagare och för att satsa på jobbskaparna. Så när ägarna till Nyköpings Rör och Svets berättar hur de tyngs av regelkrångel och sjuklönekostnader känns det väldigt bra att kunna tala om att Centerpartiet i vårbudgeten drivit igenom ett nytt och bättre högkostnadsskydd, som tydligt kommer förbättra situationen för landets småföretagare.

Det nya högkostnadsskyddet kommer minska småföretagens kostnader för sjuklönen redan för de första dagarna när medarbetarna är sjuka. Av alla de företag i Sverige som har anställda kommer hela 80 procent få sänkta kostnader tack vare den reformen. Och vi har gjort vårt bästa för att inte addera nytt krångel, för företagaren behöver inte ens ansöka om ersättningen utan den den betalas ut automatiskt, baserat på de uppgifter man redan rapporterar in, vilket är en viktig förändring.

Det här är förstås välkomna nyheter för nätverket Nora, som samlar småföretagare i Nyköping och Oxelösund. Av reaktionerna att döma tog de också emot Alliansregeringens satsning på dubbelspår för höghastighetståg, den så kallade Ostlänken mellan Järna och Linköping, med öppna armar, liksom den kraftfulla bredbandssatsning som vi i Centerpartiet fått igenom där vi redan i år satsar 400 miljoner kronor på att bygga bredband på landsbygden, och där vi sammantaget fram till 2020 nu avsätter hela 3,2 miljarder till att bygga snabbt bredband på landsbygden. Det är bra besked för jobben och tillväxten på landsbygden, och det är bra besked för alla de fiberföreningar som står redo i Nyköping och i resten av Sörmland och som bara väntar på att få klart med sin ansökan så att de kan sätta spaden i marken och börja dra fiber hem till byn.

Väl på plats i Sörmland passade jag förstås också på att prata endel om de välkomna besked som kom igår, med den nya infrastrukturplanen. För i den nya planen finns 967 miljoner kronor på drift och underhåll och investeringar i både väg och järnväg, reserverade för Sörmland. Där finns ombyggnad till mötesfri väg mellan Bie och Stora Sundby, utmed riksväg 56. Där finns nytt signalsystem för järnvägen mellan Stockholm – Hallsberg – Malmö. Där finns dubbelspår mellan Strängnäs och Härad. Och där finns – särskilt viktigt för Nyköping, där jag var idag – Ostlänken mellan Järna och Linköping och ett nytt dubbelspår som gör det möjligt med höghastighetståg och kraftigt kapade pendlingstider bland annat till Stockholm. Ett efterlängtat besked, som kommer betyda mycket för Sörmland och för alla arbetspendlare!

Vill du läsa mer om Alliansens ekonomiska vårproposition, och om satsningarna på till exempel företagare, bredband och skola i vårbudgeten, hittar du den på regeringen.se

Många goda idéer om hur vi kan nå en fossiloberoende fordonsflotta

Rundabordssamtal på KTH om biodrivmedel. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet.

I dag har jag hållit det första av tre rundabordssamtal där jag bjudit in bransch och experter till att diskutera innehållet i den angelägna utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta som utredaren Thomas B Johansson överlämnade till mig och regeringen strax före jul. Vid dagens rundabordssamtal har vi, tillsammans med representanter för akademi, näringsliv och myndigheter, borrat djupare i förslagen om hur vi kan öka den inhemska produktionen och användningen av biodrivmedel i Sverige. Om du vill kan du se det rundabordssamtal i efterhand här.

En av de saker som märktes väldigt tydligt idag är att det finns ett väldigt stort engagemang om hur vi ska kunna bryta oljeberoendet i transportsektorn. Det märktes bland annat genom att lokalen på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, idag var fylld till brädden: förutom panelen runt det runda bordet kom 100 personer som på olika sätt ville bidra till diskussionen. Och det är en väldigt bra signal. För om vi ska kunna ställa om till fossiloberoende transporter till 2030 så krävs det att många är med och bidrar i det arbetet med sitt engagemang, sin kunskap och sina investeringar.

Att ställa om till fossiloberoende transporter är en stor, och viktig, uppgift. För fastän Sverige idag ligger allra längst fram i EU när det gäller förnybart i våra transporter – och redan nu nått det 2020-mål som vi och EU satt upp, med nästan 12 procent förnybart i våra transporter, så återstår fortfarande lejonparten av uppgiften. Idag går 90 procent av Sveriges vägtransporter på fossila bränslen, och transportsektorn står för hela en tredjedel av våra samlade koldioxidutsläpp. Med det sagt är förstås omställningen till en fossiloberoende transportsektor en stor utmaning, men den är också en stor möjlighet. För om vi lyckas utforma rätt åtgärder, och smarta åtgärder, som fungerar för transportsektorn så kan transportsektorn gå från att vara ett klimatproblem till att tydligt vara med och bidra till att minska Sveriges klimatutsläpp, samtidigt som många företag kan skapa nya gröna jobb och nya tillväxtmöjligheter.

Redan nu kan vi se att biobränslen och biodrivmedel är en växande grön näring i Sverige, som bidrar och kan bidra ännu mer till tillväxt och sysselsättning i hela Sverige, inte minst på landsbygden. Det är en grön näring som både bidrar till minskad klimatpåverkan och hållbar energianvändning och som är helt nödvändig för att vi ska kunna bygga en hållbar morgondag i Sverige och globalt. Och som utredningen pekar på finns det stora möjligheter att öka den inhemska produktionen av klimatsmarta biodrivmedel, inte minst från den växande svenska skogen.

Jag är för min del helt övertygad om att morgondagens oljeschejker, de som sitter på framtidens gröna guld och framtidens lösningar, inte sitter i Saudiarabien eller i Förenade Arabemiraten. De finns bland skogsbrukarna i Nybro, bland de som tillverkar biogas och etanol i Linköping och Norrköping, bland de som förvandlar tallolja till diesel i Piteå, bland de som utvecklar fordon i Södertälje och Göteborg och de finns bland forskarna och studenterna på till exempel KTH.

Vi i Sverige har goda möjligheter att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050. Och vi har goda möjligheter att bidra till andra länders omställning och en trygg försörjning av hållbara biodrivmedel.

Det samtal vi hade på KTH gav extra inspiration till det arbetet. O, bara några veckor, den 14 februari, väntar nästa rundabordssamtal (om elektrifiering) på Chalmers i Göteborg, och den 21 februari håller jag det tredje rundabordssamtalet på Näringsdepartementet i Stockholm. Vill du vara med och berätta vad du tycker, vid något av dem? Håll utkik på regeringens hemsida så hittar du fler detaljer!

Vision blir verklighet

Professor Thomas B. Johansson överlämnar utredningen Fossilfrihet på väg till Anna-Karin Hatt

Idag har jag å regeringens vägnar tagit emot utredningen om en Fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Det utredningen lämnat över är en 1000 sidor lång och bred åtgärdskatalog som innehåller många förslag om vad vi kan och bör göra för att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050.

Den långsiktiga vision som Alliansregeringen slagit fast är att Sverige ska vara klimatneutralt 2050, och som ett steg på vägen till det ska vi ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030.

Det är en tuff, men helt nödvändig prioritering. För omställningen till hållbara transporter handlar i grund och botten om att det är det vi nu måste göra för att vi ska klara klimatutmaningen. För medan vi i andra sektorer – uppvärmningen, industrin och elproduktionen – nästan helt och hållet lyckats fasa ut det fossila så återstår det mesta av det jobbet i transportsektorn. Fastän Sverige ligger allra längst fram och har högst andel förnybart i våra transporter – 11,8% enligt den senaste statistiken (vilket innebär att vi redan nu överträffar det mål vi gemensamt satt upp i EU) – så går fortfarande mer än 90 procent av våra vägtransporter på fossila bränslen. Det innebär att en tredjedel av Sveriges samlade koldioxidutsläpp kommer från våra transporter. Ska vi kunna ändra på det måste vi höja takten i omställningen till ett hållbart transportsystem.

Vi måste ställa om, men vi ska göra det på ett smart sätt. För omställningen till hållbara transporter ska inte handla om att begränsa våra möjligheter att röra oss fritt eller lägga hinder i vägen för vår ekonomiska utveckling. Tvärtom: den omställning vi ska göra måste bygga på insikten att transporter faktiskt ett nödvändigt blodomlopp för vår ekonomi och vårt samhälle.

Problemet är inte själva transporterna, utan de skadliga utsläppen och klimatpåverkan som de fossila bränslena för med sig. Vi ska jaga utsläppen, men vi ska inte jaga de som behöver bilen för att leva. Och vi ska se till så att det i framtiden går att köra bil med gott samvete.

Den som läst Alliansens energi- och klimatöverenskommelse [PDF] vet att den rymmer väldigt tydliga och långsiktiga mål för transportsektorn. Och sedan vi fick väljarnas förtroende att leda landet 2006 har vi i Alliansen gjort en lång rad insatser för att påskynda omställningen till ett hållbart transportsystem, som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Men mer behöver göras, och just därför tillsatte vi i regeringen förra sommaren utredningen om den fossiloberoende fordonsflottan, där vi bad några av de mest välrenommerade experterna på området att, tillsammans och i dialog med andra, ta fram förslag kring vad vi behöver göra mer av när det gäller sådant vi redan gör, men också vilka verktyg vi måste lägga till i verktygslådan för att vi ska nå de mål vi satt upp.

Resultaten av den utredningens arbete har jag tagit emot idag. Nu kommer vi gå igenom utredningens analys och förslag för att se vad vi vill gå vidare med och vad som kanske kan behöva utredas vidare. Men redan såhär inledningsvis är det förstås väldigt bra att utredaren, Tomas B Johansson, pekar på att det är möjligt för oss i Sverige att komma en bra bit på vägen till ett klimatneutralt samhälle, redan till 2030. Men precis som han pekar på så krävs det långsiktighet, förutsägbarhet och politisk vilja för att ta oss dit.

Omställningen till hållbara transporter och en fossiloberoende fordonsflotta är en stor och viktig utmaning, och i det arbetet kommer det behövas många krafter och mångas engagemang. Och att det finns mycket av den kraften och det engagemanget visade sig inte minst i eftermiddags på ett fullsatt och websänt seminarium med namnet ”2030 – Hatt-trick för Sverige” hos den gröna liberala tankesmedjan Fores, där både jag och utredaren deltog. Min tydliga vilja nu är, precis som jag sa på Fores, att så många som möjligt av alla de som vill och bör få chansen att komma med synpunkter på utredningens förslag också ska få göra det.

I det perspektivet kan många bidra, inte minst Fores själva som dagen till ära valde att lansera sitt 2030-sekretariat som kommer samla olika aktörer som har intresse av att vara med och driva omställningen av transportsystemet framåt. Och för egen del ser jag oerhört mycket fram emot att som energiminister vara med och leda den fortsatta processen och den fortsatta gröna omställningen av transporterna vidare!

Dagens presskonferens kan ses i efterhand nedan:

Tydligt intresse för Sveriges energiomställning på IEA:s ministermöte i Paris

USA:s nyvalda energiminister Ernest Moniz.

Under två dagar pågår nu den Internationella energiorganisationens (IEA) ministermöte i Paris. Fokus är energi, klimat och konkurrenskraft. Utgångspunkten är resultaten från IEA:s upplaga av World Energy Outlook, som lanserades i London den 12 november. Enligt den rapporten – som kan beskrivas som världens energibibel – håller världskartan för energi på att ritas om. Tidigare nettoimportörer blir exportörer, och tvärtom. Länder som Kina och Indien tar en allt större andel av den globala efterfrågan på energi vilket påverkar priser i andra delar av världen.

IEA:s chefsekonom Dr Faith Birol pekade i sin presentation på att fossila bränslen idag står för 82 procent av världens energitillförsel. Och den bistra sanningen är att den andelen är lika stor nu som den var för 25 år sedan. Och på grund av världens ökade energibehov så väntas fossila bränslen fortfarande stå för 75 procent 2035. Och på grund av de fossila bränslenas höga andel står energisektorn idag för hela två tredjedelar av världens klimatutsläpp. Och trots åtgärder för att minska utsläppen från energisektorn så väntas utsläppen, med nuvarande politik, öka med ytterligare 20 procent till 2035. Vilket enligt IEA innebär att världens medeltemperatur i så fall skulle öka med i genomsnitt 3,6 C till samma år. Och om det sker skulle den utvecklingen få förödande konsekvenser, i hela världen.

I ett inlägg under öppningssessionen passade jag därför på att poängtera att vi har möjlighet att välja en annan väg och skicka budskapet att det faktiskt går att förena en stark politik för ökad hållbarhet med hög och varaktig ekonomisk tillväxt, om vi väljer att kombinera höga ambitioner med väldigt smarta och kostnadseffektiva styrmedel. Dit hör koldioxidskatten, som Sverige införde som ett av de första länderna i världen 1991, och det gröna elcertifikatsystemet, som nu varit på plats i 10 år och som ger oss mycket förnybart för pengarna. Och den turkiska energiministern, som är ordförande på årets IEA-möte, svarade snabbt att det vore bra om alla länder kunde införa regelverk som liknar de vi i Sverige har.

Förutom ministermötets oridinarie program så har jag idag också fått chansen att träffa den nytillträdde amerikanske energiministern, Ernest Moniz, i en bilateral överläggning. Fokus för det mötet var att följa upp president Barack Obamas besök i Sverige i början på september och att få diskutera hur vi tillsammans kan utveckla det redan välutvecklade svenska-amerikanska samarbetet på energiområdet – inte minst inom ramen för miljötekniksamarbetet SAGA (Sweden America Green Alliance). Och vi identifierade båda flera områden där vi vill fördjupa samarbetet mellan våra länder, inte minst när det gäller hållbara fordon och förnybara bränslen liksom när det gäller energieffektivisering. Vid sidan av det var det också en väldigt god nyhet när Moniz beskrev att han tänker prioritera initiativet Clean Energy Ministerial, ett samarbete mellan G20-länderna och de nordiska ländernas energiministrar om smart miljöteknik som hans företrädare Steven Chu initierade, och som i praktiken kan bidra till att minska världens koldioxidutsläpp och kanske också de närmaste åren bidra till att bana väg för en global klimatöverenskommelse här i Paris 2015.

Imorgon fortsätter IEA:s ministermöte, då jag bl.a. kommer hålla ett huvudtal om kopplingen mellan klimat och energi, hur det är möjligt att kombinera hög tillväxt med ökad hållbarhet och vad vi behöver göra för att se till så att världen – i de energival vi står inför -inte låser fast sig i ett nytt dyrt och klimatskadligt beroende av fossila bränslen.

Stort turkiskt intresse för vår svenska energiresa

På besök i Värtaverket med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan.

Idag har varit en dag fylld av turkisk-svenska relationer. I förmiddags deltog jag, tillsammans med fyra andra ministerkollegor, under statsministerns Fredrik Reinfeldts överläggningar med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan och hans delegation. Det var en innehållsrik överläggning som handlade om allt från Turkiets EU-förhandlingar, vikten av fortsatta reformer för att stärka demokratin och respektera mänskliga rättigheter men också om energi- och miljöteknikfrågor. När det gäller medborgerliga fri- och rättigheter, särskilt yttrandefriheten, finns det fortfarande inskränkningar i Turkiet som de behöver ta itu med, även om det senaste årtiondets författningsreformer i Turkiet har inneburit att respekten för demokratins spelregler ökat och stärkts.

Under eftermiddagen stod energi- och miljöteknikfrågorna i fokus. För precis som när USA:s president Obama var här i början av hösten ville premiärminister Erdogan och hans delegation höra mer om, och titta närmare på, den fantastiska hållbara energiresa som vi i Sverige gjort de senaste decennierna.

Att vi i Sverige har gått från ett energisystem som 1970 till 80 procent var beroende av fossila bränslen till ett där vi minskat fossilberoendet till under 35 procent, och där vi har nästan 50 procent förnybart, imponerar verkligen på omvärlden. Att vi dessutom lyckats kombinera hög ekonomisk tillväxt med tydliga hållbara ambitioner – vilket framför allt märks genom att vi sedan 1990 minskat våra växthusgasutsläpp med 20 procent samtidigt som vår ekonomi vuxit med närmare 60 procent – adderar ytterligare ett tydligt budskap till våra utländska besökare. Det är helt enkelt möjligt att kombinera god tillväxt med miljöhänsyn, om man väljer rätt styrmedel.

Efter överläggningar och pressträff tog jag därför med premiärminister Erdogan och fem av hans ministrar till Värtaverket i Frihamnen i Stockholm. Vid Värtaverket, som samägs av Fortum och Stockholms stad, fick han se konkreta exempel på fin förnybar energi, både beprövad som används i stor skala idag, och nydanande tekniker med stor potential för framtiden.

En spännande ny teknik som Erdogan visade ett stort intresse för var vågkraften. Den turkiska delegationen hade särskilt bett om att få se just vågkraft, eftersom de hört att vi i Sverige har vågkraftsteknik som verkligen ligger i utvecklingens framkant. Och med tanke på Bosporen – sundet som delar Istanbul i en asiatisk och en europeisk del – ser de en stor potential för vågkraft också hos sig.

Att kunna ta med en delegation som den turkiska ut till ett av de få kraftvärmeverk som, tyvärr, fortfarande till viss del eldar kol i sina pannor, men som är på väg att konvertera till helt förnybara biobränslen, har ett särskilt stort symbolvärde. För en av Turkiets stora energiutmaningar är just att bryta sig loss från ett stort beroende av fossila och ändliga bränslen, och bygga ut hållbara och förnybara. Om den, och flera andra, utmaningar och potentiella samarbetsområden diskuterade jag vidare senare i eftermiddag med Turkiets energiminister Taner Yildiz som jag tog emot för enskilda överläggningar på Näringsdepartementet. Redan om ett par veckor träffas vi igen när både han och jag ska delta på Internationella energibyråns ministermöte i Paris, där jag för övrigt kommer vara huvudtalare om kopplingen mellan klimatfrågan och energiområdet.

« Äldre inlägg

Tag Archives