Tag Archives

Miljöhänsyn + tillväxt = sant

Anna-Karin Hatt i möte med Guangdongs viceguvernör Chen Yungxian

Anna-Karin Hatt i möte med Guangdongs viceguvernör Chen Yungxian

Det är inte varje dag som man vaknar på 97:e våningen (särskilt inte om man är lite höjdrädd som jag), men just det gjorde jag i morse. Från mitt rum på hotellet i Kanton (Guangzhou) hade jag en fantastisk utsikt över 12-miljonerstadens imponerande skyline.

Den utsikten hade kunnat vara ännu mer imponerande om den inte hade skymts av, vad jag först trodde, en kraftig dimma. Men efter att ha funderat ett varv till kom jag fram till att det jag såg nog inte var någon dimma, utan smog som låg över staden.

Smogen är ett stort problem i många kinesiska städer och luftföroreningarna är en av anledningarna till att flera lokala myndigheter har börjat förstå vikten av att bedriva en aktiv miljöpolitik. I sydöstra Kina är det tydligt att det har börjat växa fram en medvetenhet kring miljöfrågor. Södra Kina har redan rykte om sig att vara en av de mer progressiva och ekonomiskt liberala delarna av Kina, och det var i Guangdong som den första ekonomiska frizonen på Kinas fastland etablerades 1979. Möjligen – och förhoppningsvis – kommer man nu också att ta täten vad gäller miljö och hållbarhet i Kina.

Provinsen Guangdong är till folkmängden Kinas absolut största, med över 100 miljoner invånare. Den har också växt otroligt snabbt, både ekonomiskt och befolkningsmässigt.h Förra året hade Guangdong en BNP-tillväxt på över 8 procent och räknar man samman Guangdong, Hongkong och Macau skulle deras samlade BNP rankas som den 15:e största ekonomin i världen. Ett tydligt och visuellt exempel på hur snabbt den utvecklingen gått är framväxten av staden Shenzhen, där för övrigt Huaweis huvudkontor ligger. För lite mer än 30 år sedan, 1979, bodde det 30 000 människor i Shenzhen. Idag är Shenzhen en stad med hela 12 miljoner invånare.

Självklart har en så snabb tillväxt, i kombination med ett begränsat miljötänkande, gjort att man i regionen skapat och stött på en hel del miljöproblem. Men att det nu tycks finnas det som kan komma att bli en fruktbar kombination av gryende politisk vilja, av god tillgång på kapital och att det finns reella miljöproblem att lösa innebär att det finns goda skäl för duktiga svenska miljöteknikföretag att rikta blickarna mot södra Kina.

Bland annat därför är Business Sweden sedan länge aktiva där och de har under mitt besök här i Kina arrangerat två välbesökta seminarier på temat ”Waste to Energy” – ett i Hongkong och ett idag i Guangzhou. På båda dessa seminarier har jag inledningstalat innan några duktiga svenska miljöteknikföretag har fått chansen att presentera sig för den kinesiska publiken.

Och även från kinesiskt håll har den politiska representationen vid dessa seminarier varit hög. Vid seminariet i Hongkong deltog stadens vice miljöminister, Christine Loh, som visade sig vara en stor Sverigevän. Efter Storbritannien, där hon har bott, har hon besökt Sverige fler gånger än något annat land i Europa. Loh lyfte särskilt fram hur vi i Sverige har lyckats med vår avfallshantering, och pekade på att Hongkong har mycket att lära sig av det vi gjort. En av de stora utmaningar Hongkong har är att komma förbi det, alldeles för vanliga, så kallade NIMBY-syndromet (Not In My BackYard) som i det här fallet innebär att människor betraktar förbränning av sopor som någonting farligt som man inte vill ha nära sig. Just Sverige är också av den anledningen ett utmärkt exempel för Hongkong att titta närmare på, eftersom flera av våra kraft- och fjärrvärmeverk ligger i närheten av bebyggelse, utan att orsaka några särskilda problem för de som bor där.

Att Sveriges attraktionskraft är stark visade sig även när jag idag hade en överläggning med Guangdong-regionens vice-guvernör. Också han hade besökt Sverige för att studera våra energi- och miljöerfarenheter. När vi diskuterade blev de tydligt att han var särskilt intresserad av hur vi arbetar med hållbara transporter, inte minst när han förstod att vi i Sverige redan idag har överträffat vårt 2020-mål om att vi ska ha minst 10 procent förnybart i våra transporter.

Ett av de framstående svenska företagen i just transportsektorn är Scania, vars Kinachef var med på mitt möte med vice-guvernören. Scania är väldigt aktiva i regionen med olika typer av transportlösningar, men känner en viss oro för att kineserna genom att göra vissa politiska teknikval kan komma att stänga ute dem och deras tekniker från marknaden. För mig som svensk minister är det förstås viktigt att, när jag får möjlighet, göra vad jag kan för att främja svenska intressen som Scanias.

Därför lyfte jag, när jag träffade vice-guvernören, särskilt hur viktigt det är att alla företag behandlas lika och att vi politiker inte ska bestämma exakt vilken teknik som vi i framtiden ska använda. Det vi ska göra är att sätta tydliga ramar, och inom de ramarna låta marknaden utveckla de bästa lösningarna, t.ex. de bästa förnybara bränsleteknikerna. Och här har vi i Sverige kommit långt – med hjälp av långsiktiga och teknikneutrala styrmedel har vi tagit många stora och viktiga kliv mot ett hållbart samhälle, samtidigt som vi lyckats skapa en stark ekonomisk tillväxt. Vår tydliga erfarenhet är att stark miljöhänsyn och god tillväxt tydligt kan gå hand i hand, och till och med stärka varandra.

Rivstart i Hongkong

I eftermiddags landade jag och min delegation i Hongkong efter en nattflygning från Helsingfors. Sedan dess har det blivit en riktig rivstart på mitt program här i Kina, vilket också Expressen rapporterat idag. Direkt efter att jag hade checkat in på hotellet åkte jag nämligen för att träffa Hongkongs miljöminister, Wong Kam-sing.

Med sina cirka sju miljoner invånare, på en yta lika stor som en tredjedel av Gotland, är det alldeles uppenbart att Hongkong har en rad stora utmaningar, inte minst miljöutmaningar, att ta itu med. När jag frågade miljöministern om det nya miljöproblem som regeringen i Hongkong (Hongkong är ju en region med starkt självstyre inom Kina) antagit, och vilka utmaningar han ansåg var alla mest angelägna i Hongkong, så talade han särskilt om att de behöver komma till rätta med alla utsläppen från bilar som blir kvar mellan de höga husen, om att man behöver komma till rätta med att 50 procent av Hongkongs avfall fortfarande går till deponi, och att energianvändningen i byggnaderna här är alldeles för hög.

Att den relativt nytillträdda regeringen i Hongkong nu tar sig an miljöfrågorna är enligt flera bedömare som jag har pratat med ett intressant skifte jämfört med hur tidigare regeringar här har gjort. Trots att Hongkong sedan länge upplever ett starkt ekonomiskt välstånd, och trots att en av världens mest tätbefolkade städer skapar särskilda miljöutmaningar, så har man hittills inte tagit itu med miljöfrågorna.

Ett av de övergripande målen i Hongkongs nya miljöprogram är att man ska minska sina koldioxidutsläpp i absoluta termer med mellan 19 och 33 procent fram till 2020. För att lyckas med det kommer energianvändningen i byggnadssektorn spela en helt avgörande roll. Det sägs att 90 procent av all energi i Hongkong används i byggnader, varav 70 procent för att kyla husen när värmen ligger på.

Trots att Sveriges och Hongkongs förutsättningar och utmaningar delvis ser väldigt annorlunda ut kunde Wong och jag konstatera att vi också delar en hel del utmaningar: vi behöver båda fortsätta arbetet med att bli bättre på att sluta kretsloppen och ta vara på och använda avfallet som en resurs, vi behöver båda ställa om så att våra transporter blir hållbara och vi måste båda se till att använda energin mer effektivt, inte minst i våra byggnader.

På flera av de områden som Hongkong pekat ut, och där man nu söker efter ny teknik och beprövade lösningar, har Sverige redan kommit långt. Vi har många duktiga företag med smarta lösningar för hållbar stadsutveckling som skulle kunna komma till stor nytta här i Hongkong. Och det är också en av anledningarna till att jag har med mig en företagsdelegation hit till Hongkong, med duktiga svenska företag som är etablerade i regionen.

Och just därför avslutades den här första dagen i södra Kina med en delegationsmiddag där de företagen fick möjlighet att presentera sig närmare och där vi hann med många viktiga diskussioner och samtal. När vi vaknar imorgon bitti är det dags för oss att hålla ett första seminarium – om hur vi kan ta vara på och utvinna energi ur avfall – tillsammans.

Men även om jag för närvarande är i Hongkong och just nu blickar ut över en skog sv skyskrapor, där den högsta sägs vara mer än 400 meter hög, så är jag också till del närvarande hemma i Sverige. För idag skriver jag, med anledning av att vi från regeringens sida överlämnar en skrivelse till riksdagen där vi redogör för hur statens roll på elmarknaden sett ut och utvecklats, på SvD Brännpunkt. Läs gärna den debattartikeln här.

President Obama besökte KTH

Barack Obama och Anna-Karin Hatt. Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet

Barack Obama och Anna-Karin Hatt. Foto:
Kristian Pohl / Regeringskansliet

För en liten stund sedan vinkade jag av USA:s president Barack Obama, efter hans besök på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). När han och statsministern anlände till KTH för att titta på ett urval av framstående svenska miljöteknikinnovationer fick jag äran att hälsa honom välkommen och fick chansen att lyfta fram att vi är väldigt glada för att han och USA visar ett så stort intresse för svensk energipolitik och för framstående svenskt miljöteknik. Jag tog också tillfället i akt att säga att jag hoppas att det nära samarbete som  vi – USA och Sverige – haft i flera år på energi- och miljöteknikområdet ska fortsätta och fördjupas. För vi har på många sätt mycket att lära av varandra.

Innan besöket på KTH höll statsministern en bilateral överläggning med president Obama. En av de saker de diskuterade var klimatfrågan och omställningen till hållbara samhällen. Att vi har många starka gemensamma uppfattningar om detta märks inte minst av det gemensamma skriftliga uttalande som Obama och Fredrik Reinfeldt enades om under mötet. Vilket ytterligare underströks vid den efterföljande presskonferensen där Obama, på direkt fråga om vad han ansåg att USA kan lära sig av Sverige, svarade att han gärna ser att USA inspireras av Sveriges resa till ett hållbart energisystem. Det är bra, i sak, och någonting som förstås glädjer en svensk energiminister särskilt mycket.

Och under Obamas besök på KTH blev det väldigt tydligt att det verkligen finns mycket som andra länder, inklusive USA, kan inspireras av hos oss i Sverige. Att vi genom årtiondena tydligt kunnat minska våra koldioxidutsläpp (minus 20 procent sedan 1990) och att vi samtidigt kunnat ha en god tillväxt (plus 60 procent under samma tidsperiod) är det många som imponeras av och är nyfikna på. Sanningen är ju att vi kunnat göra den resan tack vare en kombination av generella, kostnadseffektiva styrmedel och tydliga mål och ambitioner. Vi har använt oss av lagstiftning och ökad information, vi har ökat investeringarna i forskning och innovation, och vi har utformat olika ekonomiska styrmedel, som till exempel koldioxidskatten, skattebefrielsen av förnybara bränslen och de smarta gröna elcertifikaten.

Men ytterligare en del av svaret på frågan om hur vi gjort att vi också har miljöteknik som ligger i forskningens absoluta framkant. Och det är ett urval av sådan framstående svensk miljöteknik som Obama idag fått testa och känna på.

Med hushållssystemet Solvatten fick Obama se en produkt som med hjälp av solens strålar renar och värmer tillräckligt mycket vatten för en hel familj. En produkt som kah lösa många av bekymren med förorenat vatten i fattiga delar av världen. Redan nu använder över 80 000 människor Solvattens produkt och både den och företaget har fått erkännande för sina positiva sociala och miljömässiga effekter.

Efter det visade KTH upp några olika tillämpningar som använder bränsleceller, som är direkt kopplade till den forskning och utbildning som bedrivs på KTH. Där fanns bland annat en ultralätt bil som drevs med bränsleceller och  en portabel mobilladdare som kunde ladda mobilbatteriet med vatten.

Det tredje exemplet Obama fick se stod Volvo för, som visade upp en redan idag kommersiellt gångbar hybridlösning för lastbilar och bussar. En teknik som redan används på ett antal bussar i Göteborg. Volvos hybridprojekt har utvecklats bland annat med stöd av regeringens energiforskningssatsningar och just det var det extra roligt att projektet och motorerna kommit så långt att de nu till och med tål att visas upp för USA:s president.

Alla dessa tre projekt har alla, på olika sätt, kopplingar till svensk-amerikanskt samarbete. Och det är knappast en slump. För Sverige och USA har sedan många år ett nära samarbete och utbyter erfarenheter och kunskap om hållbara energilösningar och miljöteknik i flera forum. Ett samarbete som är extra intressant att lyfta fram är SAGA-samarbetet -Swedish American Green Alliance.

Inom ramen för SAGA samarbetar Sverige och USA inom en rad olika områden – hållbar stadsutveckling, omvandling av avfall till energi, smarta elnät och världsledande vattenreningsteknik. Det är ett värdefullt samarbete som för samman företag, studenter och forskare, samtidigt som det stärker banden mellan USA och Sverige.

Med hjälp av SAGA-samarbetet har bland annat Luleå Tekniska Högskola kunnat samarbeta med Michigan State University om användningen av svartlut, Swedish Biogas AB har kunnat bygga en innovativ biogasanläggning i samma delstat, och Volvo och Mack Trucks har kunnat ta ytterligare steg för att tillsammans förverkliga framtidens elektrifierade vägar.

Jag har personligen varit mycket engagerad i SAGA-samarbetet, inte minst tillsammans med USA:s ambassadör i Sverige, Mark Brzezinski. Och det är ett samarbete som jag kommer fortsätta och försöka intensifiera även efter att Obama imorgon har lämnat Sverige.

[Show as slideshow]

Alingsås, energiomställningens epicentrum

Stadsskogenskolan i Alingsås som just nu genererar överskottsenergi

Stadsskogenskolan i Alingsås som just nu genererar överskottsenergi.

Idag skiner solen över Alingsås. Den som i förmiddags klev in på Stadsskogenskolan såg det direkt. För det första som möter en är man kommit in genom dörrarna där är en mätare på en skärm, som idag lyste klart grön. Det betyder att skolan idag producerar mer el från solcellerna på taket än vad man behöver för sin egen förbrukning.

Stadsskogenskolan, som jag hade glädjen att få inviga idag, är nämligen Nordens allra första nära-nollenergiskola.Och en dag som denna till och med en plusenergiskola, där man producerar mer el än vad man själva gör av med.Det är naturligtvis en fröjd att, som grön energiminister, få vara med och inviga en satsning som denna – en fröjd som fick en liten extra krydda i att en del av invigningen innebar att jag tillsammans med skolans elever gjorde den berömda ”raketen”. Till allas jubel och till beskådan i TV4 och Svt som tillsammans med Sveriges radio och Allingsås Tidning var med och bevakade invigningen på plats. Med Stadsskogenskolan visar Alingsås vägen och visar i praktiken hur man kan bygga riktigt energieffektivt, med förnybar energi.

Tack vare att man byggt med energisnål passivhusteknik kommer Stadsskogenskolan ner i ett energibehov som är hela 50 procent lägre än de krav som ställs på nya byggnader i Sverige. Och den el som skolan ändå behöver, den får den från solceller på taket som gör skolan självförsörjande på el. Med sina 1323 kvadratmeter har Stadsskogenskolan faktiskt den största takmonterade solcellsanläggningen i hela Sverige. En klok investering som blivit möjlig tack vare en framsynt satsning från Alingsås kommun, och som Alliansregeringen via Energimyndigheten kunnat bidra till med 1,5 miljoner kronor.

Det är precis det här som energiomställningen handlar om; att vi måste använda energin smartare än vi gör idag och att den energi vi ändå behöver ska komma från förnybara energikällor. Med Stadsskogenskolan visar Alingsås kommun vägen och bidrar mycket tydligt till att vi ska kunna nå Sveriges vision om att vi ska ställa om till ett klimatneutralt samhälle, inom en generation. Om just detta skriver jag på debattplats i dagens Alingsås-Tidning. Och mitt invigningstal i sin helhet hittar du här.

[Show as slideshow]

 

Ny innovationstävling för att få fram ny svensk miljöteknik

Under rubriken ”Alla vinnare i tävling för smart miljöteknik” skriver jag idag i tidningen Ny Teknik om att regeringen nu fattat beslut om att satsa 16 miljoner kronor på en ny innovationstävling för att stimulera utvecklingen av ny svensk miljöteknik.

Den internationella marknaden för miljöteknik är en marknad som nu växer väldigt snabbt. Samtidigt ser vi hur efterfrågan på innovativa miljötekniklösningar här hemma i Sverige fortsätter öka. För många mindre företag är det viktigt att det finns bra möjligheter att kunna börja med att sälja sin produkt på hemmaplan, innan man tar4 klivet ut i den stora vida världen.

Den nya innovationstävling som vi nu satsar på är ett väldigt bra sätt att gynna och utveckla ny svensk miljöteknik. Varenda år genomför våra svenska myndigheter upphandlingar för sagolika 500 miljarder kronor. Om var och en av dem i sina upphandlingar ställde nya och mer långtgående miljökrav skulle de också den vägen kunna bidra till driva fram ny smart miljöteknik.

Nu får Vinnova regeringens uppdrag att anordna en miljötekniktävling, och genomföra ett antal konkreta innovationsupphandlingar inriktade på just miljöteknik. I uppdraget ingår också att Vinnova ska samla på sig mer kunskap om hur vi på bästa sätt kan använda innovationsupphandlingar och göra en bedömning av vilka effekter mer av innovationsupphandlingar kan få för miljöteknikområdet framöver.

Det här beslutet är en del av regeringens miljöteknikstrategi, en strategi som jag som har som mål att vi ska förbättra förutsättningarna för att svenska företag ska kunna exportera sina miljötekniklösningar. Totalt satsar vi 400 miljoner kronor på miljöteknikstrategin mellan 2011 och 2014. Mer av innovationsupphandlingar är en viktig del av det arbetet.

Centerpartiet förverkligar den gröna omställningen i praktiken

I morse var jag i Riksdagen och besvarade och debatterade en interpellation som Miljöpartiets språkrör Åsa Romson ställt till mig. Åsa Romson hade frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att minska Sveriges beroende av kärnkraft. Och det är en diskussion som jag mer än gärna tar med Åsa Romson och med Miljöpartiet. Missade du debatten eller har lust att se den igen så hittar du den här:

Ska man debattera energipolitik, och politikens roll i den, så är det viktigt att börja i det principiella.

Från folkomröstningen om kränkraften 1980 och fram till 2009 hade Sverige en ordning där vi med politiska beslut i Riksdagen skulle styra om en kärnkraftsreaktor skulle tas i eller ur bruk. En av de viktigaste principiella förändringarna i och med Alliansens klimat- och energiöverenskommelse 2009, och Riksdagens beslut om densamma lite senare, är att politikens roll nu har förändrats från att tidigare ha handlat om en årtalsexercis och när olika reaktorer ska tas ur drift till en roll där vi med politiska medel ska sätta tydliga och långsiktiga ramar för olika energislag, till exempel när det gäller högt ställda miljö- och säkerhetskrav. Genom att ange sådana stabila och långsiktiga spelregler ska politiken ge en inriktning som marknadens aktörer sedan kan agera och fatta sina beslut utifrån. Vi har i Sverige övergett den tidigare planekonomiska styrningen, inte minst därför att den årtalsexercis som politiken tidigare ägnade sig åt då inte gav några resultat – inte heller ur Åsa Romsons perspektiv. Istället för att minska vårt beroende av kärnkraften blev det allt större.

En bärande del i Centerpartiets och Alliansens klimat- och energipolitik är att den förnybara energin ska öka. Det behövs för att vi ska minska sårbarheten och öka försörjningstryggheten. Och när vi får in mer förnybart i energisystemet så minskar förstås vårt beroende av storskaliga energikällor som kärnkraft och den storskaliga vattenkraften. Och det är det som nu sker, väldigt snabbt. De tydliga spelregler Centerpartiet och Alliansen angivit leder nu till att de som investerar i energi i Sverige väljer att lägga om och förstärka sina satsningar på det förnybara. Därför växer nu kraftvärmen, vindkraften och den övriga förnybara kraftproduktionen väldigt snabbt.

Och den utvecklingen syns också i praktiken. När Centerpartiet och Alliansen övertog regeringsmakten 2006 var andelen förnybar energi i Sverige 42,7 procent. Sex år senare är andelen förnybar energi nästan 50 procent. Det är bäst i hela EU, och bland de bästa i världen. Under samma tidsperiod har elen från vindkraften ökat med närmare sju gånger, och elproduktionen från biobränslen med hela femtio procent. 56 procent av all svensk el är idag förnybar.

Det innebär ju också att vi steg för steg tydligt minskar Sveriges beroende av kärnkraft. När Centerpartiet och Alliansen tillträdde 2006 kom 46,7 procent av all el i Sverige från kärnkraften. 2011 hade kärnkraftens andel sjunkit radikalt, till 39,5 procent.

Tydligare kan det knappast sägas: Centerpartiets och Alliansens politik ger resultat. Steg för steg byggs det förnybara ut, och i samma takt minskar också vårt beroende av kärnkraften. Precis som vi sagt i energiöverenskommelsen.

Den här fantastiska utvecklingen har skett tack vare att Centerpartiet tillsammans med olika partier under många år förverkligat den gröna omställningen i praktiken. Att andelen förnybar el nu snabbt ökar och är så stor som 56 procent beror i hög utsträckning på de gröna elcertifikaten. Och historien bakom de gröna elcertifikaten ser ut såhär:

  • 2003 införde Centerpartiet i samverkan med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet det gröna elcertifikatsystemet i Sverige
  • 2006 förlängde Centerpartiet i samverkan med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet det gröna elcertifikatsystemet
  • 2010 höjde Centerpartiet och resten av Alliansen ambitionerna i elcertifikatsystemet så att Sverige ska ha 25 TWh mer förnybar el till år 2020 (jämfört med 2002)
  • 2011 knöt Centerpartiet och Alliansen samman Norge och Sverige i en gemensam elcertifikatmarknad om 26,4 TWh

I debatten i Riksdagen idag påstod Åsa Romson att Miljöpartiet hade ”bidragit till” och ”bejakat” den politik som gjort utbyggnaden av den förnybara energin möjlig. Men det är inte sant. Sanningen är att vid vart och ett av de fyra tillfällen som Riksdagen har fattat beslut om de gröna elcertifikaten så har Miljöpartiet valt att avstå från att stödja det gröna elcertifikatsystemet. I praktisk handling har Miljöpartiet därmed aldrig bidragit till den starka utbyggnad av den förnybara elen som nu sker.

Men utbyggnaden av den förnybara energin kommer att fortsätta, inte minst därför att Centerpartiet och Alliansen har en väldigt tydlig politisk inriktning, som förstärker och kompletterar de gröna elcertifikaten:

  • Vi fortsätter vårt ambitiösa arbete med energieffektiviseringar
  • Vår tydliga inriktning är att den förnybara elproduktionen ska fortsätta öka successivt även efter 2020
  • Vi har föreslagit att anslaget till energiforskningen ska permanentas på en ny rekordhög nivå om 1,3 miljarder per år från och med nästa år och 1,4 miljarder kronor per år från och med 2016.
  • Vi avsätter stöd till både biogas och solceller.

Åsa Romson och Miljöpartiet har höga klimat- och miljöambitioner och de pratar gärna högt om det. Och jag kan dela många av de ambitionerna. Men problemet för Miljöpartiet är att det för deras del ofta stannar vid just ambitioner, och att de sällan tar ansvar och påverkar i praktiken. Men när Miljöpartiet nöjer sig med stora visioner, då står Centerpartiet både för visioner och för att förverkliga den gröna omställningen i praktiken.

 

Om detta har jag idag, som ett svar på en debattartikel där Åsa Romson ställt frågor till mig, skrivit i Aftonbladet.

 

 

Mer forskning för ett grönt och hållbart energisystem

Sverige och världen befinner sig mitt uppe i en gigantisk klimatutmaning, en utmaning som mer än något annat är en utmaning om att ställa om till ett grönare och långsiktigt hållbart energisystem. Vi måste helt enkelt bryta vårt beroende av fossila bränslen och ställa om vårt samlade energisystem till långsiktig ekologisk hållbarhet. För att ta oss dit måste vi satsa, och satsa mer, på morgondagens energilösningar.

Det är med den utmaningen för ögonen som jag idag har överlämnat min och Alliansregeringens energiforskningsproposition ”Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem” till riksdagen. Det är en proposition som jag arbetet otroligt mycket med det senaste året, och som jag tror är hett efterlängtad av både miljörörelsen och näringslivet, förutom av alla forskare förstås.

I propositionen anger vi riktlinjerna för de fortsatta insatserna kring forskning och innovation på energiområdet för åren 2013 till 2016. I det ingår en betydande höjning av den permanenta årliga nivån för energiforskningen till 1,3 miljarder kronor per år från 2013 och 1,4 miljarder kronor per år från och med 2016.

Det övergripande målet med den statligt finansierade energiforskningen är att medverka till att uppfylla Sveriges energi- och klimatmål. Eftersom ny kunskap och ny teknik är så viktiga så är energiforskningen en självklar och integrerad del av energipolitiken. De snsatser vi gör de kommande fyra åren ska bidra till att vi möter utmaningarna och uppfyller målen:

  • Den ska skapa villkor för en effektiv och hållbar energianvändning
  • Den ska bidar till en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat
  • Och den ska underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle och främja en god ekonomisk och social utveckling i hela Sverige

För att göra det kommer forsknings-, utvecklings- och innovationsinsatserna under de kommande fyra åren fokuseras på fem prioriterade områden: för det första att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta, för det andra att skapa ett kraftsystem som klarar av att ta emot allt mer förnybar elproduktion, för det tredje att öka energieffektiviteten i bebyggelsen, för det fjärde att möjliggöra en ökad användning av bioenergi och för det femte att öka energieffektiviteten  i industrin.

Om det finns något som är vår generations moraliska uppgift så är det att ställa om till ett hållbart samhälle, för en hållbar framtid. Det förutsätter att vi fasar ut den fossila energin, ställer om till mer förnybar energi och att vi utvecklar nya tekniker som gör att vi kan producera och använda energin mer effektivt än idag. Den ökade satsning på energiforskningen som jag, Centerpartiet och Alliansen nu gör kommer ge Sverige bättre möjligheter att möta och lösa klimatutmaningen.

Allt detta – och en hel del till :) – berättade jag om på en presskonferens i Rosenbad idag, som också sändes på nätet och som den intresserade kan ta del av i efterhand:

Klimatsmart kraftvärmeverk i Bubbetorp invigt

Invigning av klimatsmart kraftvärmeverk i Bubbetorp

Invigning av klimatsmart kraftvärmeverk i Bubbetorp

Tidigt igår morse tog jag flyget (som vi, ja, självklart klimatkompenserar för) till Blekinge för att inviga det nya, toppmoderna kraftvärmeverket i Bubbetorp, utanför Karlskrona. Tack vare ett mycket långsiktigt arbete, med en framsynt kommunledning och en väldigt drivande styrelse och ledning i kommunens affärsverk har man nu lyckats få på plats den största miljöteknikinvesteringen någonsin i Karlskrona. Med det nya kraftvärmeverket – som kostat 700 miljoner kronor att bygga – är Karlskronaborna nu garanterade mycket miljövänlig fjärrvärme och mycket klimatsmart förnybar el – för många, många år framöver.

Det är den här sortens kloka lokala beslut som behövs för att vi ska kunna lösa den globala klimatutmaningen. För ingenstans är det så tydligt som på energiområdet att det globala och det lokala faktiskt hör ihop.

När jag invigningstalade i Bubbetorp igår valde jag att börja i det faktum att vi, varje morgon när vi vaknar, vaknar upp till en ny dag där jordens medeltemperatur fortsätter stiga, på grund av världens ständigt ökande utsläpp av koldioxid. Trots att världen borde veta bättre eldar vi olja, kol och gas som aldrig förr. 80 procent av världens samlade energianvändning är fortfarande fossil. Och användningen av fossila bränslen fortsätter snabbt öka.

Det innebär att klimatfrågan , mer än något annat, är en energifråga. En fråga om hur mycket energi vi använder, men också om vilken sorts energi vi använder.

Ibland kanske någon frågar sig hur stor skillnad vi i Sverige, som bara står för någon promille av jordens samlade koldioxidutsläpp, kan göra? Vilken roll det egentligen spelar att vi gör allt vi kan, här och nu?

Min fasta övertygelse är att det spelar väldigt stor roll – långt större än vi själva tror – vad vi gör här och nu.

Att vi i Sverige begränsar vår egen påverkan på miljö och klimat på rätt sätt spelar enormt stor roll för att vi ska kunna nå våra ambitiösa mål och för att vi ska ta vårt klimatansvar. Men det gör inte bara skillnad för oss. Det blir också  ett gott exempel för andra att ta efter. Vi kan – i praktiken – ge andra verktyg att göra samma omställning till ett hållbart samhälle som vi själva nu gör och måste göra.

Genom att bli riktigt duktiga på att utveckla framtidens energieffektiva och hållbara teknik, kan vårt kunnande stödja t.ex. utvecklingen av bussar drivna på biogas i Indien eller förse kinesiska ingenjörer med redskap för att bygga hållbara kinesiska mångmiljonstäder.

Så det vi bestämmer oss för att göra, här och nu, spelar stor roll för Sverige. Men det spelar också stor roll för världen.

Den snabba utbyggnad av det förnybara som nu sker i vårt land (bara sedan 2006 har t.ex. produktionen av förnybar el vuxit med 50% och vi har snart 50% förnybart i hela energisystemet) är en del av en väldigt lång och stolt svensk tradition. På bara några årtionden har vi lyckats gå från ett samhälle som nästan helt och hållet byggde på fossil energi, till ett samhälle där nästan hälften av vår energi kommer från det förnybara. 1970 var 80 procent av den energi Sverige använde fossil. Idag är den siffran halverad. Det är helt makalöst!

Det vi behöver förmedla internationellt det är att det som skett och sker i Sverige inte har skett över en natt. Tvärtom. Vi har tagit steg för steg i utvecklingen mot ett hållbart energisystem. Det vi har varit med om, och det vi är med om, handlar mer om en pågående evolution – än om någon storslagen revolution.

Det är en evolution som bygger på att många goda krafter hjälps åt att dra åt rätt håll. Och igår togs ytterligare ett steg i detta evolutionens tecken.

Att tillverka el och värme på samma gång – i kraftvärmeverk – var något vi i Sverige på allvar började med på 80- och 90-talet. Sedan dess har kraftvärmen, som i början byggde på olja och kol, blivit allt grönare.

Idag är svensk kraftvärme grön, och bygger nästan helt och hållet på biobränslen och avfall. På att ta till vara spill från skogsindustrin och energiåtervinna hushållsavfall. Tack vare kraftvärmen använder vi idag samhällets resurser mer effektivt.

Det är en av förklaringarna till att varannan svensk idag bor i ett hus som värms med fjärrvärme. Och 40 procent av den värmen kommer från kraftvärmeverk , som också ger värdefull el. Hela 13 procent av Sveriges elbehov produceras idag i moderna kraftvärmeverk.

Jag är väldigt stolt över att vi har kommit såhär långt. Och jag ser framtiden an med tillförsikt. För även om utmaningarna är stora, så visar det att lösningar finns. Och att lösningarna ständigt utvecklas. Varje dag går energievolutionen framåt.

Och denna vår energievolution kan bli till hjälp för andra. För när länder samarbetar, när nya rön sprids, så kan det till slut bli till en riktig ”revolution”. Och det är då, när de stora länderna, de som både har stor makt, stor energikonsumtion och ett stort ansvar, det är när de börjar göra den gröna omställningen som länder som Sverige, som ligger i teknikens framkant, kommer bli vinnare.

Och det är genom att hitta lokala lösningar som den i Bubbetorp som vi kan bidra till att lösa globala utmaningar och göra verklig skillnad. Därför var gårdagens invigning inget mindre än en del av lösningen på den globala klimatutmaningen.

 

Om gårdagens invigning rapporterade både Sveriges Radio, TV4, SVT, och BLT Sydöstran.

Inspirerande möte med Kinas energidrottning

Att ställa om till ett hållbart samhälle är en  förändring som inte bara kan beslutas och regleras fram av politiker. Omställningen till ett hållbart samhälle kräver också ett mycket aktivt näringsliv, internationellt samarbete och globala initiativ.

Just därför var det väldigt inspirerande och givande för mig att idag få ta emot den kinesiska affärskvinnan Li Xiaolin, som nu är  i Sverige för att sluta en avsiktsförklaring med Västeråsföretaget HM Power AB om att bygga en prototyp för ett flytande vindkraftsfundament, placerat i Västra Götalandsregionen.

Li Xiaolin är något av Kinas energidrottning. Sedan många år tillbaka arbetar hon med energifrågor och hon är idag VD för Kinas femte största energibolag, China Power International, som framför allt investerar mycket i förnybar energi.

Vårt samtal handlade mycket om hur imponerad hon var av Sveriges höga klimat- och energimål och av det faktum att vi under årtiondena lyckats ställa om en hel del av samhället i hållbar riktning, men det handlade också om det faktum att hon såg många möjligheter för duktiga svenska miljöteknikföretag att göra affärer med kinesiska. Och vi talade båda om behovet av ökat internationellt samarbete, av att göra vad vi kan för att lösa våra gemensamma utmaningar, här och nu.

När Li Xiaolin själv formulerade Kinas behov beskrev hon inte bara behovet av att öka energiproduktionen och förbättra energiförsörjningen i Kina, utan hon la framför allt tonvikt vid att det måste göras på ett sätt som ”bevarar den blåa himlen och det rena vattnet åt våra barn”.

Och den ambitionen, att möta energibehoven på ett verkligt hållbart sätt, kan nog många av oss skriva under på. Men när de ambitionerna dessutom kommer från en kvinna som är djupt engagerad i det internationella klimatarbetet, som är VD för Kinas femte största energibolag, och från en kvinna som dessutom är dotter till Kinas tidigare premiärminister Li Peng, så innebär det att det är ambitioner som kommer att få stort genomslag.

Att hon kommer till Sverige, att hon väljer att samarbeta med duktiga svenska företag, är förstås väldigt viktigt. Jag hoppas få se mer av henne, också i den internationella debatten, och av deras samarbete med HM Power AB om att utveckla flytande vindkraftverk.

 Foto: Andia Ghafouri/Näringsdepartementet

USA och Sverige i samarbete om framtidens energi

Debattartikel med USA:s ambassadör Mark Brezinski om grön teknik

Debattartikel i DI om grön teknik med USA:s ambassadör Mark Brezinski. Klicka för större bild.

Mer än en miljard människor världen över lever utan tillgång till el. Lika många människor har inte tillgång till rent vatten. Miljontals människor i världen behöver – och har rätt att få – en bättre levnadsstandard. Samtidigt som hela världen måste vara rädda om jordens samlade naturresurser.

Flera av de allra största utmaningarna världen står inför hänger samman och förstärker varandra. Och det skulle kunna vara lätt att baxna inför det.

Men det är inför den sortens utmaningar som det är så viktigt att vi istället kavlar upp ärmarna och söker de nya lösningar världen behöver.

En sådan lösning är att se till så att vi blir bättre på att rena världens vatten, så att det räcker till fler. Och just världsledande teknik för vattenrening – ”made in Sweden” – är en lösning som jag kommer uppmärksamma senare idag, när jag tillsammans med USA:s Sverige-ambassadör Mark Brzezinski besöker Sjöstadsverket i Stockholm. Sjöstadsverket är en anläggning och en plattform för att testa ny vattenreningsteknik och drivs av IVL Svenska Miljöinstitutet med svensk-amerikanska företaget Xylem som en av projektets samarbetspartners.

Inför det besöket har jag och Brzezinski nu på morgonen också ett gemensamt debattinlägg i Dagens Industri där vi beskriver hur Sverige och USA på många sätt har samma synsätt när det gäller att främja den förnybara energin, och när det gäller vikten av att satsa mer på forskning, utveckling och spridning av framtidens miljöteknik.

Just därför kan Sverige och USA på många sätt också dela erfarenheter och kunskaper på miljöteknikområdet. Allra tydligast kommer det till uttryck i SAGA, Swedish American Green Alliance – ett samarbete som spänner över en mängd olika områden – från hållbar stadsutveckling, till utveckling av elbilar, främjande av smarta elnät, smart energiutvinning ur avfall, världsledande vattenreningsteknik, hållbart skogsbruk och till kriterier för hållbara biodrivmedel.

För helt klart är att den förnybara energin och den gröna tekniken måste växa, världen över. Den behöver växa för att vi ska kunna ställa om till ett hållbart samhälle, för att vi ska kunna nå våra klimatmål men också för att vi ska kunna få en mer pålitlig energiförsörjning och många välkomna nya, gröna jobb. Investeringar i ny smart hållbar teknik är helt enkelt en väg till framtiden. Och i den utvecklingen ska Sverige vara en av de allra mest drivande.