Tag Archives

Morgondagens hållbara framtid lägger vi grunden för idag

En av de första händelser som över huvud taget skapade en internationell miljödebatt var biologen Rachel Carsons bok ”Tyst vår” i början på 50-talet, som uppmärksammade miljögifters påverkan på naturen. En av de stora milstolparna som fick miljödebatten att bli till global miljöpolitik var stockholmskonferensen 1972, FN:s första stora globala miljökonferens. Där inleddes mycket av det arbete som gör att vi fortfaande samarbetar globalt på miljö- och hållbarhetsområdet.

I går inleddes miljökonferensen Stockholm +40, 40 år efter den första Stockholmskonferensen. Beslutsfattare och företrädare för samhälle, näringsliv och forskning från hela världen samlas nu i Stockholm för att diskutera bland annat hållbara innovationer och hållbar livsstil.

Själv hade jag förmånen att igår inleda ett panelsamtal om hållbara innovationer på Stockholm +40. Bland andra deltog den indiske IT-entreprenören Kris Gopalakrishnan liksom Hua Ming, som varit en ledande aktör i att främja förnybar energi i Kina.

Förnybar energi och innovationer i en global kontext kom också upp i kväll när jag deltog i statsministerns middag för den kinesiska delegation som just nu besöker Sverige under ledning av Kinas premiärminister Wen Jiabao.

Det internationella utbyte som började på Stockholmskonferensen för fyrtio år sedan har definitivt satt spår i det internationella samarbetet. Utan dessa pionjärarbeten hade vi inte haft något Agenda 21-arbete och inte heller någon internationell klimatpanel.

Från dessa båda internationella händelser åker jag nu vidare mot London och Clean Energy Ministerial, det G20-samarbete som Sverige och övriga nordiska länder inbjudits till. Med de här dagarnas insatser hoppas jag att vi kommer att sätta spår som kommer ha bäring på en verkligt hållbar framtid. Precis som Stockholmskonferensen för 40 år sedan fortfarande sätter spår idag.

Ett hinder mindre på vägen

Bland de beslut som regeringen fattar (och som inte alltid dyker upp på propositionslistor) finns det en hel del som kan få en stor betydelse på sikt, även om de inte får omedelbar uppmäksamhet.

Vill vi klara omställningen till ett långsiktigt hållbart energisystem måste vi fasa ut användningen av fossila bränslen inom transportsektorn. En större andel elfordon i transportflottan är ett viktigt steg för att nå visionen om en fossiloberoende fordonsflotta. Därför satsar regeringen bl.a. på elbilar t.ex. genom ett demonstrationsprogram för elbilar och laddhybrider och genom supermiljöbilspremien för bilar med låga utsläpp.

Men det räcker inte med att bara få fram de nya bilarna. De måste kunna tankas också. Nya elfordon måste t.ex. kunna anslutas till nätet på ett lätt och effektivt sätt. Vi behöver en ladd-infrastruktur där du inte bara kan ladda ditt fordon hemma, utan även när du åkt till jobbet, affären eller till släkten. Pendlare, taxi, hemtjänst och en rad andra resenärer kommer behöva olika möjligheter att ladda elbilar.

Bland de innovativa tänkarna som jobbar med elbilar och elnät finns också de som har ideér om att elbilarna i framtiden ska kunna utgöra ett extra ”kollektivt batteri” som kan bidra till att jämna ut effekttopparna på nätet. När efterfrågan är stor så matar parkerade bilar ut el på nätet, och när efterfrågan är låg, laddar den batteriet istället. Visionerna är många, möjligheterna stora, och de behöver bra förutsättningar för att kunna växa och utvecklas.

Idag finns de en bestämmelse som säger att en elektrisk starkströmsledning inte får byggas eller användas utan tillstånd, så kallad nätkoncession. Om ett företag vill bygga större anläggningar för att ladda elbilar, t.ex. vid en parkeringsplats, kan den bestämmelsen leda till problem. Om företaget inte fått något särskilt undantag behöver de nämligen med dagens regler ansluta varje laddstolpe separat till det koncessionerade nätet. Och deg innebär både högre investeringskostnader för anslutning liksom högre kostnader för abonnemangen.

För att komma åt detta problem – som skulle kunna hämma framväxten av den infrastruktur som framtidens elbilar behöver – så har regeringen idag tagit ett steg för att göra det enklare att bygga laddstolpar. På dagens regeringssammanträde beslutade vi om en förordningsändring som innebär att elnät vars syfte är att ladda elbilar ska ha ett generellt undantag från koncessionskrav. De är en ändring som i praktiken gör det enklare och billigare att bygga laddstolpar.

Vi vet inte idag vilken roll elbilarna kan få på sikt, men idag såg vi till så att de har ett hinder mindre på vägen.

Fel EU-regler kan försvåra för svenska biobränslen

Nu på morgonen var jag med i P1 Morgon och beskrev regeringens arbete för att förhindra att nya EU-regler ska komma att försvåra för svenska biobränslen och svensk skogsindustri.

En av de strategier EU slagit fast för att minska koldioxidutsläppen och ställa om Europas energisystem i hållbar riktning är att öka andelen förnybar energi. Till 2020 ska samtliga medlemsländer öka sin andel förnybar energi till 20%, och för svensk räkning har vi redan kommit långt i det arbetet. Redan idag är 49% av vår energi förnybar och till 2020 ska vi ha nått minst 50%.

Många andra EU-länder har sämre inhemsk tillgång till biobränslen än Sverige och och kommer vara beroende av att importera för att möta sina behov. Och en hel del av den importen kommer behöva ske från länder utanför EU.

I det sammanhanget funderar EU-kommissionen just nu på att föreslå det man kallar ”hållbarhetskriterier för fasta biobränslen”, dvs miljökrav på EU-nivå för produkter som ved, flis och pellets. Från regeringens sida är vi rädda att sådana regler, om de utformas på fel sätt, över huvud taget inte kommer leda till ökad miljönytta i Sverige, utan bara till ökat regelkrångel och ökade kostnader för en redan ansträngd bransch. Vilket skulle kunna leda till att viktiga biobränslen blir kvar i de svenska skogarna och att svenska jobb och svensk export hotas.

När man diskuterar skog och klimat är det viktigt att börja i rätt ände, med att skogen faktiskt är väldigt viktig för klimatet inte minst genom att växande skog, som tar hänsyn till en bra och fungerande skogslagstiftning, är ett av de allra bästa sätten att binda koldioxid. Ett levande skogsbruk med mycket växande skog är en självklar del i regeringens klimatpolitik.

Fortsätt läs här

Fler borde få jobba hemma mer

Idag är det jobba hemma-dagen, ett bra initiativ för att uppmärksamma alla de fördelar som kan komma från att jobba just hemifrån. Bakom initiativet står Microsoft Sverige och de har idag helt sonika skickat hem alla sina anställda för att istället jobba på distans. Ett av de företag som arbetat mycket för att underlätta distansarbete är TeliaSonera och de uppger att de har lyckats minska sina CO2-utsläpp med hela 70 %, bland annat genom att använda telekonferenser och möjliggöra distansarbete. Det reser endel kittlande tankar kring hur mycket vi skulle kunna vinna om fler kunde välja att arbeta någon dag hemifrån i veckan eller månaden, i form av minskad trafik, minskade koldioxidutsläpp och mindre trängsel på våra vägar. Men också vinster i form av att fler kanske skulle kunna få lättare att få vardagspusslet att gå ihop, med hela den utmaning många av oss har i att kombinera önskan om ett rikt arbetsliv med att kunna hämta barnen på dagis eller fritids i någorlunda god tid, och få mer tid för familjen och barnen.

Vi lever i en allt mer uppkopplad miljö, och det är en fantastisk möjlighet i allt detta. Just idag skriver t.ex.  SvD att det numera säljs fler smarta telefoner än vanliga datorer. Det innebär att allt mer av vårt arbete kan ske mobilt, och att den geografiska platsen blir allt mindre viktig. Men ska vi i stor skala kunna bejaka den utvecklingen måste hela systemet fungerar. Då måste vi t.ex. bli ännu bättre på it-säkerhet, även om vårt samhälle idag är bättre rustat än många andra. Och vi måste ha en väl utbyggd, robust och säker it-infrastruktur. Just därför är det viktigt att vi så tydligt i  regeringens bredbandsstrategi anger om att 90 % av alla hushåll och företag ska ha tillgång till bredband med en hastighet om 100 Mbit år 2020.

Jag är övertygad om att vi med mer flexibla arbetsplatser och med teknikens hjälp både kan bli mer produktiva men också öka vår livskvalitet. För att det ska kunna ske krävs en bra digital infrastruktur, men det krävs också bra ledare i organisationer och företag som fokuserar mer på att medarbetarna löser sina uppgifter, än på var de löser dem. I mitt ledarskap har idén om att det viktigaste inte är varifrån mina medarbetare arbetar, utan att de löser de uppgifter de har att lösa länge varit en helt central del. Jobba hemma-dagen är ett bra sätt att uppmärksamma fler på möjligheterna med det synsättet.

 

Vill du läsa mer om vad jag sagt om hur it kan bidra till ett miljösmartare samhälle kan du gärna läsa mitt från konferensen ”IT för ett grönare samhälle”,  Smart IT kan minska våra ekologiska fotavtryck. Läs gärna också strategin IT för en grönare förvaltning – agenda för IT för miljön 2010-2015.

Smarta elnät ger konsumenten makt och möjlighet att påverka

Igår och idag har 580 centerpartister som sitter som beslutsfattare och makthavare i lokala, regionala, nationella och internationella fora varit samlade i Västerås för årets Kommundagar. Två dagar med gott om inspiration och många härliga och intressanta möten med centerpartister från hela landet.

Själv medverkade jag under förmiddagen idag genom att tala på ett seminarium om hur globala klimatutmaningar kan bli till jobb och tillväxt i Sverige, och om hur smarta elnät är det som kommer att ge oss som konsumenter makt att påverka våra elkostnader, men också möjlighet att ta ansvar och påverka så att vi minskar koldioxidutsläppen från energisektorn och drar vårt strå till stacken när det gäller att hejda uppvärmningen av klotet.

Mitt tal följdes av ett inspirerande anförande av ABB:s VD Johan Söderström, som beskrev hur ABB helt och hållet står bakom de prioriteringar jag angivit som energiminister, och hur de arbetar för att i sitt företag utveckla och erbjuda de lösningar som krävs för att vi ska kunna ställa om till ett långsiktigt hållbart energisystem, för att vi ska kunna stärka den enskilde konsumentens ställning på energimarknaderna och för att vi ska kunna öka den svenska miljöteknikexporten. Dessutom deltog Carin Torstensson från Interactive Institute, som lyfte fram hur viktigt det är att konsumenterna får användarvänliga lösningar som på ett lätttillgängligt och pedagogiskt sätt presenterar den information man behöver för att kunna göra aktiva energival – t.ex. kring hur mycket man förbrukar och när, vad det kostar eller hur mycket man producerar om man satt solceller på det egna taket.

Hur skall vi då klara detta i praktiken? Hur skall vi få in en så stor andel ny förnybar energi i vår elförsörjning? Hur skall vi hantera att allt mer utrustning och rutiner i vår vardag och vårt arbete förutsätter el? Hur skall vi klara att använda energin mer effektivt?

Fortsätt läs här

Tre huvudprioriteringar som energiminister

Idag inleder jag min ”vårtermin” med att beskriva mina tre huvudprioriteringar som energiminister på Dagens Nyheters debattsida. Det är tre prioriteringar som tar sin utgångspunkt i de globala utmaningar vi har – där vi, samtidigt som vi vet att stora åtgärder måste göras för att möta klimatutmaningen och hejda uppvärmningen av klotet, ser hur energibehoven fortsätter öka dramatiskt och hur vi globalt sett bränner fossila bränslen som aldrig förr. Men de tar också sin utgångspunkt i konkreta nationella behov, som handlar om att Sverige måste ta vara på de unikt goda förutsättningar vi har att producera förnybar energi, liksom att ge de mycket medvetna svenska konsumenterna bättre redskap för att själva välja och styra både sin energikonsumtion och i allt större utsträckning också sin energiproduktion.

Utifrån den bakgrunden har jag definierat tre områden som kommer vägleda mitt arbete som energiminister:

Den första prioriteringen är att fullfölja energiomställningen och förverkliga energiöverenskommelsen i praktiken. Vi ser nu hur den förnybara energiproduktionen och den förnybara elproduktionen växer i snabb takt, tack vare att energiöverenskommelsen ersatte decennier av politisk träta med långsiktiga, förutsägbara spelregler. Att bygga ut ett starkt förnybart ben i den svenska elproduktionen är viktigt för försörjningstryggheten, konkurrenskraften och för att nå våra klimatmål.

Våra viktigaste instrument för att styra dit är koldioxidskatten och elcertifikat­systemet. De straffar det fossila och ändliga och främjar det förnybara och hållbara. Tack vare dem har vindkraften växt från 1 TWh 2006 till över 5 TWh det senaste året, eller lika mycket el som den svenska stålindustrin förbrukar under ett år. Samtidigt växer nu biobränslena starkt. Och steg för steg ställer vi också om transportsystemet.

När energiöverenskommelsen slöts sträckte Alliansen ut en hand för att förankra den långsiktiga politiken över blockgränsen. Men tyvärr var intresset för det litet från S, MP och V. Det vi nu hör, när några efterfrågar en sådan blocköverskridande enighet, är i själva verket väldigt spridda röster, som vill väldigt olika med energipolitiken. Sverige och svensk energimarknad har inget att vinna på att den nyvunna långsiktigheten, och de stabila spelreglerna, rivs upp och ersätts med ny osäkerhet om vad som ska gälla framöver. Det om något skulle riskera hämma den snabba utbyggnad och de stora investeringar som nu planeras och äger rum.

Den andra prioriteringen är att stärka den enskildes ställning på energimarknaderna. Vi har i Sverige väldigt medvetna och kunniga konsumenter som med bättre verktyg – som timvis mätning och debitering av el, ett fungerande system för nettodebitering och en nordisk slutkundsmarknad där hela elkostnaden (både nätkostnaden och elkostnaden) redovisas på en samlad faktura – skulle kunna vara mer aktiva och ta större ansvar både för sin elkonsumtion och sin elproduktion. Om energikostnaderna och förbrukningen blir lättare att förstå kan man som konsument också lättare fatta medvetna val om att använda energisparande teknik, leva energisnålare eller för den delen kanske välja att bli en småskalig elproducent.

Den tredje prioriteringen handlar om att ytterligare stärka Sverige som en framstående nation när det gäller miljöteknik. Vi ska inte göra energi- och klimatomställningen för att tjäna pengar, men vi ska nyttja fördelarna av att vara ett föregångsland. Uppgiften är att sprida svenska landvinningar så att kapital för investeringar i miljöteknik landar i svenska företag. Redan i dag omsätter miljötekniksektorn cirka 120 miljarder kronor och sysselsätter drygt 40.000 personer i Sverige. Men det kan bli mycket mer.

Därför satsar regeringen stort på energiforskning och gryende tekniker som sår frön till morgondagens exportsuccéer, inte minst genom till exempel satsningar på pilotanläggningar för biodrivmedel och vågkraftsparker. Och med 400 miljoner i en särskild miljöteknikstrategi hjälper vi nya produkter att finna sin marknad och stöttar företag och innovatörer i alla steg, från provrör till produktlansering.

Sverige har fantastiska möjligheter att spela en nyckelroll som föregångsland i det globala arbetet med att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. Vi har alla möjligheter att visa hur en energiomställning kan möta klimatkrisens utmaningar och samtidigt bidra till ekonomisk tillväxt. Den möjligheten ska vi ta vara på!