Hedrad, stolt och med fokus på framtiden

Den senaste månaden har jag, under min Hattresa, mött så många centerpartister runt om i landet som välkomnat och omfamnat min vilja att utveckla den varma, gröna socialliberalismen i Centerpartiet och Sverige. Medlemmar som längtar efter att Centerpartiet tydligare ska stå upp för en hållbar tillväxt i landet, som längtar efter att vi ska bli ett tydligare miljöparti och som vill att vi ska ha tydliga visioner också om viktiga områden som skolan och välfärden. Inte sällan har människor kommit fram efter våra möten med det fina omdömet ”det var ju för det här som jag blev centerpartist” eller ”nu känner jag mig hemma i Centerpartiet”. Det har varit en fantastisk resa, och jag är så glad över varje personligt möte jag fått vara med om. Tack till var och en av er som kommit och gjort Hattresan speciell och unik!
 
Lika glad är jag över alla er runtom i landet som tagit ställning och gärna skulle se mig som Centerpartiets nästa partiledare. Ni som givit ert stöd – i artiklar, i möten och direkt till mig. Till var och en av er: stort tack! Ingenting kan vara finare än att på det sättet ta emot andras förtroende.
 
Men även om resan varit fantastisk, och även om allt fler successivt tog ställning för mig, så räckte det inte ända fram. Och idag har valberedningen presenterat Annie som den som tydligt har starkast stöd runtom i landet för att bli Centerpartiets nästa partiledare. Det är en stor och viktig uppgift som väntar, där Annie kommer ha god nytta av all den karisma, all den begåvning och all den politiska talang som jag och många med mig vet att hon har. Och jag önskar henne verkligen all den kraft, lycka och allt det mod som den viktiga och ansvarsfulla uppgiften kräver!
 
Själv fick jag härom dagen frågan om att bli partiets andre vice partiordförande, vid sidan av Annie och Anders. Och jag har meddelat valberedningen att jag, om stämman och Centerpartiet vill, gärna går in i den rollen. Det starka stöd vi tre fått under partiledarkampanjen visar att Centerpartiet vill ha oss alla tre i ledande ställning, men det visar också att medlemmarna vill ha den politiska bredd som vi tillsammans representerar. Just därför har jag tackat ja till att föreslås som andre vice partiordförande – för att med stolthet och ett tydligt fokus på framtiden och ett starkare Centerparti bidra med mina politiska idéer och de värderingar och drivkrafter som  den varma, gröna socialliberalismen innebär. All den kraft som ni som satt er tro och tillit till mig har visat kommer jag ta med mig i jobbet att som andre vice partiordförande vara med och ta ansvar för och utveckla Centerpartiet.
 
Jag ville gärna bli partiledare, och för det sökte jag ett väldigt tydligt mandat. Men mest av allt brinner jag för de idéer som Centerpartiet står för – om företagsamhet, miljöhänsyn, underifrånperspektiv, tilltro till den enskilda, rättvisa och internationell solidaritet. Och det är min fasta övertygelse, och absoluta målsättning, att vi med ett målmedvetet och uthålligt arbete, tillsammans i partiledningen och i hela Centerpartiet, ska kunna bygga ett bredare, varmare och starkare parti. Just så som det anstår ett angeläget Centerparti!
 

Från Hattresan till Harpsund

Igår kväll hölls den sista nationella utfrågningen av oss partiledarkandidater i Stockholm. Det blev ännu en kväll av viktiga frågor, en hel del klargörande svar och härliga möten med medlemmar.

Just igår fick jag chansen att hålla mitt avslutningsanförande sist av oss tre. Och jag passade på att beskriva endel av det jag sett och själv varit med om, som är viktigt i en partiledares vardag:

” Vi har pratat om många viktiga utmaningar ikväll:

Om vi Centerpartister ska kunna påverka utvecklingen måste vi mobilisera hela vår folkrörelse.  Vi må vara världens rikaste parti, men vi är inte rikare än vår förmåga och våra medlemmars engagemang.

En folkrörelse behöver en lagledare som älskar att få andra att växa och ta plats. Och som företräder medlemmarna även i de svåraste situationer.

Den hetluften är inte lätt. Jag vet, för jag har suttit, sida vid sida med partiledare, finansministern och statsministern. I djup lågkonjunktur och brinnande finanskris. Med alla avvägningar som då måste ske. ”Till vem ska krisens bördor skickas?” ”Till vem ska ett begränsat reformutrymme gå?” ”Hur försvarar vi Sverige på ett stormigt ekonomiskt hav?”

Jag har förhandlat med Anders Borg sedan 2004, innan Alliansen ens hade ett namn. Och jag lovar er. Det var inga snälla högstadiepresentationer. Det var slipade knivar.

Vi har diskuterat. Varit oense. Och kommit sams igen. Men vi har lyssnat på varandra. Och månat om att ett handslag gäller.

Så jag vet. Att leda, det är inte alltid en dans på rosor. Men samtidigt är ingenting finare än just det.

Att få bära förtroende och att få verka åt andra.

Att få leda och bana väg.

Och att alltid, alltid hålla i minnet. Att det är en nådegåva, en ynnest, varenda dag man får verka å andra människors vägnar.”

Idag tar Hattresan paus, för att istället övergå i viktiga regeringsöverläggningar om budgeten på Harpsund! I en tid av ekonomisk oro, när världsekonomin står och skälver, behövs en stark centerpartistisk röst som är mån om att vara varsam med skattebetalarnas pengar och att värna svenska jobb i en ekonomiskt orolig tid.

Varför behövs Centerpartiet?

När jag vid de nationella kandidatutfrågningar som nu äger rum fått frågan om hur jag ser på Centerpartiet och vår framtid har jag beskrivit varför Centerpartiet och en varm grön socialliberalism behövs såhär:

”Politik är på riktigt.

En gång var jag en tjej i femte klass på Örnaskolan i Hyltebruk.

En som stod där ensam på skolgården och inte riktigt fick vara med i lekarna. Orolig för hur mamma skulle få pengarna att räcka till, trots alla jobb hon hade. Förtvivlad över att inte sjukvården tog hand om min psykiskt sjuka pappa. Skrämd av TV-bilder på svältande barn i Afrika. Sammanbiten, men målmedveten, för att klara skolan och kunna tjäna egna pengar.

Det finns många såna tjejer och killar på våra skolgårdar idag. Barn som är fulla av drömmar, och förlamade av mardrömmar.

Varför behövs Centerpartiet?

Jo, för utan våra värderingar – om entreprenörskap, solidaritet, självbestämmande, miljö, tilltro till den enskilda – så kommer vi aldrig till rätta, vare sig med skolan, eller vården, eller samhällsekonomin.

Marknaden klarar det inte ensam, som marknadsliberalerna tror. Och staten klarar det inte ensam, som socialisterna tror.

Entreprenörer behövs för att skapa framtidens bästa vård, framtidens bästa skola, och för att utveckla de gröna näringarna.  Men vi måste bry oss om varandra. Inte överge ett enda barn. Se till att man kan bo och driva företag i hela landet. Se till att de företagsamma blir belönade.  Se att en människa ibland är väldigt stark och behöver svängrum för att kunna flyga. Och att hon ibland är skör som en liten, skadad fågelunge. När ett barn blir allvarligt sjukt. När maken blir dement, och behöver mjuka, varma händer.

Jag vill leda ett varmare, grönare och mer socialliberalt Centerparti. Sätta fart på debatten. Samla alla kloka i vårt parti kring viktiga framtidsutmaningar:

Hur ser en skola som verkligen rustar de unga ut?

Hur ser en vård som läker människor ut?

Hur får vi fart på framtidsnäringarna i både stad och land?

Hur tar vi vårt ansvar för en grönare, hållbar värld?

Jag vet att vi kan göra det. För vi har gjort det förut.  Precis som vi idag leder många kommuner. Så kan vi på nytt bli ett parti som är både samhällsbärande och regeringsbärande igen. Ett stort och brett parti. Som angår mer, som bryr sig mer och som påverkar mer.

Men mest av allt ett Centerparti som visar den där flickan, hon som står där ensam på skolgården, att vi – vi som är vuxna – tänker skapa ett samhälle som är lättare att växa upp i.

Och där varenda en behövs.”

5000 personvalsröster

En av de saker som ibland dyker upp nu när vi partiledarkandidater nu reser runt för att svara på centermedlemmarnas frågor är vilka erfarenheter vi har av att vinna val.

Inte sällan har det de senaste veckorna lyfts fram att Annie gjorde en bra valrörelse i Jönköping, med 4900 kryss. Och det är verkligen en siffra som förtjänar beröm, och som hon ska ha all heder för! Det var en insats som absolut bidrog till att Centerpartiet i Jönköping i valet 2010 backade mindre än vad Centerpartiet gjorde i en del andra delar av landet.

Några av de verkliga valvinnarna i Centerpartiet 2010 fanns i kommuner som Arvidsjaur, Lidingö och Tingsryd. Deras framgångsfaktorer har varit att föra en politik som ligger nära det som väljarna tycker är viktiga i deras vardag, att stå för ett närvarande och lyssnande ledarskap men också att ha en tydlig vision för hur den egna bygden ska kunna växa och utvecklas.

Vad kanske inte alla vet är att också jag har goda erfarenheter av att bedriva en framgångsrik personvalrörelse, vilket jag också berättade på kandidatutfrågningen i Trångsviken igår.

År 1994, sista valet innan personvalssystemet trädde i kraft, valde Centerpartiet och Centerpartiets Ungdomsförbund hemma i Halland att konstruera ett eget personval.

Detta i form av en särskild ungdomslista (vid sidan av partiets huvudlista) till riksdagen. Den listan toppade jag. Vi – CUF och jag – satsade verkligen fullt ut på en intensiv personvalrörelse med målet att återta Hallandscenterns andra riksdagsmandat, vid sidan av det mandat som den då sittande och populäre riksdagsledamoten Rolf Kenneryd hade. Att driva den personvalrörelsen är bland det roligaste jag gjort. Precis som jag älskar att möta alla kloka centermedlemmar älskar jag att möta väljare öga mot öga på gator och torg, i debatter och samtal. Det blev intensiva månader, med många företagsbesök, skolpresentationer och kandidatdebatter.

Så kom valnatten. Röster som räknades. Det där välbekanta pirret i maggropen. Hade det gått vägen? Och så resultatet: jag och ungdomslistan hade lyckats dra 5000 röster, den tidens motsvarighet till personkryss. Det var verkligen en slående prestation, som överraskade stort. Och just därför var vi snubblande nära att ta ett andra riksdagsmandat, ett mandat som då hade tillfallit ungdomslistan. Det om något är ett kvitto på min förmåga att entusiasmera och dra många väljare i ett öppet val.

Sedan dess har min politiska bana tagit en annan väg än att på allvar söka förtroende att bli riksdagsledamot. Istället har jag haft förmånen att bära förtroende som talskrivare, stabschef, statssekreterare och chefsförhandlare. Men jag har under åren också tillbringat fyra viktiga år helt utanför politiken, som vice VD och VD för två olika företag, vilket inneburit att jag fått djupa kunskaper i ledarskap, i företagandets vardag men också att jag har ett stabilt fotfäste och en viktig inspirationskälla från ett yrkesliv utanför politiken.

Det är alltsammans erfarenheter jag bär med mig, och kommer hämta kraft och inspiration ur, om jag får förtroendet att leda Centerpartiet i framtiden. Och jag ser fram emot att på nytt, i riksdagsvalet 2014, driva en lika spännande och kreativ personvalrörelse precis som jag gjorde när jag och ungdomslistan drog 5000 röster 1994!

 

 

 

 

Form som ger mersmak

Så var den första nationella kandidatutfrågningen över, på Svenska Mässan i Göteborg. Det blev två intressanta, intensiva och roliga timmar om allt från ledarskap till ideologi och organisation. Allt under ledning av en proffsig Willy Silberstein, garvad före detta Ekot-reporter. Jag hoppas att debatten var lika rolig att följa för er som var där, eller såg den via webben, som den var för mig. Jag ser verkligen fram emot de tre som nu följer: på tisdag i Trångsviken, på onsdag i Malmö och på torsdag i Stockholm. Och jag hoppas att också de tre följande kommer att ge gott om svar på vad som förenar och skiljer oss kandidater åt.

Tack till alla er som hört av er – inför och efter – med kloka kommentarer och glada tillrop. Det värmer och ger energi. Det här är en form som verkligen ger mersmak, och som andra partiet lär få följa efter!

25 slutsatser från Hattresan

I tre veckor har jag rest runt i sommar-Sverige och center-Sverige på min Hattresa för att möta intresserade medlemmar och diskutera mina tankar om hur en varm, grön socialliberalism kan göra Centerpartiet till ett brett allmänborgerligt och tongivande parti igen. En tre veckors lång resa tillsammans med min familj i en husbil, som nu nått den första nationella kandidatutfrågningen i Göteborg.

Jag kandiderar till partiordförande för Centerpartiet. Därför vill jag träffa så många medlemmar som möjligt för att lyssna och ge svar på frågor. Just så som det anstår en modern folkrörelse.

Mina möten har överträffat alla förväntningar. Uppslutningen i bygdegårdar, på caféer och i samlingslokaler har varit väldigt stor. Mitt medhavda anteckningsblock har fyllts till brädden och jag känner mig full av kraft och tillit till Centerrörelsen som en varm, ansvarsfull och idémässigt drivande kraft i svensk politik.

Jag har upplevt ett stort sug runt om i landet efter att få prata politik, framtid och vägval, med utgångspunkt såväl i globala frågeställningar som lokala utmaningar i hembygden. Jag har känt ett starkt stöd för min vision om behovet av ett varmt, grönt och socialliberalt parti.En varm och grön socialliberalism, som når ut med sin vision om skolan, arbetsmarknaden, välfärden, den ekonomiska politiken, tillvaratagan- det av våra unika naturtillgångar och om global rättvisa kan långsiktigt bli en stark och angelägen kraft i svensk politik. Jag är övertygad om att den som leder den kraften kommer ha alla förutsättningar att bli en kommande svensk statsminister, en position Centerpartiet har haft och ska få väljarnas stöd att ödmjukt erhålla igen.

I den här skriften har jag samlat mina intryck från Hattresan, och 25 slutsatser från densamma. Tack till alla er som kommit och bidragit och tack till dig som på det här sättet tar del av mina tankar om framtidens Sverige och framtidens Centerparti.

Skriften kan även laddas ner härifrån i PDF-format.

Hattresan – dag 12, Från Ramvik till Mosshult

När jag inledde Hattresan valde jag att göra det i Ramvik i Ångermanland. Och det var ju ingen slump. Jag ville börja min egen resa mot partiledarvalet och stämman i Åre i den bygd som spelat så stor roll i Centerpartiets historia, och som står för en så stor del av Centerpartiets egna rötter. För Ångermanland var ju hembygd både för Gunnar Hedlund, den legendariske centerledaren som ledde omvandlingen från Bondeförbund till ett modernt socialliberalt Centerparti, och för Thorbjörn Fälldin som kunde ta vid där Gunnar lämnade och både föra Centerpartiet till sin storhetstid och bryta 40 års socialdemokratiskt maktinnehav, när Centerpartiet fick förtroende att axla statsministerposten 1976.

För mig som vill utveckla Centerpartiet så att vi på nytt blir ett brett allmänborgerligt parti som kan påverka lika mycket som på Fälldins tid, och som ser att vägen dit handlar om att ta vara på våra rötter och hämta kraft ur dem för att stärka och utveckla en varm, grön socialliberalism, så var det självklart att börja min resa där.

Sedan dess har Hattresan gått genom landet, från ort till ort, från centermedlem till centermedlem. Idag gick den till Halland och Halmstad. Men också förbi den bygd där jag har mina personliga rötter: Hyltebruk och barndomsbyn Mosshult.

Jag är en sån där som i min identitet bär med mig flera olika delar av Sverige. Och fastän jag sedan mer än 10 år bor strax söder om Stockholm så finns för alltid en del av mitt hjärta hemma i betesvallarna, i skogarna och vid sjöarna där jag växte upp.

Mosshult är mitt Ramvik. Och det är där jag fått de värderingar som präglar den jag är och det jag gör. Det var där jag tidigt fick lära mig att ta ansvar för mig själv och att stötta andra. Det var där jag insåg att ensam inte alltid är så stark. Det var där jag med egna ögon kunde se hur viktiga de personliga banden mellan olika generationer är och kan vara, särskilt för ett litet barn. Och det var där jag förstod att om det ska bli något av, då måste man ta saken i egna händer och vara beredd att gräva där man står.

För mig är Mosshult och mosshultarna Småland när det är som bäst. Sparsamma, strävsamma, uthålliga. Men också omtänksamma, varma och mest av allt väldigt, väldigt jordnära. Några av de allra största klokskaperna jag hört fick jag höra hemma vid mormors och morfars köksbord i Mosshult, när jag växte upp.

Det om något är en trygg bas att hämta kraft och inspiration ur. Inte minst om man med stolthet och ödmjukhet vill bära förtroendet som partiledare och en möjlig framtida statsminister.

Hattresan – dag 11, Brunneby musteri

I tisdags kväll mötte jag ett femtiotal östgötska centerpartister på Brunneby musteri.

En av dem som kom på mötet frågade mig om hur vi ska kunna få en vindkraftsutbyggnad som sker i samklang med lokala opinioner och med en lokal förankring.

Det är ingen hemlighet att de vindkraftsbolag som lyckats bra med att bygga ut vindkraft med ett gott lokalt stöd har lagt ganska mycket energi på att skapa just det stödet. Framgångsreceptet är i mångt och mycket att samla alla de som är berörda, och hitta smarta modeller som gör att de kan få del av de ekonomiska vinster som en vindkraftsetablering på deras mark, eller i nära anslutning till deras fastighet, ger. Fler vindkraftsbyggare borde ta efter den framgångsrika modellen.

Men vi kan också göra mer från politiskt håll. Jag skulle gärna stärka äganderätten och skärpa reglerna så att markägare som upplåter sin mark kan få en skälig intrångsersättning. Kan man få det då blir det också lättare att leva med om ens mark tas i anspråk för en kraftledning, en vindkraftsetablering eller för något annat samhällsviktigt ändamål. Men den som äger marken måste ha rätt att få en rimlig ersättning när hennes eller hans mark tas i anspråk.

Om fler vindkraftsbyggare ser till att dela med sig av vinsterna till de som är berörda, och vi stärker äganderätten och förbättrar reglerna för intrångsersättning nationellt då är jag övertygad om att vi kan åstadkomma den kraftfulla utbyggnad av förnybar energi som vi behöver för att minska och stegvis avveckla Sveriges beroende av kärnkraften som energikälla.

Hattresan – dag 9, Örebro

Igår eftermiddag träffade jag centerpartister i en fantastiskt vacker miljö vid Naturens Hus i Örebro. Det blev ett inspirerande samtal om många olika frågor. Innan jag lämnade Naturens Hus reflekterade jag såhär över mötet.

En av de som deltog frågade mig om hur vi ska kunna lösa välfärdens utmaningar framöver, när vi vet att vi går mot en stor demografisk utmaning och utmaningar både vad gäller att finansiera en god och solidariskt finansierad välfärd, och se till så att välfärden framöver kan hålla hög kvalitet.

Jag tror att en av de stora utmaningarna handlar om att se till så att tillräckligt många kommer vilja arbeta i skolan, och i vården och omsorgen. Det är frågor som ligger mig varmt om hjärtat, och som jag arbetade med varje dag när jag som VD för Didaktus Skolor skulle locka unga och vuxna att läsa de vård- och omsorgutbildningar vi erbjöd.

Jag tror att det finns några viktiga saker vi måste göra för att klara det.

För det första. Om vi ska kunna få en skola som ger alla elever godkända kunskaper och rustar dem för morgondagens arbetsmarknad, då måste det finnas riktigt bra lärare som vill undervisa i skolan. Och om riktigt bra personer ska vilja bli lärare måste läraryrkets status höjas. Ett sätt att göra det är att se till så att riktigt bra lärare också kan få riktigt bra betalt, och att eleverna får vara med och utvärdera lärarna och att den utvärderingen finns med som ett av underlagen inför lönesättningen. Jag vill att centerpartister i våra kommuner, som är skolhuvudmän, verkar för att riktigt bra lärare ska kunna få riktigt bra betalt.

För det andra. Om det ska bli mer attraktivt att arbeta i vården och omsorgen då måste statusen höjas också där. Självklart är lönefrågan viktig även där men vi måste också se till så att det skapas karriärvägar i vården och omsorgen, så att de som funderar på att börja jobba där vet att det kommer finnas chans till professionell och personlig utveckling. Det måste gå att göra karriär, innehållsmässigt och lönemässigt i vården och omsorgen.

För det tredje. Det är stor synd och skam att det sitter utländska utbildade läkare i förorter som heter Bergsjön, Rinkeby och Rosengård, som inte tas till vara och får jobba i läkarbristens Sverige, bara därför att Socialstyrelsen varit och är alldeles för långsamma med att validera deras kunskaper och beskriva hur de måste komplettera sina kunskaper innan de kan gå in och jobba i vården och omsorgen. Det måste det snarast möjligt bli ändring på.

Lyckas vi med det – att se till så att riktigt bra lärare kan få riktigt bra betalt, att skapa karriärvägar i vården och omsorgen och ta till vara de människor som flytt eller flyttat till vårt land och som har med sig en vårdutbildning från sitt gamla hemland – då kommer vi också ha bättre chanser att se till så att det finns tillräckligt många kloka hjärnor och varma händer som vill jobba i den svenska skolan, vården och omsorgen.