Ett tack till alla engagerade lärare

Boktitel: Engagerad Lärare av Christer Isaksson

Boktitel: Engagerad Lärare av Christer Isaksson

Författaren och debattören Christer Isaksson har, på uppdrag av Lärarnas riksförbund, intervjuat mig och en rad andra politiker om hur vi ser på vår skolgång och om vi har någon favoritlärare som har gjort bestående intryck. Endel av dessa ”favoritlärare har han sedan letat upp och intervjuat och resultatet av alla dessa samtal presenterar han idag när boken ”Den Engagerade Läraren” släpps.

När man läser booken är det slående tydligt att jag och många av mina kollegor i andra partier ofta återkommer till just den engagerade läraren. Och det är ingen slump. För engagerade lärare är de som bär upp och gör skolan och som möter eleverna i ögonhöjd, när skolan är som allra bäst.

I boken berättar jag om en av mina egna favoritlärare, min mellanstadielärare från Örnaskolan i Hyltebruk, Bosse Johansson. Men jag berättar också om Maggan Andersson, som var min högstadielärare på samma skola, och som mer än någon annan utomstående vuxen mötte mig på ett väldigt fint sätt under en period i livet när jag hade det extra tufft. Både Bosse och Maggan såg mig, och mina klasskamrater, som individer, de mötte oss i våra svårigheter och de gav oss värdefullt motstånd och erbjöd utmaningar, inte minst när en kunskapsslukande elev som jag kom i deras väg.

När Christer intervjuar Bosse berättar han att han och hans lärarkollegor vid en tidpunkt bestämde sig för att mäta allt de gjorde som lärare. De kom fram till att en lärare idag har uppemot 150 olika arbetsuppgifter. Om den siffran är exakt rätt kan man säkert diskutera, men idag finns det många lärare som vittnar om hur ökade krav och ökad administration adderat arbetsuppgift efter arbetsuppgift till deras uppdrag.

Och var för sig är säkert alla dessa uppgifter väldigt viktiga, men om man har så oändligt många uppgifter så är frågan om inte själva kärnuppdraget – att undervisa och förbereda våra barn och unga inför deras framtid – blir lidande? Och kanske är det så att det där lärarengagemanget, som är så viktigt för att vartenda barn ska bli sett och få hjälp att göra mesta möjliga av sin egen förmåga, inte direkt växer om ökad administration, i kombination med otillräckliga stödsystem (inte minst brist på stödjande it-system), tar så mycket energi.

Isakssons bok tar upp skolan ur ett spännande och lite nytt perspektiv. Den sätter engagemanget i centrum. Den pekar på skolans viktigaste resurs – läraren och relationen mellan läraren och eleven. Var och en som vill läsa mer om det, och på köpet få en inblick i hur jag och några andra politiker upplevde vår skoltid och hur vi tänker om det nu, kan varmt rekommenderas att läsa den här boken.

Ta vara på den digitala kraften i skolan

Anna-Karin Hatt och Ulrika Carlsson utanför IT-gymnasiet i Sundbyberg

Anna-Karin Hatt och Ulrika Carlsson utanför IT-gymnasiet i Sundbyberg.

Redan 1998 öppnade IT-gymnasiet i Sundbyberg, som Sveriges första fristående skola på gymnasienivå med it-inriktning. IT-gymnasiet har, med sina 250 elever och tre program, verkligen tagit till sig fördelarna med it där, och när man började sin verksamhet var man först med att erbjuda en dator till varje elev. Det var en av anledningarna till att det var just där som jag och Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson, riksdagsledamoten Ulrika Carlsson, presenterade Centerpartiets nya rapport om it i skolan – Använd den digitala kraften i skolan.

Den svenska skolan står inför en rad utmaningar. En av de viktigaste är att använda moderna redskap som kan hjälpa våra barn och unga att göra mesta möjliga av sin egen förmåga, och lära sig mer. Mer it och smartare it är inte det enda, men det är ett av de verktyg som skolan behöver ta till sig och använda för vi ska få en skola som hänger med i sin tid och en skola som på bästa sätt klarar av att lösa sitt kärnuppdrag: att ge alla barn en bra utbildning och en bra start för vuxenlivet.

Aktuell statistik från Skolverket visar att datortätheten har ökat betydligt, både i grund- och gymnasieskolan, och både bland kommunala och fristående skolor. Men Skolverkets siffror visar också något annat. Trots att det nu finns fler datorer i skolan så ligger själva användninghen av de digitala verktygen i skolan kvar på en alldeles för låg nivå. De senaste fem år har nästan ingenting hänt när det gäller it-användningen, utan fortfarande är det ungefär hälften av våra högstadieungdomar som sällan eller aldrig får använda datorer under lektionstid. Samtidigt ser vi, i internationella mätningar, att svenska elever är betydligt sämre än barn och unga i andra länder, när det gäller vissa it-relaterade uppgifter.

Tekniken finns. Möjligheterna finns. Nu är det dags för vilja och att på allvar ta vara på den digitala kraften i skolan.

Därför lägger nu Centerpartiet fram fem förslag för mer och bättre it i skolan:

  1. Alla skolor ska ha en it-strategi
    – För att man ska kunna använda it på ett strategiskt och riktigt sätt i skolan behövs det en aktuell it-strategi som tar sikte på hur it kan användas för att stödja pedagogiken. Därför kommer Centerpartiet verka för att alla kommuner och alla skolhuvudmän skaffar sig en aktuell it-strategi.
  2. Ett nationellt digitalt lärarlyft
    – Mellan var fjärde och var femte lärare anser inte att de har tillräcklig kompetens för att kunna använda modern it i sin undervisning. De behöver få vidareutbildning, och därför bör regeringen satsa i storleksordningen 500 miljoner kronor på ett nationellt digitalt lärarlyft..
  3. Ökad forskning inom it-baserad pedagogik
    – Den forskning som finns om it i skolan visar på att man med smart it-använding kan nå positiva effekter när det gäller barns inlärning, inte minst deras språkutveckling. Men denna pedagogik är ung och mer återstår att lära. Därför behövs det mer forskning om hur it bäst kan användas i det pedagogiska arbetet.
  4. Fler lärosäten bör ge öppna kurser på nätet
    – Internationellt ger allt fler högre lärosäten nu mkurser och utbildningar på nätet. Fler svenska lärosäten bör använda sig av nätbaserad undervisning och vara med och lägga ut föreläsningar och kurser på internet.
  5. Underlätta distans- och fjärrundervisning i skolans alla ämnen
    – Modern it öppnar nya möjligheter att erbjuda de bästa lärarna och bra utbildning via distans, också till skolor i gelsbygd eller skolor som annars har svårt att leva upp till de nya kraven på att lärare ska vara legitimerade och ha rätt behörighet. Därför bör lagstiftningen göras om så att fjärrundervisning tillåts inom skolans samtliga ämnen och kurser, inte bara inom språk som en ny utredning nyligen föreslos.

Om du vill läsa rapporten i sin helhet hittar du den här. Med på IT-gymnasiet i Sundbyberg var också Computer Sweden och rapporten har uppmärksammats av flera ledarsidor. Däribland LT Södertälje. Liksom av IT- och Telekomföretagens blogg. Lyssna även på Ekots inslag här nedan:

Gör framtidens lärande till dagens lärande

I samtal på Framtidens lärande med Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund och Peter Becker, ordförande i DIU.

I samtal på Framtidens lärande med Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund och Peter Becker, ordförande i stiftelsen Datorn i utbildningen.

Idag mötte jag en hel kongressal fylld av eldsjälar under Framtidens Lärande. För femte året i rad samlar den konferensen rektorer, lärare, organisationer och företag för att samtala kring de moderna lärverktygens roll i dagens skola. I mitt öppningstal poängterade jag vilken viktig uppgift som kongressdeltagarna har framför sig. Det vi har sett är nämligen att själva datorerna blivit mycket vanligare på våra skolor, både i de kommunala och i våra friskolor, vilket är väldigt bra. Men samtidigt ser vi att trots det så har färre skolor en it-strategi idag än för tre år sedan samtidigt som användningen av de nya digitala möjligheterna i alltför många ämnen står nästan still. Fortfarande får mer än hälften av våra högstadieelever inte använda datorer alls (eller bara i väldigt begränsad omfattning) under lektionstid. Och där de digitala verktygen trots allt används, är det påfallande ofta som de betraktas som en slags elektroniska skrivmaskiner eller bara som en modern ersättning till Nationalencyklopedin.

Men med en smart användning av moderna lärverktyg kan vi åstadkomma så mycket mer. I Ale kommun har en dator per elev-konceptet gjort att skolbarnen har fått ett mer varierat och innehållsrikt språk. I Sollentuna har man upptäckt att lågstadieeleverna lär sig läsa mycket snabbare, tack vare användningen av surfplattor. Och Peter, 15 år och med diagnosen Aspergers syndrom, kan idag tack vare ett modernt it-redskap från företaget Comai gå i en helt vanlig skolklass med sina egna kompisar.

Det här är goda exempel, som behöver spridas och bli fler, och ett av mina budskap till deltagarna på Framtidens lärande var att jag vill att de ska ta med sig alla goda exempel och lärdomar hem från den konferensen för att sedan kunna sprida dem vidare. Även om en hel del återstår också där så är vi på god väg att klara hårdvaran. Nu måste vi ta steget vidare och bli bättre på att dra full nytta av it, även i skolan:

Under de här dagarna kommer ni få se många spännande och intressanta exempel på hur man kan göra det. Och goda exempel är mycket värdefulla. Särskilt om de sprids, och om de får föröka sig och bli fler.

Och ska de bli det så måste den här frågan upp högt upp på dagordningen. I varje kommun. I varje friskola. Och det kan vi här inne bidra till. Genom att lyfta fram goda exempel, genom att föra samtal och genom att skapa starka mötesplatser som ”Framtidens lärande”.

Ni här inne har ett väldigt viktigt uppdrag. När ni åker härifrån imorgon så vill jag att ni tar med era nya lärdomar och erfarenheter hem och ställer frågan till era kommunpolitiker och till era friskolor: har ni en strategi för hur vi ska få upp användningen av it i skolan? Allt fler av datorerna finns där. Det finns numera gott om goda exempel. Och det finns många eldsjälar, människor som ni, som gärna är med och bidrar.

Nu är det dags ansvarskännande kommunpolitiker och framsynta skolledare ser till att förvandla ”framtidens lärande” till dagens lärande.

Vill du läsa hela mitt tal hittar du det här.

Fortsätt läs här

It i skolan: två steg framåt, och ett steg tillbaka

Redan i mitt allra första tal som nyutnämnd it-minister hösten 2010 valde jag att lyfta fram vikten av att vi använder it i skolan. Det är en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, helt enkelt därför att våra barn och hela samhället kan vinna så oerhört mycket om vi gör det.

I dagarna har vi t.ex. kunnat läsa om en studie av Åke Grönlund vid Örebro universitet som visar att barn kan lära sig skriva och läsa bättre med hjälp av modern it. Och erfarenheter från exempelvis Ale och Salem visar ungefär samma resultat. När it i skolan används på rätt sätt, då drar eleverna nytta av alla de pedagogiska vinster som de moderna lärverktygen kan ge. Och alldeles tydligt är det att den moderna tekniken kan spela allra störst roll för de barn som annars skulle ha en lite brantare uppförsbacke i skolan, än de som ändå klarar sig ganska väl.

Den viktigaste poängen med mer it i skolan är förstås att den, rätt använd, kan hjälpa fler barn att lära sig mer. Men samtidigt stannar det inte där. Smart it kan ju också vara det som behövs för att lärarna ska kunna få en bra arbetssituation och ha bra verktyg för att kunna förbereda sina lektioner och planera sin tid på ett bra sätt.

Jag märker väldigt tydligt att det är få delar av it-politiken som väcker ett sådant intresse och engagemang som just frågan om it i skolan. Det rundabordssamtal jag hade om it i skolan, under min och regeringens process med att utarbeta den Digitala Agendan för Sverige, var ett tydligt exempel på det. Och varenda gång jag är ute och pratar om it i skolan [1,2,3]  möter jag ett oerhört starkt intresse och engagemang för det.

Den rapport som Skolverket presenterade på det här temat härom dagen är i väldigt stora delar positiv, men den är också en smula oroväckande. Det som är bra, till och med väldigt bra, är att tillgången till datorer och andra lärverktyg i skolan tycks bli allt bättre. Och det gäller både förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Dessutom är det positivt att lärarnas tillgång till datorer nu tycks förbättras.

Samtidigt är det oroväckande när rapporten lyfter fram att it fortfarande inte används fullt ut i skolan, på ett bra sätt. Fortfarande används it främst för att söka information på nätet och för göra skrivuppgifter. Även om datorer blivit vanligare i skolan, verkar det inte som att själva it-användningen har ökat eller utvecklats i den takt som man kunde ha förväntat sig. Tvärtom ligger it-användningen i flera olika ämnen fortfarande på samma nivå som den gjorde för tre år sedan.

Rapporten lyfter också fram att behovet av kompetensutveckling fortsätter vara väldigt stort. Var tredje lärare uppger att de har behov av praktisk kompetensutveckling, för att helt enkelt kunna använda de digitala verktygen. Och det kan i förlängningen förklara varför många elever fortfarande kanske inte får chansen att använda de digitala verktygen i skolan. Och det är förstås inte ok.

Nyckeln till mer it i skolan är duktiga lärare som får chansen att få rätt kompetens. Och att de har kunskap, frihet och ansvar att få använda de moderna lärverktyg som de tycker fungerar, i sin egen undervisning. På det sätt de tycker funkar bäst, beroende på vad den enskilde eleven behöver.

Ska vi komma dit måste alla lärare få chansen att få rätt kompetens. Därför är det bra att vi från regeringens sida nu ställer krav på att alla nya lärare ska ha digital kompetens, och att de ska förstå hur det digitala påverkar våra barn och unga. Men det räcker inte. De flesta som arbetar i skolan är utbildade i en annan tid, långt innan det digitala gjorde sitt intåg i samhället. Också de lärarna måste få chansen att ta till sig den nya tekniken och få lära hur de kan använda den i undervisningen. Att ge alla lärare den kunskapen är en viktig uppgift som varje kommun och friskola måste prioritera, som en del av sitt arbetsgivaransvar.

Skolverkets rapport visar att it i skolan är ett område som är på g, men att vi också har många utmaningar kvar att ta tag i. Den som håller med om och är intresserad av det, kan gärna läsa gårdagens intervju med Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén i Computer Sweden som handlar om just det.

It i skolan och Ale som gott exempel

På Centerpartiets kommundagar som just nu pågår i Örebro anordnades tidigare idag en rad intressanta seminarier. Det mest populära, som lockade ett 90-tal deltagare, var det om it i skolan, ett seminarium som jag tillsammans med Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson, Ulrika Carlsson, hade förmånen att vara med på. På plats var också Elena Fridfelt, som är utbildningsnämndens centerpartistiska ordförande i Ale kommun, som berättade om hur Ale mycket medvetet arbetar med att ge alla barn i de yngre årskurserna tillgång till egna datorer, så att lärarna kan hjälpa fler att lära sig mer med de nya digitala verktyg som nu växer fram.

Här kan du se hela seminariet i efterhand, och mitt inledningstal kan du läsa längre ner om du föredrar det:

Fortsätt läs här

It i skolan – ett populärt ämne

Få ämnen inom it-politiken tycks väcka sådant intresse och engagemang som frågan om it i skolan. Det märkte jag när jag höll rundabordssamtal om it i skolan under min och regeringens process med att utarbeta den Digitala Agendan för Sverige. Det märker jag när jag håller tal om it i skolan [1,2,3] och jag märker det när jag skriver debattartiklar på just det temat. Igår skrev jag och Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson, riksdagsledamoten Ulrika Carlsson, en debattartikel om just it i skolan på SVT Debatt – en debattartikel som bara knappt ett dygn senare fått 242 kommentarer.

Jag, och många med mig, är helt övertygad om att it ger oss fantastiska möjligheter att dramatiskt förbättra och utveckla pedagogiken och undervisningen i skolan, om vi bestämmer oss för att använda de nya möjligheterna på rätt sätt. Och det finns bra exempel på de som gjort det, som Ale kommun, som vi nämner i debattartikeln som ett bra exempel. I Ale har kommunledningen bestämt sig för att lyfta it i skolan till strategisk nivå och målmedvetet arbeta för att dra nytta av alla de fördelar som en digitaliserad skola kan ge. Och deras resultat såhär långt är inspirerande:

I Ale har man upptäckt att när skolbarnen får skriva på en dator ökar såväl textmängderna som kunskapsresultatet, framför allt bland pojkarna. Andelen adjektiv ökar, vilket enligt forskare är ett tydligt tecken på att eleven fått ett alltmer utforskande och beskrivande språk. Och barnen experimenterar alltmer med sitt språk.

Och det är ju en händelse som låter som en tanke, men ungefär samtidigt som min och Ulricas debattartikel publicerades igår , så tillkännagavs också att Ale kommun nu, enligt uppgift, kommer bli den första kommunen i landet som ger alla sina elever en egen bärbar dator. Det kommer göra det möjligt för dem att arbeta ännu mer med den nya pedagogik och de nya arbetssätt som tekniken öppnar möjligheter för. Ale kommun har förstått och bestämt sig för att att dra nytta av teknikens kraft och förmåga att bidra till en bättre skola och en bättre undervisning. Jag hoppas att många andra kommuner kommer följa deras exempel, även om lösningarna och valen i olika kommuner självfallet både kan och bör se olika ut. Men varenda kommun och varje skola som på allvar vill ta vara på alla möjligheter vi har att ge våra barn och unga tillräckliga och bra kunskaper inför ett långt yrkesliv måste också ta vara på de nya möjligheter som smart it och smarta hjälpmedel i skolan ger.

Om ett öppet internet – på Södertörns högskola

Redan när jag läste retorik på Södertörns högskola för lite drygt 10 år sedan var det en spännande plats. Sedan dess har mycket hänt där, vilket inte minst syns genom alla nybyggda hus, vilket gjorde att jag knappt kände igen mig där när jag igår kom tillbaka till Södertörn för att hålla en gästföreläsning.

Mitt tema var ”Ett öppet internet utvecklar människor”. Som minister har jag ju ofta ett väldigt späckat schema, där det ena mötet avlöser det andra, och när jag håller tal (vilket jag gör gärna och ofta) är standardupplägget ofta 20 minuters tal och 10 minuters frågestund, innan jag måste sätta mig i statsrådsbilen för att hinna till nästa engagemang eller möte.

Men igår var inte en sådan dag, och det är jag väldigt glad för.

För på Södertörns högskola fick jag mer än en timme på mig. Och när jag insåg det bestämde jag mig för att använda den tiden till att utveckla endel av de frågor som jag ofta talar om, men där jag inte alltid har tid att definiera eller fördjupa mig i resonemangen bakom.

Sedan jag blev it-minister för två år sedan har jag ofta pratat om hur viktigt det är att vi har ett öppet internet. Men vad är ”ett öppet internet”, egentligen? Och varför är det så viktigt att det fortsätter vara sådär öppet? Och hur kan vi använda det öppna nätet bättre i den svenska skolan och i undervisningen?

Den som inte var där kan här nedan, med start 12:50 in i videon, höra mina tankar kring de här frågorna. Vill du hellre läsa talet istället så går det förstås också bra, men tänk då också på att du inte får med de bilder och illustrationer som hänger ihop med talet.

En angelägen bok dök upp i brevlådan

Webben i Undervisningen av Patricia Diaz

Boken Webben i Undervisningen av Patricia Diaz kom med posten igår.

Vissa dagar är det roligare än andra att kolla posten. Igår var en sådan dag eftersom boken Webben i Undervisningenskriven av pedagogen och språkläraren Patricia Diaz, dök upp i min. Patricia har skrivit en angelägen bok om hur vi kan få in mer it i skolan och undervisningen, vilket  verkligen är något som ligger mig – som minister och mamma – varmt om hjärtat.

I våras tog Patricia vad man skulle kunna kalla ”en rövare” och skickade ett meddelande till mig på twitter där hon frågade mig om jag hade lust att skriva förordet till hennes bok, som hon då var mitt uppe i att skriva. Och jag behövde inte särskilt många sekunder på mig för att svara ja.

I mitt förord lyfter jag framför allt fram de pedagogiska vinster som mer it och mer moderna lärverktyg i skolan kan innebära. Men jag skriver också om det tydliga uppdrag som alla skolor nu har:

It i skolan är här för att stanna, och jag har med egna ögon fått se vad det kan innebära när skolbarn får chansen att dra nytta av alla de pedagogiska vinster som moderna lärverktyg kan ge.

Om skolan ska klara av att förbereda våra barn för den framtida globala arbetsmarknaden, då måste alla skolor ta till sig den nya tekniken och använda de möjligheter den ger. För att det ska ske behövs starkare ledarskap från politiker, skolledare och pedagoger.

Jag har ännu inte hunnit läsa hela boken, men av det jag hittills läst verkar den lovande. Och jag tror att vi just nu behöver fler böcker som den här, inte minst för att sätta extra tryck bakom det faktum att regeringen nu förändrat alla de nationella styrdokumenten för skolan så att det nu i skollagen, läroplanen, alla relevanta kursplaner och i kraven för den nya lärarutbildningen tydligt framgår att alla elever har rätt att få digital kompetens, att de har rätt att få använda de moderna lärverktyg i skolan som krävs en tidsenlig utbildning och att deras lärare ska kunna använda tekniken och förstå hur den påverkar barn och ungas vardag. Det som nu krävs är inte fler nationella beslut, utan att varenda skolhuvudman (kommunal som fristående), varenda rektor och varenda lärare tar sig en rejäl funderare över hur man på den egna skolan ska ge våra barn och deras lärare det de har rätt till.

Och då är böcker som ”Webben i undervisningen” en bra inspirationskälla, och ett välkommet inspel. Jag hoppas innerligt att den ska få många efterföljare, så att vi tillsammans kan lära oss mer om hur den moderna tekniken kan hjälpa skolan att ge varje enskilt barn mer lust att lära, om hur den kan hjälpa varje enskilt barn att utvecklas efter sin bästa förmåga och om hur skolan med hjälp av modern teknik kan förbättra barnens kunskapsresultat.

För så är det ju med tekniken; tekniken är inget självändamål och den är inget värd i sig. Men den är en enormt stark kraft som kan göra sådant som tidigare tyckts omöjligt helt möjligt. Som till exempel att ge vartenda barn och varenda ung människa en god start i livet genom att de kan få med sig godkända och bra kunskaper från skolan, inför resten av livet.

 

Ps. Om du vill läsa ett provexemplar av boken på nätet hittar du det här. Ds.

Jag räcker upp handen för flickors rättigheter

Anna-Karin Hatt räcker upp handen för flickors rättighet.

Anna-Karin Hatt räcker upp handen för flickors rättighet.

Idag uppmärksammas världens första Internationella Flickdag, som instiftades av FN i december 2011, på initiativ av den internationella barnrättsorganisationen Plan. Tack för att ni tog det initiativet, Plan!

Det finns mycket att sätta strålkastarljuset på en dag som denna. Plan väljer att slå ett extra slag för vikten av att flickor får den kunskap de har rätt till. För vi vet att en flicka som får utbildning har långt fler möjligheter än annars att kunna göra egna val. Hon kommer förmodligen gifta sig senare än annars, och hon kommer förmodligen föda färre och friskare barn. Men dessutom ökar utbildningen hennes möjligheter att ta hand både om sig själv och om sina barn, och för flickor i fattiga delar av världen innebär tillgång till utbildning en chans att lyfta både sig själv och sina barn ur fattigdom.

För oss i Sverige kan det ibland kännas helt verklighetsfrämmande, men kalla fakta är ju att barnäktenskap fortfarande är väldigt vanligt i många delar av världen. Och lika sant är att bortgifta flickor ofta snabbt tas ur skolan och att de många gånger blir mammor när de är väldigt  unga. Och tyvärr  dör många av dessa flickor i barnsäng eftersom deras kroppar fortfarande är unga flickors, och inte redo att föda barn. Jämför man flickor i tjugoårsåldern med flickor under femton så är det unligt Unicef fem gånger vanligare att en flicka som är under femton dör under förlossningen eller under graviditeten, än den som hunnit fylla tjugo år.

Det är några av skälen till att jag idag tydligt vill räcka upp handen för flickors rätt till utbildning. Jag gör det av övertygelse och för jag själv på nära håll fått se vad flickors tillgång till utbildning kan betyda.

För under mina unga CUF-år  – i början av 1990-talet – fick jag förmånen att arbeta med och ta ansvar för CUF:s solidaritetsprojekt i norra Namibia. Med hjälp av insamlade pengar från olika CUF-aktiviteter fick jag som internationell sekreterare vara med och bygga upp en skola i byn Okahao som skulle ge unga i allmänhet och unga flickor i synnerhet möjlighet att lära sig ekologiskt jordbruk, återbeskogning och att bli självförsörjande på sin odling. Jag är oerhört stolt över det vi lyckades återkomma, som var enormt stort för var och en av de flickor som därmed fick en chans till en bättre framtid.

Vi kan alla bidra och vi kan alla åstadkomma förändring. Och dag som den här är det viktigt att inte bara förfäras över hur flickors situation kan se ut i andra delar av världen. Vi måste också ha modet att titta hur det ser ut på vår egen bakgård. För även om mycket måste göras i andra delar av världen, så har vi en egen hemläxa att göra. För att  mina och alla andras döttrar ska ha en trygg och säker skolgång, fri från trakasserier. För att mina och alla andras döttrar i alla sammanhang där de vill finnas ska kunna känna att de och ingen annan har rätt att bestämma över sina egna kroppar. Också Sverige har en hel del kvar att göra för att varenda flicka fullt ut och i trygghet ska kunna utnyttja sin rätt till en bra utbildning.

Så, tack igen Plan för den här viktiga världsdagen. Nu är det vårt ansvar – var och en av oss – att göra den här dagen så värdefull som saken kräver.

Jag: ny programchef för Skolministeriet

För någon vecka sedan tog Utbildningsradion det föredömliga steget och la upp mer än 7000 program alldeles öppet, fritt för vem som helst att ta del av. Och det är verkligen en veritabel guldgruva att ösa ur. För den som bara är samhällsintresserad. För den pedagog som vill hitta bra material att använda till sin undervisning. Till de som vill lära mer. Och den som söker ett långsammare, djupare samhällssamtal än det som vanligtvis ryms i den offentliga debatten.

Samtidigt som man la upp sina program lanserade man också möjligheten att ”adoptera” och bli programchef för något av programmen. Och efter att ha sökt bland många av dem har jag nu hittat ett program som jag bara inte kan låta bli att ta mig an.

Så från och med idag är jag ny programchef för ett av avsnitten i Skolministeriet, med namnet ”Fakta eller analys?”, ett program som på UR:s hemsida presenteras såhär:

Datorer, smarta telefoner och läs- och surfplattor – den svenska skolan står inför stora förändringar under närmaste åren. Elever ska lära sig läsa och skriva med hjälp av digitala redskap istället för med penna och papper och visionen om en dator till varje elev börjar redan nu bli verklighet på många skolor. Men hur påverkas lärandet när all tänkbar information finns bara ett klick bort? Och kommer morgondagens elever memorera och lära sig fakta eller lär de sig bara hur man tar reda på det man behöver, när man behöver det? Vi hälsar på hos ett gäng förstaklassare på Tegelhagens skola i Sollentuna där man redan nu har varsin läs- och surfplatta. Och även om såväl lärare som elever är entusiastiska så finns det också en osäkerhet kring vad den tekniska utvecklingen i skolan på sikt kommer leda till.

För mig är det självklart att svenska barn och svenska lärare ska få chansen att använda it och moderna lärverktyg i skolan. För att det kan hjälpa så många barn att få lära sig mer. För att lärarna kan jobba effektivare med sina uppgifter. För att alla som finns i skolan – både barn och vuxna – behöver få digital kompetens.

Och nu händer mycket på det området.

Som jag beskrivit många gånger, också här på bloggen (senast i ett inlägg tidigare i veckan) så har regeringen skärpt alla nationella styrdokument som styr skolan och vilka kunskaper våra barn ska få, just för att tydliggöra att vartenda barn faktiskt har rätt att få använda digitala lärverktyg i skolan. Nu framgår det i skollagen att alla elever ska ha tillgång till de lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning. Nu betonas it i alla relevantan ämnen och alla relevanta sammanhang i den nya skollagen och i läroplanen. Och i den nya lärarutbildningen kräver man av blivande lärare att de både ska kunna använda tekniken själva och dessutom förstå hur it påverka våra barns och ungas liv och vardag.

Att skolan måste ta till sig den nya teknikens möjligheter råder det inga tvivel om. Men lika säkert är att den nya tekniken medför nya utmaningar som vi måste ta i, och att den för med sig nya frågor – inte minst om hur tekniken bäst kan användas för att hjälpa skolan att utföra sitt kärnuppdrag bättre.

Och är man intresserad av den sortens frågor, och av hur it kan hjälpa oss att få en bättre och mer modern skola som ger våra barn de kunskaper och färdigheter de behöver för att kunna leva ett långt och rikt liv, så rekommenderar jag verkligen en stund lyssning på ”mitt” UR-program.

Bättre sätt att avsluta en arbetsvecka tror jag faktiskt man får leta efter!