C och MP – skillnaden mellan praktik och retorik

Vi i Centerpartiet har en lång historia av att både driva på i hållbarhetsfrågorna och att leverera resultat. Sedan vi lade de första miljömotionerna på 1960-talet har vår retorik alltid följts av praktik. Praktik i allt från att Sverige varit en drivande röst för höga ambitioner när det gäller klimat och förnybart  i EU, i att vi varit med och drivit fram en rekordartad utbyggnad av den förnybara energin nationellt eller det faktum att centerpartister i många kommuner driver på och tillhör de som går före. Centerpartiets ambitioner och politik när det gäller klimat och förnybart hänger ihop – från retorik till praktik. Och därför kan vi vara väldigt stolta över de konkreta resultat som vi åstadkommit. Under våra två första mandatperioder i Alliansregeringen har vi i Centerpartiet sett till så att vindkraften tiodubblats, att elen från bioenergi ökat med femtio procent och att bioenergin nu gått om oljan som Sveriges enskilt största energikälla.  Tack vare en mycket målmedveten politik har vi byggt ut den förnybara energin så att mer än hälften av all energi i Sverige nu kommer från det förnybara.

I valrörelsen jämförs vi i Centerpartiet ofta med Miljöpartiet, som är ett parti som ofta har ett högt tonläge i klimat- och energidebatten. Och att också de har höga ambitioner när det gäller miljö och klimat är i grunden bra. De pekar på såväl landbaserad som havsbaserad vindkraft som en lösning, de vill att Vattenfall skall bygga 20 TWh vinkraftsproduktion ytterligare, vilket motsvara ca 9500 av dagens vindkraftsverk.  Men i kvällens partiledardebatt i SVT kunde vår partiledare Annie Lööf visa att MP:s retorik långtifrån alltid matchas med konkret praktik.

Den centerstyrda kommunen Uppvidinge i Kronobergs län är en kommun som gjort sig känd för att ha satsat stort på vindkraft. Och Uppvidinge har pekats ut som ett riksintresse för vindkraft och vindkraftsutbyggnaden har ett stort stöd. Men Uppvidinge är också en av de kommuner där Miljöpartietnu helt blockerar Sveriges största landbaserade vindkraftspark. Inte en gång, utan hela fyra gånger, har Miljöpartiet sett till att blockera och bordlägga de beslut som krävs för att vindkraftsparken ska kunna bli verklighet. Och därmed har man i praktiken nu effektivt stoppat denna angelägna satsning på vindkraften.

Tack vare att Miljöpartiet blockerar kommunens beslut har nu de bolag, bland annat Stena, som varit beredda att satsa miljardbelopp på att bygga ny vindkraft i Uppvidinge tvingats dra sig ur. Den satsning som nu uteblir, till följd av Miljöpartiets agerande, handlar om 175 vinkraftverk och en effekt om 500 Megawatt. Det handlar med andra ord om en vindkraftspark som är dubbelt så stor som den största vindkraftsparken vi har på land i Sverige och Europa idag (Jädraås i Ockelbo, med sina 66 verk och en installerad effekt om 230 Megawatt). Det handlar om mer än all vindkraft som finns installerad i Kronoberg idag. Men det blir nu inte av. Konsekvensen av Miljöpartiets agerande bliratt ett tusental jobbtillfällen under byggtiden uteblir, och att en väldigt angelägen satsning på förnybar energi inte blir av. Vilket förstås beklagas av såväl kommunstyrelsens ordförande, av bolaget Stenarenewable som av många Uppvidingebor.

Det är en sak att ha höga ambitioner, som MP har. Men följs de inte av konkret praktik är ambitionerna inte särskilt mycket värt. Och gär man en sak nationellt och den motsatta lokalt talar det sitt eget tydliga språk. Vi i Centerpartiet har både höga ambitioner och levererar konkreta miljöresultat.

Fortsatt jobb för sänkt skatt på egenproducerad förnybar el

Solceller

Reformen om lägre skatt på egenproducerad el beräknas träda ikraft vid årsskiftet. Foto: Johannes Jansson

I EU finns något som kallas statsstödsregler, som är regler som har skapats för att vi tillsammans i EU ska kunna säkerställa att vi har en sund konkurrens på den inre marknaden. Statsstödsreglerna ska skydda oss mot att vissa medlemsstater försöker gynna sitt eget lands näringsliv på ett otillbörligt sätt. Jag ska villigt erkänna att jag då och då kan tycka att EU-kommissionen, som har till uppgift att säkra att alla medlemsstater verkligen lever upp till statsstödsreglerna, tillämpar det regelverket lite väl nitiskt. Och precis så kanjag känna nu, när vi i Sverige har fått svar på de frågor vi har ställt utifrån statsstödsregleverket när det gäller Centerpartiets och Alliansregeringen nya reform om sänkt skatt på egenproducerad förnybar el.

Vår tanke, och innebörden av det förslag som vi lämnade till Riksdagen i våras, har varit att den sänkta skatten för egenproducerad förnybar el skulle träda i kraft den 1:a juli i år. Men tyvärr har det, efter EU-kommissionens besked som kom bara nu i dagarna, visat sig att vi behöver göra endel justeringar för att vi ska kunna genomföra reformen, på ett sätt som lever upp till de EU-regler vi har att förhålla sig till. Bland annat har det visat sig att EU-kommissionen inte anser att vi inte skulle kunna sänka skatten för befintliga mikroproduktionsanläggningar för förnybar el, om vi vill få reformen godkänd enligt de nya statsstödsriktlinjer som träder i kraft nu i sommar.

Centerpartiets och Alliansens avsikt har hela tiden, precis som vi redovisade i den proposition som vi lämnade till Riksdagen i våras, varit att både befintliga och nytillkommande mikroproduktionsanläggningar för förnybar el ska få rätt till skattenedsättningen. Och därför behöver vi nu göra vissa justeringar av reformen, så att vi kan luta den mot, och få den godkänd enligt, en annan del av EU:s regelverk. Det innebär att vi nu kavlar upp ärmarna för att så snart som möjligt få fram de justeringarna, och remittera dem innan de går till Riksdagen, vilket innebär att det kommer dröja ytterligare några månader innan den sänkta skatten för småskaligt producerad el kan träda i kraft.

Det som mitt i allt detta ändå är bra är att vi i Alliansregeringen, i dialog med EU-kommissionen, nu har identifierat en väg framåt, som innebär att skattenedsättningen kommer utformas så att den faller in under EU:s så kallade ”de minimis-regler”. De reglerna innebär, i korthet, att regeringen kan ge stöd till vissa företag, förutsatt att de samlade stöden till ett och samma företag håller sig under ett visst totalt takbelopp. Och utformar man reformen så behöver den inte prövas enligt statsstödsreglerna, vilket innebär att både befintliga och nya anläggningar kan omfattas, precis som Centerpartiet och Alliansregeringen tänkt.

Nu kavlar vi alltså upp ärmarna ännu ett varv, tar fram ett justerat förslag som vi kan skicka ut på remiss och sedan gå med till Lagrådet, innan vi i höst överlämnar en proposition till Riksdagen, så att den nyvalda Riksdagen kan börja med att fatta ett riktigt bra förnybart beslut, som ett av de första besluten den kommande mandatperioden. Och min och Alliansregeringens absoluta målsättning är att den här efterlängtade reformen ska kunna träda i kraft allra senast den 1 januari 2015.

Min drivkraft, och politikens kärna, är strävan att åstadkomma förändring. Ibland går det arbetet enkelt, och känns som en ”sunny walk in the park”. Andra gånger stöter man på hinder på vägen, som man får ta sig runt och klättra över innan man nått sitt mål. I de lägena har man god nytta av en god portion småländsk envishet, ett starkt jäklarnamma och det resultatfokus som ofta hör centerpartisterna till.

Just nu växer det förnybara så det knakar, i Sverige och världen. Och svenska konsumenter vill vara en del av den resan. Sedan jag och regeringen berättade att vi kommer sänka skatten på småskaligt producerad förnybar el har så många människor – enskilda villaägare, enskilda lantbrukare och solcellsinstallatörer – hört av sig till mig och bekräftat att de verkligen längtar efter den här reformen och att så många är intresserade av att gå från att vara passiv elkonsument till att bli en aktiv förnybar elproducent. Det engagemanget, och det tydliga stödet för den här reformen, vill jag verkligen passa på att tacka för!

Nu ska vi göra en bra reform ännu lite bättre, så att vi sist och slutligt kan få den på plats, så att fler av er kan gå från ord till handling. För en sak är helt säker: den rörelse som finns, där allt fler vill bli sin egen småskaliga förnybara elproducent, har alla förutsättningar att bli en framtida folkrörelse – om det inte redan är det!

 

Mer förnybart bryter Europas Rysslands-beroende

Putin_at_the_ceremony_of_opening_the_gas_pipeline

Med mer förnybar energi kan de ryska gaskranarna till Europa dras åt. Foto: premier.gov.ru

I slutet av förra veckan möttes EU:s stats- och regeringschefer för toppmöte i Bryssel. Det mötet kom att domineras av situationen i Ukraina och relationen till Ryssland, men på agendan stod också frågan om vilka nya klimat- och energimål som vi i EU ska anta för perioden 2020 – 2030.

Faktum är att båda dessa frågor hänger intimt samman. Just nu står EU inför vad som kan se ut som två olika utmaningar, men som i själva verket sammanfaller i en. För behovet av att anta nya ambitiösa mål för klimat- och energipolitiken motiveras inte bara av klimatfrågan. Det är också nödvändigt för att ta EU bort från dagens starka beroende av rysk gas och olja. Sättet att minska Europas energipolitiska beroende av Ryssland går via högre ambitioner och satsningar på förnybar energi.

Idag står Ryssland för en tredjedel av EU:s samlade gasbehov. I Tysklands fall handlar det om hela 40 procent, och många central- och östeuropeiska länder är beroende av importerad gas, som i huvudsak kommer från Ryssland, via Ukrainas gasinfrastruktur. I Polen kommer 90 procent av gasen från Ryssland och Bulgarien, Tjeckien och Slovakien importerar all sin gas från Ryssland. Vi i Sverige är inte beroende av rysk gas men ungefär 40 procent av vår olja kommer från Ryssland.

Därför är det bra att den förnybara energin nu snabbt blir allt billigare. Den förnybara energin är också – i motsats till fossila energislag och kärnkraft – snabb att bygga ut och kan snabbt börja leverera energi.

Just därför vill Centerpartiet och Alliansregeringen se ett EU som antar ett ambitiöst klimat- och energipaket för 2030. Vi vill att EU totalt sett minskar sina klimatutsläpp med 50 procent, där 40 procent görs i EU och 10 genom kostnadseffektiva insatser i fattiga länder. Samtidigt vill vi att EU enas om att till 2030 öka andelen förnybar energi till minst 27 procent.

Högre EU-ambitioner för förnybar energi, och en fortsatt utbyggnad av den förnybara energin i Sverige, är en både snabb och billig lösning, som tar oss bort från Europas starka beroende av ryska fossila bränslen. Men paradoxalt nog är det är de länder som är mest beroende av rysk gas och olja som vill bromsa takten och ambitionerna i förhandlingarna om EU:s energi- och klimatmål för 2030. Den utvecklingen måste vändas.

Faktum är att utvecklingen på Krim är ännu ett argument för EU att höja ambitionerna för sin klimat- och energipolitik. Genom att fortsätta bygga ut den förnybara energin kan vi både stärka vår försörjningstrygghet, öka vår konkurrenskraft, minska vår klimatpåverkan och minska beroendet av rysk gas och olja. Nu när hela Europas fokus ligger på dessa frågor har vi också ett unikt tillfälle att agera.

Om detta skriver jag idag i Göteborgsposten.

Vi i Sverige är förvisso inte beroende av gas, vare sig av gas i allmänhet eller rysk gas i synnerhet, som så många andra länder i Europa är. Men vi är liksom många andra stark beroende av olja. Och en väldigt stor del  av den olja vi använder i Sverige kommer som sagt från Ryssland. En av Centerpartiets och Alliansregeringens viktigaste strategier för att ställa om till ett hållbart energisystem, och stärka vår försörjningstrygghe,t är att minska oljeanvändningen i våra transporter. Just därför förbereder vi nu införandet av den kvotplikt som kommer öka inblandningen av förnybart  i all bensin och diesel. En reform som jag skriver om på DN Debatt idag.

Goda förutsättningar för förnybar el

Den inriktning som vi i Alliansregeringen har slagit fast är att energipolitiken skall syfta till att stärka vår försörjningstrygghet, minska vår klimatpåverkan och trygga vår konkurrenskraft. En av de viktiga vägarna får att nå dit är att bygga ut ett starkt tredje förnybart ben i vår elförsörjning, Ett förnybart ben som skall göra oss mindre sårbara och mindre beroende av enbart storskalig vattenkraft och kärnkraft.

Det var just i syfte att bygga ut den förnybara elproduktionen som vi i Sverige 2003 införde det gröna elcertifikatssystemet. Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat system som är byggt så att den billigaste förnybara elproduktionen ska byggas ut först, så att vi svenskar kan få så mycket förnybar el som möjligt för pengarna. Systemet bygger på att alla som producerar ny förnybar el kan få certifikat motsvarande den produktion man har, som de sedan kan sälja på en öppen marknad till de (stora elförbrukare och elhandlare) som ålagts att köpa en viss kvot förnybar el. Och när förnybartproducenterna säljer elcertifikaten får de då en ersättning som de kan räkna in i sina kalkyler, och som bidrar till att göra det mer lönsamt att bygga ut förnybar elproduktion i Sverige.

2009 höjde vi i Alliansregeringen ambitionerna för elcertifikatsystemet, och 2012 utvidgade vi elcertifikatsmarknaden så att Sverige och Norge nu tillsammans har världens första gränsöverskridande stödsystem för att bygga ut förnybar elproduktion. Tillsammans har vi i Sverige och Norge bestämt oss för att vi från 2012 till 2020 ska bygga ut den förnybara elproduktionen med 26,4 Terrawattimmar (TWh). Och vi har kommit en bit på väg till det målet. Sedan 2012 har den gemensamma svensk-norska elcertifikatsmarknaden levererat 6,2 TWh ny förnybar elproduktion.

Men en hel del återstår innan vi nått det mål vi satt upp, och för att få veta hur mycket som återstår och vilka justeringar som kan behöva göras av systemet för att säkra att vi når de 26,4TWh vi satt upp så ska Sverige och Norge genomföra kontrollstationer av elcertifikatsystemet, den första nästa år, 2015.

Det var med tanke på den kontrollstationen som Energimyndigheten igår överlämnade sin rapport till mig och regeringen, med förslag till hur vi behöver justera elcertifikatsystemet, och justera upp kvoterna så att målet nås. I sin rapport pekar Energimyndigheten på att vi, på grund av att den förnybara elproduktionen innan det svensk-norska systemet trädde i kraft var större än man trodde att den skulle vara, och på grund av att energianvändningen de senaste åren varit lägre än förväntat, behöver justera upp kvoterna i elcertifikatssystemet för att nå målet om 26,4 TWh ny förnybar el till 2020.

Den plan vi i Sverige och Norge gemensamt jobbar efter är att eventuella justeringar av systemet ska kunna träda i kraft den 1 januari 2016. För perioden 2016-2019 föreslår Energimyndigheten att vi ska göra en ganska kraftig höjning av systemet, med 8 TWh per år. En sådan höjning skulle i praktiken innebära att de som producerar  förnybar el får en lite bättre ekonomisk situation, när ersättningen går upp. Förr oss som elkunder innebär förslaget, enligt Energimyndighetens bedömningar, att kostnaderna för varje elcertifikat kortsiktigt kan komma att öka med 3-4 öre  per kilowattimme, samtidigt som priserna, när vi får in mer förnybar elproduktion i vår elmix, kommer pressas nedåt.

Energimyndighetens Generaldirektör Erik Brandsma överlämnar myndighetens förslag till ändringar i elcertifikatssytemet

Energimyndighetens Generaldirektör Erik Brandsma överlämnar myndighetens förslag till ändringar i elcertifikatssytemet

Det Energimyndigheten föreslår är alltså inte någon ambitionsökning när det gäller själva målen för elcertifikatsystemet – det målet ligger fast på 26,4 TWh till 2020. Istället handlar förslaget om hur vi behöver justera kvoterna för att nå det fastslagna målet om 26,4 TWh ny förnybar el till 2020. Ett mål som beslutats av riksdagen och som vi kommit överens om i ett bindande avtal mellan Sverige och Norge.

Nu kommer vi från regeringens sida skicka ut Energimyndighetens förslag på remiss till  alla berörda, och när vi fått in deras svar och synpunkter kommer regeringen bereda både synpunkterna och själva förslaget. Samtidigt sker motsvarande process i Norge, med sikte på att förändringar ska kunna träda i kraft den 1 januari 2016.

Ibland påstås det i den mediala debatten att utbyggnaden av förnybar el skulle vara en dyr historia, och inte så sällan görs dethänvisningar till kostnaderna i andra länder och så låtsas man att samma kostnader gäller för utbyggnaden av förnybar el i Sverige. Men det har ingenting med sanningen att göra. Sanningen är att en av de stora fördelarna med vårt gröna elcertifikatsystem är att det är väldigt kostnadseffektivt och ger mycket ny förnybar el för pengarna, ett faktum som nu både International Energy Agency och EU-kommissionen pekat på, när de visar att vårt svenska system är ett av de allra mest kostnadseffektiva stödsystemen för att bygga ut förnybar elproduktion. Ett faktum som nu får många andra länder att rikta blickarna mot vårt system i Sverige och Norge.

Det märks inte minst när man tittat på hur mycket utbyggnaden av den förnybara elen kostar per kilowattimme (KWh). För när vi som svenska elkonsumenter får etala blygsamma 3-4 öre per kilowattimme för att bygga ut den förnybara elproduktionen, så får tyska konsumenter betala tio gånger mer för att bygga ut samma mängd förnybar el. Och på samma sätt ser det ut i Spanien och i många andra länder i Europa som byggt alldeles för kostsamma stödsystem. I vissa EU-länder har man designat system som leder till att uppemot 15 procent av ett hushålls elkostnader kan gå till utbyggnaden av förnybart, medan vi i Sverige – tack vare det smarta elcertifikatsystemet – bara behöver satsa ett par procent av vår elkostnad på detsamma.  Det är förstås väldigt bra, både för oss som konsumenter och för svenska företag, eftersom det gör det möjligt för oss att kombinera ett konkurrenskraftigt elprid med en utbyggnad av den förnybara elproduktionen, som gör vårt energisystem både med tryggt och mer hållbart.

Vi i Sverige är ett av de ledande länderna i världen när det gäller  förnybar energi. Idag är 51 procent av vår samlade energiförsörjning, och hela 60 procent av vår elproduktion förnybar. Vi ligger långst fram i hela EU, och i hela Europa är det bara Norge och Island som ligger före oss. Ett av de viktiga skälen till det är att vi har gott om förnybara resurser – flödande vatten, bra vindlägen, värme från jordens innandöme, växande skog och skinande sol – men det beror också på att vi skapat det gröna elcertifikatssystemet som innebär att vi kan bygga ut mycket förnybar el till en väldigt låg kostnad. Genom att justera elcertifikatsystemet kan vi fortsätta med det, och säkra att Sverige och Norge gemensamt kan nå det mål för ny förnybar elproduktion som vi satt upp.

Om denna rapport rapporterar bland annat Ekot idag.

 

 

 

Nu blir det lättare att bygga ut i bra vindlägen

Foto: Ulf Klingström

Foto: Ulf Klingström

Under 2013 ökade vindelsproduktionen i Sverige med hela 37 procent, till 9,7 TWh. Därmed har vindkraften ökat med tio gånger sedan vi i Alliansregeringen tillträde 2006. Men trots att mycket vindkraft redan byggt och byggs ut så vet vi att vi i Sverige har gott om riktigt bra vindlägen, som vi skulle kunna ta vara på. Just därför har jag och Alliansregeringen idag lagt fram ett förslag som kommer ge ännu bättre förutsättningar och extra fart åt utbyggnaden av  förnybar elproduktion, vilket bland annat TT uppmärksammar idag.

Vindkraft ska byggas där förutsättningarna för det är bäst och i goda vindlägen. Därför lägger vi nu fram ett förslag som ska göra vindkraftsutbyggnaden blir ännu mer effektiv och  kunna leda till ännu lägre kostnader för oss som elkonsumenter.

Idag kan den som vill bygga en vindkraftspark, eller någon annan form av storskalig förnybar elproduktion, behöva stå för hela kostnaden för att förstärka elnätet, om det krävs en sådan förstärkning för att anläggningen ska kunna ansluta till och mata ut sin el på elnätet. Men de elproducenter som i ett senare skede etablerar sig på samma ställe och ansluter sin elproduktion till samma elnät behöver däremot inte betala för den förstärkning av elnätet som redan gjorts, trots att de drar nytta av just den förstärkningen och trots att den är en förutsättning för också deras elproduktion. Den situationen leder ofta till ett dödläge där ingen elproducent vill vara den som ansluter sig först, vilket skapar en så kallad tröskeleffekt, som hämmar utbyggnaden av förnybar elproduktion.

Den tröskeleffekten vill jag och Alliansregeringen nu bygga bort. Genom att inledningsvis låta Svenska Kraftnät stå för kostnaden för att förstärka elnätet, och låta elproducenterna betala för sin andel i den takt som de ansluter sig till elnätet, minskar kostnaden för att t.ex. bygga ut vindkraft i bra vindlägen. Det innebär att vi kan få en mer effektiv utbyggnad av ny förnybar elproduktion och att vi får en mer rättvis fördelning av kostnaderna när  elnätet behöver förstärkas. På sikt kommer det leda till att vi får mer förnybar el och lägre kostnader för elkonsumenterna.

Med det förslag regeringen nu lägger underlättar vi ytterligare utbyggnaden av den förnybara elproduktionen. Tack vare att det framöver blir billigare att vara först på den förnybara bollen kommer vi i Sverige kunna öka tempot i utbyggnaden av den förnybara elproduktionen ännu mer.

Det skall löna sig att göra egen el

Idag är det snarast regel än undantag att det elbolag man som villaägare har även har erbjudanden om att du via dem kan skaffa solceller till villataket. En rad av dessa bolag kan också erbjuda dig att köpa ett litet  vindkraftverk anpassat för en villatomt eller mindre fastighet. Och runt om i hela landet finns det idag närmare ett tusental små producenter av förnybar el, som producerar el från  sol och vind, men också de som producerar el från biogas och vattenkraft.

I takt med att den förnybara tekniken nu blir allt billigare växer intresset för att bli en småskalig förnybar elproducent.  Om man tar solceller som exempel så har priset för en solcellsanläggning i Sverige halverats på bara ett par år.

Detta intresse vill Centerpartiet och Alliansregeringen uppmuntra. Vi vill se fler som blir producenter av egen förnybar el, och att fler  därmed också kan ta makten över sina energikostnader och sitt energiliv.

Just därför fattar vi i Alliansregeringen – som Ekot rapporterat om – idag beslut om ett nytt förslag, som vi överlämnar till riksdagen, där den som småskaligt producerar sin egen förnybara el stimuleras med sänkt skatt. Det innebär att den som sätter upp solceller på villataket eller taket på bostadsrättsföreningen, eller den lantbrukare eller mindre företagare som sätter upp detsamma eller ett mindre vindkraftverk på sin egen mark, får sänkt skatt för den el man producerar.

Det förslag vi nu lämnar till Riksdagen är betydligt mer generöst och omfattar fler än den modell som vi skissade på i budgetpropositionen i höstas. Nu blir skattenedsättningen 60 öre per kilowattimme (vilket motsvarar energiskatt och moms), för upp till 30 000 kilowattimmar. Detta innebär att en mikroproducent som utnyttjar reformen maximalt mest kan få skatten sänkt med  18 000 kronor per år. Till det kommer sedan också den ersättning man får som producent om man säljer det elöverskott anläggningen producerar men man själv inte behöver till sitt elbolag och levererar ut på elnätet.

Dagens regeringsbeslut är ett efterlängtat och mycket välkommet beslut. Som många läsare av bloggen redan vet så har jag och Centerpartiet länge drivit frågan om så kallad ”nettodebitering” av el, som handlar om att gynna den småskaliga produktionen av förnybar el.

Det var precis därför Centerpartiet och Alliansregeringen bad en utredning ta fram ett förslag till modell för hur vi i Sverige, liksom många andra länder, skulle kunna främja den småskaliga produktionen av förnybar el. När den utredningen la sitt förslag förra sommaren pekade de på att regeringen borde välja en modell med skatteavdrag (eftersom denna modell skulle kunna godkännas av EU) och låta den som är småskalig förnybar elproducent göra ett skatteavdrag om maximalt 6000 kronor per år. Det är det förslaget som vi i Alliansregeringen nu arbetat vidare med, och utvidjat så att det både omfattar fler (t.e.x villaägare, lantbrukare, mindre företag, kontor, de flesta bostdasrättsföreningar)  och blir mer generöst. Istället för de 6000 kronor/år som utredningen föreslog och de 12.000 kronor/år som regeringen aviserade i höstas kommer reformen nu som mest kunna ge sänkt skatt med 18.000 kronor/år. Därmed blir det ännu mer förmånligt att satsa på småskalig elproduktion, för fler. För den som vill öppnar den här reformen oerhörda möjligheter för lönsam förnybar elproduktion på allt från bostadsrättsföreningens och skolans tak till bondens hage.

 

 

Sverige har nått sitt och EU:s förnybartmål!

Vindkraftverk vid Pilsåker utanför Lund. Foto:  Anders Lagerås / Wikimedia Commons

Vindkraftverk vid Pilsåker utanför Lund. Foto: Anders Lagerås / Wikimedia Commons

I fredags skickade jag och regeringen ett glädjens budskap till Bryssel när vi skickade in vår rapport om hur utbyggnaden av den förnybara energin utvecklas i Sverige till EU-kommissionen. För rykande färsk statistik i den rapporten visar att vi i Sverige, sju år innan 2020, nu har uppnått våra förnybartmål, både när det gäller den samlade andelen förnybart i hela energisystemet och andelen förnybart i transporterna! Det är riktigt bra, för miljön, för försörjningstryggheten och för vår konkurrenskraft!

Att vi i Sverige, tack vare en målmedveten politik och tydliga styrmedel, redan har nått våra förnybartmål och att vi idag har hela 51 procent förnybart i energisystemet som helhet, och 12,6 procent förnybart i våra transporter är väldigt glädjande. Och det visar att Centerpartiets och Alliansregeringens politik för att främja det förnybara fungerar bra, och ger oss i Sverige mycket förnybar energi för pengarna.

Den rapport som vi nu skickat in innehåller bland annat Energimyndighetens färska statistik för andelen förnybar energi 2011 och 2012. Och enligt den uppgick andelen förnybar energi i Sverige 2012 till 51 procent. Det är den högsta andelen förnybar energi hittills och ligger över både Sveriges EU-åtagande till 2020 enligt förnybartdirektivet (om 49 procent förnybart) och över vårt nationellt beslutade förnybartmål om att Sverige ska ha minst 50 procent förnybart i energisystemet till 2020. Men inte nog med det. För i rapporten redovisar vi också att andelen förnybar energi i transportsektorn 2012 uppgick till 12,6 procent, vilket är långt över det EU-gemensamma målet om 10 procent förnybart i transportsektorn till 2020.

Sveriges utveckling av total andel förnybar energi i procent från år 2005 till 2012.

Sveriges utveckling av total andel förnybar energi i procent från år 2005 till 2012.

Den sektor som bidrar allra mest till att Sverige har en så hög andel förnybar energi är värmesektorn, där biomassa står för den allra största posten följt av värmepumpar. Det näst största förnybara bidraget kommer från elsektorn, där vattenkraften kommer på första plats, följt av biomassabaserad elproduktion som kraftvärme och därefter vindkraft. Och med en växande andel förnybart i transporterna spelar också det allt större roll. Idag kommer strax under 60 procent av vår förnybara energi från biomassa från den fina svenska skogen, och hela 60 procent av den el vi använder i Sverige är nu förnybar.

Att vi ligger så långt fram, och har så osedvanligt goda möjligheter, beror på att vi i Sverige har väldigt rika förnybara resurser – med solen, vinden, vattnet, skogen och jordvärmen från jordens innandöme. Och under året har jag fått möjlighet att besöka flera viktiga förnybartprojekt, som antingen redan har eller kommer att ge oss ett stort tillskott förnybart framöver. Dit hör t.ex. Markbygdens vindkraftpark i Piteå, dit hör Kårehamns vindkraftpark på Öland, dit hör Seabased vågkraftpark i Lysekil (som jag inte besökt på plats än, men väl fått information om på många andra sätt) och dit hör Preems tillverkning av andra generationens biobränslen i form av HVO-diesel framställd ur tallolja i Lysekil.

Att vi i Sverige nu, sju år före 2020, redan nått och överträffar både vårt eget och EU:s 2020-mål om förnybart ger oss ett bra utgångsläge inför de EU-förhandlingar som ska påbörjas tidigt nästa år, och som kommer handla om hur ett nytt klimat- och energipolitiskt ramverk för EU inför 2030 ska se ut. För mig är det alldeles tydligt att EU, om vi ska klara klimatutmaningen och försörjningstryggheten, behöver mer förnybar energi och mer förnybara drivmedel i våra transporter. Och i och med att vi i Sverige redan uppnått EU:s 2020 mål för förnybart så visar vi vägen, och visar att det går att ställa om – ibland till och med snabbare än man tror – om man har tydliga mål och ambitioner och smarta och kostnadseffektiva styrmedel för att ta sig dit.

Här är ett inslag från SVT om den här nyheten.

Och med den fina förnybara nyheten vågar jag (nästan) lova att jag levererat den sista energinyheten till er, på den här sidan julhelgen. Men innan jag själv loggar ut och kopplar ner vill jag önska alla er som –  med ert intresse, engagemang och arbete – har bidragit och bidrar till den här positiva förnybara utvecklingen en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

 

Det ska bli billigare att vara först på den förnybara bollen

Idag kommer det bra nyheter från Alliansregeringen. Jag tänker då inte bara på den rykande färska tunnelbane- och bostadssatsningen som Alliansens partiledare presenterade på DN debatt idag. Det är visserligen en riktigt bra – och grön! – nyhet, men det är inte den enda bra nyheten idag. För idag har vi i regeringen också lagt fram ett förslag som kommer ge ännu bättre förutsättningar och extra fart åt utbyggnaden av den förnybara elproduktionen.

Om man tillhör dem som bygger stora förnybara elproduktionsanläggningar så kan det idag nämligen vara rätt dyrt att vara först på bollen. Den  som vill bygga en vindkraftspark, eller någon annan form av storskalig förnybar elproduktion, måste nämligen i dagsläget stå för hela kostnaden för den förstärkning av elnätet som krävs för att anläggningen ska kunna ansluta till och mata ut sin el på elnätet. De elproducenter som i ett senare skede etablerar sig och ansluter sin elproduktion till elnätet, på samma ställe, behöver däremot inte betala för den förstärkning av elnätet som redan gjorts.

Det leder ofta till att ingen aktör vill ansluta sig först, vilket skapar en så kallad tröskeleffekt, som hämmar utbyggnaden av den förnybara elproduktionen. Resultatet blir att exempelvis vindkraft inte alltid byggs där vindförhållandena är som allra bäst, utan där det redan finns tillräcklig kapacitet i elnätet.

Den tröskeleffekten vill vi i regeringen nu bygga bort. Genom att låta Svenska Kraftnät stå för den inledande kostnaden, och låta företagen betala för sin andel i den takt som de ansluter sig till elnätet, minskar vi kostnaden för att bygga vindkraft i bra vindlägen. Det innebär att vi kan få en mer effektiv utbyggnad av ny förnybar elproduktion och att det blir en rättvis fördelning av kostnader där elnätet behöver förstärkas. På sikt kommer der leda till att vi får mer förnybar el och lägre kostnader för elkonsumenterna.

Ambitionen är att denna lösning, där SvK blir huvudpart, lite längre fram ska kunna ersättas med en marknadslösning där staten inte behöver ta någon ekonomisk risk. Just därför får Elmarknadsinspektionen i uppdrag att utreda hur en sådan långsiktig marknadslösning kan se ut, med ambitionen att en sådan ska finnas på plats från 2016. Men fram tills en sådan finns på plats föreslår vi alltså idag att Svenska Kraftnät ska gå in och stå för den initiala kostnaden, så att de olyckliga tröskeleffekterna för ny förnybar el kan tas bort.