Idag skriver statsvetarna Mikael Sundström och Malena Rosén Sundström på DN Debatt om de politiska skillnaderna mellan oss som kandiderar som partiordförande i Centerpartiet (du hittar hela deras debattartikel här). Jag välkomnar analyser som deras, som bemödar sig om att förstå och lyfta fram de politiska skillnaderna mellan oss kandidater, och jag hoppas att fler sådana analyser kommer framöver.

För poängen med den öppna process som Centerpartiet nu har är ju att alla medlemmar och alla sympatisörer ska få chansen att göra ett riktigt informerat val. Att man innan man bestämmer sig för vilken kandidat man stödjer faktiskt ska kunna få veta riktigt mycket om vad de olika personerna står för, vilken vår respektive inriktning är och vad vi drivs av. Det förutsätter att vi som kandidater är väldigt öppna med våra politiska agendor och vad vi vill uträtta, och jag är därför väldigt glad att både Annie och Anders, vid sidan av jag själv, också varit tydliga med att de vill se en öppen diskussion om hur vi som kandidater anser att Centerpartiet bör utvecklas framöver.

För egen del skrev jag redan dagen efter valberedningens presskonferens en längre debattartikel i Dagens Nyheter (du hittar den här) där jag beskrev det politiska mandat jag söker som partiledarkandidat. På samma tema skrev jag i våras på samma debattsida en annan debattartikel, i samband med att jag berättade att jag kandiderar till partistyrelsen (den kan du läsa här). Och i februari frågades jag ut i Ekots Lördagsintervju om allt från Allianssamverkan, till regerandets möjligheter och utmaningar (den intervjun kan du höra här). Och jag kommer successivt de kommande veckorna att fortsätta förtydliga hur jag anser att ett varmt, grönt och socialliberalt Sverige bör se ut.

Vid sidan av de politiska skillnaderna som statsvetarna idag lyfter fram på DN Debatt så har de en väldig poäng när det gäller vilket val Centerpartiet nu har att göra:

”Partiledarvalet ger en kort period av värmande mediebelysning, men flera års legitimitet åt den övergripande färdriktning den nye partiledaren står för. Det gäller alltså att välja med stor omsorg, och verkligen få grepp om de olika färdplaner som erbjuds.”

Jag håller helt och hållet med om det. Risken finns att inte minst medierna lyckas göra detta till en process som bara handlar om yttre attribut – att det, som en slags Idol-tävling, bara kommer att handla om vilken hårfärg vi har, eller hur vi beter oss. Just därför är det så viktigt att tydligt hålla fast vid att det val som centerpartisterna nu har att göra mer än något annat faktiskt är ett politiskt val, och en fråga om innehåll långt mer än om form.

Det finns massor av beslut som en partiledare och en partiledning måste fatta, ofta med kort varsel, som medlemmarna inte har möjlighet att vara fullt ut delaktiga i. Helt enkelt därför att tempot i politiken inte alltid stämmer överens med partiernas mer långsamma interndemokratiska processer. Men det medlemmarna fullt ut förfogar över är valet av ny partiledare, och därför blir det valet desto viktigare.

Men den öppna processen och de tydliga alternativen är inte viktiga bara för medlemmarna. Den är också viktig för oss som kandiderar. Om jag får förtroendet att leda Centerpartiet framöver då vill jag veta att medlemmarna givit mig ett tydligt stöd för den politiska inriktning jag tror på. Då vill jag veta att det finns ett starkt stöd för att vi ska ta vara på det som är våra unika styrkor – att värna hela landet, ta vara på positionen som Sveriges första miljöparti och det faktum att vi alltid stått på den enskildes sida mot privat makt och offentlig överhet – och utifrån det steg för steg bredda oss till att på nytt bli ett brett, allmänborgerligt parti som blir tongivande i samhällsdebatten. Där vi tar debatten om hur vi kan få en skola med både ramar och kramar, som inte lämnar var femte ung människa i sticket med ofullständiga betyg. Där vi står upp i välfärdsdebatten, till stöd för de 200.000 barn som lever i fattiga familjer eller de 400.000 barn som lever med någon som missbrukar alkohol eller droger. Där vi tar rättvisedebatten i skattediskussionen och tydligt förespråkar mest till de som tjänar minst, och högst höjningar för de som har lägst pension. Det är en varm, grön socialliberalism som alltid står på den enskildes sida.

Ska man kunna få ett sådant tydligt mandat krävs just den öppna debatt om politik och ideologi som nu börjar växa fram. Och det krävs att vi som kandidater är väldigt öppna med vad vi tror på och vad vi drivs av. Just det är också poängen med ”Hattresan” – att ställa mig till medlemmarnas och sympatisörernas förfogande och svara på alla de, små och stora, frågor som ni har till mig som en möjlig kommande partiledare.

Hela poängen med Centerpartiets öppna process är ju att göra det möjligt för medlemmarna att göra ett aktivt val mellan tydliga alternativ.

 

Debattartikeln på DN Debatt har också uppmärksammats på hemsidan ”Vi vill ha Anna-Karin som ny partiledare” som drivs av några av dem som stödjer min kandidatur, och där man kan signera ett upprop de startat.