Sommaren 1994 valdes jag in som ledamot i f\u00f6rbundsstyrelsen f\u00f6r Centerpartiets Ungdomsf\u00f6rbund. Strax d\u00e4refter fick jag fr\u00e5gan och f\u00f6rtroendet att, som arvoderad internationell sekreterare f\u00f6r CUF, vara den som fr\u00e5n Sverige ledde arbetet med att bygga den ekologiska jordbruksskola – Okahao Green Training Center – som CUF byggde i norra Namibia.<\/p>\n
Det var ett av de b\u00e4sta beslut jag fattat i mitt liv, som kom att ge mig djupa och viktiga erfarenheter, som pr\u00e4glat mig sedan dess. Id\u00e9n var att, i Okahao i Owamboland alldeles p\u00e5 gr\u00e4nsen till Angola, bygga en ekologisk jordbruksskola som skulle ge framf\u00f6r allt fattiga namibiska flickor en b\u00e4ttre framtid, samtidigt som de namibiska ungdomarna fick chansen att l\u00e4ra sig \u00a0odla under skuggn\u00e4t och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt b\u00e5de bli mindre beroende av att f\u00f6da upp de getter som \u00e4r s\u00e5 vanliga i Namibia och bidra till att endel av Kalahari\u00f6knen blir bevuxen igen, ist\u00e4llet f\u00f6r att forts\u00e4tta v\u00e4xa.<\/p>\n
Under de \u00e5r som jag var spindeln i n\u00e4tet f\u00f6r det projektet ordnade jag och Anna Strand fr\u00e5n Partille flera studieresor till s\u00f6dra Afrika. Tanken med dem var att vi skulle ta med oss ett tiotal unga CUF:are till Sydafrika och Namibia, s\u00e5 att de med egna \u00f6gon kunde f\u00e5 se de enorma skillnaderna mellan rika och fattiga, de stora utmaningarna som b\u00e5de l\u00e4nderna stod inf\u00f6r men ocks\u00e5 sj\u00e4lva f\u00e5 uppleva all den kraft som finns hos m\u00e4nniskor, \u00e4ven n\u00e4r utmaningarna kan te sig \u00f6verm\u00e4ktiga. S\u00e5 att de n\u00e4r de kom hem kunde ber\u00e4tta f\u00f6r andra och ocks\u00e5 vara med och samla in de pengar som vi beh\u00f6vde f\u00f6r att bygga vidare p\u00e5 skolan.<\/p>\n
Jag v\u00e5gar lova att varenda en av de unga CUF:are som f\u00f6ljde med kom hem med en helt annan syn p\u00e5 v\u00e4rlden. Vi reste till skolan, och vi bodde d\u00e4r tillsammans med eleverna. Vi tog oss p\u00e5 egen hand p\u00e5 milsl\u00e5nga saltv\u00e4gar fr\u00e5n huvudstaden Windhoek till det fattiga Owamboland. Och vi \u00e5kte till Sydafrika, och h\u00e4lsade p\u00e5 och bodde hos v\u00e4nliga sydafrikaner i en av Sydafrikas m\u00e5nga k\u00e5kst\u00e4der, Mamelodi<\/a>,\u00a0utanf\u00f6r huvudstaden Pretoria. I Mamelodi, som grundades av apartheidregimen bodde det d\u00e5 mer \u00e4n 200.000 m\u00e4nniskor, i pl\u00e5tskjul eller enkla hus. Idag bor d\u00e4r mer \u00e4n 300.000.<\/p>\n Mitt perspektiv p\u00e5 v\u00e4rlden f\u00f6r\u00e4ndrades d\u00e5, och d\u00e4r, inte minst p\u00e5 de r\u00f6dbruna jordv\u00e4garna i Mamelodi. Medan m\u00e4nniskor varnade oss fr\u00e5n att ens s\u00e4tta v\u00e5r fot p\u00e5 marken i k\u00e5kst\u00e4derna, eftersom de trodde att vi skulle r\u00e5ka illa ut, och medan turister fr\u00e5n rika l\u00e4nder i v\u00e4st \u00e5kte runt p\u00e5 gatorna och tog kort p\u00e5 barnen och m\u00e4nniskorna genom bussf\u00f6nstret, s\u00e5 \u00e5kte vi dit och satt sida vid sida och pratade med varma och oerh\u00f6rt starka sydafrikanska kvinnor och m\u00e4n. S\u00e4llan har jag m\u00f6tt s\u00e5 mycket v\u00e4rme, s\u00e5 mycket k\u00e4rlek och s\u00e5 mycket omtanke som hos de m\u00e4nniskor som levde just d\u00e4r. Mitt i fattigdomen tycks stoltheten och givmildheten i m\u00e4nniskan ibland bli som allra tydligast.<\/p>\n St\u00f6rst av dem alla, ledare f\u00f6r dem alla, var Nelson Mandela<\/a>. Om det finns en enda m\u00e4nniska jag g\u00e4rna hade f\u00e5tt chansen att tr\u00e4ffa och sitta ned med och prata en stund, s\u00e5 \u00e4r det han. Inte fr\u00e4mst f\u00f6r att f\u00e5 chansen att prata om alla hans \u00e5r i f\u00e4ngelse. Inte fr\u00e4mst f\u00f6r att f\u00e5 prata om hur kampen s\u00e5g ut och om tiden f\u00f6r apartheidregimens fall (en av de viktigaste h\u00e4ndelserna i v\u00e5r tid och n\u00e5got som f\u00f6r alltid f\u00f6r\u00e4ndrade v\u00e4rlden, till en b\u00e4ttre plats f\u00f6r oss alla att leva i). Utan allra mest f\u00f6r att f\u00e5 st\u00e4lla den mycket enkla, men s\u00e5 oerh\u00f6rt sv\u00e5ra, fr\u00e5gan: hur g\u00f6r man f\u00f6r att kunna f\u00f6rl\u00e5ta ocks\u00e5 den som behandlat en allra v\u00e4rst? Hur lyckas man med det, den st\u00f6rsta av f\u00f6rsoningar?<\/p>\n Mandela var en stor ledare, men mest av allt en stor m\u00e4nniska. F\u00f6r ingenting kan vara st\u00f6rre \u00e4n att ha ett hj\u00e4rta stort nog \u00a0att f\u00f6rl\u00e5ta till och med ens v\u00e4rsta pl\u00e5goandar. Det hade Mandela. M\u00e5 han nu f\u00e5 vila i frid.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Sommaren 1994 valdes jag in som ledamot i f\u00f6rbundsstyrelsen f\u00f6r Centerpartiets Ungdomsf\u00f6rbund. Strax d\u00e4refter fick jag fr\u00e5gan och f\u00f6rtroendet att, som arvoderad internationell sekreterare f\u00f6r CUF, vara den som fr\u00e5n Sverige ledde arbetet med att bygga den ekologiska jordbruksskola – Okahao Green Training Center – som CUF byggde i norra Namibia. Det var ett av Continue Reading<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[26,1],"tags":[317,43,44,318],"class_list":["post-4425","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-bilder","category-okategoriserat","tag-mandela","tag-namibia","tag-okahao","tag-sydafrika","cat-26-id","cat-1-id"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4425","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4425"}],"version-history":[{"count":7,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4425\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4432,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4425\/revisions\/4432"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4425"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4425"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4425"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}