I april 1995 satte jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen foten p\u00e5 den afrikanska kontinenten. Tillsammans med min d\u00e4refter goda v\u00e4n Anna Strand ledde jag en studieresa best\u00e5ende av ett tiotal unga medlemmar fr\u00e5n Centerpartiets Ungdomsf\u00f6rbund (CUF) som skulle \u00e5ka och bes\u00f6ka den skola som CUF byggt med hj\u00e4lp av insamlade pengar och st\u00f6d fr\u00e5n SIDA.<\/p>\n
Det finns tillf\u00e4llen i livet som f\u00f6r alltid f\u00f6r\u00e4ndrar ens perspektiv, och mitt arbete med jordbruksskolan i Okahao, i Owamboland i norra Namibia, just p\u00e5 gr\u00e4nsen till Angola, var ett s\u00e5dant. Under n\u00e5gra \u00e5r fick jag f\u00f6rm\u00e5nen att fr\u00e5n Sverige leda jobbet med att bygga upp och utveckla skolan, h\u00e5lla kontakten med de svenska volont\u00e4rer som vi skickade dit och f\u00f6ra dialog med de namibiska myndigheterna om olika saker som beh\u00f6vde l\u00f6sas. Det var stort och danande f\u00f6r karakt\u00e4ren, i sig.<\/p>\n
Men st\u00f6rst av allt var det att komma dit. Att f\u00e5 m\u00f6ta de elever, som oftast var tjejer, som tack vare CUF:s skola hade f\u00e5tt chansen att f\u00e5 en vettig utbildning. Som tack vare att vi drev en skola som l\u00e4rde ut ekologisk jordbruksproduktion fick l\u00e4ra sig att skapa skugga p\u00e5 savannen s\u00e5 att man kunde odla gr\u00f6nsaker och hejda b\u00e5de risken f\u00f6r feln\u00e4ring och risken f\u00f6r \u00f6kad \u00f6kenspridning. Att se stoltheten i deras \u00f6gon, att ana den begynnande framtidstron i deras kroppsh\u00e5llning, var st\u00f6rre \u00e4n det mesta andra jag sett.<\/p>\n
Vid ett tillf\u00e4lle skulle vi \u00e5ka ut och bes\u00f6ka en av elevernas familjer. De bodde, som alla andra p\u00e5 skolan, i traditionella ”home steads”, en slags hyddor byggda av gr\u00e4s och tunna vidjor, omg\u00e4rdade med ett st\u00e4ngsel f\u00f6r att h\u00e5lla djuren utanf\u00f6r det \u00e4tbara. Det var fr\u00e4mmande, ovanligt och v\u00e4ldigt annorlunda.<\/p>\n
Och samtidigt inte annorlunda mot h\u00e4r hemma. Mamman i familjen tog emot, med elevens sm\u00e5syskon nyfiket tittande upp p\u00e5 oss runt benen, och bj\u00f6d oss att sitta ner i den hydda som verkade anv\u00e4ndas som mat- och vardagsrum. Det var en fattig familj, utan n\u00e5gra stora tillg\u00e5ngar, som \u00e4gde en tanig ko och kanske en och annan get. Men hon bj\u00f6d av det hon hade. Av den hirsgr\u00f6t hon st\u00e4llde fram. Av de gr\u00f6nsaker de kunnat odla. Av den hemj\u00e4sta \u00f6l som \u00e4r s\u00e5 vanlig d\u00e4r. Och hon bj\u00f6d oss att \u00e4ta av familjens sista h\u00f6na, som hon lagat till enkom f\u00f6r v\u00e5r skull. Av stolthet och med o\u00e4ndlig v\u00e4rdighet.<\/p>\n
Vi h\u00f6ll tillbaka t\u00e5rarna. Tackade och tog emot. Och med det visade vi att vi hade sett henne. I j\u00e4mnh\u00f6jd. Och att vi bara genom att komma dit och m\u00f6ta henne hade f\u00e5tt henne och alla i hennes omgivning att k\u00e4nna att v\u00e4rlden faktiskt ang\u00e5r oss.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I april 1995 satte jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen foten p\u00e5 den afrikanska kontinenten. Tillsammans med min d\u00e4refter goda v\u00e4n Anna Strand ledde jag en studieresa best\u00e5ende av ett tiotal unga medlemmar fr\u00e5n Centerpartiets Ungdomsf\u00f6rbund (CUF) som skulle \u00e5ka och bes\u00f6ka den skola som CUF byggt med hj\u00e4lp av insamlade pengar och st\u00f6d fr\u00e5n SIDA. Det Continue Reading<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[52,20],"tags":[45,43,44],"class_list":["post-483","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-drivkrafter","category-personligt","tag-afrika","tag-namibia","tag-okahao","cat-52-id","cat-20-id"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/483","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=483"}],"version-history":[{"count":3,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/483\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":544,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/483\/revisions\/544"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=483"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=483"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/annakarinhatt.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=483"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}