Vi svenskar har snabbt tagit till oss den nya mobila tekniken och allt fler av oss vänjer oss nu vid att använda mobilen och ha bra mobila kommunikationer, oavsett var vi befinner oss. Och ju mer vi använder den mobila tekniken – för att ringa, surfa, arbeta och uträtta ärenden med – desto mer förväntar vi oss förstås att den ska funka bra. Hemma och på jobbet. På stan och på resande fot.Effekten av det är att trafiken i våra mobilnät ökat mycket snabbt. Som diagrammet till vänster visar har den utvecklingen varit explosionsartad. Och det är en effekt av att vi svenskar sedan länge är så kallade ”early adopters” – när vi väl fått upp ögonen och sett nyttan med en ny teknik så är vi snabba att ta till oss och använda den.

Det är i grunden väldigt positivt, och en av de viktiga förklaringarna till det svenska it-undret. Men samtidigt har våra snabbt ändrade och ökade mobilvanor just nu en baksida. Och den baksidan heter överbelastade mobilnät.

De överbelastade mobilnäten innebär att vi , fastän det finns täckning där vi befinner oss, kanske inte alltid kan ta oss ut på nätet eller att vi drabbas av störningar och problem. Överbelastade mobilnät innebär helt enkelt att fler människor vid ett och samma tillfälle försöker koppla in sig på nätet och använda det, än vad kapaciteten i nätet är dimensionerad för. Vilket leder till att man just då kanske inte kan ringa eller kolla sin e-post där man är, fastän man vanligtvis brukar kunna göra det, just där.

Överbelastade mobilnät finns just nu, både på landsbygden och i våra städer. I den situationen är det oerhört viktigt att operatörerna, när de lovat täckning och att man ska kunna använda just dem just där, ser till att prioritera att bygga ut kapaciteten i nätet och att hålla jämna steg med vår ökade vilja att använda den mobila tekniken och mobilnäten allt mer.

Samtidigt finns det, inte minst i de mer glesbefolkade delarna av vårt land, ibland helt andra problem och på endel platser kan det till och med helt och hållet saknas mobiltäckning. I radioprogrammet Kaliber som sändes igår kunde man höra flera personer berätta om sina problem, och vad det innebär när den fasta telefonin hemma eller mobiltelefonen inte fungerar.

Till de som just nu påverkas av Telias teknikskifte och som är oroliga för hur det ska bli med den fasta hemtelefonen vill jag vara väldigt tydlig: alla människor, och då menar jag verkligen alla, har rätt att ha en fungerande hemtelefon. Om man berörs av Telias tekniksskifte, och bor på en plats där de inte längre kommer ha kvar det gamla kopparnätet, då är de skyldiga att erbjuda en annan lösning, som fungerar. Och skulle de inte kunna hitta en sådan lösning så har man som konsument ändå rätt att få hemtelefon. I det läget ska man vända sig till Post- och Telestyrelsen, som har fått regeringens uppdrag att hjälpa dem som Telia inte kan erbjuda en ersättningslösning till, så att de kan ta fram en annan fungerande hemtelefonilösning. Redan idag finns det alltså en tydlig lagstiftning som ger alla svenskar rätt till fungerande hemtelefoni, vilket dock inte Aftonbladets ledarsida verkar känna till.

När det gäller mobiltelefonin är det viktigt att vi får allt bättre mobilnät, i hela landet. Och i P1 Morgon i morse beskrev jag vad vi i regeringen, och Post- och Telestyrelsen, gör för att driva på den utvecklingen:

• Sedan vi tillträdde har Alliansregeringen prioriterat att frigöra så mycket utrymme i etern (radiospektrum) som möjligt för att operatörerna ska kunna bygga ut mobilnäten och mobilt bredband. Faktum är att Sverige är det land i hela Europa som har frigjort mest utrymme för mobilt bredband och mobil telefoni. Det arbetet kommer vi fortsätta.
• I det ingår att vi nu öppnat det frekvensband som tidigare användes för analoga tv-sändningar , det så kallade 800-bandet, för mobil telefoni. Och snart kommer det tas i bruk på allvar, vilket innebär att vi kommer kunna täcka stora geografiska områden, också i de glesa delarna av landet, med mobil telefoni, på ett bra sätt. Det kommer leda till att täckningen på landsbygden blir bättre, och att mottagningsmöjligheterna inomhus blir bättre.
• Samtidigt som 800-bandet öppnades för mobil telefoni har vi ställt ut en garanti som innebär att alla, och då menar jag verkligen alla, som idag inte har möjlighet att få grundläggande bredband nu får rätt att få det. Kan man inte få grundläggande bredband genom någon operatör ska man höra av sig till PTS så att de kan se till så att man får det (vilket man kan göra här). Och detta grundläggande bredband kommer man också kunna använda för att ringa med. 300 miljoner kronor finns avsatta för det.
• Regeringen och PTS har också gjort det möjligt för mobiloperatörerna att bygga ut modernare och mer effektiv sändningsteknik – 4G – en teknik som kommer kunna hantera mycket mer data och röst än det gamla GSM-systemet eller 3G-nätet gör. Och nu byggs 4G ut i snabb takt. I takt med att det tas i bruk, och i takt med att det kommer telefoner som kan börja använda 4G-nätet, kommer 3G-nätet bli mindre överbelastat.
• Dessutom har jag som it-minister i flera olika steg tagit initiativ till att vi tydligt stärkt konsumenternas makt på mobilmarknaden . Som abonnent ska man på ett enkelt sätt kunna få information om vad som ingår i ett abonnemang, och är man missnöjd med sin operatör ska man enklare och snabbare kunna byta till en annan operatör.
• Därtill jobbar PTS nu för att mobiltelefoners mottagningskapacitet ska redovisas tydligare. För endel av de problem som upplevs som täckningsproblem handlar om att man bytt telefon, och att den nya (kanske smartare) telefonen har en inbyggd och svagare antenn som gör att telefonen har svårare att klara sig i det mobilnät som finns där man bor. Med bättre information om vilken mottagningskapacitet olika mobiltelefoner har blir det lättare att jämföra och välja en mobil som verkligen fungerar, även om man bor i ett område där täckningen av något skäl är svagare.

I Ekot i morse förde tre företrädare för oppositionen fram förslag om att lösningen på täckningsproblemet vore att lagstifta för att garantera mobiltäckning i hela landet. Efter två och ett halvt år som it-minister har jag ägnat en hel del tid åt den här frågan, och idag tror jag mig ha en ganska klar bild av problemet. Och jag är ganska övertygad om att lagstiftning, i det här fallet, inte är rätt väg att gå.

Jag har full förståelse för, och delar ambitionen bakom, det Green (s), Andersson (v) och Ceballos (mp) vill åstadkomma. Vi ska ha bra mobilnät i hela landet, och de behöver bli allt bättre. Ju mer vi använder tekniken, ju mer beroende vi blir av den, desto viktigare är det att näten är väl utbyggda, att de har kapacitet att klara alla nya användare och att mobiltelefonin funkar bra i hela landet. Det är en självklar politisk prioritering för mig.

Men även om det kan låta tilltalande, så är inte ny lagstiftning garanten för det.

Endel av täckningsproblemen beror nämligen på att det finns fysiska hinder i vägen – träd, berg, dalgångar. Och den sortens fenomen kan inte lagstiftas bort.

Endel av bekymren beror på att dagens smarta telefoner, med inbyggda antenner, är sämre på att ta emot signalerna än vad äldre modeller är. Och lagstiftning biter inte heller på det.

Att, inför de människor som verkligen behöver få bättre mobiltäckning eller bättre nätkapacitet, låtsas som att det finns en snabb lösning som stavas lagstiftning är inte riktigt ok.

Självklart ska vi fortsätta göra allt vi kan för att förbättra näten, men vi ska göra det på ett smart och fungerande sätt. Och vi ska välja de metoder som gör verklig skillnad, och på ett snabbare och effektivare sätt.

En hel del av det gör jag och regeringen redan, vilket jag beskrivit här ovanför. Men vid sidan om det, måste också operatörerna göra mer.

Alldeles uppenbart måste operatörerna börja beskriva verkligheten, som den verkligen är. De täckningskartor man får se när tecknar sitt abonnemang måste stämma med verkligheten . Alltför många har varit med om att man valt en operatör, byggt på att täckningskartan visat att abonnemanget ska funka där man rör sig eller bor, bara för att upptäcka att det inte fungerar, trots att man blivit lovad att nätet ska fungera just där. De förskönande täckningskartorna måste få ett slut. Om kartan inte stämmer med verkligheten, måste kartan ritas om. Har man lovat täckning på en viss plats, och näten blir överbelastade för att allt fler kunder använder dem, då måste operatörerna bygga ut och öka nätkapaciteten. En täckningskarta som inte stämmer, är faktiskt falsk marknadsföring.

Också på andra sätt har operatörerna mycket tydliga skyldigheter. Ibland sägs det att det inte finns några täckningskrav på operatörerna, över huvud taget. Men det är faktiskt inte sant. Tittar man på till exempel GSM-bandet så skärptes täckningskravet kraftigt 2009, i samband med deras tillstånd förlängdes. Och i alla de band där det är lämpligt att ställa krav på att täcka en viss andel av landets yta så ställer också PTS krav på det. Men i band där det behöver finnas utrymme att driva teknikutvecklingen framåt, och t.ex. ge plats för 4G, så ser regleringen ut på ett annat sätt.

Bra telefoni, bra bredband och bra mobiltelefoni, i hela landet, är en viktig fråga, för Centerpartiet och för mig. Just därför kommer jag fortsätta göra allt jag kan för att se till så att det finns allt bättre förutsättningar för det.