För en stund sedan lämnade jag kinesisk mark med Finnairs morgonflyg från Peking mot Stockholm, med byte i Helsingfors. Och även om en sådan här intensiv vecka – med många intryck, tal, möten med nya människor och överläggningar – ofta mår bra av att få landa och mogna innan man helt och fullt summerar vad man varit med om, så tänkte jag ändå försöka mig på att börja göra just det, nu när jag för ovanlighetens skull har hela 8,5 timmar helt ”fri” tid, utan tillgång till vare sig sms, Twitter, Facebook, internet eller någon annan typ av digital kommunikation.

Att försöka förstå sin omvärld och sina motparter lite bättre är grundläggande för att vi som människor, företag, organisationer och länder med olika utgångspunkter och olika syn på olika saker, ska kunna förstå varandra och varandras behov, och kunna komma överens och utvecklas, sida vid sida eller i samverkan med varandra. Och just det, att få en inblick i hur man i en helt annan kultur, i en helt annan samhällsstruktur och i ett helt annat politiskt system än i det som är vårt, tänker och resonerar är ett av skälen till att det är viktigt att som minister då och då ta sig tid att resa till andra länder. Visst kan vi, i dagens moderna medievärld där nästan all information vi behöver och vill ha finns tillgänglig bara en knapptryckning bort dygnet runt, läsa in och följa med i vad som händer också i andra länder bara genom att hänga med i aktuell litteratur och vad som rapporteras online. Men helt och fullt kan det aldrig ersätta den dimension som tillkommer när man får möta människor öga mot öga, när man får höra dem med egna ord beskriva sina viktigaste utmaningar och vilka prioriteringar man gjort.

Det gäller inte minst ett land som Kina, som på så många sätt – mänskligt, kulturellt, politiskt – skiljer sig så oerhört mycket från oss västerlänningar och från våra välutvecklade öppna och demokratiska samhällen.

För självklart är det lättare att förstå varför frågan om luftkvalitet så snabbt kunnat segla upp så högt på beslutsfattarnas agenda här i Kina, när man suttit i de timslånga köerna på de breda motorvägarna runt Peking eller fastnat i smogen och känt hur den – fastän den de här dagarna inte varit i närheten av de riktigt höga nivåer som Peking-borna numera fått vänja sig vid – fastnat i halsen och gjort det svårt att andas. Och självklart förstår man ännu bättre varför det finns ett så stort behov av smarta miljötekniklösningar för hållbara städer, och varför intresset för de många fina svenska miljöteknikföretagen här i Kina är så stort, när man sett skogen av skyskrapor, de många motorvägarna som skär som sår rakt igenom nästan alla städer, och när man sett de många människorna i mångmiljonstäder som Hongkong, Guangzhou och Peking framför sig. Om vi svenskar har behov av hållbara transporter för att klara luftkvaliteten i Stockholm, Göteborg och Malmö – så har de precis samma behov här, fast i mycket större skala förstås. Och om vi där hemma varje morgon när vi vaknar börjar producera stora mängder sopor, som vi antingen kan se som ett problem eller ta vara på som en resurs, så har man precis samma utmaning här. Och om vi just nu funderar på hur vi kan ställa om till hållbara transporter så funderar man på precis samma sak här.

Väldigt ofta när jag möter människor från andra länder slås jag av att det är så tydligt att vi många gånger är så väldigt olika, men att vi samtidigt nästan alltid har väldigt många gemensamma utmaningar att hantera.

Just därför att vi har många gemensamma utmaningar – både när det gäller att ställa om till ökad hållbarhet och se till så att alla kan bli digitalt delaktiga och dra nytta av den nya smarta informationstekniken – så finns det också en hel del att göra i länder som Kina, när man som it- och energiminister kommer hit. Därför är det inte direkt några problem att se till så att en vecka som den här kan bli väldigt späckad, från tidig morgon till sen kväll, med angelägna och intressanta bilaterala överläggningar med ministrar, med framträdanden som huvudtalare i viktiga och för oss prioriterade ämnen på stora konferenser med prominenta gäster och med aktiviteter för att hjälpa till att öppna dörrar in på marknaden för duktiga svenska företag.

Precis så har det varit den här veckan i Kina. Och att döma av de reaktioner jag fått, både av mina kinesiska motparter här, av de som deltog i den svenska miljöteknikföretagardelegationen som jag hade med mig till södra Kina och av de utsända diplomater som ägnar ännu mer tid än jag åt främjanden som det här, så har det under den här veckan blivit så tydligt att vi i Sverige har en stark berättelse att dela med oss av. En berättelse som både handlar om den framgångsrika hållbara resa vi gjort de senaste 40 åren, och om hur vi lyckats skapa en jordmån för en lång rad framstående svenska energi- och miljöteknikföretag.
En av de viktigaste uppgifterna vi har, som är gemensam för alla beslutsfattare i alla länder, är att styra in världen på en bana bort från ständigt ökande koldioxidutsläpp och ständigt ökande belastning på miljön och in på en bana till ökad hållbarhet där ökad tillväxt, nya jobb och innovativa företag går hand i hand med en allt starkare miljöhänsyn.

Efter det jag sett och lärt under mina år i politiken, inte minst de senaste 7 åren som statssekreterare och it- och energiminister, så är det övertydligt för mig att den enskilt viktigaste frågan – om vi ska lyckas slå in på den hållbara vägen, och kunna få alla världens länder att enas om ett globalt klimatavtal och kunna förmå alla de länder som snabbt behöver göra insatser för att först hejda sina utsläppsökningar och sedan kraftfullt minska dem – är att vi lyckas visa för de som tvivlar att det faktiskt går att kombinera stark och varaktig ekonomisk tillväxt med höga klimat-, miljö- och energiambitioner.

Och det är precis där som vi från Sverige har något mycket viktigt att berätta, som andra länder är beredda att lyssna på. 1970, ett par år innan jag föddes, var Sverige ett av OECD-världens allra mest oljeberoende länder. 80 procent av den energi vi använde kom från olja och kol. Sedan dess har vi, tack vare ett väldigt målmedvetet arbete och tack vare goda insatser från både företag, organisationer, medborgare och politiken, lyckats pressa tillbaka vårt oljeberoende till 32 procent. Idag använder vi i princip ingen olja alls för att värma våra bostäder och våra lokaler, och nästan all olja är numera utfasad ur industrin. Det är en anmärkningsvärd resa.

Tack vare det är Sverige idag, jämfört med 1970, långt mindre beroende av att kunna importera olja från instabila delar av världen än vad vi annars hade varit, vi har långt lägre koldioxidutsläpp än vi annars skulle ha haft och vi har utvecklat många nya smarta miljövänliga tekniker som är beprövade och som blivit allt mer konkurrenskraftiga i pris. Det gäller biogasen, det gäller bioenergin, det gäller kraftvärmen men det gäller också smarta system för avfallshantering, för smart samhällsplanering, för effektiva elnät , för förnybar elproduktion, för andra generationens biobränslen, för hållbart byggande och för mycket, mycket annat.

Den resan imponerar, inte minst här i Kina. Men det stannar inte vid det. För det allra bästa är att vi lyckats göra den hållbara resan på ett sätt som varit och är väldigt bra för vår ekonomi. Just det kan man beskriva på många olika sätt, men ett av de bästa och tydligaste är att vi sedan 1990 lyckats minska Sveriges koldioxidutsläpp med 20 procent samtidigt som vår ekonomi under samma vuxit med hela 60 procent.

Runt vartenda regeringsbord och runt allt fler företagsledningars bord, på allt fler håll i världen, sitter det just nu beslutsfattare som behöver höra just det. För i brist på kunskap om de goda exempel som finns, som t.ex. Sverige, så tror fortfarande alltför många beslutsfattare – privata, politiska som finansiella – att man måste välja mellan miljöhänsyn eller ekonomisk tillväxt. Efter en vecka här i Kina, och efter många diskussioner med mina energiministerkollegor i Europa och i andra delar av världen – är det tydligt att ett av de viktigaste bidragen Sverige kan göra för att fler regeringar och beslutsfattare världen över ska bestämma sig för att svara upp mot klimatutmaningen och de energiutmaningar som följer med den är att väldigt konkret visa att vår 40-åriga erfarenhet är att man faktiskt, om man formar de politiska målen och de politiska styrmedlen rätt, kan få ökad hållbarhet och ökad tillväxt att gå hand i hand. Och att man till och med kan göra det så pass bra att man får en ännu starkare ekonomisk utveckling än man annars skulle ha fått.

Det lyssnar man på i ett land som Kina, och det leder genast till frågor om hur vi har gjort för att ta oss dit. Att tro att man helt och fullt kan kopiera en uppsättning styrmedel från ett land till ett annat det är nog att vara lite väl naiv. Men vi kan och måste lära oss av och inspireras av varandra. Och det är just därför jag under veckan har beskrivit de grundläggande principerna som lett oss i Sverige dit. Jag har pekat på att det behövs långsiktiga och ambitiösa målsättningar som politiken kan enas kring. Att det behövs pålitliga incitament, som de företag som ska göra miljardinvesteringar i grön teknik eller hållbar energi kan lita till. Att vi inte tror på att politiker kan plocka russinen ur kakan utan att en av våra grundprinciper är att utforma breda, teknikneutrala och kostnadseffektiva styrmedel, som å ena sidan ger mycket miljönytta , energieffektivisering eller förnybart för pengarna men som å andra sidan inte detaljstyr vilka teknikval marknaden ska göra för att leda oss dit. Att vi måste sätta rättvisande prislappar på de utsläpp och den verksamhet som belastar klimatet och miljön. Och att utvecklingen av ny smart teknik, av nya prisvärda produkter och lösningar, tjänar på att vi står upp för och försvarar frihandeln, öppna gränser och att vi, på samma sätt som vi garanterar att utländska företag som kommer för att investera i Sverige, förutsätter att våra svenska företag erbjuds likvärdiga villkor när de tar med sig sitt kunnande utomlands.

Just detta – att vi har en lång hållbar historia, att vi har lyckats skapa en jordmån där många duktiga miljöteknikföretag kunnat utvecklas, och att vi testat en rad olika styrmedel för att ställa om till en så liten kostnad som möjligt – är förmodligen förklaringarna till att allt fler länder nu tittar nyfiket på våra svenska system. När hushållens kostnader för den förnybara omställningen sticker i starkt politisk kontrollerade fastprissystem för förnybart i länder som Tyskland, Frankrike och Kina, då vänder allt fler blickarna mot Sverige och vårt kostnadseffektiva gröna elcertifikatssystem. När Hongkong trots stora ansträngningar fortfarande tvingas konstatera att hälften av deras sopor hamnar på en överfull soptipp, så lyssnar de mer än gärna på hur vi åstadkommit den återanvändning, materialåtervinning, värmeutvinning och biogasproduktion som ligger bakom att bara 1 procent av soporna från svenskt hushållsavfall numera slutar på deponi. Och när länder världen över ser hur avgaserna från fossila bränslen förstör både människors livsmiljö och klimatet så finns det många som vill bilda partnerskap med de forskare och de företag som bidragit till att vi i Sverige idag har högst andel förnybar energi i EU, och att vi trots att mycket återstår att göra redan ligger längst fram i EU när det gäller andelen förnybart i vårt transportsystem.

Den kunskapen ska vi se till att dela med oss av, men vi ska också fortsätta lära av andra. Och nu har vi många öppningar för fortsatt, fördjupat och breddat samarbete att återkomma till. I Hongkong vill man samarbeta mer med Sverige kring övergripande frågor som hur vi bäst formar policy och hur vi bäst styr utvecklingen på rätt sätt. I både Hongkong och Guangdongprovinsen vill man arbeta mer med duktiga svenska företag som Envac, Scania, ABB, EME Energi, Green Fortune och IVL Svenska miljöteknikinstitutet kring avfallshantering, hållbara transporter och hållbar stadutveckling. Och i Peking är behovet av lösningar för hållbara städer kanske ännu större än så, samtidigt som jag vid tre olika ministerier de här dagarna – Ministry of Industry and Information Technology (MIIT), Ministry of Transport (MOT) och National Development and Reform Commission (NDRC) – antingen slutit eller bevittnat nya samarbetsavtal eller tagit emot nya idéer till samarbeten mellan Kina och Sverige på olika områden, som vi kan utveckla framöver.

När man som it-minister kommer till ett land som Kina, som är en enpartistat utan fria demokratiska val och där vi vet att det sker tydliga övergrepp mot mänskliga rättigheter när journalister och bloggare fängslas bara för att de använt sin självklara rätt att få uttrycka sig fritt, så är det självklart att man söker bra tillfällen att tydligt föra fram hur vi i Sverige ser på öppenhet, på frihet och på respekten för alla människors grundläggande och okränkbara rättigheter. Och den som har följt bloggen, eller Expressen, i veckan vet att jag har gjort just det. Faktum är att en av de längsta diskussionerna jag hade men den ansvariga ministern på MIIT handlade om just det, där jag tydligt beskrev att mänskliga rättigheter måste gälla alla och alltid, offline och online. Och det framgick tydligt att Kina när det gäller de här frågorna har en väldigt lång väg kvar att vandra.

Men jag fick också chansen att prata om just det, på inbjudan från ett av Kinas främsta universitet – Tsinghua University – som den 138:e internationella gästtalaren (efter talare som Bill Clinton, Tony Blair, Henry Kissinger, Carlos Ghosn och Henry Paulson) i talarserien ”Global Vision Lectures”. För jag tror att vi, om vi kan få och är beredda att ta chansen att få prata om just de frågorna och de värderingarna direkt med den unga uppväxande generationen i länder som Kina kan bidra och påverka mer än vi just nu kan ana, inte minst på sikt.

Att bygga samarbeten, föra dialog och knyta kontakter mellan människor i väst och människor på ”andra sidan” är inget okänt för oss. Det var en väldigt medveten strategi när Centerpartiet och Centerpartiets Ungdomsförbund och många andra försökte bidra till att få stopp på det Kalla kriget och riva muren mellan öst- och väst-Europa. Och samma sak gjorde CUF, Afrikagrupperna och många andra när det sydafrikanska apartheidtänkandet skulle ändas. Jag är helt säker på att de studentutbyten som nu byggs upp mellan universitet som Tsinghua och de vi har i Sverige (som KTH), att de intryck och idéer som internet förmedlar och ger och att de samtal öga mot öga som vi kan föra bit för bit bara kan leda till att öppenheten vinner, och att slutenheten och kontrollen allt mer tvingas ta till reträtt. Det kommer inte vara enkelt, det kommer inte att gå fort. Men det är i den riktningen alla länder kommer behöva utvecklas.

Det säger sig nästan självt att en resa som den här, den blir ingenting om man inte har duktiga medarbetare som kan hjälpa till att förbereda, som kan fixa bra möten med rätt människor och som lägger ned sin själ i att fixa relevanta högnivåseminarier. Därför vill jag, också såhär, rikta ett varmt tack till Sveriges generalkonsul i Hongkong, Jörgen Halldin, och hans medarbetare, till Business Sweden, till Sveriges ambassadör till Kina, Lars Fredén, och hans medarbetare och till mina, politiska och opolitiska, medarbetare på Näringsdepartementet och i utrikesförvaltningen som gjort fantastiska insatser för att förbereda en bra vecka för att främja Sverige, svenska företag och våra idéer i Kina. Varmt tack till var och en av er!

Om några timmar landar det här flygplanet i Norden igen. Lite senare idag ska det, efter en riktigt givande, fruktbar och innehållsrik resa, bli skönt att sätta fötterna på svensk mark igen. Det ska bli skönt att inte behöva upprätta VPN-tunnlar för något så självklart som att kunna kommunicera på Facebook eller Twitter. Det ska bli skönt att kunna vakna på morgonen och veta att det är en självklarhet för oss i Sverige att kunna andas frisk luft. Men mest av allt blir det efter en vecka på resande fot skönt att komma hem och tanka ny energi bland de äppelträd, höstlöv och nära och kära som just jag har förmånen att få kalla för ”mina”. Det om något är rikedom i sig.

Om du har missat något som har rapporterats hem under min vecka i Kina hittar du flera artiklar i Expressen [1,2,3,4,5,6, 7] och i Computer Sweden [1,2] och i galleriet nedan hittar du bilder från resan.

[Show as slideshow]