Category Archive for "It-politik" | Anna-Karin Hatt bloggar

”It’s payback time” – för internets skull

It- och energiminister Anna-Karin Hatt talar på konferens om Fiber to the Home i Stockholm. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet

Just nu pågår världens största fiber-kongress på Stockholmsmässan, när mer än 3000 delegater samlas i Sverige för att diskutera på temat ”Showcasing for a better future”. Att organisationen FTTH (Fiber to the home) Council Europe har valt att lägga sin konferens hos oss i Sverige, och dessutom pekar ut oss som ett föredöme när det gäller fiberutbyggnad, är förstås väldigt glädjande.

De rykande färska siffror som FTTH presenterade på konferensen idag visar att över en halv miljon svenska hushåll har fått fiberuppkoppling, bara det senaste året. Samtidigt passade Göran Marby, Generaldirektör på Post och Telestyrelsen (PTS), på att avslöja att andelen svenska hushåll som kan få tillgång till 100 Mbit/s fortsätter öka i samma fina takt som tidigare, vilket innebär att 57 % av alla svenska hushåll idag har möjlighet att teckna bredbandsabonnemang med riktigt snabba hastigheter.

Att vi fortsätter rulla ut fiber i god hastighet i Sverige, och att så många svenskar idag kan teckna ett fiberabonnemang är väldigt bra och ett bevis på att Alliansregeringens politik på det här området verkligen fungerar. Men det innebär inte att vi inte har utmaningar. För utmaningar finns, och de ska vi fortsätta ta tag i.

Två utmaningar vi har, som jag pekade på i mitt inledningsanförande på fiber-kongressen idag, är att vi behöver få upp anslutningsgraden. Av allla de som idag skulle kunna teckna ett fiberanonnemang så är det nämligen mindre än hälften som har gjort det. Om vi som enskilda, och Sverige som land, ska kunna dra full nytta av all den fiber vi redan dragit och av det som digitaliseringen och snabb internetuppkoppling kan ge, så behöver fler teckna ett höghastighetsabonnemang.

Tittar man på FTTH:s siffror så visar det att 2,7 miljoner svenska hushåll skulle kunna göra just det, här och nu. De bor i bostäder och hus där det finns fiber indraget och där det enda som saknas för att de ska kunna dra nytta av det är att de tecknar ett fiberabonnemang. Det är ett väldigt viktigt budskap. För det innebär att så snart fler av oss får upp ögonen för vilka nytta man kan ha av riktigt snabbt bredband, och ju fler företag som börjar tillhandahålla tjänster som kräver just det, så kommer många svenskar snabbt kunna teckna sig för just det.

Men FTTH:s nya statistik säger också något annat. För när de visar att vi lyckats förse 2,7 miljoner – av sammanlagt cirka 5 miljoner – svenska hushåll med fiber, så innebär det att de vi har plockat nästan alla lågt hängande frukter. Den utmaning vi nu står inför – när vi ska koppla upp de kvarvarande 2 miljoner hushållen – kommer kräva minst lika mycket fokus, och lika mycket målmedvetenhet som vi redan visat. Och det är just därför, för att bygga ut fiber i de delar av landet där operatörerna kanske inte ensamma ser någon tillräckligt tydlig poäng med att göra det, som vi i Alliansregeringen sedan 2007 har satsat ca 2,2 miljarder kronor på att medfinansiera bredbandsutbyggnad på landsbygden. De satsningarna har varit och är väldigt viktiga, och vi kommer behöva satsa ännu mer på det.

När jag hade chansen att tala till den välrenommerade och månghövdade skara som är samlad på Stockholmsmässan dessa dagar, så tog jag också chansen att sända en väldigt tydlig signal om hur vi i Sverige ser på en av årets kanske allra viktigaste internationella diskussioner på det här området, nämligen den om internets styrning. För under 2014 kommer det att hållas flera viktiga internationella möten, där internets framtid ska diskuteras.

Högt upp på agendan det här året kommer också frågan om internets förvaltning att vara, och jag tog chansen att utveckla min och Sveriges syn idag:

Det finns länder runt om i världen som gärna skulle vilja se att internets förvaltning överfördes till FN. Sverige är inte ett av dem.

Ni här inne, ni representerar alla viktiga delar av internet-världen. Det bidrag som ni alla ger till att bygga vårt gemensamma internet är erkänt viktigt. Det finns andra delar som gör precis lika värdefulla insatser, som internets tekniska grupperingar, det civila samhället och olika akademiska institutioner. Och stater och regeringar runt om i världen gör sina bidrag. Vi bidrar alla, och vi drar alla stor nytta av internets utveckling.

Vi är alla parter, med legitimita intressen och åsikter som vi vi vill föra fram och bevaka. För mig och för Sverige är den enda logiska och kloka vägen framåt att fortsätta försvara och utveckla den multi-stakeholdermodell som internet idag styrs genom. Det är en modell som prövats och som visar att den fungerar. Den har hjälpt oss att förändra och utveckla vår ekonomi, globalt, regionalt och lokalt. Den har visat sig vara en fungerande plattform för alla människor som vill uttrycka sina åsikter och demokratiska rättigheter.

Vårt svenska stöd för multi-stakeholdermodellen är grundat i vår övertygelse om att den är den enda modellen som även framöver kommer kunna generera både utveckling och tekniska lösningar för framtiden, samtidigt som vi kan bevara vårt öppenheten på internet.

Om vi vill bevara den framgångsrika modellen så finns det vissa saker som vi måste förstå och acceptera. Den senaste tidens avslöjanden kring NSA:s förmågor och aktiviter är inte ett argument för att överge multi-stakeholdermodellen.

Det är ganska uppenbart att det finns många parter som har intresse av att blanda ihop frågorna kring övervakning med internets förvaltning. Men låt mig vara lika uppenbart tydlig: det här är två helt olika saker, vi ska inte blanda ihop hur stater bör agera mot varandra med internets förvaltning, och frågor kring adressrymd och toppleveldomäner.

Det här är frågor som kommer att diskuteras på det kommande toppmötet i Sao Paulo i april och jag hoppas att vi kommer kunna hålla isär de två frågorna där. Och jag hoppas att vi alla är villiga att försvara ett globalt tillgängligt, transparent och robust internet som kännetcknas av frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna och enskildas integritet.

För vi vet att det internet som vi har vant oss vid, och ibland tagit för givet, inte uppskattas av alla. Det är till och med så vårt öppna internet har en del ganska mäktiga fiender.

Vi har inte längre råd att fortsätta ta internet för givet. Vi måste ta det här tillfället i akt att diskutera de här frågorna med våra likasinnade runt om i världen. Och vi måste nå ut till alla våra kollegor runt om i världen som inte är full så likasinnade.

Vårt öppna internet är ett fantastiskt verktyg, för demokrati, entreprenörskap och för att möta nya vänner. Under alla de här åren har internet givit oss så mycket. Nu är dags att vi alla tar oss en funderare på vad vi kan göra för att behålla det öppna internet vi har. Det är nämligen”payback time”.

Om du vill läsa mitt invigningstal i sin helhet hittar du det här. Du kan också läsa de här bloggposterna av Patrik Fältström och Marcin de Kaminski. Samt mer traditionell media, som Computer Sweden.

Här kan du se talet i efterhand:

[jwplayer mediaid=”4722″ width=”500″ height=”281″]

Välkommen tävling om mobiltäckning

Foto: aripeskoe

När jag och många med mig slog upp Dagens Nyheter i morse möttes jag av riktigt goda nyheter och en bra signal om att min och Alliansregeringens politik verkligen fungerar. För i dagens DN kan man läsa om att Tele2 och Telenor nu gör en gemensam miljardsatsning för att öka den geografiska yttäckningen i sina mobilnät så att de näten till år 2016 täcker 90 procent av Sveriges yta, både när det gäller GSM och den senaste tekniken, 4G.

Och sedan tidigare har Telia meddelat att de gör motsvarande rekordinvesteringar. I deras fall siktar de på att 99 procent av Sveriges befolkning, under 2014, ska få tillgång till 4G där de bor, och att 4G-nätet ska täcka mer än 90 procent av Sveriges yta 2015.

Det här är riktigt bra besked, och en bra tävlan om att erbjuda bra mobiltäckning. De här investeringarna beror ju på att såväl Tele2, som Telenor och Telia har samma slutsats som många av oss andra gjort: nämligen att svenska mobilkunder vill ha bra och bättre mobiltäckning. Och precis så är det. För vi svenskar har som få andra verkligen tagit till oss den nya tekniken och just därför ligger vi i Sverige i toppskiktet internationellt när det gäller användningen av mobila tjänster. Och när många av oss vill använda något, som inte alltid fungerar, så blir vi förstås frustrerade över det.Helt klart är att mobilkunderna är på tårna, och vill ha bättre mobiltäckning för sin mobiltelefni.

Och med dagens besked tycks tre av de stora operatörerna i Sverige också vara på tårna, när det gäller att bygga ut täckningen för mobiltelefonin. Men för att de ska lyckas, och vi mobilkonsumenter ska kunna få det vi vill, så måste också en tredje grupp av aktörer vara på tårna: nämligen kommunerna. Detta poängterade jag i den uppföljande artikel som DN publicerade nu på eftermiddagen. Där lyfter jag också fram att kommunerna på egen hand kan sätta upp så kallade samhällsmaster som operatörerna sedan kan placera sina basstationer på. För just mastbyggena har visat sig vara en akilleshäl i utbyggnadsarbetet.

En av nycklarna för att snabbt kunna bygga ut mobilnäten är att operatörerna kan få tillgång till mark och att man kan få bygglov för de master man behöver sätta upp. Men tyvärr finns det idag alldeles för många signaler som tyder på att operatörer i alltför många fall får vänta för länge för att få bygglov för just det. Och den frågan ligger i kommunens hand. Varje kommun som snabbt vill kunna erbjuda sina medborgare bättre täckning bör prioritera att hantera sina bygglovsärenden tillräckligt snabbt.

Men det stannar inte vid det. Under hösten har Post- och Telestyrelsen (PTS) på mitt och Alliansregeringens uppdrag genomfört en rad regionala dialogmöten, i olika delar av landet, för att tillsammans med olika aktörer se vad man lokalt och regionalt kan göra för att påskynda den här utbyggnaden. En av de saker som de pekar på i sin slutrapport efter de mötena, och som många lyft fram, är just kommunernas helt centrala roll för mobilnätsutbyggnaden – genom att se till att ha bra rutiner för bygglovsärenden, genom att kunna upplåta mark, genom att tillhandahålla fibernät, genom att kanske bygga så kallade samhällsmaster och genom att se till att ha en bra elförsörjning.

Och det finns bra exempel på kommuner som redan nu kommit ganska långt. En av dem är centerstyrda Borgholm, där kommunledningen, operatörerna och andra aktörer tillsammans har satt sig ner för att hitta vägar för hur man gemensamt kan snabba på mobilnätsutbyggnaden. Ett bra exempel, som jag hoppas kommer följas av många fler.

För nu är medborgarna på tårna och vill ha bättre mobiltelefoni. Och operatörerna tycks vilja tävla i att bygga ut bättre mobiltelefoni. Om också kommunerna kommer med och prioriterar upp det arbetet så kan vi relativt snabbt få avsevärt bättre mobiltäckning!

Nya förslag för snabbare utbyggnad av mobilt bredband i hela landet

Foto: Miki Yoshihito.

Just nu byggs snabbt mobilt bredband ut i rekordfart över hela landet. Enligt den statistisk som den europeiska organisationen Fiber to the home nyligen publicerade så har över en halv miljon svenska hushåll bara under det senaste året fått en fiberuppkoppling.Det visar att min och Alliansregeringens bredbandstrategi verkligen fungerar.

Just nu investerar de svenska operatörerna mångmiljardbelopp i att bygga ut mobilnäten, vilket gör att fler nu får tillgång till snabb mobil uppkoppling. Samtidigt storsatsar vi från Alliansregeringens sida på att ge stöd till alla de eldsjälar som engagerar sig för att bygga bredband i alla de fiberföreningar som nu bildas, runt om i Sverige. Jag är otroligt stolt och glad över att vi från Centerpartiets sidan har fått med oss Alliansregeringen på att (sedan 2007) satsa mer än 2,2 miljarder kronor på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden.

Det mål vi i Sverige har slagit fast är att vi ska ha bredband i världsklass. Och för att fortsätta hålla hög takt i utbyggnaden krävs det att vi inser att utbyggnaden vare sig är en enda aktörs ansvar, eller att det finns en enda universallösning som i ett slag kan förse hela landet med god och snabb täckning. Det som krävs för att vi ska kunna få allt snabbare mobilt bredband i hela landet, är att vi blir än bättre på samverkan mellan olika offentliga och privata aktörer, och att alla är beredda att dra sitt strå till stacken.

Det var också slutsatsen när Bredbandsforums styrgrupp* träffades idag och när den arbetsgrupp som vi tillsatt, Mobilt bredband i hela landet, presenterade sin slutrapport för oss. Det de pekade på var just att det behöver vidtas många olika åtgärder, hos många olika aktörer, för att vi ska få bra täckning och bättre kapacitet i det mobila bredbandsnätet i hela landet.

Den rapport arbetsgruppen nu lämnat över innehåller flera väldigt intressanta förslag som syftar till att på skynda utvecklingen och underlätta samverkan mellan olika aktörer som bygger eller kan underlätta utbyggnaden av mobilt bredband i hela landet. Ett av dem handlar om att alla län, regioner, kommuner, och operatörer borde inrätta särskilda bredbandskoordinationer i sin verksamhet, ett annat om att PTS borde få i uppdrag att i samverkan med berörda aktörer föreslå åtgärder för ökad täckning och kapacitet inomhus och ett tredje handlar om att kommunerna i sina planprocesser behöver planera för trådlös bredbandsinfrastruktur tidigare och tydligare än idag.

Allt detta är välkomna förslag, som jag och mina medarbetare nu kommer gå igenom för att se vem som behöver göra vad för att vi ytterligare ska kunna skynda på utbyggnaden av snabbt mobilt bredband i hela landet.

Arbetsgruppens förslag har idag bland annat uppmärksammats av TT.

* Bredbandsforum är ett forum som leds av mig i egenskap av it- minister och som är en mötesplats för dialog och samverkan mellan regeringen, myndigheter, organisationer och de operatörer och andra aktörer som verkar på den svenska fasta och mobila bredbandsmarknaden. Syftet med Bredbandsforum är att hitta konstruktiva lösningar som bidrar till en ökad utbyggnad av bredband och för att nå målen i regeringens bredbandsstrategi.

Inte Bara Fiber, även konsumentmakt

På invigning av Bara Fiberförening

Idag finns det många som är missnöjda med sina mobiloperatörer, och det är många som därför vill byta operatör. Och möjligheten att rösta med fötterna är väldigt viktig, eftersom det gör att vi som mobilkonsumenter blir starkare och att operatörerna måste göra sitt yttersta och hålla de löften de gett. Och idag ser vi att de mest missnöjda konsumenterna finns inom just telekomsektorn. Och när det ser ut så, då kan man ju fråga sig varför inte konsumenterna i större utsträckning byter operatör?

En viktig förklaring till det handlar om uppsägningstider. För idag är uppsägningstiden oftast tre månader, vilket många inte känner till. Och den långa uppsägningstiden gör att många kunder inte byter, eller inte kan byta så snabbt som man skulle önska, vilket leder till att man tvingas sitta kvar med en operatör som man inte är nöjd med och att konkurrensen fungerar sämre.

För att förbättra konkurrensen, kvalitén,men framförallt för att stärka konsumenternas ställning på telekommarknaden har jag och Alliansregeringen idag lagt ett förslag till riksdagen om att operatörernas uppsägningstid ska få vara maximalt en månad. Det kommer att leda till bättre konkurrens och att operatörerna tvingas erbjuda bättre tjänster. För när vi som konsumenter enkelt kan ”rösta med fötterna” kommer det bli den operatör som verkligen erbjuder bra produkter och som håller sina löften kommer kunna attrahera och behålla sina kunder.

Samtidigt som vi lägger det förslaget lägger vi också förslag om att så kallade simkortslås (eller motsvarande) ska låsas upp kostnadsfritt och utan dröjsmål efter bindningstidens slut. Idag är det vanligt att konsumenter betalar sin mobiltelefon, digitalbox eller liknande genom en förhöjd månadsavgift under en viss tid, och när den bindningstiden är slut har konsumenten betalt sin produkt och enligt alla rimliga definitioner borde då produkten till 100 % vara ens egen. Men trots att det borde vara så så är det idag vanligt att man som konsument efter bindningstidens slut måste betala en extra avgift för att få sin mobiltelefon, surfplatta eller digitalbox upplåst, så att man kan använda den med någon annan operatör. Det är helt orimligt, och därför har jag och Alliansregeringen nu föreslagit att man ska kunna få sin produkt upplåst kostnadsfritt när den första bindningstiden löpt ut.

Men alla telekomkonsumenter är inte missnöjda. Idag har jag inte bara fattat regeringsbeslut, utan även invigt ett fibernätverk för en grupp väldigt väldigt glada telekomkonsumenter. Tillsammans med Skånes landshövding Margareta Pålsson invigde jag Fibernätet i Bara, . en tätort i Svedala kommun utanför Malmö med några tusen invånare där de boende själva projekterat och organiserat installation av ett fibernätverk för många hundra Bara-hushåll.

Det som är så slående med projekt som det i Bara är den styrka som finns i många svenska samhällen, i vårt civilsamhälle och i vårt föreningsliv.

Idag är ungefär 4 av 5 svenskar [PDF] aktiva i minst en förening, vilket internationellt sett är en väldigt hög siffra. Och det är ett resultat av den historia och tradition vi bär med oss, där vi och många före oss bestämt sig för att ta saken i egna händer.

Det var precis den kraften som gjorde att vi, för hundra år sedan, bildade studieförbund, byggde bygdegårdar och startade hembygdsföreningar. Och det finns gott om spår av det även i Skåne. Men när vi för hundra år sedan anlade vägar, byggde bygdegårdar eller startade hembygdsföreningar är det idag fiber och kanalisation som grävs ner. Men skälen är fortfarande desamma. Då som nu är vi många tusen som är engagerade och brinner för vår hembygd. Som vill kunna bo där vi vill. Som vill kunna vandra omkring i den skånska myllan, lyssna på vinden när den viner genom den småländska skogen eller se ut över de majestätiska norrländska fjällen. Och med den nya tekniken för vi chansen till det. För det gör det möjligt att bo precis där man vill och samtidigt kunna sköta sitt jobb eller studier på distans. Det är med bra elektroniska kommunikationer som vi kan göra vår hembygd attraktiv och levande.

Så: idag har jag kunnat lägga ett förslag till Riksdagen om att stärka konsumenternas ställning på mobilmarknaden, och dessutom har jag haft äran att få inviga det nya fibernätet i Bara, frukten av många människors hårda arbete och entusiasm, där de har framtidssäkrat Bara och gett många hundra människor väldigt snabb bredbandsuppkoppling.

Inte illa, för vara en helt vanlig torsdag.

En budgetdebatt som borde handlat om it

Anna-Karin Hatt i riksdagens budgetdebatt om it idag.

Efter att regeringen har lagt sitt förslag till budget debatteras varje del – utgiftsområde för utgiftsområde – i riksdagen, innan klubbslaget om budgeten faller. Idag var det dags för utgiftsområde 22 – Kommunikationer, där it ingår. Men fastän jag hade hoppats på motsatsen så måste jag konstatera att it inte nämndes med ett enda ord, inte ett enda, av oppositionspartiernas gruppledare eller motsvarande när de höll sina anföranden i debatten.

Själv använde jag min talartid till att poängtera hur viktig it och den digitala utvecklingen är för Sveriges framtid, och för att alla delar av vårt land ska kunna utvecklas. Sverige har väldigt bra förutsättningar och nästan alla svenskar använder idag internet och har tillgång till bredband. Jämfört med många andra länder har vi en arbetskraft som är välutbildad, vi kommer högt upp i de internationella rankningarna när det gäller innovation och kreativitet och många framgångsrika it-företag har sitt ursprung i vårt land.

När jag träffade mina telekomministerkollegor i EU på vårt ministerrådsmöte i Bryssel för ett par veckor sedan diskuterade vi hur Europa ska kunna forma en konkurrenskraftig digital och innovativ ekonomi, och hur vi kan använda it så att det bidrar till att nya tjänster, jobb och företag skapas. Det jag tog med mig från det mötet är någonting som jag ofta möter i andra internationella sammanhang – nämligen att Norden i allmänhet, och Sverige i synnerhet, ses som ett stort föredöme när det gäller it och telekom.Och det ligger en hel del i det. För bland alla länder i världen, så är vi i Sverige de som använder it och internet allra mest. Vi är jämfört med andra ett land som har många avancerade offentliga e-tjänster. Och vi har den allra högsta andelen snabba och framtidssäkra fiberuppkopplingar av alla EU:s medlemsstater.

Att Sverige fortsätter ligga i framkant, och att vår it- och telekomutveckling verkligen går åt rätt håll, bekräftas ofta i olika internationella mätningar, där Sverige regelbundet hamnar i topp. Nu senast placerade organisationen Web index än en gång Sverige på förstaplats som det land i världen som är bäst på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter.Det är en utveckling som vi gemensamt har all anledning att vara stolta över. Och som visar att regeringens it-politik fungerar bra.

För lite drygt två år sedan fattade regeringen beslut om den Digitala agendan för Sverige, och strax därefter fastslog Riksdagen det nya it-politiska målet: att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Och sedan ett år tillbaka har Sverige en ny, modern e-förvaltningsstrategi som ska hjälpa oss att forma en öppnare, enklare och mer effektiv offentlig förvaltning där man med moderna e-tjänster kan se till så att människor kan uträtta sina ärenden alldeles oavsett var man befinner sig eller oavsett vad klockan är. Men det är samtidigt en förvaltning där öppna offentliga data kan bidra till att nya användarvänliga tjänster kan utvecklas och till att fler företag kan bildas som i sin tur kan skapa nya jobb. Den här nya offentliga förvaltningen sätter medborgaren i högsätet, och gör att skattebetalarnas pengar kan användas mycket mer effektivt.

Men för att alla ska kunna dra nytta av de här smarta och användarvänliga e-tjänster måste vi fortsätta bygga ut it-infrastrukturen. Och just nu ökar antalet svenskar som har tillgång till väldigt snabbt fast bredband mycket snabbt. För lite mer än ett år sedan, i oktober 2012, hade 53 procent av alla svenska hushåll och företag tillgång till bredband med en hastighet om minst 100 megabit per sekund. Bara det sista året ökade den andelen med hela fyra procentenheter. Det innebär att bara det senaste året har 380 000 personer, lika många som i hela Malmö och hela Lund tillsammans, fått tillgång till riktigt snabbt fast bredband.

Att det nu investeras så mycket i att bygga ut bredband runtom i hela Sverige är väldigt bra. Faktum är att utbyggnaden nu går så snabbt att operatörerna säger sig ha svårt att hinna med att bygga ut bredbandsnäten lika snabbt som människor skulle önska. Ett av de viktiga skälen till att det sker är regeringens bredbandsstrategi, som pekar väldigt tydliga mål och ambitioner.

Den strategin bidrar nu till att operatörerna investerar mångmiljardbelopp i att bygga ut bredbandsnäten. Och samtidigt fortsätter regeringen satsa på att medfinansiera bredbandsutbyggnad på landsbygden. Bara de senaste åren har Alliansregeringen satsat hela 2,2 miljarder kronor på att bygga ut snabbt bredband i de delar av landet där operatörernas nät inte räcker till. Pengar som gör oerhört stor nytta och som gör det möjligt för entusiaster i byalag att själva gräva ned kanalisation och fiber.

Samtidigt är staten i sig själv en stor och viktig ägare av bredbandsinfrastruktur, via Svenska Kraftnät, Teracom, Trafikverket och Vattenfall. Faktum är att olika statliga aktörer tillsammans förfogar över ca 23 000 kilometer fiberinfrastruktur. Om vi skulle kunna använda det, statens egna bredbandsresurser, mer effektivt så skulle vi kunna öka tempot i vår bredbandsutbyggnad ännu mer, och få ännu bättre förutsättningar att nå våra bredbandsmål. Just därför kommer jag och regeringen nästa år tillsätta en utredning som ska få i uppdrag att se över hur vi kan samordna statens verksamheter på bredbandsområdet och statens eget innehav av bredbandsinfrastruktur så att den på ett bättre sätt används för att förverkliga målen i bredbandsstrategin.

Allt detta gör att vi i Sverige har väldigt goda förutsättningar att fortsätta ligga i topp bland de länder som även framöver kommer ha en väldigt välutvecklad it-infrastruktur.

Ovanpå allt detta bygger vi i Sverige nu också snabbt ut 4G, den senaste generationens mobiltelefoni. Den framtidssäkra mobilteknik som så många av våra smarta telefoner redan är beroende av, och som framöver kommer vara den helt dominerande mobiltekniken. Tack vare att vi Sverige var först på bollen, tack vare att regeringen tidigt öronmärkte mer utrymme för att bygga ut just 4G, så har redan idag mer än nio av tio svenskar tillgång till 4G när de är hemma. Och allra snabbast är nu utbyggnaden på landsbygden. 2011 hade bara 10 procent av de som bor på landsbygden tillgång till 4G. Ett år senare, 2012, hade nästan 4 av 5 landsbygdsbor 4G-täckning hemma.

Att det sker, här hos oss i Sverige, just nu, beror på att den här regeringen, som den allra första av alla regeringar i hela världen, redan 2007 frigjorde det så kallade 800-bandet för mobiltelefoni. Ett beslut som gav marknaden en tydlig signal och en skjuts åt utvecklingen av den framtida tekniken. Men inte bara det. För när PTS auktionerade ut tillstånden försåg vi just 800-bandet med ett väldigt viktigt täckningsvillkor, som leder till att hela den svenska landsbygden nu väldigt snabbt kommer få tillgång till 4G.

Sverige ligger i framkant, och många länder vill lära av oss. Men vi har också mycket att lära av andra. Och vi har också viktiga utmaningar kvar att ta itu med. Trots att vi, tillsammans med övriga Norden, har högst andel internetanvändare i världen är det fortfarande ca en miljon människor som ännu inte har tagit steget till att bli digitalt delaktiga. Trots att fiberutbyggnaden nu sker i rekordfart, finns det fortfarande vita fläckar runt om i landet där det inte går att få riktigt snabb och framtidssäker elektronisk kommunikation. Och trots att vi har bland den bästa mobiltäckningen i världen finns det alltför många vita fläckar eller överbelastade nät som försvårar den mobila kommunikationen.

En annan utmaning, som socialdemokraternas it-politiska talesperson Monica Green tog upp när det blev hennes tur i debatten, är företagens behov av att hitta kompetent arbetskraft. Green har rätt i att det är en utmaning för många it-företag, men hon glömmer att berätta att det är socialdemokraterna som omgående vill riva upp lagen om arbetskraftsinvandring.

Tack och lov är det inte de som har regeringsmakten, och det är tack vare Alliansens och Miljöpartiets reformer som it-företag idag kan rekrytera it-specialister på ett väldigt enkelt sätt från länder utanför EU. Enligt Stockholms handelskammares rapport, som släpptes idag, arbetar 38 % av alla de som har arbetskraftsinvandrat till Stockholms län med it. I absoluta tal har mer än 8 000 människor rekryterats till Stockholms it-företag vilket hjälper Sverige att vara en konkurrenskraftig it-nation. Och de siffrorna beskriver bara läget för Stockholm. Men runt om i landet vet vi att det finns många högutbildade personer som har rekryterats till svenska it-företag från utlandet, därför att företagen har problem att rekrytera kompetent inhemsk arbetskraft. När socialdemokraterna säger att de vill riva upp arbetskraftsinvandringsreformen innebär det med andra ord ett kraftigt hot mot Sveriges framtida ställning som framstående it-nation.

Sverige saknar alltså inte utmaningar, men med Alliansregeringens reformer tar vi stora steg framåt för att vi ska ha bredband i världsklass och för att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens fördelar.

Mitt anförande i riksdagen kan du se här nedan i efterhand:

Ömsom vin, ömsom vatten

Intervju med media på plats i Bryssel.

När standarden för den andra generationens mobiltelefoni (GSM) spikades 1987, ledde det till en stor framgång för Europa där duktiga svenska ingenjörer spelade stor roll. Tack vare GSM-standarden kunde företag som Ericsson, Nokia och Siemens ta fram mobiltelefoner som kunde och kom att användas i stora delar av världen. Fortfarande är Ericsson en av de ledande tillverkarna av infrastruktur för telekomsektorn i världen, men numera har de sålt sin telefontillverkning till Sony. Och att tillverkare som Nokia och Siemens har haft stora bekymmer de senaste åren är väl känt.

Det är mot den bakgrunden man ska se EU-kommissionär Neelie Kroes förslag ”A Connected Continent”, ett förslag som EU-kommissionen presenterade i september i år och som syftar till att skapa en enda gemensam telekommarknad i EU. För även om vi idag har en enda gemensam inre marknad i EU, så är vi fortfarande i stor utsträckning 28 olika telekommarknader, vilket förmodligen är en av förklaringarna till att Europa inte längre är centrum för världens telekomutveckling.

När EU:s telekomministrar möttes för ministerrådsmöte i Bryssel idag klargjorde jag att vi i Sverige ställer oss bakom målsättningarna och syftet med EU-kommissionens förslag. Om EU ska vara en konkurrenskraftig ekonomi, där nya jobb och företag kan växa fram, måste vi ha en konkurrenskraftig telekomsektor. Och en hel del i EU-kommissionens förslag är bra idéer som kan stärka den utvecklingen, som förslagen om att införa gemensamma EU-bestämmelser om nätneutralitet, om stärkt konsumentskydd och en mer harmoniserad spektrumtilldelning.

Men samtidigt finns det tyvärr andra delar av förslaget som är ganska bekymmersamma, eller till och med helt missar målet. För oss i Sverige, som redan ligger långt fram när det gäller IT och telekom, är det viktigt att vi kan behålla en hög utvecklingstakt både när det gäller konkurrens, affärsmodeller, utbyggnad av fiber, trådlösa nät och användningen av avancerade tjänster, inte minst på internet. Men just det skulle kunna bli svårt, om EU-kommissionen skulle få för stor makt och kontroll över spektrumfrågorna, och kanske till och med komma att fungera som en europeisk spektrum-myndighet.

Inte minst med tanke på att våra speciella geografiska förutsättningar med ett stort land och stora glesbefolkade områden, behöver vi också framöver kunna ställa nationella täckningskrav när vi ska fördela spektrum och tilldela licenser för mobiltelefoni och mobilt bredband. Vi har genom åren använt täckningskrav för att garantera god mobiltäckning i hela landet, inte minst när vi auktionerade ut licenserna på det så kallade 800-bandet där vi tack vare det såg till så att Net4mobility förband sig att investera 300 miljoner kronor i att förse de hushåll och företag som idag saknar det tillgång till grundläggande bredband. Tack vare det kommer 100% av alla svenska hushåll och företag att kunna få tillgång till grundläggande bredband.

En annan bekymmersam del av EU-kommissionens förslag handlar om roaming, dvs. det man får betala när man som mobilkund använder sin mobil (för att ringa, sms:a eller surfa) utomlands. Roamingkostnaderna är idag alldeles för höga, om det är alla helt överens. Och därför har Sverige tillsammans med många andra medlemsländer sedan länge arbetat för att sänka roamingkostnaderna. Så sent som förra året var jag med och drev fram en ny EU-förordning om roaming, som sedan dess kraftigt sänkt kostnaderna för roaming. På t.ex. dataroaming har det regelverket lett till att kostnaderna minskat med upp till 90 %. Den modell vi beslutade om förra sommaren har varit framgångsrik väg, och jag är fast besluten om att fortsätta jobba för att kostnaderna för roaming ska sjunka ännu mer.

På det temat att EU-kommissionen i sitt paket nu lagt fram ett nytt roamingförslag, som syftar till att ytterligare sänka roamingkostnaderna, designat efter det man kallar principen ”roam like at home”. Problemet med kommissionens förslag är bara att det, tvärtemot avsikten, riskerar att leda till högre, inte lägre, kostnader, t.ex. för svenska konsumenter. Vilket beror på att inte tar itu med huvudorsaken till att roamingpriserna är så höga, som handlar om att de grossistpriser som operatörerna tar ut av varandra när deras kunder använder den andres nät fortfarande är väldigt höga. Om EU i det läget kräver att man som mobilkonsument ska betala samma pris för att använda sin telefon oberoende av om man är hemma eller utomlands riskerar det driva upp priserna i länder (som Sverige och de andra nordiska länderna) som redan ligger långt framme och har låga mobilpriser. Vill man på riktigt komma åt de höga roamingpriserna är det helt enkelt de höga grossistpriserna (termineringsavgifterna) mellan operatörerna som man ska ge sig på.

Ska vi kunna få en konkurrenskraftig telekommarknad i EU behöver vi ett genomarbetat regelverk som har förutsättningar att nå just det. Även om ambitionerna varit de bästa så har EU-kommissionens förslag tyvärr inte lyckats nå ända fram. Därför måste Sverige och alla andra konstruktiva medlemsländer nu göra vad vi kan för att de nya regler vi framöver kan komma att besluta om verkligen blir bra och kan leda till det mål vi satt upp.

På väg in till ministerrådets möte gjorde jag en så kallad ”door-step” (kort intervju) med svenska och europeiska media. Vill du kan du se den här nedan. Och här hittar du vad TT, IDG och Der Standard skrivit om mötet idag:

Stärk informationssäkerheten

It- och energiminister Anna-Karin Hatt och regeringens utredare Erik Wennerström, GD för BRÅ.

It- och energiminister Anna-Karin Hatt och regeringens utredare Erik Wennerström, generaldirektör för Brottsförebyggande rådet på dagens pressträff på Rosenbad i Stockholm.

Allt mer i vårt samhälle blir nu snabbt allt mer digitalt, vilket leder till att allt fler av oss litar allt mer på de digitala system vi har. I dagsläget använder allt fler, till och med våra allra yngsta, digitala tjänster. Faktum är att hälften av alla våra tvååringar använder internet idag, och det digitala innanförskapet fortsätter öka.

Den digitala utveckling vi nu står mitt uppe i har gått rekordsnabbt. När vi i Alliansregeringen tillträdde 2006 fanns inte ens mobilt bredband. Sju år senare använder nästan 7 av 10 svenskar en smart mobil, som man inte bara kan ringa med utan också har snabb internetuppkoppling och större datorkapacitet än vad de stora stationära datorer som fanns i regeringskansliet hade, när vi flyttade in i Rosenbad 2006.

Det betyder att en klar majoritet av oss svenskar idag går omkring med en kraftfull dator i fickan, som innehåller all tänkbar känslig information, som bankkoder, affärshemligheter, privata uppgifter och så vidare. Men inte särskilt många har nog tänkt på att skaffa sig ett virusskydd eller en brandvägg på sin smarta telefon.

Det mål regeringen och riksdagen slagit fast är att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Det framgår av den digitala agendan för Sverige som regeringen antog för ungefär två år sedan. Det är ett ambitiöst mål, och för att lyckas nå det måste både medborgare och företagare ha förtroende för och vilja använda våra it-system. Att kunna garantera en säker, motståndskraftig och tillförlitlig elektronisk kommunikationsmiljö är en framtidsfråga, för Sverige och alla andra länder.

De hot som idag finns mot våra elektroniska kommunikationsnät och it-system är olika. Det kan vara allt ifrån hot som kommer ur rent tekniska fel till hot som handlar om den mänskliga faktorn eller om att människor medvetet försökt sätta viktiga it-system ur spel. Till det kommer att exempelvis väderfenomen, naturkatastrofer och olyckor kan påverka vår it-infrastruktur, och på det området har vi effekterna från stormarna Gudrun, Per och nu senast Hilde i Västerbotten i färskt minne.

Idag genomförs medvetna it-attacker på en rad olika sätt, med många olika syften och väldigt olika omfattning. Varje dag, året om, förmodligen just nu, bedrivs det avancerade operationer mot svenska intressen. Och det rör sig om hela skalan: från it-intresserade ungdomar, som sysslar med rackartyg, till högt kvalificerade aktörer med betydande resurser.

Dräför behöver vi ha en bra, och allt bättre, helhetssyn på vad i vårt samhälle som behöver skyddas, vilka hoten är och hur vi ska förstärka vårt skydd. Och det är precis därför som vi i regeringen nu har fattat beslut om att tillsätta en utredning som ska ta fram förslag till en ny bred, nationell strategi för säkerhet i elektroniska kommunikationsnät och it-system.

Den nya nationella strategin ska lägga grunden för en samlad politik och omfatta informationssäkerhetsarbete på alla nivåer och områden i samhället och vara ett övergripande sammanhållet ramverk för hur arbetet med informationssäkerhet ska bedrivas i Sverige. Tanken är att vi, när strategin finns på plats, ska kunna utforma mer detaljerade riktlinjer och handlingsplaner för olika områden och sektorer.

Det uppdrag som utredaren har fått är att:

Föreslå övergripande mål för samhällets informationssäkerhetsarbete, och hur Sverige ska upprätthålla säkerhet och integritet i samhällsviktig it-infrastruktur,
Klargöra begrepp som används inom informationssäkerhetsområdet och vid behov föreslå förtydligande eller alternativa benämningar och definitioner, särskilt av sådana som används i förslaget till nationell strategi,
Redovisa statliga myndigheters ansvar och roller utifrån de uppgifter och uppdrag på informationssäkerhetsområdet som de har i dag, och
Föreslå en nationell strategi för hantering och överföring av information i elektroniska kommunikationsnät och it-system,

Samtidigt som vi fattade beslut om direktiven bad vi också Erik Wennerström, till vardags Generaldirektör för Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, att genomföra utredningen. Erik har disputerat i juridik och har tidigare arbetat med frågor som rör rättsväsendet på Justitiedepartementet, Folke Bernadotte-akademin, och på Utrikesdepartementet. Senast den 1 december 2014 ska Erik presentera sina förslag.

Läs mer på Riksdag & Departement, Computer Sweden och på SvD. Om du i efterhand vill se presskonferensen i sin helhet kan du se den här

Sverige – Kina, tur och retur

För en stund sedan lämnade jag kinesisk mark med Finnairs morgonflyg från Peking mot Stockholm, med byte i Helsingfors. Och även om en sådan här intensiv vecka – med många intryck, tal, möten med nya människor och överläggningar – ofta mår bra av att få landa och mogna innan man helt och fullt summerar vad man varit med om, så tänkte jag ändå försöka mig på att börja göra just det, nu när jag för ovanlighetens skull har hela 8,5 timmar helt ”fri” tid, utan tillgång till vare sig sms, Twitter, Facebook, internet eller någon annan typ av digital kommunikation.

Att försöka förstå sin omvärld och sina motparter lite bättre är grundläggande för att vi som människor, företag, organisationer och länder med olika utgångspunkter och olika syn på olika saker, ska kunna förstå varandra och varandras behov, och kunna komma överens och utvecklas, sida vid sida eller i samverkan med varandra. Och just det, att få en inblick i hur man i en helt annan kultur, i en helt annan samhällsstruktur och i ett helt annat politiskt system än i det som är vårt, tänker och resonerar är ett av skälen till att det är viktigt att som minister då och då ta sig tid att resa till andra länder. Visst kan vi, i dagens moderna medievärld där nästan all information vi behöver och vill ha finns tillgänglig bara en knapptryckning bort dygnet runt, läsa in och följa med i vad som händer också i andra länder bara genom att hänga med i aktuell litteratur och vad som rapporteras online. Men helt och fullt kan det aldrig ersätta den dimension som tillkommer när man får möta människor öga mot öga, när man får höra dem med egna ord beskriva sina viktigaste utmaningar och vilka prioriteringar man gjort.

Det gäller inte minst ett land som Kina, som på så många sätt – mänskligt, kulturellt, politiskt – skiljer sig så oerhört mycket från oss västerlänningar och från våra välutvecklade öppna och demokratiska samhällen.

Fortsätt läs här

Om frihet – på nätet

Anna-Karin Hatt håller föreläsning om öppna nät på Tsinghua-universitet i Peking.

Den andra dagen här i Peking idag började jag med ett par överläggningar med kinesiska ministrar, dels för Departementet för industri- och informationspolitiska frågor (MIIT) och dels för Transportdepartementet (MOT). På MOT förde jag bland annat fram goda exempel på svenska företag där ett av dem idag, E-builder, fick chansen att underteckna ett samarbetsavtal med Kinas vägforskningsmyndighet RIOH, något som förhoppningsvis kommer bana vägen för effektivare logistiklösningar i Kina med mindre belastning på miljön, samtidigt som logistikkostnaderna blir billigare.

När jag träffade ministern på MIIT tog jag självklart också vara på möjligheten att tydligt föra fram hur vi i Sverige ser på öppenhet och respekt för människors rätt att fritt få uttrycka sina åsikter på nätet och hur vi ser på frågorna om internets globala förvaltning.

Idag är Kina är ett av de länder som, i internationella fora, driver på för att förändra ordningen för hur dagens internet förvaltas till en där statsmakter får större inflytande – på bekostnad av de organisationer som, med dagens flerpartsmodell, är med och försvarar det öppna nätet: organisationer som t.ex. Amnesty, Human Rights Watch och Internet Society. Tack vare att ideella organisationer som de här, och viktiga entusiaster, har lagt ned så mycket arbete på att vara Med och forma det öppna internet som vi känner idag så har internet blivit den fantastiska skapelse det är idag. Den modellen måste vi stå upp för och försvara.

På eftermiddagen idag var jag inbjuden att hålla en föreläsning med titeln ICT policies for a Brighter Future – the Swedish Way på ett av Kinas mest ansedda universitet, Tsinghua University. Den föreläsningen var den 138:e föreläsningen i deras föreläsarprogram ”Global Vision Lectures” där prominenta internationella personer som nobelpristagare, Bill Clinton, Tony Blair och Henry Kissinger talat före mig.

Också där, för studenterna, la jag tydligt tyngdpunkten på hur vi i Sverige ser på vikten av att respektera människors åsikts- och yttrandefrihet och öppenhet på nätet. Och jag pekade på att det fria ordet och det fria flödet av information just nu är under attack på många håll runtom i världen.

För det är ju precis som det klassiska kinesiska talesättet säger: ”När förändringens vindar blåser, bygger en del vindskydd medan andra bygger väderkvarnar”. Och just nu är det många stater som försöka värja sig mot den digitala utvecklingen och som försöker bygga vindskydd att gömma sig i.

En av Sveriges viktiga uppgifter internationellt är att få fler att inse att det är väderkvarnar vi måste bygga för att ta vara på kraften i det som nu sker:

But to be able to do this, we need to embrace the free flow of information. In peoples’ struggle for freedom, democracy and development, access to an open internet and freedom of expression is a necessary and effective tool. It contributes to freedom from oppression as well as the exchange of ideas, opinions and knowledge. It stimulates new business models and economic growth. Without a free flow of information, long term economic growth will not be possible.

This is why Sweden promotes all individuals’ rights and opportunities to open and secure communication on the Internet. A work that has been intensified by Sweden in recent years, and has resulted in a number of initiatives in our foreign policy as well as in our trade and development cooperation policy.

A global discussion on the future needs of the Internet needs to be based on the basic premise that human rights must apply offline as well as online. Of course, there can be legitimate limits to the exercise of human rights, online as well as offline. But all such limitations must be in accordance with international human rights law. They must be established by law, they must be necessary and they must be proportionate. Therefore, Sweden is concerned when bloggers and journalists are prosecuted and jailed for using their freedom of expression online.

Att det budskapet gick fram till studenterna märktes när frågestunden kom och jag bland annat fick en fråga från en ung kinesiska om hur jag tycker att vi borde se på förhållandet mellan frihet på nätet och de avslöjanden som kom efter att den förra NSA-konsulten Edward Snowden försåg media med en lång rad dokument. Mitt svar var att Snowden inte på något sätt kan ursäkta att det finns stater som försöker eller redan ägnar sig åt att censurera nätet. Vi vet att det finns många regimer som hävdar att de måste använda censur för att bekämpa t.ex. terrorism. Men frihet och mänskliga rättigheter är universella värden som måste respekteras, online och offline.

Hela min föreläsning på Tsinghua-universitetet direktsändes på Expressens hemsida men också i papperstidningen skriver Expressen om det, och samma föreläsning skriver också Computer Sweden om idag.

Jag hoppas verkligen att vi framöver kommer få se ett Kina som öppnar upp sig allt mer. Signalerna är förvisso blandade, men ett positivt tecken är att Twitter verkar tillåtas i Shanghais ekonomiska frizon.

Så är det inte i Peking. För att kunna kommnicera med er därhemma via Twitter och Facebook medan jag är här har jag fått koppla upp mig med en så kallad VPN-tunnel. Jag är förvissad om att vi, om alla vi som har chansen att åka till Kina och prata med människor här tar chansen att beskriva alla de möjligheter som ett fritt informationsflöde ger – i form av ökad demokrati, i form av starkare ekonomisk utveckling, och i form av ett modernare samhälle – då är det inte säkert att det kommer dröja så länge innan också fastlandskineserna kommer kunna börja använda t.ex. Facebook, Twitter och Youtube igen.

Sverige gör avtryck

Stämningen var högre hos delegationen än på Hong Kong-börsen.

Efter Tokyobörsen är Hongkong Asiens största finansiella handelsplats och har ett rykte om sig att vara en stabil institution. Genom sitt transparenta men samtidigt hårda regelverk, innebär en notering här en kvalitetsstämpel som framförallt många företag i Fastlandskina strävar efter. Det här är egentligen inga nyheter, men det inte så många känner till är att deras tekniska plattform är utvecklad i Sverige.

Och så har det varit ända sedan 1994. När jag besökte Hongkongbörsen idag fick jag träffa flera av deras medarbetare, men också representanter från Nasdaq OMX i Stockholm som berättade om att Hongkongbörsen i nästa vecka ska ta i drift en ny version av deras svenskutvecklade it- plattform.
Inte minst tack vare sin finansiella betydelse har Hongkong idag utvecklats till en av de mest uppkopplade platserna i världen, och efter Luxemburg är Hongkong den del av världen som har störst bandbredd gentemot omvärlden, räknat per invånare.

Det gör avtryck i internationella mätningar. När FN-organet, den internationella telekomunionen (ITU), kom med sin rapport i måndags visade den att Hongkong nu tar steget in på en tiondeplats när det gäller it-mognad, och hamnar på andra plats i Asien. Ännu mer glädjande, åtminstone för Sverige, är att vi i samma mätning håller vår andraplats, precis efter Sydkorea.
På plats här i Kina märks det att det i Hongkong finns en klar ambition om att de ska bli ännu bättre. Det visar sig inte minst genom att man är väldigt nyfiken på vad vi i Sverige har gjort och som ligger bakom att vi för det mesta hamnar på topplaceringar i denna och liknande internationella rankingar.

Det märktes idag på Ericssons fullsatta it-seminarium om den digitala agendan för Sverige, som jag deltog i direkt efter mitt besök på Hongkong-börsen. Ett av mina budskap på det seminariet, vid sidan om att berätta om själva innehållet i den digitala agendan, var att det inte räcker att få med sig it-experterna och en entusiastisk it-minister, om man vill vara säker på att skapa en strategi som verkligen träffar rätt och som alla berörda parter står bakom och kommer göra sitt yttersta för att förverkliga. I själva verket är ju it allt mer ett horisontellt område som påverkar samhällets alla sektorer. Ska vi kunna dra full nytta av de möjligheter som digitaliseringen ger så måste vi få med alla berörda aktörer på banan, och då är ett öppet och inbjudande arbetssätt, både när man utformar strategier och ska genomföra dem, en absolut nödvändighet.

Ericssons seminarium om den digitala agendan blev min sista programpunkt i Hongkong för den här gången, innan jag fortsatte till Kinas fastland. Mitt första besök på fastlandet var ett besök hos Ericssons främsta konkurrent Huawei, som har sitt huvudkontor precis i gränstrakten mellan Hongkong och Shenzhen. Huawei, som grundades så sent som 1988, har på kort tid gått från att tillverka produkter på licens, till att själv utveckla egna högteknologiska produkter, och numera äger en hel del av deras forskning och utveckling rum i Kista utanför Stockholm.

En av de viktiga principerna som vi i den svenska regeringen alltid står upp för är värdet av frihandel och av välfungerande konkurrens. Och därför passade jag när jag besökte Huawei på att prata en del om detta. Att den svenska regeringen, precis som vi välkomnar att Huawei etablerat sig och investerar i Sverige, också sätter stort värde på att Ericsson och andra europeiska företag kan investera och verka i Kina. All vår erfarenhet talar nämligen för att både företag och samhällen mår bra av frihandel och konkurrens, också på ens egen hemmamarknad. Och jag noterade med tillfredsställelse att just den inställningen var någonting som man noterat tydligt på Huawei och att just det också var ett av de viktiga skälen när Huawei år 2000 bestämde sig för att etablera sin första forskningsanläggning utanför Kina just i Kista och Sverige.

Också på hemmaplan är jag närvarande idag, i Expressens intervju om den gästföreläsning som jag ska hålla på det ansedda Tsinghua-universitet i Peking nu på fredag. Som framgår av den artikeln kommer jag då och där bland mycket annat prata om den kanske viktigaste faktorn bakom Sveriges välstånd, nämligen vår tradition av stark öppenhet mot omvärlden.

It-politik