När EU:s energiministrar möttes i Luxemburg idag tog vi ett viktigt steg framåt i en väldigt viktig fråga när vi fattade beslut om att godkänna den överenskommelse som det danska ordförandeskapet förhandlat fram mellan ministerrådet (det vill säga EU:s medlemsländer), Europaparlamentet och EU-kommissionen. Det det handlar om är en uppgörelse om ett nytt gemensamt EU-regelverk för att nå våra gemensamma mål för energieffektivisering (Energieffektiviseringsdirektivet).

Arbetet med direktivet har pågått sedan EU-kommissionen lade sitt första förslag i juni 2011. Ända sedan dess har jag och Sverige drivit på för att vi skulle kunna nå en bra uppgörelse och jag och mina medarbetare har verkligen lagt ned mycket energi på att stötta det danska ordförandeskapet, med klimat- och energiminister Martin Lidegaard (Radikale Venstre) i spetsen, i deras arbete. Under resans gång har oron i kölvattnet av finanskrisen för kostnader och konkurrenskraft sjunkit undan och lämnat plats så att fler nu kan se möjligheterna och vinsterna i att använda energi smartare.

Efter många förhandlingsvändor har vi nu till slut kunnat landa i en uppgörelse som innebär att vi identifierat åtgärder och styrmedel som tillsammans kommer innebära att vi ill 2020 kan nå mer än 17 procents energieffektivisering. Det är ett väldigt stort steg på vägen för att nå målet om att vi till 2020 ska öka energieffektiviteten med 20 procent.

Energi- och klimatomställningen är ett långdistanslopp där vi måste sikta långsiktigt och orka hela vägen. Så när vi nu avslutar diskussionerna om energieffektiviseringsdirektivet startar därför nästa arbete upp. Vid ministermötet idag har vi diskuterat hur vi ska kunna gå vidare för att nå EU:s klimatmål till 2050, om att minska våra koldioxidutsläpp med 85-90 procent. Och just därför har vi idag börjat diskuta vad EU:s ambition om att öka den förnybara energin ska innebära efter det att vi nått målen för 2020 (till dess ska andelen förnybart i Europa öka till 20 procent och i Sverige till 50 procent). Att det förnybara kommer behöva spela en allt större roll efter 2020 är alla överens om, och många inser redan nu att vi i god tid innan 2020 måste ge tydliga besked till de som ska investera på den marknaden om hur målen ska se ut därefter.

Så när jag nu lämnar Luxemburg och styr kosan tillbaka hem mot Sverige kan jag göra det med glädje över att ett stort och viktigt steg nu är taget, och att vi med kraft ur det kan ladda för att ta nästa!