Hur skall vi ställa om våra transporter, och hur skall vi göra det i hela landet? Vad kräver det av våra städer, och hur tar vi vara på det gröna guldet på landsbygden?

Det var bland annat kring de frågorna som samtalet kretsade i det rundabordssamtal jag hade tidigare idag, apropå de förslag som utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta lämnat till mig och regeringen. Utredningen – ”Fossilfrihet på väg” (som är ute på remiss till och med den 12 maj) beskriver en hel del utmaningar, men de pekar också på en rad möjligheter och lägger en hel del förslag om hur vi kan ställa om till en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen till 2030, som ett steg på vägen till Alliansregeringens vision om att Sverige ska vara klimatneutralt 2050.

Dagens rundabordssantal var det tredje i ordningen, om FFF-utredningen. Det första, som jag höll på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, handlade om biodrivmedel. Det andra, som hölls förra fredagen på Chalmers i Göteborg, handlade en hel del om elektrifiering. Och idag knöt vi ihop säcken genom att prata en hel del om helheten.

Just helheten var också det som jag talade en hel del om, när jag inledde rundabordssamtalet idag. Och jag pekade bland annat på att vi inför den omställningen vi ska göra ser några ganska spännande trender:

Varje dag som går förändras vårt samhälle, som ett resultat av olika trender. En sådan är den trend som en del kallar för ”Peak Oil”, dvs att vi närmar oss den tidpunkt där vi inte längre kan få tag på billig och lättutvunnen olja, som vi kunnat göra fram tills nu.

Samtidigt finns det de som börjar tala om att vi kanske också närmar oss ”Peak Car”, en punkt där bilanvändningen toppar, och där bilanvändningen inte längre ökar på samma sätt som den gjorde förr.

Om det stämmer, så öppnar det möjligheter för oss att ställa om en del av vårt transportarbete. Det öppnar möjligheter för oss att använda ny teknik mer och mer medvetet, för att göra det enklare att distansarbeta och hålla resfria möten.

Det öppnar möjligheter att satsa mer på att de som bor i våra städer kanske kan klara sig utan bil i den vanliga vardagen. Med mer av kollektivtrafik, med en en stadsplanering som öppnar upp för och satsar mer på cykel- och gångtrafikanter och genom att se till att effektivisera våra godstransporter så att det kan funka så smidigt och effektivt som möjligt. Och det är ju när man tänker så som idéer om att undanta elbilar från trängselskatt, eller underlätta för fler bilpooler genom att ge dem bättre parkeringsmöjligheter, kan växa fram. Den sortens idéer som också utredningen pekar på.

I allt det har det offentliga en viktig roll att spela – från oss i regeringen till våra myndigheter och till den kommunala och regionala nivån, där man kan ställa krav och sätta egna mål som hjälper till att driva fram hållbara transporter och hållbara transportlösningar.

Men om det finns möjligheter att se till så att fler i städerna kan bli mindre beroende av bilen, så är bilen för många andra en helt nödvändig förutsättning för att man ska kunna jobba och resa och få ihop sitt vardagsliv. För väldigt många, inte minst de av oss som bor eller ofta rör sig utanför våra städer, så kommer bilen också framöver vara det bästa och mest rationella sättet att transportera sig. Och det är precis därför som vi måste hålla rätt synsätt i sikte: problemet är inte bilarna utan de utsläpp de orsakar. Vi ska jaga utsläppen, inte de som behöver bilen för att kunna leva sina liv!

För hållbara transporter kommer också framöver vara en förutsättning och ett livsviktigt blodomlopp för vårt samhälle och vår ekonomi. För Sverige är ett stort och transportberoende land, med en väldigt transportberoende ekonomi. Det måste vi se, och ta hänsyn till.

Efter det följde en riktigt intressant diskussion, med många tänkvärda och spännande inlägg. Runt bordet fanns företrädare för kollektivtrafiken, för små och stora kommuner, för berörda myndigheter, för forskningen och för industrin. Och samtalet kretsade både kring de stora perspektiven och de riktigt handfasta och konkreta inspelen: Är det medfinansiering som krävs för att cykelbanor ska komma till? Vilken typ av stöd behöver Lidköpings kommun för att de ska kunna bygga fler (och rätt) laddmöjligheter för elbilar? Hur kan vi få fler broar som klara extra långa och extra tunga, och därmed mer energieffektiva, lastbilar? Hur bygger vi täta hållbara städer där vi både kan minska utsläppen, få bort buller och skapa livsmiljöer som är attraktiva, och som människor också vill leva i? Och hur får vi olika aktörer att samarbeta och samverka, så att den ena handen vet vad den andra gör, och så att vi alla går i ungefär samma riktning?

Läser man FFF-utredningen så ser man att de lägger förslag för att svara på det mesta av det. Och har man lyssnat på  rundabordssamtalen – alla tre – så är det väldigt tydligt att det finns ett starkt stöd för en hel del av dem, samtidigt som många bidrar med ännu fler idéer och lösningar som också kan vara värda att pröva. Och det märks att det finns ett stort engagemang för de här frågorna, från väldigt många. Och det bådar riktigt gott inför framtiden. För om vi ska kunna ställa om till fossiloberoende transporter behöver vi vara många som är med och fattar många kloka beslut, som bestämmer sig för att dra sitt strå till stacken, och som verkligen vill vara med och bidra!

Nu fortsätter remissrundan för FFF-utredningen. Fram till den 12:e maj har var och en som vill chansen att svara på den, och vara med och ge mig och Alliansregeringen sina bästa råd om vilka styrmedel och vilka åtgärder som vi ska satsa på för att göra omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta. Ta den chansen, du också!

Om du vill kan du i efterhand se hela dagens rundabordssamtal här: