Det är inte varje dag som man vaknar på 97:e våningen (särskilt inte om man är lite höjdrädd som jag), men just det gjorde jag i morse. Från mitt rum på hotellet i Kanton (Guangzhou) hade jag en fantastisk utsikt över 12-miljonerstadens imponerande skyline.

Den utsikten hade kunnat vara ännu mer imponerande om den inte hade skymts av, vad jag först trodde, en kraftig dimma. Men efter att ha funderat ett varv till kom jag fram till att det jag såg nog inte var någon dimma, utan smog som låg över staden.

Smogen är ett stort problem i många kinesiska städer och luftföroreningarna är en av anledningarna till att flera lokala myndigheter har börjat förstå vikten av att bedriva en aktiv miljöpolitik. I sydöstra Kina är det tydligt att det har börjat växa fram en medvetenhet kring miljöfrågor. Södra Kina har redan rykte om sig att vara en av de mer progressiva och ekonomiskt liberala delarna av Kina, och det var i Guangdong som den första ekonomiska frizonen på Kinas fastland etablerades 1979. Möjligen – och förhoppningsvis – kommer man nu också att ta täten vad gäller miljö och hållbarhet i Kina.

Provinsen Guangdong är till folkmängden Kinas absolut största, med över 100 miljoner invånare. Den har också växt otroligt snabbt, både ekonomiskt och befolkningsmässigt.h Förra året hade Guangdong en BNP-tillväxt på över 8 procent och räknar man samman Guangdong, Hongkong och Macau skulle deras samlade BNP rankas som den 15:e största ekonomin i världen. Ett tydligt och visuellt exempel på hur snabbt den utvecklingen gått är framväxten av staden Shenzhen, där för övrigt Huaweis huvudkontor ligger. För lite mer än 30 år sedan, 1979, bodde det 30 000 människor i Shenzhen. Idag är Shenzhen en stad med hela 12 miljoner invånare.

Självklart har en så snabb tillväxt, i kombination med ett begränsat miljötänkande, gjort att man i regionen skapat och stött på en hel del miljöproblem. Men att det nu tycks finnas det som kan komma att bli en fruktbar kombination av gryende politisk vilja, av god tillgång på kapital och att det finns reella miljöproblem att lösa innebär att det finns goda skäl för duktiga svenska miljöteknikföretag att rikta blickarna mot södra Kina.

Bland annat därför är Business Sweden sedan länge aktiva där och de har under mitt besök här i Kina arrangerat två välbesökta seminarier på temat ”Waste to Energy” – ett i Hongkong och ett idag i Guangzhou. På båda dessa seminarier har jag inledningstalat innan några duktiga svenska miljöteknikföretag har fått chansen att presentera sig för den kinesiska publiken.

Och även från kinesiskt håll har den politiska representationen vid dessa seminarier varit hög. Vid seminariet i Hongkong deltog stadens vice miljöminister, Christine Loh, som visade sig vara en stor Sverigevän. Efter Storbritannien, där hon har bott, har hon besökt Sverige fler gånger än något annat land i Europa. Loh lyfte särskilt fram hur vi i Sverige har lyckats med vår avfallshantering, och pekade på att Hongkong har mycket att lära sig av det vi gjort. En av de stora utmaningar Hongkong har är att komma förbi det, alldeles för vanliga, så kallade NIMBY-syndromet (Not In My BackYard) som i det här fallet innebär att människor betraktar förbränning av sopor som någonting farligt som man inte vill ha nära sig. Just Sverige är också av den anledningen ett utmärkt exempel för Hongkong att titta närmare på, eftersom flera av våra kraft- och fjärrvärmeverk ligger i närheten av bebyggelse, utan att orsaka några särskilda problem för de som bor där.

Att Sveriges attraktionskraft är stark visade sig även när jag idag hade en överläggning med Guangdong-regionens vice-guvernör. Också han hade besökt Sverige för att studera våra energi- och miljöerfarenheter. När vi diskuterade blev de tydligt att han var särskilt intresserad av hur vi arbetar med hållbara transporter, inte minst när han förstod att vi i Sverige redan idag har överträffat vårt 2020-mål om att vi ska ha minst 10 procent förnybart i våra transporter.

Ett av de framstående svenska företagen i just transportsektorn är Scania, vars Kinachef var med på mitt möte med vice-guvernören. Scania är väldigt aktiva i regionen med olika typer av transportlösningar, men känner en viss oro för att kineserna genom att göra vissa politiska teknikval kan komma att stänga ute dem och deras tekniker från marknaden. För mig som svensk minister är det förstås viktigt att, när jag får möjlighet, göra vad jag kan för att främja svenska intressen som Scanias.

Därför lyfte jag, när jag träffade vice-guvernören, särskilt hur viktigt det är att alla företag behandlas lika och att vi politiker inte ska bestämma exakt vilken teknik som vi i framtiden ska använda. Det vi ska göra är att sätta tydliga ramar, och inom de ramarna låta marknaden utveckla de bästa lösningarna, t.ex. de bästa förnybara bränsleteknikerna. Och här har vi i Sverige kommit långt – med hjälp av långsiktiga och teknikneutrala styrmedel har vi tagit många stora och viktiga kliv mot ett hållbart samhälle, samtidigt som vi lyckats skapa en stark ekonomisk tillväxt. Vår tydliga erfarenhet är att stark miljöhänsyn och god tillväxt tydligt kan gå hand i hand, och till och med stärka varandra.