I dagens Expressen skriver socialdemokraten och före detta ministern Leif Pagrotsky om Centerpartiets kommande partiledarval (du kan läsa hans debattartikel här). Hans tes tycks vara att Centerpartiet har att välja mellan att antingen fortsätta samverka inom Alliansen, och då gå en krympande framtid till mötes, eller att markera sin särart, ställa sig vid sidan av alla samarbeten och då bli ett större parti.

Det är förstås glädjande att även ledande personer från andra partier vill delta i debatten om Centerpartiets framtid. Det visar att Centerpartiet är en angelägen politisk kraft, och att den process som vi nu är inne i, där en ny partiledare ska väljas och Centerpartiets ideologiska profil förtydligas i ett nytt idéprogram, berör och angår långt utanför vårt eget parti. Men i sak delar jag inte Pagrotskys slutsats.

Det finns de som, likt Pagrotsky, tycks men att enda sättet för Centerpartiet att bli ett stort parti är att bryta med den Allians vi ingår i, och ställa sig utanför de organisatoriska samarbetena.

Andra tycks mena att huvuduppgiften nu är att ”ta debatten” med Moderaterna, som om den viktigaste uppgiften vore att slåss om borgerliga väljare i en slags nymornad borgerlig kannibalism.

Personligen tror jag inte på någon av de vägarna. Vårt val står inte mellan att ensidigt prioritera att lyfta fram vår särart och bara värna vår opinionsbildande roll, eller att ensidigt prioritera lojal samverkan.

Centerpartiets berättigande går långt mycket djupare och bredare än så. Och vårt uppdrag är långt större än att välja väg utifrån simpel spelteori eller slåss om enstaka borgerliga väljare på högerkanten.

Ska vi på nytt kunna bli ett stort och brett allmänborgerligt parti, som känns relevant och angeläget för många, måste vi klara av att kombinera en stark samarbetsanda och förmåga att genomföra våra idéer i praktisk politik med en stark förmåga att lyfta fram vår särart och bilda opinion för de socialliberala visioner Centerpartiet står för. Uppdraget är inte att lämna Alliansen men att möta den längtan många väljare har efter en vision som är långt större och berör långt mer än ett jobbskatteavdrag 5.0.

Det var den rollen som gjorde Centerpartiet framgångsrikt inför valet 2006 och det är till den rollen vi behöver hitta tillbaka. Inte till att ställa oss vid sidan av praktisk påverkan och möjligheten att med framgångsrikt förhandlande faktiskt förverkliga vår politik i regeringsställning, utan att med kraft hämtad ut vår starka förmåga att få saker uträttade – att gräva där vi står – tydligt se människor i deras vardag och förmå formulera en stark vision för framtiden. För historien visar att det är då – när Centerpartiet  förmått kombinera förmågan att omsätta idéer i praktisk politik och påverkan med en stark och bred samhällsvision – som vi varit en angelägen politisk kraft för de många människorna.

Ska vi lyckas med det måste vi varje dag hålla i huvudet att huvudmotståndarna inte finns hos de som är ideologiskt likasinnade, utan att huvudmotståndarna finns i verkligheten. Det är mot verklighetens orättvisor som huvuddiskussionen alltid måste föras:

* Mot den skola som lämnar var femte gymnasieelev i sticket utan godkända betyg.

* Mot den välfärd som blundar för att 400.000 barn lever i en familj med en missbrukande förälder.

* Mot det faktum att 200.000 barn växer upp i familjer som har svårt att få pengarna att räcka ens till det nödvändigaste.

* Mot den ordning där det fortfarande är alldeles för billigt att smutsa ned i naturen, och alldeles för svårt att vara miljövän.

* Mot det faktum att hela Sveriges kraft att växa inte tas till vara.

* Mot det samhälle där nyanlända invandrare blir satta i vänteläge och där ojämställdhet ibland cementeras av felriktade offentliga system.

Ett riktigt angeläget Centerparti tar i första hand debatten om de orättvisor och missförhållanden som finns i samhället. Det är den plats som anstår ett brett och angeläget Centerparti, och det är dessutom en position som är helt ledig i den svenska politiken. Centerpartiet ska vara ett parti som vågar se även obekväma sanningar i vitögat, som vågar ompröva och förmår formulera de framtidsvisioner som många väljare längtar efter.

Lyckas vi med det kan Centerpartiet långsiktigt på nytt bli en dominerande politisk kraft som angår många. Och då kan vi också genomföra det värderingsskifte som Sverige så väl behöver – där eget ansvar, självbestämmande, företagsamhet, miljöhänsyn, internationell samverkan och ett starkt civilsamhälle är självklara ledstjärnor.