Det arbete som Centerkvinnorna gjorde i början av 1970-talet, då de mycket strategiskt och lite hemlighetsfullt utbildade kvinnor i nomineringsteknik runt om i landet gjorde att Centerkvinnor runt om i landet kunde driva på för att kvinnor åtminstone skulle stå på andra plats. Efter Centerpartiets succéval på 70-talet kom sedan många av dem in i Riksdagen.

När Thorbjörn Fälldin blev statsminister lyfte han in flera av de kvinnor som kommit in i Riksdagen i den borgerliga regeringen. Därmed skapades starka förebilder också för andra kvinnor. Karin Söder blev den första kvinnan som utrikesminister. Hennes roll som förebild för många andra kvinnor, i Centerpartiet och utanför, tycker jag har underskattats.

Att statsvetare tror att Centerpartiets många ledande kvinnor är en slump visar på att vi i Centerpartiet har en hemläxa att göra. Arbetarrörelsen har varit bra på att teckna sin kvinnohistoria, vilket gör att mycket kvinnohistoria handlar om arbetarrörelsens kvinnors initiativ och det som hände i städerna. Landsbygdens kvinnors arbete för kvinnors självständighet och frigörelse och Centerrörelsens roll är däremot inte dokumenterad på samma sätt. Det är ett faktum som Centerpartiet och Centerkvinnorna bör göra något åt.

Ps. Vill du lära dig mer om de kvinnor som gått före i Centerpartiet? Läs i så fall boken ”Kvinnor som gjort skillnad – centerrörelsens pionjärer”, som innehåller ett antal porträtt över framstående kvinnor inom centerrörelsen , men också viktig kvinnohistoria. Ds.