Idag är det 50 år sedan Dag Hammarskjöld, den förste och ende svensk som varit generalsekreterare i FN, dog i en flygkrasch i Ndola, på väg för att genomföra ett vågat medlingsförsök. Carl Bildt skriver idag på DN Debatt en väldigt fin och träffande betraktelse över Hammarskjöld och hans gärning.

Personligen tänker jag, en dag som denna, mest på den skrift – ”Vägmärken” – som gavs ut postumt efter hans död. Det är en skrift som jag då och då genom livet återvänt till, för att reflektera, hämta kraft och inspireras. Där finns så mycket livsvisdom, från en uppenbart starkt tänkande person med stort personligt djup.

Ett av de finaste styckena i den skriften, som jag ofta återkommit till är det här:

I varje ögonblick väljer du ditt själv. Men väljer du – dig själv? Kroppen och själen ha tusen möjligheter av vilka du kan bygga många jag. Men endast ett av dessa ger kongruens med väljaren och det valda. Endast ett – som du finner om du väljer bort alla de chanser till något annat som du nyfiket fingrar efter, lockad av undran och lystnad, för grund och flyktig att bevara förankringen i upplevelsen av livets höga mysterium och medvetandet om det anförtrodda pund som är jag.