Idag på Svenska Dagbladets debattsida skriver jag om en av Centerpartiets viktigaste prioriteringar inför de regeringsförhandlingar som snart börjar om höstbudgeten. För den globala utvecklingen på energiområdet går på många sätt åt rätt håll, men den går också i fel riktning.

Trots den globala ekonomiska krisen växer nu den globala energianvändningen, och den växer rejält. Det är i grunden ett positivt tecken. För den ökade energianvändingen är också ett tecken på att allt fler människor får en bättre levnadsstandard. Att allt fler kan resa sig ur fattigdom och får ökade möjligheter att påverka sina egna  liv.

Det är utvecklingens framsida.

Baksidan är att med ökad energianvändning följer en allt större påverkan på klimatet och på miljön. I den statistik över de globala trenderna på energiområdet som det internationella energiorganet IEA nyligen presenterade pekar man på att användningen av kol förra året ökade med mer än 6 procent, och att kolanvändningen ökade för tolfte året i rad. Och samtidigt som kolanvändingen ökar, så ökar också den globala användningen av olja.

Men samtidigt som världen ökar sin användning av miljöskadlig fossil energi ökar, så finns det andra, glädjande, tecken i tiden. För faktum är att av alla energislag växer nu det förnybara snabbast av alla, och andelen förnybar energi väntas också fortsätta öka kraftigt framöver.

Min drivkraft som politiker, och som energiminister, är att göra allt jag kan för att ställa om till ett långsiktigt hållbart samhälle. Jag vill att Sverige ska ta sitt klimat- och energiansvar. Och jag vill kunna se mina barn i ögonen när de blir stora, och kunna säga att vi faktiskt gjorde det vi visste att vi borde.

Det är just därför som jag under många år drivit på och varit med och sett till så att Sverige satsar så starkt på att utveckla den förnybara energin. Tack vare de gröna elcertifikaten garanteras nu all nybyggd förnybar el ekonomiskt stöd fram till 2020. Och regeringen har mycket tydligt klargjort att det tredje förnybara benet i elsystemet gradvis ska växa, fram till och efter 2020.

En av de viktigaste orsakerna till att den förnybara energin nu slår igenom globalt är att utvecklingen av tekniken stadigt gått framåt. På bara några år har till exempel kostnaden för att installera solceller mer än halverats. Och tack vare att tekniken mognat med hjälp av forskning och ny teknik har vindkraften globalt växt med närmare 30 procent per år.

Detta är en av de viktiga grundstenarna i den svenska energi- och klimatpolitiken, och de senaste åren har Alliansregeringen därför satsat ungefär 1,3 miljarder per år på energiforskning. En forskning som kännetecknas av att den ligger nära verkligheten, och som framhålls som ett bra exempel av bland andra IEA. I nära samarbete med näringslivet satsar regeringen , inte bara på nya upptäckter och innovationer, utan också på att få dem att fungera och komma i produktion. Några exempel på det är till exempel pilotanläggningar för drivmedel av råvara från skogen, utvecklingen av elfordon eller den vågkraftspark som nu byggs utanför Lysekil.

Ny effektivare teknik för att ta fram grön energi, spara energi eller minska våra utsläpp kommer inte bara hjälpa oss att nå ett hållbart samhälle med en hållbar energiförsörjning. Det kommer också ge konkurrensfördelar och nya exportmöjligheter för duktiga svenska företag. Därför är satsningar på energirelaterad forskning satsningar både på långsiktig hållbarhet och på en utvecklad välfärd.

Ett flertal internationella bedömare pekar nu på att världens länder – om vi ska klara klimatutmaningen – måste satsa mer på forskning och utveckling av förnybar energi i form av biobränslen, sol- och vindkraft. Det är mot den bakgrunden vi måste forma den svenska politiken och det är därför som Centerpartiet, som en av sina viktigaste prioriteringar inför regeringens budgetförhandlingar, vill se fortsatt starka satsningar på svensk energiforskning. Traditionen av god energiforskning, och gott samarbete med näringslivet, måste fortsätta. Nya kunskaper om hur vi möter energi- och klimatutmaningarna är nämligen en nödvändighet för att vi ska klara omställningen till ett långsiktigt hållbart samhälle.