Efter en första debattartikel, och min replik väljer nu Mikael Ek och Karin Ahl att skriva en slutreplik på DN Debatt. I den skriver de bland annat:

Fiber är enligt vår uppfattning den enda infrastrukturen som faktiskt är framtidssäker, eftersom det bara är fiber som kan erbjuda en hög hastighet även uppströms.

Tyvärr verkar det som om författarna läste min replik lite slarvigt. Det jag skrev i den var att jag håller med om att fiberoptik är en framtidssäker teknik, men det viktiga är: det är inte, och ska aldrig bli, min och politikens uppgift att diktera för företag eller konsumenter vilken teknik de ska satsa på. Politiken är bra på mycket, men inte på att göra teknikvalen för framtiden. Det är duktiga företag och krävande konsumenter mycket bättre på.

En viktig fråga som man måste ställa sig när man läser slutrepliken är vad slutsatsen av Ek och Ahls resonemang egentligen är? Om de nu inte tycker att man ska räkna med de mer än 600 000 hushåll som får sin internetuppkoppling via kabel-TV, därför att de anser att uppströmskapaciteten (på uppemot 10 Mbit/s, vid sidan av nedströmskapaciteten som ofta ligger på 200 Mbit/s) inte räcker, vad tycker de då att slutsatsen av det bör vara? Menar Ek och Ahl att vi borde använda skattemedel för att finansiera att dra fiber till dessa kunder, och därmed konkurrera ut kabel-TV-operatörerna från marknaden?

Låt mig vara alldeles kristallklar:

Politiker ska sätta upp ambitiösa mål. Men politiken ska inte göra teknikval. Det är duktiga företag som ska ta fram marknadslösningar som fungerar. Det är krävande kunder ska göra självständiga aktiva val. Och det är byalag som ska välja sin framtidssäkra lösning. I många fall väljer de optofiber, ja. Men det är ett val de gör, utan att politiken och regeringen riktar pekpinnar åt dem.

Artikelförfattarna påstår att Sverige skulle ha EU:s långsammast växande bredbandstäckning, vilket förmodligen är hämtat från ett påstående som återfinns i ett dokument från EU-kommissionen. Jag har inte sett vilken data de åberopar för det påståendet, men oaktat det så ve vi (via den officiella statistiken från PTS) att 49% av alla svenska hushåll idag kan få bredband med en hastighet om minst 100 Mbit/s. Det är en ökning med hela fem procentenheter bara det senaste året.

Bakom den fina utvecklingen ligger stora investeringar från operatörerna, och viktiga insatser från Alliansregeringen. Om andra länder kan visa upp att de har en ännu snabbare ökningstakt än så är de bara att gratulera. Men sanningen är ju att de i så fall också startar från en mycket lägre nivå med mycket sämre täckning än Sverige, och det är alltid lättare att åstadkomma en snabb ökningstakt för den som börjar på en låg nivå. De lägst hängande frukterna går alltid lättast och snabbast att plocka.

Men, för att avsluta med något glädjande: det gläder mig att artikelförfattarna mellan sin första artikel och denna nu tycks ha upptäckt Centerpartiets och Alliansregeringens Bredbandsmiljard, dvs det faktum att vi i den budget som vi nyligen överlämnade till Riksdagen mer än en dubblerade satsningen (till 1,1 miljarder kronor) på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden. Det är pengar som kommer göra stor nytta för att vi ska kunna växa och utvecklas på likvärdiga villkor, och för att vi ska kunna ta vara på hela vårt lands rika resurser.