Vi lever allt mer mobila liv. Oavsett var vi råkar befinna oss, oavsett vad klockan råkar vara, så räknar vi numera med att vi ska kunna ringa och surfa med våra mobiler oavsett var vi befinner oss. På väldigt kort tid har allt fler av oss vant sig vid att ha tillgång till alla tjänster och all information vi behöver, bara en knapptryckning bort. Och tillgången till den mobila tekniken påverkar nu allt tydligare jobben och tillväxten. Att ha, eller inte ha, tillgång till bra mobiltelefoni kan vara det som avgör om man kan driva sitt företag vidare, eller tvingas lägga ned. Det kan vara det som avgör om man kan ringa 112 när det krisar, och få hjälp, eller inte. Och det märks också i mobilnäten. Bara det senaste året har mängden data vi skickar i mobilnäten ökat med hela 75 procent.

Sverige ska ha bra mobiltelefoni och bra mobila kommunikationer. Just därför krävs det att operatörerna fortsätter göra stora investeringar i sina mobilnät. De måste klara av att hänga med och bygga ut kapaciteten när allt fler vill använda den mobila tekniken allt mer. Vi behöver nät som klarar allt fler användare, och som täcker allt mer av landet.

Den viktigaste informationen, när man ska köpa mobilabonnemang, är vilken täckning och vilken hastighet olika operatörer erbjuder. För att få den informationen är operatörernas täckningskartor viktiga. Alla konsumenter har rätt att få en sanningsenlig och heltäckande information, så att man kan få veta vilken operatör man ska ringa eller surfa med, och vilka abonnemang som möter ens egna behov allra bäst. Kanske vill man hitta en operatör som kan erbjuda bra täckning både när man är hemma, när man är på landet eller på resande fot däremellan. Ska konsumenterna i det läget kunna fatta rätt beslut, och få det man har blivit lovad, måste täckningskartorna stämma med verkligheten. En täckningskarta som inte håller vad den lovar är falsk marknadsföring.

Under våren har vi fått tydliga tecken på att mobiloperatörernas täckningskartor många gånger är missvisande. Och just därför har jag varit väldigt tydlig mot operatörerna och inskärpt att om man lovat sina kunder täckning så har man också ett ansvar att ordna det.

I samma anda gav jag och regeringen så sent som i maj tre uppdrag, för att förbättra mobiltäckningen och påskynda utbyggnaden. Ett av dem var att ge Post- och Telestyrelsen (PTS) i uppdrag att göra stickprovsundersökningar i olika delar landet för se om det finns en skillnad mellan vad operatörernas täckningskartor lovar, och hur den faktiska mobiltäckningen ser ut. Detta uppdrag har PTS idag redovisat till regeringen. Som befarat kan jag konstatera att det finns fog för kritiken mot operatörernas täckningskartor. Men mätningen visar också att alla operatörer inte ska dras över en kam. Det förefaller nämligen finnas stora skillnader mellan de olika operatörerna, när det gäller vad man lovat och vad man verkligen ger sina konsumenter.

PTS har mätt den faktiska täckningen på tio platser, i olika delar av landet. En av operatörerna har täckning som överensstämmer med eller till och med överträffar täckningskartan på nio platser av tio. För två andra operatörer gäller det omvända, dvs. de lever endast upp till sina täckningskartor på en av tio undersökta platser. Dessutom finns det skillnader mellan den verkliga, uppmätta datahastigheten och den operatörerna lovat på sina täckningskartor. Bara i cirka en fjärdedel av fallen var den faktiska hastigheten den man lovat på kartorna. Detta visar att det omfattande missnöje som vuxit fram under våren i stora delar varit och är befogad. PTS stickprovsundersökning borde studeras noggrant av alla operatörer, och vissa operatörer förefaller ha större skäl att göra det än andra.

Ett annat intressant resultat av undersökningen är hur olika mottagningsegenskaper olika telefoner har. Tidigare har både danska och svenska studier visat på stora skillnader mellan olika modellers mottagningsförmåga. Nu visar även PTS undersökning att exempelvis Nokias 2110 som kom redan 1994 klarade 40 uppkopplingar vid 50 testade mätpunkter, att jämföra med Samsungs S3 som endast klarade 4 uppkopplingar i samma mätpunkter.

Att gräva i byrålådorna efter gamla pensionerade mobiltelefoner är givetvis inte något vettigt alternativ för den konsument som vill ha vettig mobiltäckning. Att våra smarta telefoner verkar bli allt sämre på att ta emot radiosignaler är ett problem som terminaltillverkarna nu verkligen måste ta på allvar.

Nu kommer jag, tillsammans med mina medarbetare, att gå igenom PTS undersökning i detalj. Så snart vi är klara med det kommer jag återkomma med eventuella förslag om vad vi ytterligare kan göra för att förbättra både den faktiska mobiltäckningen, och den information mobilkonsumenterna får.