För att vi ska omställningen till hållbara transporter och ställa om till fossiloberoende transporter behöver vi få ut fler bilar med extremt låga utsläpp på våra vägar. Och just nu händer en hel del på det området. För nu finns det en rad bilar, byggda på den senaste och smartaste tekniken, som klarar de tuffa utsläppskrav vi ställer på det vi kallar supermiljöbilar.

Idag har Dagens Nyheter ett par artiklar på just det temat, och i en av dem beskriver den Alliansregeringens supermiljöbilspremie som en ”flopp”. Orsaken till det, säger de, är att det bara vara 141 privatpersoner som köpte en supermiljöbil förra året.

Om man tittar lite närmare på hur det verkligen förhåller sig så såldes det förra året det sammantaget 1546 supermiljöbilar i Sverige, som alla fått del av Alliansregeringens supermiljöbilspremie som innebär att den som köper en supermiljöbil får 40 000 kronor i inköpspremie när man köper en bil som lever upp till de krav vi ställer på supermiljöbilarna.

Centerpartiets och Alliansregeringens tanke med supermiljöbilspremien är att – genom att göra det möjligt för fler att köpa en riktigt utsläppssnål bil – bidra till att vi kan få ut fler bilar med extremt låga utsläpp på våra vägar, samtidigt som vi stöttar teknikutvecklingen och driver den framåt. Och precis som när det gäller nybilsmarknaden i stort så vet vi att de flesta nya bilar köps som förmåns- eller firmabilar för att, efter några år, komma ut på andrahandsmarknaden och bidra till att fler privatpersoner kan byta till bilar med den modernaste tekniken.

Även om en hel del har hänt så är elbilarna fortfarande relativt ”omogna”. Jämfört med en bensin- eller dieseldriven bil och förbränningsmotor så är räckvidden begränsad, eftersom batterierna inte klarar av att få med sig tillräckligt mycket el för att klara en långresa. Men för kortare dagpendling eller budbil har redan dagens elbilar en viktig roll att fylla. Samtidigt som utvecklingen går snabbt framåt och elbilarna blir allt bättre.

När man talar om elbilar talar man ibland om ”räckviddsångest”. Och vi i Sverige har definitivt en utmaning i att bygga bort den ”räckviddsångesten” genom att bättra på och bygga ut ladd-infrastrukturen. Just därför jobbar Energimyndigheten redan idag, på mitt och regeringens uppdrag, med en rad olika projekt där man stöder byggandet av ladd-stationer på olika håll i landet (t.ex. utmed E4, E6 och E18). Och vi i Sverige har i utgångsläget riktigt goda förutsättningar för att ganska snabbt kunna bygga ut en bra ladd-infrastruktur. Vi har ett väldigt välutbyggt elnät. Och vi har , eftersom vi bor i ett kallt land, relativt många eluttag för t.ex. motorvärmare som vi direkt skulle kunna använda, eller med ganska enkla åtgärder (framför allt genom att se till så att den säkring man har räcker för att ladda en elbil) ställa om, så att många skulle kunna ladda sin elbil hemma över natten, eller medan man är på jobbet.

Strax före jul tog jag emot en lång rad förslag från den utredning som jag och Alliansregeringen tillsatt om hur vi ska kunna ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030. De pekar på att ökad eldrift – av både privatbilar och tung trafik – är en av de viktiga vägarna framåt. Och just därför har de  presenterat en rad olika förslag både för att vi ska kunna få ut fler elbilar på våra vägar, och för att bygga ut möjligheterna att ladda dem.

Förra året såldes det ca 1500 supermiljöbilar i Sverige. I år uppskattar bilbranschen att det kommer säljas 4500 supermiljöbilar i Sverige. Det är mer än dubbelt så många som förra året. Och det är, är jag övertygad om, bara början.