Det är med glädje och tillfredställelse som jag märker hur allt fler noterat hur jag vill utveckla Centerpartiet. Att jag vill att Centerpartiet utvecklar sin varma gröna socialliberalism så att vi på nytt kan bli ett brett allmänborgerligt parti som långsiktigt kan bli tongivande i den politiska debatten.

Det är ingen oviktig markering. Det innebär att Centerpartiet måste bli långt bredare i vårt politiska uppdrag än vi är idag och sluta begränsa oss själva till att vara ett parti som i första hand förknippas med de frågor vi har departementsansvar för. Vi ska självklart stå upp för våra företagsamma värderingar, för miljöhänsyn och vi ska ta vara på positionen som den främsta försvararen för att det ska gå att bo och leva och växa upp i hela Sverige. Men vi ska inte stanna där. Vi ska också ta debatten om hur en skola som ger vartenda barn godkända kunskaper ser ut, liksom om hur vi kan få en välfärd där vi verkligen premierar goda resultat. Och vi ska alltid alltid stå upp mest för de som behöver samhällets stöd bäst – mest i sänkt skatt för den som tjänar minst, mest i höjd pension till den som har lägst pension.

Den ambitionen – att på nytt bli ett brett, allmänborgerligt parti – förutsätter ett tydligare Centerparti. Ett Centerparti som tydligt står upp för sina grundläggande värderingar, tillämpat på olika politikområden. Att man alltid känner igen oss i att vi står på den enskildes sida gentemot överheter. Att man alltid känner igen oss i att vi står för en socialliberal miljöpolitik byggt på sunda ekonomiska styrmedel. Att man alltid ser att det är (c) som står på de företagsammas sida, och som är beredd att ge företagsamma lärare i skolan eller duktig personal i vården riktigt bra betalt.

Men jag har också varit tydlig med att Centerpartiet måste bli den förnyande och visionära kraften i svensk politik. Att vi är de som kan förmå beskriva den vision väljarna längtar efter – som är långt större och berör långt mer än bara ett femte jobbskatteavdrag eller att återställa gamla socialbidragssystem. Det är en vision om ett varmt, grönt och socialliberalt Sverige där vi vare sig slösar med naturens eller våra mänskliga resurser.

Ett av de viktiga val Centerpartiet har framför sig är att bestämma sig för om vi ska fortsätta vara ett litet parti eller om vi vill bli ett parti för de många. Om vi än en gång ska gå i fällan – liksom vi gjorde inför valet 2010 – och begränsa oss till att vara ett fåfrågeparti och därmed inte kunna famna hela den politiska debatten. Eller om vi långsiktigt vill bygga ett brett och samhällsbärande Centerparti, som kan aspirera på att bli den tongivande politiska kraften inte bara inom borgerligheten utan på sikt också inom hela det politiska fältet.

Jag väljer det senare. Centerpartiets idéer – om entreprenörskap, självbestämmande, ett starkt civilsamhälle, miljöhänsyn, rättvisa och internationell solidaritet  – är alldeles för viktiga för att låta sig begränsas i ett sexprocentsparti. En varm och grön socialliberalism, som når ut med sin vision om skolan, arbetsmarknaden, välfärden, den ekonomiska politiken och om global rättvisa kan långsiktigt bli en stark och angelägen kraft i svensk politik.

Jag är övertygad om att den som leder den kraften kommer ha alla förutsättningar att bli en kommande svensk statsminister.