En sann nordisk gemenskap

Den senaste veckan har jag många, många gånger tänkt på alla de gånger jag mött och lärt mig av kollegor i de andra nordiska länderna. På många sätt var mina fyra år som President i Nordiska Centerungdomens Förbund (NCF) några av de mest fantastiska under min ungdomstid.

I en tid när tidningarna fylls av människor som delar med sig av sina minnesbilder från politiska ungdomsförbundsläger är det omöjligt att inte påminnas om sina egna. För mig var CUF den första platsen där jag kände att jag blev sedd helt och hållet, och där andra såg mina kvaliteter. Det var tack vare CUF som jag själv förstod vilka ledaregenskaper jag har, och som jag upptäckte min förmåga att entusiasmera andra. Det ledde till att jag snabbt blev vald till en av ledarna i distriktet hemma i Halland, snart blev invald i förbundsstyrelsen för CUF i Sverige och dessutom fick bli President i NCF.

Den politiska spännvidden i NCF är, och har nog alltid varit, ganska stor. Från Framsoknarflokurinn på Island via Senterungdomen i Norge till Keskustas ungdomsförbund och Svensk Ungdom i Finland är åsiktsregistret brett. Men det var också det som berikade samarbetet, och som gjorde det möjligt att lära sig så mycket som jag lärde mig under den tiden.

För det fina var, att mitt i en tid när så mycket annat präglades av polarisering så var principen i NCF att alla beslut, verkligen alla, skulle fattas med enhällighet. Och det var först då, när vi hittat en position som alla kunde fördra, som vi kunde gå till beslut. Det krävde sina förhandlingstimmar, det krävde stora öron liksom en förmåga att uttrycka sina innersta behov. Men det var värt varenda en av dem. Det var, i ordets bästa bemärkelse, en skola i sann demokrati.

Många av dem som då var aktiva i NCF har senare fått framstående positioner i sina respektive partier och länder idag, som statssekreterare, riksdagsledamöter, ministrar eller partisekreterare. NCF var en skola i samarbete, på ett mellanmänskligt plan men också internationellt. Och det gav oss alla värdefulla erfarenheter för framtiden.

Alltjämt lever samarbetet mellan ungdomsförbunden i NCF, men sämre är det med samarbetet mellan moderpartierna. Det är, tycker jag, väldigt väldigt synd. Om jag får chansen att leda Centerpartiet framöver kommer ett återupplivat samarbete med våra systerpartier i de nordiska länderna vara något som jag mer än gärna skulle ta initiativ till!

0 Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *