Dra inte alla biobränslen över en kam

På kort tid har vi i Sverige lyckats ställa om så att nästan tio procent av de bränslen vi använder i transportsektorn är förnybara alternativ, som etanol, biogas och biodiesel. Eftersom vi kommit igång så snabbt och bra med att börja den gröna omställningen av våra transporter så har vi i Sverige i princip redan nått det mål som vi hela EU ska nå till år 2020. Nu är det viktigt att vår omställning bort från oljeberoendet i transportsektorn inte stannar av.

För mig, Centerpartiet och regeringen är det alldeles självklart att den som tankar förnybart ska kunna veta att den etanolen eller den biodieseln producerats på ett schysst sätt. Det är just därför vi har hållbarhetskrav i EU, som ska se till att biobränslena framställs med goda klimat- och miljövillkor. De hållbarhetskraven är krav som regeringen drivit på och som kommer skärpas successivt framöver.

Nu verkar det som om EU-kommissionen snabbt vill förändra dessa stabila förutsättningar, i alla fall om man får tro ett kommande förslag som läckt ut från EU-kommissionen. Förslaget handlar om att man fram till år 2020 skulle begränsa användningen av biobränslen som produceras av grödor som skulle kunna användas som foder eller livsmedel till maximalt fem procent. Om kommissionens förslag skulle bli verklighet skulle det inte bara begränsa användningen av biobränslen som framtällts på ett tveksamt sätt, utan det skulle också riskera straffa flera bra biobränslen, som till exempel den E85 vi använder i Sverige. Det skulle vara väldigt dåligt både för klimatomställningen och för konsumenterna. Om detta rapporterar Ekot, TT, TV4 och Lantbrukets affärstidning ATL idag.

Problemet med det förslag som läckt från EU-kommissionen är att det slår blint genom att alla biobränslen producerade från grödor dras över en kam – alldeles oavsett om det är ”miljöfula” eller ”miljöfina” biobränslen. Det säger ju sig självt att det är väldigt stor skillnad på den stora miljöpåverkan som det blir om man hugger ner regnskog för att odla palmolja som sedan ska bli biodrivmedel, eller när biodrivmedel produceras i Europa på ett helt annat sätt. Jag har full förståelse för att svenska och europeiska konsumenter vill känna sig säkra på att man inte tankar  biobränslen som t.ex. producerats av palmolja från regnskogsskövlad mark (och tittar man på de biobränslen vi nu använder i Sverige kan man vara säker på det, eftersom våra biobränslen företrädesvis produceras i Europa eller på hemmaplan). Men vill man skärpa kraven för att komma åt de miljödåliga biobränslena ska man göra just det, och inte samtidigt skärpa kraven också för de miljöbra bränslena. Gör man det riskerar det goda att bli det godas fiende.

Till saken hör att den typ av beräkningar som man måste göra för att få fram ett bränsles korrekta miljöbelastning är mycket komplicerade och svåra att göra. Det hindrar inte att man ändå ska göra dem, men då måste man vara väldigt noggrann för att få ett system som speglar den riktiga miljöpåverkan. Och man kan inte använda vitt skilda värden för att dra sedan dra alla över en kam.

Min självklara utgångspunkt, som jag kommer ha för ögonen när kommissionen väl presenterar ett officiellt förslag och när jag å Sveriges vägnar ska granska detsamma, är att vi konsumenter som kör förnybart ska kunna vara säkra på att vi gör nytta för klimatet och inte skadar miljön. Men min utgångspunkt är också att vi också framöver ska ha ett bra system som gradvis ökar användningen av de biobränslen som producerats på ett schysst sätt. Vi i Sverige har kommit såhär långt tack vare att vi fått in allt mer biobränslen i vår transportsektor. För att helt bryta vårt beroende av fossila bränslen (vilket vi ska till 2030) kommer det behövas ännu mer sådana miljöbra biobränslen.

No Comments Yet.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *