I eftermiddags landade jag och min delegation i Hongkong efter en nattflygning från Helsingfors. Sedan dess har det blivit en riktig rivstart på mitt program här i Kina, vilket också Expressen rapporterat idag. Direkt efter att jag hade checkat in på hotellet åkte jag nämligen för att träffa Hongkongs miljöminister, Wong Kam-sing.

Med sina cirka sju miljoner invånare, på en yta lika stor som en tredjedel av Gotland, är det alldeles uppenbart att Hongkong har en rad stora utmaningar, inte minst miljöutmaningar, att ta itu med. När jag frågade miljöministern om det nya miljöproblem som regeringen i Hongkong (Hongkong är ju en region med starkt självstyre inom Kina) antagit, och vilka utmaningar han ansåg var alla mest angelägna i Hongkong, så talade han särskilt om att de behöver komma till rätta med alla utsläppen från bilar som blir kvar mellan de höga husen, om att man behöver komma till rätta med att 50 procent av Hongkongs avfall fortfarande går till deponi, och att energianvändningen i byggnaderna här är alldeles för hög.

Att den relativt nytillträdda regeringen i Hongkong nu tar sig an miljöfrågorna är enligt flera bedömare som jag har pratat med ett intressant skifte jämfört med hur tidigare regeringar här har gjort. Trots att Hongkong sedan länge upplever ett starkt ekonomiskt välstånd, och trots att en av världens mest tätbefolkade städer skapar särskilda miljöutmaningar, så har man hittills inte tagit itu med miljöfrågorna.

Ett av de övergripande målen i Hongkongs nya miljöprogram är att man ska minska sina koldioxidutsläpp i absoluta termer med mellan 19 och 33 procent fram till 2020. För att lyckas med det kommer energianvändningen i byggnadssektorn spela en helt avgörande roll. Det sägs att 90 procent av all energi i Hongkong används i byggnader, varav 70 procent för att kyla husen när värmen ligger på.

Trots att Sveriges och Hongkongs förutsättningar och utmaningar delvis ser väldigt annorlunda ut kunde Wong och jag konstatera att vi också delar en hel del utmaningar: vi behöver båda fortsätta arbetet med att bli bättre på att sluta kretsloppen och ta vara på och använda avfallet som en resurs, vi behöver båda ställa om så att våra transporter blir hållbara och vi måste båda se till att använda energin mer effektivt, inte minst i våra byggnader.

På flera av de områden som Hongkong pekat ut, och där man nu söker efter ny teknik och beprövade lösningar, har Sverige redan kommit långt. Vi har många duktiga företag med smarta lösningar för hållbar stadsutveckling som skulle kunna komma till stor nytta här i Hongkong. Och det är också en av anledningarna till att jag har med mig en företagsdelegation hit till Hongkong, med duktiga svenska företag som är etablerade i regionen.

Och just därför avslutades den här första dagen i södra Kina med en delegationsmiddag där de företagen fick möjlighet att presentera sig närmare och där vi hann med många viktiga diskussioner och samtal. När vi vaknar imorgon bitti är det dags för oss att hålla ett första seminarium – om hur vi kan ta vara på och utvinna energi ur avfall – tillsammans.

Men även om jag för närvarande är i Hongkong och just nu blickar ut över en skog sv skyskrapor, där den högsta sägs vara mer än 400 meter hög, så är jag också till del närvarande hemma i Sverige. För idag skriver jag, med anledning av att vi från regeringens sida överlämnar en skrivelse till riksdagen där vi redogör för hur statens roll på elmarknaden sett ut och utvecklats, på SvD Brännpunkt. Läs gärna den debattartikeln här.