Vem skall avgöra värdet när någon vill använda lokala naturresurser som finns i vår närhet? Frågar man Vänsterpartiet så vill de göra det, genom nationell lagstiftning och en och samma mall och modell för hela landet. Alldeles oavsett vad man tycker lokalt. Alldeles oavsett vad som kan göra störst nytta där man själv bor. Och alldeles oavsett om det är många eller ganska få som berörs av en vindkraftsetablering.

För mig är det självklart att den frågan är något som ska avgöras så nära de som berörs som möjligt, utan nationella pekpinnar från Stockholm. Och på just det temat debatterade jag med Vänsterpartiets energipolitiske talespersson, Kent Persson, i Studio ett tidigare idag.

Under en rad år har vi nu sett en helt formidabel tillväxt av den förnybara energin. Sedan 2006 har t.ex. vindkraften vuxit med 700 procent, och idag kom nya siffror som pekar på att vindkraften förra året levererade på en ny rekordnivå och att den el vindkraften nu ger räcker för att försörja tio kommuner av Växjös storlek med el under ett helt år. Det är helt fantastiskt.

Men förutsättningen för den framgångssagan är ju att duktiga vindkraftsbyggare kan få tillgång till de bästa vindlägena. Och ska man få det krävs det en stark lokal acceptans och en god lokal förankring för de vindkraftsprojekt som olika aktörer vill förverkliga.

Självklart är det så att ett vindkraftsbygge skapar viktiga jobb, både direkt under själva byggnationsfasen, men också indirekt under densamma och under hela verkets livslängd. Och det har självklart ett stort värde i många av de bygder där det idag är mest intressant att bygga vindkraft. Men vid sidan av de arbetstillfällen som vindkraftsbyggena ger så är olika former av återföring till den berörda bygden något som kan vara väldigt viktigt  för att öka det lokala folkliga stödet för vindkraften.

Kanske är det så att utsikten, för den som är delägare i ett vindkraftverk, blir trevligare när man ser ett vindkraftverk som snurrar en blåsig dag.

Kanske kan en så kallad bygdepeng, och de lokala investeringar den medför i till exempel bredband eller infrastruktur, vara det som avgör om man kan bo kvar eller flytta, om man bor i ett mindre samhälle i de glesare delarna av Sverige.

Min erfarenhet är att smarta vindkraftsbyggare ser till att föra en dialog med de berörda och hitta bra lösningar på hur återföringen till just deras bygd bör se ut. Kanske vill man bli delägare. Kanske vill man se någon form av bygdepeng. Eller så ser man att jobben i sig är så värdefulla, att man inte behöver något annat för att säkra ett starkt lokalt stöd.

Och precis så ser det ut runtom i landet. Berörda i olika delar av landet har velat se olika lösningar. Vilket ju hänger samman med att förutsättningarna är olika, både vad gäller olika samhällens och olika invånares behov, och vad gäller investeringens storlek och de möjligheter de olika vindkraftsföretagen har.

Vänsterpartiet säger sig måna om utbyggnaden av den förnybara energin, men samtidigt vill de lagstifta om en nationell bygdepeng, vilket faktiskt skulle riskera motverka och bromsa investeringarna i vindkraft. Och precis det är också vindkraftsbranschens farhåga. Om det skulle hända skulle resultatet bli mindre vindkraft och i förlängningen också mindre i bygdepeng. Och att göra något sådant  nu, när Energimyndigheten nu rapporterar om ytterligare ett nytt rekord i vindkraftsutbyggnaden, vore väldigt olyckligt.

Bygdepeng, delägarskap och andra former av återföring är väl etablerade modeller, både bland våra kommuner och i vindkraftsbranschen. Men formerna och nivåerna varierar mellan olika delar av landet, beroende på vilka förutsättningar som finns och vad man velat se lokalt. Precis som det bör vara. Jag är övertygad om att det är genom att fortsätta jobba just så, och försvara vår frihet att lokalt hitta de bästa lösningarna som vi bäst stärker både utbyggnaden av vindkraften och utvecklingen av hela landet.