Just nu sitter jag i bussen, på väg från Sacramento till San Francisco. Sedan jag kom hit till Kalifornien i måndags har jag träffat en lång rad intressanta människor och haft åtskilliga spännande diskussioner. Särskilt intressant är det att it- och energifrågorna ofta flyter samman i diskussionerna. Under möten som man främst kanske trodde skulle komma att handla om it har vi diskuterat minst lika mycket energi.

Och det är precis så jag vill ha det. För it- och energifrågorna går ju hand i hand. Vill man ligga i framkant, oavsett om man jobbar på ett företag, en skola eller en myndighet måste man ta till vara de möjligheter som it ger. Samtidigt som vi alla måste ta ansvar för att ställa om till ett långsiktigt hållbart samhälle.

Det möte jag hade med Nicklas Lundblad och hans medarbetare på Google i tisdags var ett utmärkt exempel på ett sådant möte, som böljade mellan it och energi. Självklart diskuterade vi vilka möjligheter digitaliseringen ger, behovet av öppna data och av snabba digitala kommunikationer. Men vi diskuterade också förnybar energi. Googles mål är att de ska bli 100 procent koldioxidfria, vilket lett till att de redan satsat en miljard dollar i förnybar energi och att de har många fler sådana satsningar på gång. Och när jag frågade dem visade det sig att de är väldigt intresserade av att hitta investeringsobjekt inom förnybart också i Sverige, vilket förstås är väldigt positivt. Extra kul var det att de verkligen lovordade vårt svenska system med gröna elcertifikat, som ju är designat för att främja utbyggnaden av mer förnybar elproduktion.

När jag träffade Ericsson i Silicon Valley pratade vi mycket om värdet och vikten av öppna data, och om de olika roller vi har när det gäller att se till så att data från det offentliga kan bli en rik mylla för goda företagsidéer, som i sin tur kan ge oss medborgare värdefulla tjänster i vår egen vardag. För det räcker så klart inte med att det offentliga gör sin information tillgänglig. För att den ska bli till nytta måste det också finnas entreprenörer som ser och förstår och kan utveckla tjänster baserat på den informationen, som verkligen är till glädje och nytta för medborgare och företag. Om inte det ekosystemet fungerar är risken, som någon sa på mötet, att vi ”drunkar i data, men svälter efter kunskap”.

En avgörande förutsättning för att vi fullt ut ska kunna dra nytta av it:s möjligheter är förstås att vi som enskilda känner tillit till att använda digitala tjänster, att vi känner trygghet i att den information vi lämnar ifrån oss används på rätt sätt och att de tjänster vi nyttjar är tillförlitliga. Och där har både företag och vi i regeringen ett stort ansvar för att på olika sätt skapa förtroende och trygghet, så att bra tjänster verkligen kan komma till användning. Och självklart pratade vi också om ”internet of things” på Ericsson- om alla dessa saker som nu utvecklas, som allt mer blir kopplade till nätet. Som tandborsten som kan ge detaljerad feedback om hur man borstar (eller inte borstar) sina tänder, en produkt som lätt skulle kunna göra nytta hemma hos mig och min familj, inte minst när små barn vill lära sig borsta sina tänder :)

För barn behöver ofta motivation. Ett minnesvärt besök härifrån Kalifornien är mitt besök på Egan Junior High School och mitt möte med elever och lärare där. Där använder man medvetet it för att motivera och stimulera barnen att lära sig mer. Och det gör de med väldig bra resultat! De märker att barnen, när de får räkna och lösa kluriga matteuppgifter med onlinehjälmedel som Khan Academy via en iPad, får mer lust, större vilja och ökar sin förmåga att lära. Barn som har lätt för matte kan själva välja att ta sig an de svåraste uppgifterna, medan de som har det tuffare nu ivrigt tar hjälp av både filmer och tips online, men också av andra elever och av sina lärare. Och som den drygt 50-åriga mattelärarinnan sa: ”Nu ser de mig som en som kan hjälpa dem att lösa en utmaning. I stället för att, som tidigare, se mig som kravställaren som krävde att de skulle räkna ett visst antal tal”.

Från skolbänken i Egan Junior High till Lawrence Livermore National Laboratory, ett av världens skarpaste forskningslabb, var det fysiskt inte särskilt långt. Och deras verksamhet var också väldigt imponerande. På LLNL pågår mycket av den forskning som ska hjälpa den amerikanska staten att hitta lösningar på vår tids stora utmaningar, däribland klimatfrågan. Och när FN:s klimatpanel IPCC presenterar sina rapporter då har en hel del av underlaget till deras klimatförutsägelser forskats fram där, med hjälp av all den beräkningskapacitet som finns i den superdator de har där – som för närvarande är den största, snabbaste och mest avancerade i världen.

Under vår halvdag på LLNL fick vi ta del av mycket intressant forskning. Inte minst kring förnybar energi och om hur vi kan bli bättre på att förutsäga vindens rörelser och vindprognoser. Men vi fick också ta del av deras spännande forskning kring mindre bränslekrävande lastbilar, och kring riktigt smarta elnät. Och på flera av de här områdena uttryckte forskarna och företrädarna för LLNL en stark önskan om att få samarbeta mer med Sverige, och med våra främsta universitet, forskningsinstitut och företag.

Gårdagen avslutades med en middag hos Sveriges generalkonsul i San Francisco, Barbro Osher, dit ett fyrtiotal människor från Kalifornien, som på olika sätt är verksamma inom energi eller it, eller har en relation med Sverige, var inbjudna. Också där märktes ett stort intresse för Sverige och för att fördjupa samarbetet med oss.

Det är starkt att märka vilket gott renommé Sverige har här i Kalifornien, och bland de företag och myndigheter som ligger eller vill ligga i framkant. Och självklart är det bra att flera av dem ser samarbete med våra svenska företag och institutioner som en väg att nå dit. Det är inte bara vi hemma i Sverige som ser och värdesätter vår kompetens – den bekräftas också av andra. Vår kunskap och våra erfarenheter är efterfrågade, och jag tänker göra vad jag kan för att knyta företag, institutioner och människor i Sverige och Kalifornien närmare varandra.