Tag Archive for "fossiloberoende fordonsflotta"

Fossiloberoende, i hela landet

FFF samtal 21 feb Foto: Sandra Viaderny, Näringsdepartementet

Hur skall vi ställa om våra transporter, och hur skall vi göra det i hela landet? Vad kräver det av våra städer, och hur tar vi vara på det gröna guldet på landsbygden?

Det var bland annat kring de frågorna som samtalet kretsade i det rundabordssamtal jag hade tidigare idag, apropå de förslag som utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta lämnat till mig och regeringen. Utredningen – ”Fossilfrihet på väg” (som är ute på remiss till och med den 12 maj) beskriver en hel del utmaningar, men de pekar också på en rad möjligheter och lägger en hel del förslag om hur vi kan ställa om till en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen till 2030, som ett steg på vägen till Alliansregeringens vision om att Sverige ska vara klimatneutralt 2050.

Dagens rundabordssantal var det tredje i ordningen, om FFF-utredningen. Det första, som jag höll på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, handlade om biodrivmedel. Det andra, som hölls förra fredagen på Chalmers i Göteborg, handlade en hel del om elektrifiering. Och idag knöt vi ihop säcken genom att prata en hel del om helheten.

Just helheten var också det som jag talade en hel del om, när jag inledde rundabordssamtalet idag. Och jag pekade bland annat på att vi inför den omställningen vi ska göra ser några ganska spännande trender:

Varje dag som går förändras vårt samhälle, som ett resultat av olika trender. En sådan är den trend som en del kallar för ”Peak Oil”, dvs att vi närmar oss den tidpunkt där vi inte längre kan få tag på billig och lättutvunnen olja, som vi kunnat göra fram tills nu.

Samtidigt finns det de som börjar tala om att vi kanske också närmar oss ”Peak Car”, en punkt där bilanvändningen toppar, och där bilanvändningen inte längre ökar på samma sätt som den gjorde förr.

Om det stämmer, så öppnar det möjligheter för oss att ställa om en del av vårt transportarbete. Det öppnar möjligheter för oss att använda ny teknik mer och mer medvetet, för att göra det enklare att distansarbeta och hålla resfria möten.

Det öppnar möjligheter att satsa mer på att de som bor i våra städer kanske kan klara sig utan bil i den vanliga vardagen. Med mer av kollektivtrafik, med en en stadsplanering som öppnar upp för och satsar mer på cykel- och gångtrafikanter och genom att se till att effektivisera våra godstransporter så att det kan funka så smidigt och effektivt som möjligt. Och det är ju när man tänker så som idéer om att undanta elbilar från trängselskatt, eller underlätta för fler bilpooler genom att ge dem bättre parkeringsmöjligheter, kan växa fram. Den sortens idéer som också utredningen pekar på.

I allt det har det offentliga en viktig roll att spela – från oss i regeringen till våra myndigheter och till den kommunala och regionala nivån, där man kan ställa krav och sätta egna mål som hjälper till att driva fram hållbara transporter och hållbara transportlösningar.

Men om det finns möjligheter att se till så att fler i städerna kan bli mindre beroende av bilen, så är bilen för många andra en helt nödvändig förutsättning för att man ska kunna jobba och resa och få ihop sitt vardagsliv. För väldigt många, inte minst de av oss som bor eller ofta rör sig utanför våra städer, så kommer bilen också framöver vara det bästa och mest rationella sättet att transportera sig. Och det är precis därför som vi måste hålla rätt synsätt i sikte: problemet är inte bilarna utan de utsläpp de orsakar. Vi ska jaga utsläppen, inte de som behöver bilen för att kunna leva sina liv!

För hållbara transporter kommer också framöver vara en förutsättning och ett livsviktigt blodomlopp för vårt samhälle och vår ekonomi. För Sverige är ett stort och transportberoende land, med en väldigt transportberoende ekonomi. Det måste vi se, och ta hänsyn till.

Efter det följde en riktigt intressant diskussion, med många tänkvärda och spännande inlägg. Runt bordet fanns företrädare för kollektivtrafiken, för små och stora kommuner, för berörda myndigheter, för forskningen och för industrin. Och samtalet kretsade både kring de stora perspektiven och de riktigt handfasta och konkreta inspelen: Är det medfinansiering som krävs för att cykelbanor ska komma till? Vilken typ av stöd behöver Lidköpings kommun för att de ska kunna bygga fler (och rätt) laddmöjligheter för elbilar? Hur kan vi få fler broar som klara extra långa och extra tunga, och därmed mer energieffektiva, lastbilar? Hur bygger vi täta hållbara städer där vi både kan minska utsläppen, få bort buller och skapa livsmiljöer som är attraktiva, och som människor också vill leva i? Och hur får vi olika aktörer att samarbeta och samverka, så att den ena handen vet vad den andra gör, och så att vi alla går i ungefär samma riktning?

Läser man FFF-utredningen så ser man att de lägger förslag för att svara på det mesta av det. Och har man lyssnat på rundabordssamtalen – alla tre – så är det väldigt tydligt att det finns ett starkt stöd för en hel del av dem, samtidigt som många bidrar med ännu fler idéer och lösningar som också kan vara värda att pröva. Och det märks att det finns ett stort engagemang för de här frågorna, från väldigt många. Och det bådar riktigt gott inför framtiden. För om vi ska kunna ställa om till fossiloberoende transporter behöver vi vara många som är med och fattar många kloka beslut, som bestämmer sig för att dra sitt strå till stacken, och som verkligen vill vara med och bidra!

Nu fortsätter remissrundan för FFF-utredningen. Fram till den 12:e maj har var och en som vill chansen att svara på den, och vara med och ge mig och Alliansregeringen sina bästa råd om vilka styrmedel och vilka åtgärder som vi ska satsa på för att göra omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta. Ta den chansen, du också!

Om du vill kan du i efterhand se hela dagens rundabordssamtal här:

Framtiden är redan här!

Hur ska vi klara av att leva och transportera oss på ett hållbart sätt i framtiden? Och då menar jag inte framtiden långt borta, utan den framtid som snart är här. Som år 2030, eller 2050?

Efter att utredningen ”Fossilfrihet på väg” överlämnades till mig och regeringen precis före jul är det en fråga som jag lägger en hel del tid på. I veckan skickade jag ut hela utredningen – med mer än 1000 sidor analys och förslag – på remiss, samtidigt som jag befinner mig mitt uppe i en serie rundabordssamtal där jag möter forskare och branschföreträdare för att ta del av och lyssna in deras åsikter om utredningens förslag och vad de tycker om de förslag som de lagt om hur vi ska kunna ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030.

Ett av de rundabordssamtalen hölls igår i Göteborg, på Chalmers. Ett av huvudnumren vid det samtalet var hur vi kan elektrifiera mer av våra transporter, och det var på det temat jag talade när jag fick äran att inleda hela evenemanget.

Att vi har goda möjligheter att använda mer el, både för att driva våra privatbilar och för att driva den tunga trafiken, är alldeles tydligt. FFF-utredningen pekar på att just elektrifiering, vid sidan av ökad produktion och användning av inhemska biodrivmedel och smartare samhällsplanering, är ett av huvudspåren för att bryta fossilberoendet i våra transporter.

För att ta vara på den potentialen har vi flera utmaningar som vi behöver ta tag i. Vi behöver få ner kostnaden för elbilarna, elbussarna och ellastbilarna, så att fler har råd att köpa en elbil. Vi behöver se till så att det finns en laddinfrastruktur så att man ladda dem. Och vi behöver batterier som gör att vi kan resa längre, och få större räckvidd än vad dagens elbilar har.

Och det sker just nu. För nu blir batterierna billigare, samtidigt som både kapaciteten och livslängden går upp. Vilket kommer märkas på elbilarnas pris.

Om man får tro FFF-utredningen så skulle vi, mellan 2012 och 2030, kunna minska energianvändningen i våra personbilar med hela 50 procent, och i våra tunga fordon med hela 34 procent. Den potentialen ska vi ta vara på. Samtidigt som vi ska ta vara på en annan möjlighet som utredningen pekar på: att ersätta en del av våra många bilresor med eldrivna cyklar och småbilar, som ännu inte är så vanliga, men som kan komma att bli en allt vanligare syn i framtiden.

Men möjligheterna stannar inte där. För också i den tunga trafiken kan både batterier och hybrider spela långt större roll än idag, liksom kontinuerlig laddning. Kanske finns det en och annan som tycker att ”elektrifierade vägar” fortfarande låter som science-fiction, men faktum är att det har provats förr och att både trådbussar och trådlastbilar var en rätt vanlig syn förr i tiden. Nu fiskar vi upp den tråden, när vi och många andra forskar och utvecklar framtidens el-vägar.

Ska vi lyckas med det att elektrifiera mer av våra transporter, så måste vi på allvar börja använda den teknik som redan finns, men vi måste också forska mer kring det som ännu inte riktigt finns. Och det är precis därför som jag har sett till så att vi från Alliansregeringens sida har gjort en riktigt ordenlig höjning av våra satsningar på energiforskningen. Istället för lägre nivåer och tidsbegränsade satsningar lägger vi från och med förra året nu 1,3 miljarder varje år på energiforskningen, där lejonparten går till forskning kring framtidens transporter och framtidens bränslen. En satsning som dessutom växer till hela 1,4 miljarder per år från och med 2016, och där företag och privata intressen matchar med minst lika mycket.

Så när den nya busslinjen ElectriCity börjar köra hybridbussar här i Göteborg nästa år, så sker det som en del av den satsningen. Och när Svenskt hybridfordonscentrum jobbar, med en lång rad aktörer från både branschen och forskarvärlden, så gör de det med finansiering från energiforskningen.

Vi vet inte idag exakt vilka lösningar vi kommer komma på imorgon, men vi kan redan ana oss till några av dem. Och just därför är det viktigt att vi på allvar börjar använda den teknik som redan finns, samtidigt som vi fortsätter forska kring ännu bättre och ännu mer hållbara transporter!

Vill du se rundabordssamtalet från Chalmers i efterhand, så finns det tillgängligt här. Nästa fredag – den 21 februari – är det dags för nästa rundabordssamtal. Den gången håller vi till hos mig på Näringsdepartementet. Och liksom de två första kommer också det rundabordssamtalet sändas live på webben. Du vet, det gäller ju att leva som man lär:)

Vi behöver fler supermiljöbilar, och fler laddstolpar

För att vi ska omställningen till hållbara transporter och ställa om till fossiloberoende transporter behöver vi få ut fler bilar med extremt låga utsläpp på våra vägar. Och just nu händer en hel del på det området. För nu finns det en rad bilar, byggda på den senaste och smartaste tekniken, som klarar de tuffa utsläppskrav vi ställer på det vi kallar supermiljöbilar.

Idag har Dagens Nyheter ett par artiklar på just det temat, och i en av dem beskriver den Alliansregeringens supermiljöbilspremie som en ”flopp”. Orsaken till det, säger de, är att det bara vara 141 privatpersoner som köpte en supermiljöbil förra året.

Om man tittar lite närmare på hur det verkligen förhåller sig så såldes det förra året det sammantaget 1546 supermiljöbilar i Sverige, som alla fått del av Alliansregeringens supermiljöbilspremie som innebär att den som köper en supermiljöbil får 40 000 kronor i inköpspremie när man köper en bil som lever upp till de krav vi ställer på supermiljöbilarna.

Centerpartiets och Alliansregeringens tanke med supermiljöbilspremien är att – genom att göra det möjligt för fler att köpa en riktigt utsläppssnål bil – bidra till att vi kan få ut fler bilar med extremt låga utsläpp på våra vägar, samtidigt som vi stöttar teknikutvecklingen och driver den framåt. Och precis som när det gäller nybilsmarknaden i stort så vet vi att de flesta nya bilar köps som förmåns- eller firmabilar för att, efter några år, komma ut på andrahandsmarknaden och bidra till att fler privatpersoner kan byta till bilar med den modernaste tekniken.

Även om en hel del har hänt så är elbilarna fortfarande relativt ”omogna”. Jämfört med en bensin- eller dieseldriven bil och förbränningsmotor så är räckvidden begränsad, eftersom batterierna inte klarar av att få med sig tillräckligt mycket el för att klara en långresa. Men för kortare dagpendling eller budbil har redan dagens elbilar en viktig roll att fylla. Samtidigt som utvecklingen går snabbt framåt och elbilarna blir allt bättre.

När man talar om elbilar talar man ibland om ”räckviddsångest”. Och vi i Sverige har definitivt en utmaning i att bygga bort den ”räckviddsångesten” genom att bättra på och bygga ut ladd-infrastrukturen. Just därför jobbar Energimyndigheten redan idag, på mitt och regeringens uppdrag, med en rad olika projekt där man stöder byggandet av ladd-stationer på olika håll i landet (t.ex. utmed E4, E6 och E18). Och vi i Sverige har i utgångsläget riktigt goda förutsättningar för att ganska snabbt kunna bygga ut en bra ladd-infrastruktur. Vi har ett väldigt välutbyggt elnät. Och vi har , eftersom vi bor i ett kallt land, relativt många eluttag för t.ex. motorvärmare som vi direkt skulle kunna använda, eller med ganska enkla åtgärder (framför allt genom att se till så att den säkring man har räcker för att ladda en elbil) ställa om, så att många skulle kunna ladda sin elbil hemma över natten, eller medan man är på jobbet.

Strax före jul tog jag emot en lång rad förslag från den utredning som jag och Alliansregeringen tillsatt om hur vi ska kunna ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030. De pekar på att ökad eldrift – av både privatbilar och tung trafik – är en av de viktiga vägarna framåt. Och just därför har de presenterat en rad olika förslag både för att vi ska kunna få ut fler elbilar på våra vägar, och för att bygga ut möjligheterna att ladda dem.

Förra året såldes det ca 1500 supermiljöbilar i Sverige. I år uppskattar bilbranschen att det kommer säljas 4500 supermiljöbilar i Sverige. Det är mer än dubbelt så många som förra året. Och det är, är jag övertygad om, bara början.

Många goda idéer om hur vi kan nå en fossiloberoende fordonsflotta

Rundabordssamtal på KTH om biodrivmedel. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet.

I dag har jag hållit det första av tre rundabordssamtal där jag bjudit in bransch och experter till att diskutera innehållet i den angelägna utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta som utredaren Thomas B Johansson överlämnade till mig och regeringen strax före jul. Vid dagens rundabordssamtal har vi, tillsammans med representanter för akademi, näringsliv och myndigheter, borrat djupare i förslagen om hur vi kan öka den inhemska produktionen och användningen av biodrivmedel i Sverige. Om du vill kan du se det rundabordssamtal i efterhand här.

En av de saker som märktes väldigt tydligt idag är att det finns ett väldigt stort engagemang om hur vi ska kunna bryta oljeberoendet i transportsektorn. Det märktes bland annat genom att lokalen på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, idag var fylld till brädden: förutom panelen runt det runda bordet kom 100 personer som på olika sätt ville bidra till diskussionen. Och det är en väldigt bra signal. För om vi ska kunna ställa om till fossiloberoende transporter till 2030 så krävs det att många är med och bidrar i det arbetet med sitt engagemang, sin kunskap och sina investeringar.

Att ställa om till fossiloberoende transporter är en stor, och viktig, uppgift. För fastän Sverige idag ligger allra längst fram i EU när det gäller förnybart i våra transporter – och redan nu nått det 2020-mål som vi och EU satt upp, med nästan 12 procent förnybart i våra transporter, så återstår fortfarande lejonparten av uppgiften. Idag går 90 procent av Sveriges vägtransporter på fossila bränslen, och transportsektorn står för hela en tredjedel av våra samlade koldioxidutsläpp. Med det sagt är förstås omställningen till en fossiloberoende transportsektor en stor utmaning, men den är också en stor möjlighet. För om vi lyckas utforma rätt åtgärder, och smarta åtgärder, som fungerar för transportsektorn så kan transportsektorn gå från att vara ett klimatproblem till att tydligt vara med och bidra till att minska Sveriges klimatutsläpp, samtidigt som många företag kan skapa nya gröna jobb och nya tillväxtmöjligheter.

Redan nu kan vi se att biobränslen och biodrivmedel är en växande grön näring i Sverige, som bidrar och kan bidra ännu mer till tillväxt och sysselsättning i hela Sverige, inte minst på landsbygden. Det är en grön näring som både bidrar till minskad klimatpåverkan och hållbar energianvändning och som är helt nödvändig för att vi ska kunna bygga en hållbar morgondag i Sverige och globalt. Och som utredningen pekar på finns det stora möjligheter att öka den inhemska produktionen av klimatsmarta biodrivmedel, inte minst från den växande svenska skogen.

Jag är för min del helt övertygad om att morgondagens oljeschejker, de som sitter på framtidens gröna guld och framtidens lösningar, inte sitter i Saudiarabien eller i Förenade Arabemiraten. De finns bland skogsbrukarna i Nybro, bland de som tillverkar biogas och etanol i Linköping och Norrköping, bland de som förvandlar tallolja till diesel i Piteå, bland de som utvecklar fordon i Södertälje och Göteborg och de finns bland forskarna och studenterna på till exempel KTH.

Vi i Sverige har goda möjligheter att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050. Och vi har goda möjligheter att bidra till andra länders omställning och en trygg försörjning av hållbara biodrivmedel.

Det samtal vi hade på KTH gav extra inspiration till det arbetet. O, bara några veckor, den 14 februari, väntar nästa rundabordssamtal (om elektrifiering) på Chalmers i Göteborg, och den 21 februari håller jag det tredje rundabordssamtalet på Näringsdepartementet i Stockholm. Vill du vara med och berätta vad du tycker, vid något av dem? Håll utkik på regeringens hemsida så hittar du fler detaljer!

Sveriges första linje för el- och hybridbussar byggs i Göteborg

Idag skriver jag i Göteborgsposten tillsammans med Volvos vd och koncernchef Olof Persson, och Energimyndighetens generaldirektör Erik Brandsma om samarbetet kring den nya elektriska busslinjen ElectriCity i Göteborg. Med start 2015 kommer den nya busslinjen i centrala Göteborg trafikeras med sju specialtillverkade plug-in-bussar och tre nyutvecklade och fullt ut elektrifierade prototypbussar. Jag är övertygad om att den här sortens demonstrationsprojekt, med en bred samverkan mellan lokalt näringsliv, forskning, kommun, region och statliga myndigheter är en nyckel till en lyckad omställning av transporterna. Läs hela debattartikeln här.

Elbusslinje på rull i Göteborg. Foto: Roger Lundsten

Strax före jul överlämnade utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta sitt slutbetänkande till mig och regeringen. Den utredningen pekar på att vi behöver en smartare transportplanering i våra städer, och att vi behöver mer elektrifiering och hybridisering av personbilar och tunga fordon, som bussar och lastbilar. För att vi ska kunna nå dit behöver vi satsa på forskning och innovation som stärker svensk konkurrenskraft, som skapar nya hållbara lösningar och som leder till att vi kan skapa ett hållbart transportsystem.

I den andan fattade Energimyndigheten nyligen beslut om att, som en del av regeringens energiforskningssatsning, gå in med 48 miljoner kronor som delfinansiering av en av deletapperna med av demonstrationsprojektet ElectriCity, i Göteborg, en deletapp med en totalbudget på 200 miljoner kronor. Syftet med projektet – som drivs av Volvokoncernen i nära samarbete med Västra Götalandsregionen, Göteborgs Stad, Lindholmen Science Park och Johanneberg Science Park – är att utveckla och demonstrera en helt eldriven busslinje i Göteborg som drivs på förnybar el.

Det som gör det här projektet unikt och särksilt intressant är att det handlar om helheten – från beteende, infrastruktur och smartare busshållplatser till hur eldrivna bussar kan spela en viktigare roll för en hållbar stadsplanering. Med den här typen av samarbetsprojekt kan vi i Sverige bygga en ännu starkare bättre plattform än den vi redan har för att visa upp smart svensk energiteknik, vilket i sin tur kan leda till nya exportmöjligheter för svenska företag. Jag ser verkligen fram emot att följa detta demonstrationsprojekt, och hoppas att det tydligt kommer kunna bidra till mer hållbara transporter, i Sverige och i andra länder.

Vision blir verklighet

Professor Thomas B. Johansson överlämnar utredningen Fossilfrihet på väg till Anna-Karin Hatt

Idag har jag å regeringens vägnar tagit emot utredningen om en Fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Det utredningen lämnat över är en 1000 sidor lång och bred åtgärdskatalog som innehåller många förslag om vad vi kan och bör göra för att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050.

Den långsiktiga vision som Alliansregeringen slagit fast är att Sverige ska vara klimatneutralt 2050, och som ett steg på vägen till det ska vi ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030.

Det är en tuff, men helt nödvändig prioritering. För omställningen till hållbara transporter handlar i grund och botten om att det är det vi nu måste göra för att vi ska klara klimatutmaningen. För medan vi i andra sektorer – uppvärmningen, industrin och elproduktionen – nästan helt och hållet lyckats fasa ut det fossila så återstår det mesta av det jobbet i transportsektorn. Fastän Sverige ligger allra längst fram och har högst andel förnybart i våra transporter – 11,8% enligt den senaste statistiken (vilket innebär att vi redan nu överträffar det mål vi gemensamt satt upp i EU) – så går fortfarande mer än 90 procent av våra vägtransporter på fossila bränslen. Det innebär att en tredjedel av Sveriges samlade koldioxidutsläpp kommer från våra transporter. Ska vi kunna ändra på det måste vi höja takten i omställningen till ett hållbart transportsystem.

Vi måste ställa om, men vi ska göra det på ett smart sätt. För omställningen till hållbara transporter ska inte handla om att begränsa våra möjligheter att röra oss fritt eller lägga hinder i vägen för vår ekonomiska utveckling. Tvärtom: den omställning vi ska göra måste bygga på insikten att transporter faktiskt ett nödvändigt blodomlopp för vår ekonomi och vårt samhälle.

Problemet är inte själva transporterna, utan de skadliga utsläppen och klimatpåverkan som de fossila bränslena för med sig. Vi ska jaga utsläppen, men vi ska inte jaga de som behöver bilen för att leva. Och vi ska se till så att det i framtiden går att köra bil med gott samvete.

Den som läst Alliansens energi- och klimatöverenskommelse [PDF] vet att den rymmer väldigt tydliga och långsiktiga mål för transportsektorn. Och sedan vi fick väljarnas förtroende att leda landet 2006 har vi i Alliansen gjort en lång rad insatser för att påskynda omställningen till ett hållbart transportsystem, som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Men mer behöver göras, och just därför tillsatte vi i regeringen förra sommaren utredningen om den fossiloberoende fordonsflottan, där vi bad några av de mest välrenommerade experterna på området att, tillsammans och i dialog med andra, ta fram förslag kring vad vi behöver göra mer av när det gäller sådant vi redan gör, men också vilka verktyg vi måste lägga till i verktygslådan för att vi ska nå de mål vi satt upp.

Resultaten av den utredningens arbete har jag tagit emot idag. Nu kommer vi gå igenom utredningens analys och förslag för att se vad vi vill gå vidare med och vad som kanske kan behöva utredas vidare. Men redan såhär inledningsvis är det förstås väldigt bra att utredaren, Tomas B Johansson, pekar på att det är möjligt för oss i Sverige att komma en bra bit på vägen till ett klimatneutralt samhälle, redan till 2030. Men precis som han pekar på så krävs det långsiktighet, förutsägbarhet och politisk vilja för att ta oss dit.

Omställningen till hållbara transporter och en fossiloberoende fordonsflotta är en stor och viktig utmaning, och i det arbetet kommer det behövas många krafter och mångas engagemang. Och att det finns mycket av den kraften och det engagemanget visade sig inte minst i eftermiddags på ett fullsatt och websänt seminarium med namnet ”2030 – Hatt-trick för Sverige” hos den gröna liberala tankesmedjan Fores, där både jag och utredaren deltog. Min tydliga vilja nu är, precis som jag sa på Fores, att så många som möjligt av alla de som vill och bör få chansen att komma med synpunkter på utredningens förslag också ska få göra det.

I det perspektivet kan många bidra, inte minst Fores själva som dagen till ära valde att lansera sitt 2030-sekretariat som kommer samla olika aktörer som har intresse av att vara med och driva omställningen av transportsystemet framåt. Och för egen del ser jag oerhört mycket fram emot att som energiminister vara med och leda den fortsatta processen och den fortsatta gröna omställningen av transporterna vidare!

Dagens presskonferens kan ses i efterhand nedan:

Miljöhänsyn + tillväxt = sant

Anna-Karin Hatt i möte med Guangdongs viceguvernör Chen Yungxian

Det är inte varje dag som man vaknar på 97:e våningen (särskilt inte om man är lite höjdrädd som jag), men just det gjorde jag i morse. Från mitt rum på hotellet i Kanton (Guangzhou) hade jag en fantastisk utsikt över 12-miljonerstadens imponerande skyline.

Den utsikten hade kunnat vara ännu mer imponerande om den inte hade skymts av, vad jag först trodde, en kraftig dimma. Men efter att ha funderat ett varv till kom jag fram till att det jag såg nog inte var någon dimma, utan smog som låg över staden.

Smogen är ett stort problem i många kinesiska städer och luftföroreningarna är en av anledningarna till att flera lokala myndigheter har börjat förstå vikten av att bedriva en aktiv miljöpolitik. I sydöstra Kina är det tydligt att det har börjat växa fram en medvetenhet kring miljöfrågor. Södra Kina har redan rykte om sig att vara en av de mer progressiva och ekonomiskt liberala delarna av Kina, och det var i Guangdong som den första ekonomiska frizonen på Kinas fastland etablerades 1979. Möjligen – och förhoppningsvis – kommer man nu också att ta täten vad gäller miljö och hållbarhet i Kina.

Provinsen Guangdong är till folkmängden Kinas absolut största, med över 100 miljoner invånare. Den har också växt otroligt snabbt, både ekonomiskt och befolkningsmässigt.h Förra året hade Guangdong en BNP-tillväxt på över 8 procent och räknar man samman Guangdong, Hongkong och Macau skulle deras samlade BNP rankas som den 15:e största ekonomin i världen. Ett tydligt och visuellt exempel på hur snabbt den utvecklingen gått är framväxten av staden Shenzhen, där för övrigt Huaweis huvudkontor ligger. För lite mer än 30 år sedan, 1979, bodde det 30 000 människor i Shenzhen. Idag är Shenzhen en stad med hela 12 miljoner invånare.

Självklart har en så snabb tillväxt, i kombination med ett begränsat miljötänkande, gjort att man i regionen skapat och stött på en hel del miljöproblem. Men att det nu tycks finnas det som kan komma att bli en fruktbar kombination av gryende politisk vilja, av god tillgång på kapital och att det finns reella miljöproblem att lösa innebär att det finns goda skäl för duktiga svenska miljöteknikföretag att rikta blickarna mot södra Kina.

Bland annat därför är Business Sweden sedan länge aktiva där och de har under mitt besök här i Kina arrangerat två välbesökta seminarier på temat ”Waste to Energy” – ett i Hongkong och ett idag i Guangzhou. På båda dessa seminarier har jag inledningstalat innan några duktiga svenska miljöteknikföretag har fått chansen att presentera sig för den kinesiska publiken.

Och även från kinesiskt håll har den politiska representationen vid dessa seminarier varit hög. Vid seminariet i Hongkong deltog stadens vice miljöminister, Christine Loh, som visade sig vara en stor Sverigevän. Efter Storbritannien, där hon har bott, har hon besökt Sverige fler gånger än något annat land i Europa. Loh lyfte särskilt fram hur vi i Sverige har lyckats med vår avfallshantering, och pekade på att Hongkong har mycket att lära sig av det vi gjort. En av de stora utmaningar Hongkong har är att komma förbi det, alldeles för vanliga, så kallade NIMBY-syndromet (Not In My BackYard) som i det här fallet innebär att människor betraktar förbränning av sopor som någonting farligt som man inte vill ha nära sig. Just Sverige är också av den anledningen ett utmärkt exempel för Hongkong att titta närmare på, eftersom flera av våra kraft- och fjärrvärmeverk ligger i närheten av bebyggelse, utan att orsaka några särskilda problem för de som bor där.

Att Sveriges attraktionskraft är stark visade sig även när jag idag hade en överläggning med Guangdong-regionens vice-guvernör. Också han hade besökt Sverige för att studera våra energi- och miljöerfarenheter. När vi diskuterade blev de tydligt att han var särskilt intresserad av hur vi arbetar med hållbara transporter, inte minst när han förstod att vi i Sverige redan idag har överträffat vårt 2020-mål om att vi ska ha minst 10 procent förnybart i våra transporter.

Ett av de framstående svenska företagen i just transportsektorn är Scania, vars Kinachef var med på mitt möte med vice-guvernören. Scania är väldigt aktiva i regionen med olika typer av transportlösningar, men känner en viss oro för att kineserna genom att göra vissa politiska teknikval kan komma att stänga ute dem och deras tekniker från marknaden. För mig som svensk minister är det förstås viktigt att, när jag får möjlighet, göra vad jag kan för att främja svenska intressen som Scanias.

Därför lyfte jag, när jag träffade vice-guvernören, särskilt hur viktigt det är att alla företag behandlas lika och att vi politiker inte ska bestämma exakt vilken teknik som vi i framtiden ska använda. Det vi ska göra är att sätta tydliga ramar, och inom de ramarna låta marknaden utveckla de bästa lösningarna, t.ex. de bästa förnybara bränsleteknikerna. Och här har vi i Sverige kommit långt – med hjälp av långsiktiga och teknikneutrala styrmedel har vi tagit många stora och viktiga kliv mot ett hållbart samhälle, samtidigt som vi lyckats skapa en stark ekonomisk tillväxt. Vår tydliga erfarenhet är att stark miljöhänsyn och god tillväxt tydligt kan gå hand i hand, och till och med stärka varandra.

Vi måste höja takten i omställningen

Jag har sagt det förut: om vi ska klara klimatutmaningen, och ändra på det faktum att en tredjedel av Sveriges koldioxidutsläpp orsakas av våra bilar, bussar och lastbilar – av våra transporter – så måste vi höja takten i omställningen till ett hållbart transportsystem.

Och idag har jag haft flera tillfällen att poängtera just det, och att understryka att omställningen av våra transporter förmodligen är en av de största och viktigaste utmaningarna vi har framför oss.

Diskussionen om det började redan i morse när jag hade en debatt med Miljöpartiets ena språkrör, Åsa Romson, i P1 Morgon om hur Sverige ska kunna nå Alliansregeringens långsiktiga prioritering om att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030. I den debatten hävdade Åsa Romson att regeringen skulle sitta med armarna i kors och att ingenting skulle hända när det gäller omställningen till hållbara transporter.

Det påståendet har dock väldigt lite med sanningen att göra. I själva verket händer det en hel del på det här området:

2012 fanns det 4,5 miljoner personbilar i Sverige. 13 procent av dessa var miljöbilar, enligt den miljöbilsdefinition som gällde till och med december 2012. Idag rullar det med andra ord närmare 580 000 miljöanpassade bilar på våra vägar.
Sedan Alliansen tillträdde har vi genomfört en rad reformer för att göra det lönsamt att köpa en miljöbil. en av dem är supermiljöbilspremien där den som köper en bil med riktigt låga koldioxidutsläpp får 40 000 kronor i inköpspremie. Under perioden 2011 till augusti i år har supermiljöbilspremien lett till att 2015 supermiljöbilar rullat ut på våra vägar.
Om man jämför med 2005 så såldes det förvissa färre etanolbilar 2012, men under samma tidsperiod har antalet nyregistrerade gasbilar ökat med hela 214 procent och antalet elhybrider med 31 procent.
Från det att Alliansregeringen tillträdde 2006 har det sålts 216 000 etanolbilar, 33 000 gasbilar, 22 000 elhybrider och 2100 laddhybrider/elbilar. Sammantaget innebär det att det har det sålts 273 000 bilar som kan gå på förnybart eller el sedan 2006.

Det, och endel annat, passade jag på att beskriva i P1-debatten. Vi har gjort en hel del, som leder i rätt riktning och som syns bland annat i att Sverige är det land i EU som har högst andel förnybart i våra tramsporter och redan har uppfyllt vårt gemensamma EU-mål på den punkten.

Strax efter P1 hade jag chansen att tala på Svenska Dagbladets konferens Energy Summit 2013, och då fortsatte jag på samma viktiga tema.

En av Alliansregeringens allra mest ambitiösa prioriteringar är nämligen den fossiloberoende fordonsflottan, som ett steg på vägen för att nå ett klimatneutralt samhälle till 2050. Och på grund av klimatfrågan så är den också en av de mest brådskande.

Ska vi lyckas ställa om till ett hållbart transportsystem behöver vi få ut fler miljöanpassade bilar, bussar och lastbilar på våra vägar, och vi behöver öka användningen av både el och förnybara bränslen i våra vägtransporter. Och de senaste åren har Alliansregeringen gjort en hel del för att det ska ske. Vi har infört miljöbilspremien, supermiljöbilspremien, den slopade fordonsskatten för miljöbilar de första fem åren, vi har skärpt miljöbilsdefinitionen i flera steg, vi har stegvis och förutsägbart höjt koldioxidskatten och vi har mycket kraftfullt ökat forskningen kring energieffektiva fordon och andra generationens biodrivmedel. Till det lägger vi nu, i höstens budget, tre nya satsningar, i ett nytt miljöbilspaket (som jag skrivit om tidigare här på bloggen).

Redan nu är det tydligt att vi, för att nå de mål och prioriteringar vi satt upp, kommer behöva fortsätta med en hel del av de bra styrmedel och verktyg vi redan har, att vi kommer behöva förstärka endel av dem, men det är också tydligt att vi också kommer behöva addera helt nya styrmedel för att nå hela vägen fram till målet. Och just därför sitter just nu den utredning som jag och regeringen tillsatt, under ledning av Thomas B. Johansson, och intensivjobbar inför att de i december ska presentera sina förslag. I ett Ekoinslag i morse, som sedan följdes upp att TT, berättade han om ett av utredningens kommande förslag: att vi i Sverige borde införa ett bonus-malus-system för personbilar, som innebär att den som köper en av de miljöbästa bilarna får en bonus för det, som finansieras med en avgift på de nya bilar som säljs som är sämst ur miljösynpunkt. Det är en bra idé, som Centerpartiet drivit sedan länge. När regeringen i december kommer kunna ta del av utredningens mer detaljerade förslag kan vi också få branschens och berördas synpunkter och därefter kan vi ta ställning till hur vi kan ta detta, och utredningens andra kommande förslag, vidare.

Tredelat miljöbilspaket i höstbudgeten

Det viktigaste vi måste göra för att klara klimatet är att fasa ut de fossila bränslena och ställa om till hållbara transporter. Just därför har Centerpartiet och Alliansregeringen slagit fast visionen om att Sverige ska vara klimatneutralt 2050, och att vi till 2030 ska ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. Och för att ta fram förslag på vad vi behöver göra för att ta oss dit sitter sedan ett år tillbaka några av landets ledande experter, på mitt och regeringens uppdrag, och jobba med vad vi behöver göra för att ta oss dit, i utredningen om den fossiloberoende fordonsflottan.

Under tiden som de arbetar fortsätter vi i Centerpartiet och Alliansregeringen att ta steg för att ställa om till en hållbar transportsektor.

På det temat berättar jag idag i Ekot att regeringen i den kommande budgeten kommer göra en rejäl satsning på ett miljöbilspaket. Det paketet består av tre delar: 1) nedsatt förmånsvärde för de miljöbästa förmånsbilarna, 2) fortsatt skattebefrielse för höginblandade och rena biodrivmedel som till exempel E85 och biogas, och 3) ökad låginblandning av förnybart i bensin och diesel. Tre insatser som mycket tydligt kommer bidra till att ställa om till en hållbar transportsektor och minska våra koldioxidutsläpp.

Ska vi få ut fler miljöbilar måste det löna sig att köpa miljöbil. Om fler förmånsbilsinnehavare väljer miljöbil kan vi successivt få en allt mer miljövänlig bilpark, och på sikt fasa ut de fossila bränslena. Därför förlänger regeringen nu de förmånliga tjänstebilsvillkoren för miljöbilar med tre år, till och med 2016. Det nedsatta förmånsvärdet kommer liksom tidigare omfatta elbilar, gasbilar och laddhybridbilar. Nedsättningen kommer vara 40 procent lägre än förmånsvärdet för närmast jämförbara konventionella bil, men som högst 16 000 kronor per år.

Vi behöver få ut fler miljöbilar på våra vägar, och vi behöver öka användningen av förnybara drivmedel i våra transporter. Därför ger vi nu också besked om att vi även framöver kommer skattebefria de höginblandade och rena biobränslena, som E85 och biogas.

Den tredje delen i miljöbilspaketet är att vi nu sjösätter ett kvotpliktssystem där vi höjer kraven på hur mycket förnybart som ska blandas in i bensin och diesel. Genom att blanda in mer förnybart och mindre fossilt i varje liter bensin och diesel kan vi minska koldioxidutsläppen snabbt, även för de som inte byter bil. Enbart den ökade låginblandningen kommer minska Sveriges samlade koldioxidutsläpp med 300 000 ton varje år.

Med miljöbilspaketet vill Centerpartiet och Alliansregeringen öka andelen miljöbilar på våra vägar, minska koldioxidutsläppen och se till så att det lönar sig att tanka förnybart. Det är bra för konsumenterna, för företagen, men framför allt för miljön.

Tre steg för en grönare transportsektor

Idag går det närmare en personbil, en lastbil, en buss eller ett annat motorfordon på varannan svensk. Ingenstans är vi så beroende av fossila drivmedel, av olja, som i våra vägtransporter. Och de fossila bränslena är huvudorsaken till de mänskligt orsakade klimatförändringarna.

Ska vi klara klimatet måste vi ställa om till hållbara transporter. Just därför har Centerpartiet och Alliansregeringen slagit fast visionen om att Sverige ska vara klimatneutralt 2050, och att vi till 2030 ska ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. Och sedan i somras sitter några av landets ledande experter, på mitt och regeringens uppdrag, och utarbetar förslag på vad vi behöver göra för att ta oss dit, i utredningen om den fossiloberoende fordonsflottan.

Samtidigt som de arbetar fortsätter vi i Centerpartiet och Alliansregeringen arbetet för att ställa om till en hållbar transportsektor. För när det finns åtgärder som vi redan vet är bra, finns det ingen som helst anledning att vänta.

Ska vi få en hållbar transportsektor behöver vi använda mer förnybara drivmedel. Just därför förbereder regeringen nu ett nytt kvotpliktssystem som ska träda i kraft nästa år och som kommer öka inblandningen av biobränslen i all den bensin och diesel som många svenskar tankar idag. Med mer förnybart och mindre fossilt i varje liter bensin och diesel kan vi snabbt minska koldioxidutsläppen, utan att någon behöver byta sin bil. Enbart denna ökade låginblandning kommer minska våra koldioxidutsläpp med 300 000 ton, varje år.

Samtidigt som blandar in mer förnybart i bensin och diesel behöver vi fortsätta främja de rena och höginblandade biobränslena, som t.ex. E85 och biogas. Om producenter ska våga göra de investeringar som krävs för att vi ska kunna ha tillräckligt mycket av de förnybara bränslena framöver, och om konsumenter ska vara beredda att köpa bilar som går på förnybart, behövs det fortsatt goda villkor och långsiktiga besked. Därför är det bra att vi i regeringen nu också kan ge besked om att de höginblandade biobränslena, som biogas och E85, även framöver kommer vara befriade från skatt. Den skattebefrielse som skulle ha upphört efter 2013 kommer alltså finnas kvar också framöver.

Båda dessa reformer kommer leda till att vi får in mer förnybara drivmedel i de svenska transporterna. Men för att vi ska få en grönare transportsektor krävs också allt fler och allt bättre miljöbilar. Därför är det väldigt bra att vi, när vi presenterar regeringens ekonomiska vårproposition på måndag, också kan ge besked om att vi tänker fortsätta främja de bästa miljöbilarna.

Idag har många möjlighet att få en tjänstebil via sin arbetsgivare, som en tjänsteförmån som man skattar för. Att se till så att det lönar sig för den som har en förmånsbil att välja miljöbil är ett bra sätt att få ut fler miljöbilar på marknaden, och driva teknikutvecklingen framåt. Om fler förmånsbilsinnehavare väljer miljöbil kan vi successivt få en allt mer miljövänlig bilpark, och på sikt fasa ut de fossila bränslena. Det system som finns, och som gäller till och med i år, innebär att förmånsvärdet för de miljöbästa bilarna är 40 procent lägre än för andra. Det är ett system som varit väldigt framgångsrikt och som bidragit till att var tredje ny förmånsbil idag är en miljöbil.

De här förmånliga tjänstebilsvillkoren skulle ha löpt ut efter december i år, men redan tidigare har jag, Annie Lööf och Centerpartiet sagt att vi gärna vill förlänga de förmånliga förmånsreglerna för miljöbilarna. Och nu ger Alliansregeringen besked om det. I Ekot idag berättar jag att regeringen, i den ekonomiska vårproposition som vi presenterar på måndag, kommer föreslå att elbilar, gasbilar och laddhybrider även framöver ska ha ett lägre förmånsvärde än andra bilar. Vårt förslag är att nedsättningen för elbilar, laddhybrider och gasbilar liksom tidigare bör vara 40 procent och att de goda villkoren ska finnas kvar i ytterligare tre år, till och med 2016. Bland övriga medier som fångat upp nyheten finns TT, Aftonbladet och Ny Teknik.

Det nya kvotpliktssystemet som kommer öka låginblandningen av biobränslen i bensin och diesel, den fortsatta skattebefrielsen för höginblandade och rena biodrivmedel som etanol och biogas, och det nedsatta förmånsvärdet för miljöbilar är tre viktiga insatser för att ställa om till en hållbar transportsektor och minska de svenska koldioxidutsläppen.

« Äldre inlägg

Tag Archives