Tag Archives

C och MP – skillnaden mellan praktik och retorik

photo

Vi i Centerpartiet har en lång historia av att både driva på i hållbarhetsfrågorna och att leverera resultat. Sedan vi lade de första miljömotionerna på 1960-talet har vår retorik alltid följts av praktik. Praktik i allt från att Sverige varit en drivande röst för höga ambitioner när det gäller klimat och förnybart  i EU, i att vi varit med och drivit fram en rekordartad utbyggnad av den förnybara energin nationellt eller det faktum att centerpartister i många kommuner driver på och tillhör de som går före. Centerpartiets ambitioner och politik när det gäller klimat och förnybart hänger ihop – från retorik till praktik. Och därför kan vi vara väldigt stolta över de konkreta resultat som vi åstadkommit. Under våra två första mandatperioder i Alliansregeringen har vi i Centerpartiet sett till så att vindkraften tiodubblats, att elen från bioenergi ökat med femtio procent och att bioenergin nu gått om oljan som Sveriges enskilt största energikälla.  Tack vare en mycket målmedveten politik har vi byggt ut den förnybara energin så att mer än hälften av all energi i Sverige nu kommer från det förnybara.

I valrörelsen jämförs vi i Centerpartiet ofta med Miljöpartiet, som är ett parti som ofta har ett högt tonläge i klimat- och energidebatten. Och att också de har höga ambitioner när det gäller miljö och klimat är i grunden bra. De pekar på såväl landbaserad som havsbaserad vindkraft som en lösning, de vill att Vattenfall skall bygga 20 TWh vinkraftsproduktion ytterligare, vilket motsvara ca 9500 av dagens vindkraftsverk.  Men i kvällens partiledardebatt i SVT kunde vår partiledare Annie Lööf visa att MP:s retorik långtifrån alltid matchas med konkret praktik.

Den centerstyrda kommunen Uppvidinge i Kronobergs län är en kommun som gjort sig känd för att ha satsat stort på vindkraft. Och Uppvidinge har pekats ut som ett riksintresse för vindkraft och vindkraftsutbyggnaden har ett stort stöd. Men Uppvidinge är också en av de kommuner där Miljöpartietnu helt blockerar Sveriges största landbaserade vindkraftspark. Inte en gång, utan hela fyra gånger, har Miljöpartiet sett till att blockera och bordlägga de beslut som krävs för att vindkraftsparken ska kunna bli verklighet. Och därmed har man i praktiken nu effektivt stoppat denna angelägna satsning på vindkraften.

Tack vare att Miljöpartiet blockerar kommunens beslut har nu de bolag, bland annat Stena, som varit beredda att satsa miljardbelopp på att bygga ny vindkraft i Uppvidinge tvingats dra sig ur. Den satsning som nu uteblir, till följd av Miljöpartiets agerande, handlar om 175 vinkraftverk och en effekt om 500 Megawatt. Det handlar med andra ord om en vindkraftspark som är dubbelt så stor som den största vindkraftsparken vi har på land i Sverige och Europa idag (Jädraås i Ockelbo, med sina 66 verk och en installerad effekt om 230 Megawatt). Det handlar om mer än all vindkraft som finns installerad i Kronoberg idag. Men det blir nu inte av. Konsekvensen av Miljöpartiets agerande bliratt ett tusental jobbtillfällen under byggtiden uteblir, och att en väldigt angelägen satsning på förnybar energi inte blir av. Vilket förstås beklagas av såväl kommunstyrelsens ordförande, av bolaget Stenarenewable som av många Uppvidingebor.

Det är en sak att ha höga ambitioner, som MP har. Men följs de inte av konkret praktik är ambitionerna inte särskilt mycket värt. Och gär man en sak nationellt och den motsatta lokalt talar det sitt eget tydliga språk. Vi i Centerpartiet har både höga ambitioner och levererar konkreta miljöresultat.

Alliansen föreslår högre klimatmål och nytt förnybartmål för EU

Solpaneler som bidrar till ett energieffektivare samhälle. Foto: USFWS/Rachel Molenda

Solpaneler som bidrar till ett energieffektivare samhälle. Foto: USFWS/Rachel Molenda

Idag presenterar jag och miljöminister Lena Ek, på SvD Brännpunkt, Alliansregeringens samlade syn på det nya klimat- och energiramverk för 2030 som EU-kommissionen lagt fram, och som nu ska förhandlas mellan EU:S medlemsstater.

Både jag och Lena, och många andra från den svenska regeringen, har varit pådrivande för att EU så snart som möjligt ska enas om hur EU:s gemensamma energi- och klimatpolitik efter 2020 ska se ut. Ett sådant beslut behövs som en förberedelse inför FN:s klimatmöte i Paris 2015, när världens länder ska enas om en ny global klimatöverenskommelse. Men det behövs också för att klargöra spelreglerna för Europas industrier och för de aktörer som ska investera i olika typer av energiproduktion i Europa framöver.

Vi kan se att de klimat- och energimål vi har i EU idag – där vi tillsammans i EU till 2020 ska minska koldioxidutsläppen med 20 procent, öka energieffektiviteten med 20 procent och se till så att 20 procent av all energi i EU är förnybar – har spelat en avgörande roll för den klimat- och energiomställning vi hittills gjort. Och när EU-kommissionen gör sin analys av vad som krävs framöver så pekar de på att nya mål krävs och på att en fortsatt utbyggnad av den förnybara energin är en ”no-regret option”, och en nödvändighet för att vi ska kunna nå våra klimatmål. Samtidigt som de gör det lyfter EU-kommissionen fram Sverige som ett av de bästa exemplen på hur man kan bygga ut den förnybara energin på ett väldigt kostnadseffektivt sätt. Tack vare det, och inte minst tack vare våra kostnadseffektiva gröna elcertifikat, är idag mer än hälften av Sveriges samlade energiförsörjning förnybar. Och som det allra första medlemslandet av alla i EU har vi nu uppnått det förnybartmål vi åtagit oss och satt upp till 2020.

Nu närmar sig 2020 snabbt, samtidigt som EU behöver förbereda sig inför de kommande klimatförhandlingarna i Paris, 2015. Därför var det välkommet att EU-kommissionen den 22 januari presenterade sitt förslag till nya klimat- och energimål för 2030. De föreslår att utsläppen av växthusgaser inom EU ska minska med 40 procent till 2030, jämfört med 1990. Samtidigt föreslår de ett nytt mål för förnybar energi om minst 27 procent till 2030. När det gäller energieffektivisering flaggar de för att de kommer återkomma med eventuella förslag efter översynen av det nyligen beslutade energieffektiviseringsdirektivet, samtidigt som de föreslår en förstärkning av EU:s utsläppshandel (ETS-systemet) för att undvika stora över- eller underskott av utsläppsrätter.

Den senaste månaden har EU-kommissonens förslag analyserats i alla EU:s medlemsländer, och nu börjar medlemsländernas ståndpunkter klarna. Såhär långt har t.ex. Tyskland och Frankrike ställt sig bakom paketet, och stöder kommissionens förslag, både när det gäller nivån på klimat och nivån när det gäller förnybart. Samtidigt vet vi att Storbritannien vill se ett högre klimatmål med 50 procent utsläppsminskning, och att ett antal medlemsstater från främst forna öst-Europa är kritiska mot nya klimatambitioner för EU.

Just därför är jag väldigt glad att jag och Lena Ek idag kan presentera Alliansregeringens samlade syn på förslaget till nytt klimat- och energiramverk för EU. Vår hållning vilar på fyra viktiga delar:

  1. Alliansregeringen välkomnar EU-kommissionens förslag till klimat- och energipaket, men vi tycker att ambitionsnivån för paketet behöver höjas. Vi vill att EU ska enas om ett högre klimatmål, och att utsläppen ska minska med sammantaget 50 procent till år 2030. Av det målet bör 40 procentenheter nås internt inom EU, efter en kostnadseffektiv bördefördelning mellan EU:s medlemsländer, och resterande 10 procentenheter via internationella mekanismer, i samband med att andra utvecklade länder tar sin andel av utsläppsminskningarna. EU står bara för ca 10 procent av de globala utsläppen och kan därför inte lösa den globala uppvärmningen ensamt. Därför behöver alla de stora utsläppsländerna tar sitt ansvar. Samtidigt ska EU inte bara genomföra utsläppsminskningar i Europa, utan också fortsätta ta ansvar för att minska utsläppen också i andra länder. På så sätt bidrar vi i EU till hållbar utveckling och teknikspridning globalt, samtidigt som vi säkrar att de åtgärder som genomförs är kostnadseffektiva. Klimatfrågan är för stor för att ägna sig åt klimatnationalism.
  2. Samtidigt välkomnar vi från Alliansregeringens sida att EU-kommissionen föreslår ett nytt mål för förnybar energi och att det målet ska vara minst 27 procents andel förnybar energi till 2030, vilket skall uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Målet för utsläppsminskning är överordnat, men genom att fortsätta bygga ut den förnybara energin i Europa kan vi både minska vårt beroende och importbehov av fossila bränslen, och öka vår försörjningstrygghet. Samtidigt skapar ett nytt förnybartmål värdefull sysselsättning och ger långsiktiga villkor för investerare samtidigt som priset på ny teknik drivs ner.
  3. Från Alliansregeringens sida välkomnar vi också att EU-kommissionen ska återkomma när det gäller eventuella nya mål för energieffektivisering. Att använda energin mer effektivt bidrar både till stärkt konkurrenskraft och minskade utsläpp, samtidigt som det kan hjälpa både industri och konsumenter att minska sina energikostnader. Därför är det naturligt att vi återkommer till frågan om nya målsättningar för energieffektivisering senare i år, när översynen av det nyligen beslutade energieffektiviseringsdirektivet är klar.
  4. Dessutom välkomnar vi en översyn av EU:s utsläppshandel, som EU-kommissionen föreslår. Utsläppshandeln är ett av de viktigaste styrmedlen vi har för att kostnadseffektivt minska utsläppen, men för att det ska ske behöver utsläppshandelssystemet återfå sin styrkraft.

Det är med denna tydliga och ambitiösa linje som jag och Lena Ek, å Sveriges vägnar, nu kommer möta våra miljö- respektive energiministerkollegor i Bryssel den 3 och 4:e mars, för att påbörja diskussionerna och förhandlingarna om EU:s kommande 2030-mål för klimat och förnybar energi. De förhandlingarna kommer sedan gå vidare till stats- och regeringschefernas toppmöte i Europeiska Rådet i slutet av mars.

Inför dessa förhandlingar är Alliansregeringens linje tydlig: vi vill att EU ska enas om en ambitiös klimat- och energipolitik, som både ger klarhet för investerare och som gör det möjligt för EU att fortsätta vara en ledande part i de globala klimatsamtalen. Det finns ännu, inför FN:s klimatförhandlingar i Paris, stora möjligheter att påverka och göra skillnad, men det förutsätter att parterna runt förhandlingsbordet är beredda att bidra. Därför är det viktigt att vi i EU kan vara pådrivande och ha en tydlig egen inriktning, så att världen kan nå resultat och enas om en ny ambitiös klimatöverenskommelse och hålla den globala uppvärmningen under två grader.

Många goda idéer om hur vi kan nå en fossiloberoende fordonsflotta

Rundabordssamtal på KTH om biodrivmedel. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet.

Rundabordssamtal på KTH om biodrivmedel. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet.

I dag har jag hållit det första av tre rundabordssamtal där jag bjudit in bransch och experter till att diskutera innehållet i den angelägna utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta som utredaren Thomas B Johansson överlämnade till mig och regeringen strax före jul. Vid dagens rundabordssamtal har vi, tillsammans med representanter för akademi, näringsliv och myndigheter, borrat djupare i förslagen om hur vi kan öka den inhemska produktionen och  användningen av biodrivmedel i Sverige. Om du vill kan du se det rundabordssamtal i efterhand  här.

En av de saker som märktes väldigt tydligt idag är att det finns ett väldigt stort engagemang om hur vi ska kunna bryta oljeberoendet i transportsektorn. Det märktes bland annat genom att lokalen på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH,  idag var fylld till brädden: förutom panelen runt det runda bordet kom 100 personer som på olika sätt ville bidra till diskussionen. Och det är en väldigt bra signal. För om vi ska  kunna ställa om till fossiloberoende transporter till 2030 så krävs det att många är med och bidrar i det arbetet med sitt engagemang, sin kunskap och sina investeringar.

Att ställa om till fossiloberoende transporter är en stor, och viktig, uppgift. För fastän Sverige idag ligger allra längst fram i EU när det gäller förnybart i våra transporter – och redan nu nått det 2020-mål som vi och EU satt upp, med nästan 12 procent förnybart i våra transporter, så återstår fortfarande lejonparten av uppgiften. Idag går 90 procent av  Sveriges vägtransporter  på fossila bränslen, och  transportsektorn står för hela en tredjedel av våra samlade koldioxidutsläpp. Med det sagt är förstås omställningen till en fossiloberoende transportsektor  en stor utmaning, men den är också en stor möjlighet. För om vi lyckas utforma rätt åtgärder, och smarta åtgärder, som fungerar för transportsektorn så kan transportsektorn gå från att vara ett klimatproblem till att tydligt vara med och bidra till att minska Sveriges klimatutsläpp, samtidigt som många företag kan skapa nya gröna jobb och nya tillväxtmöjligheter.

Redan nu kan vi se att biobränslen och biodrivmedel är en växande grön näring i Sverige, som bidrar och kan bidra ännu mer till tillväxt och sysselsättning i hela Sverige, inte minst på landsbygden. Det är en grön näring som både bidrar till minskad klimatpåverkan och hållbar energianvändning och som är helt nödvändig för att vi ska kunna bygga en hållbar morgondag i Sverige och globalt. Och som utredningen pekar på finns det stora möjligheter att öka den inhemska produktionen av klimatsmarta biodrivmedel, inte minst från den växande svenska skogen.

Jag är för min del helt övertygad om att morgondagens oljeschejker, de som sitter på framtidens gröna guld och framtidens lösningar, inte sitter  i Saudiarabien eller i Förenade Arabemiraten. De finns bland skogsbrukarna i Nybro, bland de som tillverkar biogas och etanol i Linköping och Norrköping, bland de som förvandlar tallolja till diesel i Piteå, bland de som utvecklar fordon i Södertälje och Göteborg och de finns bland forskarna och studenterna på till exempel KTH.

Vi i Sverige har goda möjligheter att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050. Och vi har goda möjligheter att bidra till andra länders omställning och en trygg försörjning av hållbara biodrivmedel.

Det samtal vi hade på KTH gav extra inspiration till det arbetet. O, bara några veckor, den 14 februari, väntar nästa rundabordssamtal (om elektrifiering) på Chalmers i Göteborg, och den 21 februari håller jag det tredje rundabordssamtalet på Näringsdepartementet i Stockholm. Vill du vara med och berätta vad du tycker, vid något av dem? Håll utkik på regeringens hemsida så hittar du fler detaljer!

Vision blir verklighet

Professor Thomas B. Johansson överlämnar utredningen Fossilfrihet på väg till Anna-Karin Hatt

Professor Thomas B. Johansson överlämnar utredningen Fossilfrihet på väg till Anna-Karin Hatt

Idag har jag å regeringens vägnar tagit emot utredningen om en Fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Det utredningen lämnat över är en 1000 sidor lång och bred åtgärdskatalog som innehåller många förslag om vad vi kan och bör göra för att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050.

Den långsiktiga vision som Alliansregeringen slagit fast är att Sverige ska vara klimatneutralt 2050, och som ett steg på vägen till det ska vi ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030.

Det är en tuff, men helt nödvändig prioritering. För omställningen till hållbara transporter handlar i grund och botten om att det är det vi nu måste göra för att vi ska klara klimatutmaningen. För medan vi i andra sektorer – uppvärmningen, industrin och elproduktionen – nästan helt och hållet lyckats fasa ut det fossila så återstår det mesta av det jobbet i transportsektorn. Fastän Sverige ligger allra längst fram och har högst andel förnybart i våra transporter – 11,8% enligt den senaste statistiken (vilket innebär att vi redan nu överträffar det mål vi gemensamt satt upp i EU) – så går fortfarande mer än 90 procent av våra vägtransporter på fossila bränslen. Det innebär att en tredjedel av  Sveriges samlade koldioxidutsläpp kommer från våra transporter. Ska vi kunna ändra på det måste vi höja takten i omställningen till ett hållbart transportsystem.

Vi måste ställa om, men vi ska göra det på ett smart sätt. För omställningen till hållbara transporter ska inte handla om att begränsa våra möjligheter att röra oss fritt eller lägga hinder i vägen för vår ekonomiska utveckling. Tvärtom: den omställning vi ska göra måste bygga på insikten att transporter faktiskt ett nödvändigt blodomlopp för vår ekonomi och vårt samhälle.

Problemet är inte själva transporterna, utan de skadliga utsläppen och klimatpåverkan som de fossila bränslena för med sig. Vi ska jaga utsläppen, men vi ska inte jaga de som behöver bilen för att leva. Och vi ska se till så att det i framtiden går att köra bil med gott samvete.

Den som läst Alliansens energi- och klimatöverenskommelse [PDF] vet att den rymmer väldigt tydliga och långsiktiga mål för transportsektorn. Och sedan vi fick väljarnas förtroende att leda landet 2006 har vi i Alliansen gjort en lång rad insatser för att påskynda omställningen till ett hållbart transportsystem, som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Men mer behöver göras, och just därför tillsatte vi i regeringen förra sommaren utredningen om den fossiloberoende fordonsflottan, där vi bad några av de mest välrenommerade experterna på området att, tillsammans och i dialog med andra, ta fram förslag kring vad vi behöver göra mer av när det gäller sådant vi redan gör, men också vilka verktyg vi måste lägga till i verktygslådan för att vi ska nå de mål vi satt upp.

Resultaten av den utredningens arbete har jag tagit emot idag. Nu kommer vi gå igenom utredningens analys och förslag för att se vad vi vill gå vidare med och vad som kanske kan behöva utredas vidare. Men redan såhär inledningsvis är det förstås väldigt bra att utredaren, Tomas B Johansson, pekar på att det  är möjligt för oss i Sverige att komma en bra bit på vägen till ett klimatneutralt samhälle, redan till 2030.  Men precis som han pekar på så krävs det långsiktighet, förutsägbarhet och politisk vilja för att ta oss dit.

Omställningen till  hållbara transporter och en fossiloberoende fordonsflotta är en stor och viktig utmaning, och i det arbetet kommer det behövas många  krafter och mångas engagemang. Och att det finns mycket av den kraften och det engagemanget visade sig inte minst i eftermiddags på ett fullsatt och websänt seminarium med namnet ”2030 – Hatt-trick för Sverige” hos den gröna liberala tankesmedjan Fores, där både jag och utredaren deltog. Min tydliga vilja nu är, precis som jag sa på Fores, att så många som möjligt av alla de som vill och bör få chansen att komma med synpunkter på utredningens förslag också ska få göra det.

I det perspektivet kan många bidra, inte minst Fores själva som dagen till ära valde att lansera sitt 2030-sekretariat som kommer samla olika aktörer som har intresse av att vara med och driva omställningen av transportsystemet framåt. Och för egen del ser jag oerhört mycket fram emot att som energiminister vara med och leda den fortsatta processen och den fortsatta gröna omställningen  av transporterna vidare!

Dagens presskonferens kan ses i efterhand nedan:

Stort turkiskt intresse för vår svenska energiresa

På besök i Värtaverket med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan.

På besök i Värtaverket med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan.

Idag har varit en dag fylld av turkisk-svenska relationer. I förmiddags deltog jag, tillsammans med fyra andra ministerkollegor, under statsministerns Fredrik Reinfeldts överläggningar med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan och hans delegation. Det var en innehållsrik överläggning som handlade om allt från Turkiets EU-förhandlingar, vikten av fortsatta reformer för att stärka demokratin och respektera mänskliga rättigheter men också om energi- och miljöteknikfrågor. När det gäller  medborgerliga fri- och rättigheter, särskilt yttrandefriheten, finns det fortfarande inskränkningar i Turkiet som de behöver ta itu med,  även om det senaste årtiondets författningsreformer i Turkiet har inneburit att respekten för demokratins spelregler ökat och stärkts.

Under eftermiddagen stod energi- och miljöteknikfrågorna i fokus. För precis som när USA:s president Obama var här i början av hösten ville premiärminister Erdogan och hans delegation höra mer om, och titta närmare på, den fantastiska hållbara energiresa som vi i Sverige  gjort de senaste decennierna.

Att vi i Sverige har gått från ett energisystem som 1970 till 80 procent var beroende av fossila bränslen till ett där vi minskat fossilberoendet till under 35 procent, och där vi har nästan 50 procent förnybart, imponerar verkligen på omvärlden. Att vi dessutom lyckats kombinera hög ekonomisk tillväxt med tydliga hållbara ambitioner – vilket framför allt märks genom att vi sedan 1990 minskat våra växthusgasutsläpp med 20 procent samtidigt som vår ekonomi vuxit med närmare 60 procent – adderar ytterligare ett tydligt budskap till våra utländska besökare. Det är helt enkelt möjligt att kombinera god tillväxt med miljöhänsyn, om man väljer rätt styrmedel.

Efter överläggningar och pressträff tog jag därför med premiärminister Erdogan och fem av hans  ministrar till Värtaverket i Frihamnen i Stockholm. Vid Värtaverket, som samägs av Fortum och Stockholms stad, fick han se konkreta exempel på fin förnybar energi,  både beprövad som används i stor skala idag, och nydanande tekniker med stor potential för framtiden.

En spännande ny teknik som Erdogan visade ett stort intresse för var vågkraften. Den turkiska delegationen hade särskilt bett om att få se just vågkraft, eftersom de hört att vi i Sverige har vågkraftsteknik som verkligen ligger i utvecklingens framkant. Och med tanke på Bosporen – sundet som delar Istanbul i en asiatisk och en europeisk del – ser de en stor potential för vågkraft också hos sig.

Att kunna ta med en delegation som den turkiska ut till ett av de få kraftvärmeverk som, tyvärr, fortfarande till viss del eldar kol i sina pannor, men som är på väg att konvertera till helt förnybara biobränslen, har ett särskilt stort symbolvärde. För en av Turkiets stora energiutmaningar är just att bryta sig loss från ett stort beroende av fossila och ändliga bränslen, och bygga ut hållbara och förnybara. Om den, och flera andra, utmaningar och potentiella samarbetsområden diskuterade jag  vidare senare i eftermiddag med Turkiets energiminister Taner Yildiz som jag tog emot  för enskilda överläggningar på Näringsdepartementet. Redan om ett par veckor träffas vi igen när både han och jag ska delta på Internationella energibyråns ministermöte i Paris, där jag för övrigt kommer vara huvudtalare om kopplingen mellan klimatfrågan och energiområdet.

 

 

Miljöhänsyn + tillväxt = sant

Anna-Karin Hatt i möte med Guangdongs viceguvernör Chen Yungxian

Anna-Karin Hatt i möte med Guangdongs viceguvernör Chen Yungxian

Det är inte varje dag som man vaknar på 97:e våningen (särskilt inte om man är lite höjdrädd som jag), men just det gjorde jag i morse. Från mitt rum på hotellet i Kanton (Guangzhou) hade jag en fantastisk utsikt över 12-miljonerstadens imponerande skyline.

Den utsikten hade kunnat vara ännu mer imponerande om den inte hade skymts av, vad jag först trodde, en kraftig dimma. Men efter att ha funderat ett varv till kom jag fram till att det jag såg nog inte var någon dimma, utan smog som låg över staden.

Smogen är ett stort problem i många kinesiska städer och luftföroreningarna är en av anledningarna till att flera lokala myndigheter har börjat förstå vikten av att bedriva en aktiv miljöpolitik. I sydöstra Kina är det tydligt att det har börjat växa fram en medvetenhet kring miljöfrågor. Södra Kina har redan rykte om sig att vara en av de mer progressiva och ekonomiskt liberala delarna av Kina, och det var i Guangdong som den första ekonomiska frizonen på Kinas fastland etablerades 1979. Möjligen – och förhoppningsvis – kommer man nu också att ta täten vad gäller miljö och hållbarhet i Kina.

Provinsen Guangdong är till folkmängden Kinas absolut största, med över 100 miljoner invånare. Den har också växt otroligt snabbt, både ekonomiskt och befolkningsmässigt.h Förra året hade Guangdong en BNP-tillväxt på över 8 procent och räknar man samman Guangdong, Hongkong och Macau skulle deras samlade BNP rankas som den 15:e största ekonomin i världen. Ett tydligt och visuellt exempel på hur snabbt den utvecklingen gått är framväxten av staden Shenzhen, där för övrigt Huaweis huvudkontor ligger. För lite mer än 30 år sedan, 1979, bodde det 30 000 människor i Shenzhen. Idag är Shenzhen en stad med hela 12 miljoner invånare.

Självklart har en så snabb tillväxt, i kombination med ett begränsat miljötänkande, gjort att man i regionen skapat och stött på en hel del miljöproblem. Men att det nu tycks finnas det som kan komma att bli en fruktbar kombination av gryende politisk vilja, av god tillgång på kapital och att det finns reella miljöproblem att lösa innebär att det finns goda skäl för duktiga svenska miljöteknikföretag att rikta blickarna mot södra Kina.

Bland annat därför är Business Sweden sedan länge aktiva där och de har under mitt besök här i Kina arrangerat två välbesökta seminarier på temat ”Waste to Energy” – ett i Hongkong och ett idag i Guangzhou. På båda dessa seminarier har jag inledningstalat innan några duktiga svenska miljöteknikföretag har fått chansen att presentera sig för den kinesiska publiken.

Och även från kinesiskt håll har den politiska representationen vid dessa seminarier varit hög. Vid seminariet i Hongkong deltog stadens vice miljöminister, Christine Loh, som visade sig vara en stor Sverigevän. Efter Storbritannien, där hon har bott, har hon besökt Sverige fler gånger än något annat land i Europa. Loh lyfte särskilt fram hur vi i Sverige har lyckats med vår avfallshantering, och pekade på att Hongkong har mycket att lära sig av det vi gjort. En av de stora utmaningar Hongkong har är att komma förbi det, alldeles för vanliga, så kallade NIMBY-syndromet (Not In My BackYard) som i det här fallet innebär att människor betraktar förbränning av sopor som någonting farligt som man inte vill ha nära sig. Just Sverige är också av den anledningen ett utmärkt exempel för Hongkong att titta närmare på, eftersom flera av våra kraft- och fjärrvärmeverk ligger i närheten av bebyggelse, utan att orsaka några särskilda problem för de som bor där.

Att Sveriges attraktionskraft är stark visade sig även när jag idag hade en överläggning med Guangdong-regionens vice-guvernör. Också han hade besökt Sverige för att studera våra energi- och miljöerfarenheter. När vi diskuterade blev de tydligt att han var särskilt intresserad av hur vi arbetar med hållbara transporter, inte minst när han förstod att vi i Sverige redan idag har överträffat vårt 2020-mål om att vi ska ha minst 10 procent förnybart i våra transporter.

Ett av de framstående svenska företagen i just transportsektorn är Scania, vars Kinachef var med på mitt möte med vice-guvernören. Scania är väldigt aktiva i regionen med olika typer av transportlösningar, men känner en viss oro för att kineserna genom att göra vissa politiska teknikval kan komma att stänga ute dem och deras tekniker från marknaden. För mig som svensk minister är det förstås viktigt att, när jag får möjlighet, göra vad jag kan för att främja svenska intressen som Scanias.

Därför lyfte jag, när jag träffade vice-guvernören, särskilt hur viktigt det är att alla företag behandlas lika och att vi politiker inte ska bestämma exakt vilken teknik som vi i framtiden ska använda. Det vi ska göra är att sätta tydliga ramar, och inom de ramarna låta marknaden utveckla de bästa lösningarna, t.ex. de bästa förnybara bränsleteknikerna. Och här har vi i Sverige kommit långt – med hjälp av långsiktiga och teknikneutrala styrmedel har vi tagit många stora och viktiga kliv mot ett hållbart samhälle, samtidigt som vi lyckats skapa en stark ekonomisk tillväxt. Vår tydliga erfarenhet är att stark miljöhänsyn och god tillväxt tydligt kan gå hand i hand, och till och med stärka varandra.

Ny grön investeringsfond

Barack Obama och Anna-Karin Hatt. Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet

Barack Obama och Anna-Karin Hatt. Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet

Igår träffade jag USA:s president Barack Obama på Kungliga Tekniska högskolan (KTH), dit vi bjudit in honom för att få se och lära av svenska miljöteknikföretag som visade upp sina gröna innovationer. Mötet och Barack Obamas intresse för Sverige är ett konkret resultat av att vi i Sverige sedan länge är mycket framgångsrika när det gäller att minska vårt beroende av fossila bränslen och öka användningen av ren, förnybar energi. Och intresset för Obamas besök på KTH igår var stort, vilket också syns i dagens mediarapportering. Grundligast och mest djuplodande var Vetenskapsradion och deras program Klotet liksom TT, Ekot, Svt, Ny Teknik och Forskning&Framsteg.

Samma tema – smart miljö- och energiteknik – har fortsatt idag. För att Sverige ska fortsätta vara ledande i den gröna omställningen behövs det nämligen mer pengar till gryende miljöteknikföretag. Därför presenterar jag och Annie Lööf idag på DN Debatt nyheten att regeringen i den kommande budgetpropositionen kommer inrätta en ny grön investeringsfond. Fram till och med 2020 kommer vi satsa omkring 700 miljoner kronor för att förbättra tillgången till riskvilligt kapital för miljöteknikföretag. Syftet är att förbättra möjligheterna att finansiera affärsidéer som tydligt bidrar till en smartare energianvändning och till att minska utsläppen av koldioxid. Finansieringen av fonden kommer ske med stöd av resurser från EU:s strukturfonder, Almi Företagspartner AB och Energimyndigheten. Om den här nyheten rapporterar också TT och P1 Morgon idag.

Den gröna investeringsfonden kommer utformas för att fylla behovet av mer riskkapital i tidiga skeden i små och medelstora miljöteknikföretag. Fonden är tänkt att komplettera det som redan finns på marknaden, och avsikten är att investeringarna ska göras sida vid sida med privat kapital. Och det här är ett område där svenska riskkapitalister verkligen kan göra mer, vilket jag pratar om i Svenska Dagbladet idag.

Om vi från regeringens sida kan satsa mer, och om privata aktörer också är beredda att investera mer, så kan vi tillsammans se till så att fler fina svenska forskningsrön kan göra nytta i världen och bli till bra produkter och tjänster i växande miljöteknikföretag.

Obama på besök

Idag blir det en speciell dag på jobbet. Ända sedan Vita huset för nästan en månad sedan berättade att president Barack Obama skulle besöka Sverige har jag och ett antal av mina medarbetare på Näringsdepartementet jobbat mycket hårt med att få fram ett så bra energi- och miljöteknikbesök för presidenten som det bara är möjligt.

Att Obama har valt ut att titta närmare på svensk energipolitik och svenska miljöteknikinnovationer är ett stort erkännande av det arbete som vi i Sverige har bedrivit under en längre tid. På mindre än fyrtio år har Sverige gått från ett energisystem starkt beroende av olja och kol till ett energisystem där nästan hälften av energin kommer från förnyelsebara energikällor. På 1970-talet var andelen fossila bränslen i Sveriges totala energianvändning över 80 procent. Idag är den andelen nere på 32 procent.

Samtidigt som vi gjort den resan har vi i Sverige visat att det är möjligt att kombinera ekonomisk tillväxt med betydande minskningar av växthusgasutsläpp. Sedan 1990 har våra koldioxidutsläpp minskat med 20 procent, samtidigt som vår ekonomi vuxit med nästan 60 procent.

Nu står USA inför utmaningen att bryta sitt fossilberoende, precis som som vi har tagit steg för att göra allt sedan 70-talet. Under sin andra mandatperiod har president Obama tydligt lyft upp just klimat- och energifrågorna på sin agenda. Och jag kan garantera att presidenten i eftermiddag kommer att få möjlighet att ta med sig flera spännande miljöteknikidéer tillbaka till Vita huset.

Det kommer med andra ord att bli en viktig och innehållsrik eftermiddag!

Läs även på Ny Teknik och på Metro om Obamas besök på KTH. Här nedan kan du lyssna på Ekots inslag om Obamas intresse för miljöteknik:

Alingsås, energiomställningens epicentrum

Stadsskogenskolan i Alingsås som just nu genererar överskottsenergi

Stadsskogenskolan i Alingsås som just nu genererar överskottsenergi.

Idag skiner solen över Alingsås. Den som i förmiddags klev in på Stadsskogenskolan såg det direkt. För det första som möter en är man kommit in genom dörrarna där är en mätare på en skärm, som idag lyste klart grön. Det betyder att skolan idag producerar mer el från solcellerna på taket än vad man behöver för sin egen förbrukning.

Stadsskogenskolan, som jag hade glädjen att få inviga idag, är nämligen Nordens allra första nära-nollenergiskola.Och en dag som denna till och med en plusenergiskola, där man producerar mer el än vad man själva gör av med.Det är naturligtvis en fröjd att, som grön energiminister, få vara med och inviga en satsning som denna – en fröjd som fick en liten extra krydda i att en del av invigningen innebar att jag tillsammans med skolans elever gjorde den berömda ”raketen”. Till allas jubel och till beskådan i TV4 och Svt som tillsammans med Sveriges radio och Allingsås Tidning var med och bevakade invigningen på plats. Med Stadsskogenskolan visar Alingsås vägen och visar i praktiken hur man kan bygga riktigt energieffektivt, med förnybar energi.

Tack vare att man byggt med energisnål passivhusteknik kommer Stadsskogenskolan ner i ett energibehov som är hela 50 procent lägre än de krav som ställs på nya byggnader i Sverige. Och den el som skolan ändå behöver, den får den från solceller på taket som gör skolan självförsörjande på el. Med sina 1323 kvadratmeter har Stadsskogenskolan faktiskt den största takmonterade solcellsanläggningen i hela Sverige. En klok investering som blivit möjlig tack vare en framsynt satsning från Alingsås kommun, och som Alliansregeringen via Energimyndigheten kunnat bidra till med 1,5 miljoner kronor.

Det är precis det här som energiomställningen handlar om; att vi måste använda energin smartare än vi gör idag och att den energi vi ändå behöver ska komma från förnybara energikällor. Med Stadsskogenskolan visar Alingsås kommun vägen och bidrar mycket tydligt till att vi ska kunna nå Sveriges vision om att vi ska ställa om till ett klimatneutralt samhälle, inom en generation. Om just detta skriver jag på debattplats i dagens Alingsås-Tidning. Och mitt invigningstal i sin helhet hittar du här.

 

Mer forskning för ett grönt och hållbart energisystem

Sverige och världen befinner sig mitt uppe i en gigantisk klimatutmaning, en utmaning som mer än något annat är en utmaning om att ställa om till ett grönare och långsiktigt hållbart energisystem. Vi måste helt enkelt bryta vårt beroende av fossila bränslen och ställa om vårt samlade energisystem till långsiktig ekologisk hållbarhet. För att ta oss dit måste vi satsa, och satsa mer, på morgondagens energilösningar.

Det är med den utmaningen för ögonen som jag idag har överlämnat min och Alliansregeringens energiforskningsproposition ”Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem” till riksdagen. Det är en proposition som jag arbetet otroligt mycket med det senaste året, och som jag tror är hett efterlängtad av både miljörörelsen och näringslivet, förutom av alla forskare förstås.

I propositionen anger vi riktlinjerna för de fortsatta insatserna kring forskning och innovation på energiområdet för åren 2013 till 2016. I det ingår en betydande höjning av den permanenta årliga nivån för energiforskningen till 1,3 miljarder kronor per år från 2013 och 1,4 miljarder kronor per år från och med 2016.

Det övergripande målet med den statligt finansierade energiforskningen är att medverka till att uppfylla Sveriges energi- och klimatmål. Eftersom ny kunskap och ny teknik är så viktiga så är energiforskningen en självklar och integrerad del av energipolitiken. De snsatser vi gör de kommande fyra åren ska bidra till att vi möter utmaningarna och uppfyller målen:

  • Den ska skapa villkor för en effektiv och hållbar energianvändning
  • Den ska bidar till en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat
  • Och den ska underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle och främja en god ekonomisk och social utveckling i hela Sverige

För att göra det kommer forsknings-, utvecklings- och innovationsinsatserna under de kommande fyra åren fokuseras på fem prioriterade områden: för det första att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta, för det andra att skapa ett kraftsystem som klarar av att ta emot allt mer förnybar elproduktion, för det tredje att öka energieffektiviteten i bebyggelsen, för det fjärde att möjliggöra en ökad användning av bioenergi och för det femte att öka energieffektiviteten  i industrin.

Om det finns något som är vår generations moraliska uppgift så är det att ställa om till ett hållbart samhälle, för en hållbar framtid. Det förutsätter att vi fasar ut den fossila energin, ställer om till mer förnybar energi och att vi utvecklar nya tekniker som gör att vi kan producera och använda energin mer effektivt än idag. Den ökade satsning på energiforskningen som jag, Centerpartiet och Alliansen nu gör kommer ge Sverige bättre möjligheter att möta och lösa klimatutmaningen.

Allt detta – och en hel del till :) – berättade jag om på en presskonferens i Rosenbad idag, som också sändes på nätet och som den intresserade kan ta del av i efterhand: