Tag Archive for "öppenhet" | Anna-Karin Hatt bloggar

Sverige gör avtryck

Stämningen var högre hos delegationen än på Hong Kong-börsen.

Efter Tokyobörsen är Hongkong Asiens största finansiella handelsplats och har ett rykte om sig att vara en stabil institution. Genom sitt transparenta men samtidigt hårda regelverk, innebär en notering här en kvalitetsstämpel som framförallt många företag i Fastlandskina strävar efter. Det här är egentligen inga nyheter, men det inte så många känner till är att deras tekniska plattform är utvecklad i Sverige.

Och så har det varit ända sedan 1994. När jag besökte Hongkongbörsen idag fick jag träffa flera av deras medarbetare, men också representanter från Nasdaq OMX i Stockholm som berättade om att Hongkongbörsen i nästa vecka ska ta i drift en ny version av deras svenskutvecklade it- plattform.
Inte minst tack vare sin finansiella betydelse har Hongkong idag utvecklats till en av de mest uppkopplade platserna i världen, och efter Luxemburg är Hongkong den del av världen som har störst bandbredd gentemot omvärlden, räknat per invånare.

Det gör avtryck i internationella mätningar. När FN-organet, den internationella telekomunionen (ITU), kom med sin rapport i måndags visade den att Hongkong nu tar steget in på en tiondeplats när det gäller it-mognad, och hamnar på andra plats i Asien. Ännu mer glädjande, åtminstone för Sverige, är att vi i samma mätning håller vår andraplats, precis efter Sydkorea.
På plats här i Kina märks det att det i Hongkong finns en klar ambition om att de ska bli ännu bättre. Det visar sig inte minst genom att man är väldigt nyfiken på vad vi i Sverige har gjort och som ligger bakom att vi för det mesta hamnar på topplaceringar i denna och liknande internationella rankingar.

Det märktes idag på Ericssons fullsatta it-seminarium om den digitala agendan för Sverige, som jag deltog i direkt efter mitt besök på Hongkong-börsen. Ett av mina budskap på det seminariet, vid sidan om att berätta om själva innehållet i den digitala agendan, var att det inte räcker att få med sig it-experterna och en entusiastisk it-minister, om man vill vara säker på att skapa en strategi som verkligen träffar rätt och som alla berörda parter står bakom och kommer göra sitt yttersta för att förverkliga. I själva verket är ju it allt mer ett horisontellt område som påverkar samhällets alla sektorer. Ska vi kunna dra full nytta av de möjligheter som digitaliseringen ger så måste vi få med alla berörda aktörer på banan, och då är ett öppet och inbjudande arbetssätt, både när man utformar strategier och ska genomföra dem, en absolut nödvändighet.

Ericssons seminarium om den digitala agendan blev min sista programpunkt i Hongkong för den här gången, innan jag fortsatte till Kinas fastland. Mitt första besök på fastlandet var ett besök hos Ericssons främsta konkurrent Huawei, som har sitt huvudkontor precis i gränstrakten mellan Hongkong och Shenzhen. Huawei, som grundades så sent som 1988, har på kort tid gått från att tillverka produkter på licens, till att själv utveckla egna högteknologiska produkter, och numera äger en hel del av deras forskning och utveckling rum i Kista utanför Stockholm.

En av de viktiga principerna som vi i den svenska regeringen alltid står upp för är värdet av frihandel och av välfungerande konkurrens. Och därför passade jag när jag besökte Huawei på att prata en del om detta. Att den svenska regeringen, precis som vi välkomnar att Huawei etablerat sig och investerar i Sverige, också sätter stort värde på att Ericsson och andra europeiska företag kan investera och verka i Kina. All vår erfarenhet talar nämligen för att både företag och samhällen mår bra av frihandel och konkurrens, också på ens egen hemmamarknad. Och jag noterade med tillfredsställelse att just den inställningen var någonting som man noterat tydligt på Huawei och att just det också var ett av de viktiga skälen när Huawei år 2000 bestämde sig för att etablera sin första forskningsanläggning utanför Kina just i Kista och Sverige.

Också på hemmaplan är jag närvarande idag, i Expressens intervju om den gästföreläsning som jag ska hålla på det ansedda Tsinghua-universitet i Peking nu på fredag. Som framgår av den artikeln kommer jag då och där bland mycket annat prata om den kanske viktigaste faktorn bakom Sveriges välstånd, nämligen vår tradition av stark öppenhet mot omvärlden.

Smartare förvaltning med Det digitala steget

Lägre kostnader med färre fönsterkuvert ger pengar till fler e-tjänster

Strax innan jul förra året lanserade jag regeringens e-förvaltningsstrategi som syftar till att vi ska göra den offentliga förvaltningen enklare, öppnare, och effektivare. I den kommande budgeten kommer vi i regeringen ta nya steg för att underlätta vardagen för människor och företag, och ökar tempot för att vi ska få en smartare och mer digitaliserad statsförvaltning. Där återfinns nämligen det nya fleråriga utvecklingsprogrammet ”Det digitala steget”, som nästa år tillförs 38 miljoner kronor och som därefter är tänkt att omfatta betydligt mer än så.

Men viktigare än de nya fräscha 38 miljonerna är den princip som vi slår fast där vi pekar på att det är en del de framtida besparingar som vi, tack vare smarta digitala lösningar, kan göra i våra myndigheter som framöver ska användas för att finansiera utvecklingen av nya e-tjänster. Och det är ingen dum sak. För när fler medborgare och företagare får tillgång till enkla e-tjänster så leder det också till att den offentliga förvaltningens kostnader minskar. Genom att göra smarta investeringar som minskar kostnaden för den offentliga förvaltningen, och använda endel av de pengar vi sparar till att utveckla nya smarta e-tjänster kan vi både göra livet och vardagen enklare för oss medborgare och för många företag, samtidigt som vi sparar på skattebetalarnas pengar.

Låt mig ta ett konkret exempel för att det ska bli tydligt hur vi tänker. När vi nu utvecklar den nya tjänsten Mina meddelanden, som myndigheter kan ansluta sig till och som gör det möjligt för dig som privatperson att välja att istället för att få all myndighetspost hem i fönsterkuvert i brevlådan få dem till en samlad säker brevlåda på nätet så inebär det förstås en stor förenkling för dig som medborgare (och en hel del minskad miljöbelastning därtill när tryck och transporter går ner) men det innebär också att myndigheterna kan spara stora pengar genom att ersätta dyra fönsterkuvert med den säkra e-tjänsten minameddelanden.se. En del av de besparingar myndigheterna gör genom att använda den tjänsten istället för att skicka tusentals pappersbrev till oss medborgare kommer vi att använda för att utveckla ännu fler e-tjänster. Vilket innebär att vi få får en allt mer medborgartillvänd offentlig förvaltning, samtidigt som vi är rädda om skattebetalarnas pengar.

Men minameddelanden.se är långt ifrån den enda e-tjänsten som kan göra förvaltningen enklare, öppnare och effektivare.

Ett annat utvecklingsprojekt, som jag har stora förväntningar på, är Informationsväg Försäkringskassan-Vården som syftar till att skapa nya, elektroniska kommunikationsvägar mellan Försäkringskassan och vården för att minska antalet felaktiga intyg, förbättra beslutsunderlagen i vården och kunna ge snabbare besked till patienter och sjukskrivna. Ett pilotprojekt har varit igång mellan 2010-2012 och bara det pilotprojektet beräknas ha sparat hela 142 miljoner kronor.

Ett tredje handlar om att minska företagens uppgiftslämnande så att man som företagare bara ska behöva lämna in en uppgift en gång via en enkel e-tjänst, istället för att SCB, Skatteverket eller Bolagsverket ska begära in samma uppgifter flera gånger. En tjänst som det är lätt att se kommer spara mycket tid och mycket frustration för småföretagare som bör få chansen att så mycket som möjligt koncentrera sig på att utveckla sitt eget företag.

Ett fjärde är Riksantikvarieämbetets webbplats kringla.nu, som är ett slags digitalt bibliotek på nätet som är öppet för alla och där man samlar digital dokumentation av kulturhistoriskt viktiga föremål från svenska muséer och kulturminnesmärken, i hela landet. Bland mycket annat finns där dokumentation om 2,4 miljoner föremål och strax under en miljon historiska fotografier, fritt tillgängliga för alla.

Det här är fyra exempel på strategiska utvecklingsprojekt som redan idag är i drift eller på väg ut. Är du nyfiken på att veta mer kan du på E-delegationens webbplats hitta en komplett lista över alla de projekt som de just nu jobbar med.

Men vi behöver inte stanna där.

Tänk om vi i framtiden skulle kunna få e-tjänster som verkligen sätter den enskilda människan i centrum. Tänk exempelvis på de som blir föräldrar till barn med särskilda behov. Idag får de i stor utsträckning själva hantera en lång rad olika myndighetskontakter för att få den hjälp de behöver. Det kan vara Hjälpmedelsinstitutet, Försäkringskassan, vården, socialtjänsten i kommunen och mycket annat. Om vi i framtiden kunde få en e-tjänst som tar hand om nästan alla dessa kontakter skulle det kunna underlätta enormt och göra att föräldrarna kan fokusera på barnets behov. En e-tjänst där man bara behöver lämna information en gång och där allt sedan sköts automatiskt eller av handläggare på myndigheter som i datasystem redan har tillgång till den information som behövs utan att man behöver be föräldrarna om samma information gång på gång.

Lyckas vi få sådana medborgarvänliga e-tjänster på plats, ja då har vi på allvar börjat sätta medborgaren i centrum för den offentliga förvaltningen.

Om denna budgetnyhet rapporterar TT idag.

Goda exempel på Stockholm Internet Forum

I panelen under temat ”A free and open internet for global inclusive growth”. Foto: Photo: Martina Huber/Swedish MFA

Igår avslutades tvådagarskonferensen ”Stockholm Internet Forum”, en konferens som har blivit en viktig plattform för diskussioner om frihet på nätet där bloggare och människorättskämpar från hela världen kan träffa likasinnade, och makthavare, från olika länder. Igår morse deltog jag i en paneldiskussion på temat ”Ett fritt och öppet internet för global inkluderande tillväxt” där jag beskrev våra svenska erfarenheter. För vi har gjort en hel del bra i Sverige, och jag tror att det kan finnas endel länder som kan dra nytta av våra erfarenheter, precis som jag väldigt gärna vill lyssna och lära av alla de goda exempel som andra kan beskriva för oss.

Bland mycket annat pratade jag en hel del om hur vi kan få fram mer investeringar, i tillgång till bredband och i förmåga att använda nätet, så att fler människor, både i den utvecklade delen av världen och i de länder som inte har kommit lika långt, verkligen kan få tillgång till internet och börja använda det som en drivkraft för egen, och nationell, utveckling.

I ett av sina inlägg sa Anne Jellema, som är VD för World Wide Web Foundation, att det kan kosta uppemot två månadslöner för en bonde i vissa av världens utvecklingsländer att ladda ned 1GB data. Det säger sig självt att med sådana skyhögapriser är det inte så konstigt att andelen internetanvändare i exempelvis Etiopien bara är ungefär 1 % av befolkningen.

Parminder Singh, Tim Unwin, Anna-Karin Hatt, Rebecca MacKinnon, Grace Githaiga och Anne Jellema i panelen på Stockholm Internet Forum.

Frågan är då hur vi kan få ner de kostnaderna och få fram mer investeringar?En av de erfarenheter vi dragit här hemma i Sverige, där vi brottats och brottas med utmaningen att få operatörer att investera också i de mer glesbefolkade delarna av landet, är att det är viktigt att politiken förser marknadens aktörer med långsiktiga spelregler och stabila marknadsvillkor. Om man har ett land som av många andra skäl är instabilt och kanske har en nyfödd demokrati, utan stabila institutioner, så är det svårt att attrahera tillräckligt många investerare. Och de man lyckas attrahera kommer sannolikt kräva att få en väldigt hög och snabb avkastning på de investeringar de gör, vilket leder till skyhöga kostnader för att teckna ett abonnemang, ett faktum som Tim Unwin poängterade i ett av sina inlägg. En bra bredbandsutbyggnad, till överkomliga priser för konsumenten, förutsätter att vi på olika sätt kan bidra till att de länder som behöver det kan bli mer stabila och skapa mer pålitliga institutioner.

Till det kommer att man, oavsett i vilket land man lever i måste bestämma sig för vad det är som är politikens roll. För min del är det tydligt att det samhällsekonomiskt mest effektiva sättet att bygga ut bra bredband och bra mobila kommunikationer är att i första hand se till så att det finns bra förutsättningar för operatörerna, att det finns en fungerande konkurrens som gör att de kan tävla med varandra både i pris och i utbyggnad av näten, och att staten ser till att sätta upp tydliga krav på operatörerna när vi behöver göra det. Men det räcker inte. Precis som vi gjort och gör i Sverige så behöver politiken och staten också vara med och medfinansiera och stimulera så att även de områden (i Sverige framför allt glesbygd) som annars inte skulle få t.ex. bredband kan få det. Samtidigt som regeringen ska se till att föregå med gott exempel när det gäller att använda tekniken, till exempel genom att ställa krav på alla sina myndigheter att utveckla användarvänliga och bra e-tjänster, som sätter den enskilde medborgarens behov i centrum. För med bra tjänster på nätet så går intresset för att använda internet också upp.

Om allt detta, och mycket mer, resonerade vi igår på Stockholm Internet Forum. En konferens som på väldigt kort tid har blivit en viktig mötesplats för frihet på nätet. Jag ser redan fram emot nästa års konferens!

Mitt tredje år i rad på Internetdagarna

Idag hade jag för tredje året i rad chansen att få vara en av huvudtalarna på Internetdagarna och jag valde i mitt tal bland annat att resonera om hur it kan hjälpa oss att skapa ett öppnare, säkrare och effektivare samhälle, men framförallt om hur viktigt det är att vi får in moderna lärverktyg och it i skolan, så att våra barn kan dra nytta av alla de pedagogiska möjligheter it innebär. Och när jag avslutade mitt tal gjorde jag det såhär:

Med öppenhet och transparens kan vi stärka demokratin, främja innovation och nya jobb.

Det kan vi göra i Sverige och utanför vårt lands gränser. Och det absolut bästa verktyget för att ta sig förbi hinder, riva gränser och öppna nya möjligheter, det är vårt ibland hatade, men allra mest vårt älskade Internet.

Läs hela talet här, eller se det i efterhand i videon nedan:

Min ”handlingskraft” ökar med 600 procent i vår…

Svenska Dagbladet gör idag ett försök att mäta hur ”handlingskraftiga” vi statsråd är. För tidningen är handlingskraft detsamma som hur många utredningar och lagförslag – propositioner – som vi var för sig lagt fram till riksdagen. Med statsministern undantagen går man igenom perioden från det att den andra regeringen Reinfeldt tillträdde den 6 oktober 2010 fram till den 6 oktober 2011. För min del kommer tidningen då fram till att jag ska ha en pinne i den utrednings- och propositionsstatistiken. Så ser Svenska Dagbladets verklighet ut.

Att det journalistiska uppdraget innebär ett uppdrag att förenkla och renodla säger ju sig självt. I annat fall skulle inte mycket bli varken skrivet eller begripligt. Samtidigt är det viktigt att de berättelser man berättar är både relevanta, riktiga och rättvisande. Det är en svår balansakt och tyvärr trampar Svenska Dagbladet snett denna gång.

Trubbigt mått

Det är inte nytt att räkna antalet propositioner för att mäta hur aktiva vi ministrar är. Den sortens räkningar görs med jämna mellanrum. Förra genomgången gjordes av DN i höstas. Det förtjänar att påpekas att det är ett trubbigt mått att bara räkna de propositioner och utredningar man som minister tagit initiativ till, eftersom det begränsar beskrivningen och undersökningen till att handla om vissa delar av ministeruppdraget – det formella regerandet och att lägga lagförslag. Samtidigt utesluter det andra viktiga delar i en ministers uppdrag.

Man kan inte heller komma ifrån att den här sortens räkningar också är ett ryckigt mått, som kan förändras snabbt. Lagförslag kommer inte sällan i sjok. Vanligtvis lägger regeringar just därför flest förslag i mitten och mot slutet av sin mandatperiod, eftersom utredningar och annat beredningsarbete som man initierat när man tillträdde då har hunnit leda fram till konkreta lagförslag, som man kan gå till riksdagen med. Det finns med andra ord en naturlig tidsmässig cykel i lagstiftningsarbetet.

Mycket borträknat

Mars månad är det propositionstid i regeringskansliet. Få tidsperioder kan, vid sidan om budgetperioden på hösten, mäta sig med den när det gäller intensiteten i arbetet. Ett tecken på det är att jag vid regeringssammanträdet för bara två veckor sedan lade fram tre stycken propositioner till riksdagen på samma gång. Dels propositionen om timvis elmätning, dels en proposition om energideklarationer och dels en med förändringar i elberedskapslagen. Men de tre propositionerna kom inte med i Svenskans sammanställning utan finns istället med i deras uppräkning över de sex propositioner som planeras att läggas under våren.

Med Svenska Dagbladets sätt att räkna och beskriva verkligheten skulle man alltså kunna säga att min ”handlingskraft” ökar med 600 procent under våren… Men det finns goda skäl att inte acceptera Svenskans världsbild. Det finns med andra ord ett annat sätt att beskriva verkligheten. Och skillnaden är stor. Fram till idag har jag som statsråd tillsatt en utredning och lagt sex propositioner. Låt mig snart återkomma till varför det är en riktigare verklighetsbeskrivning.

Att det ser ut så hänger nära samman med det faktum att jag nu lägger en rad propositioner till riksdagen i min nya roll som energiminister, ett uppdrag som jag fick i oktober och därmed haft i sex månader. Det – att ”handlingskraften” ökat så snabbt – är en förändring som det hade varit intressant att få en analys av i artikeln. Men de två statsvetare som citeras används istället för att belysa annat. Den ene hävdar att it – och energiministerportföljen skulle vara för ”smal”, och den andra att den skulle vara svår att profilera. Hur de kommer fram till den slutsatsen vet vi inte men det hade varit intressant att få ta del av de argument eller underlag som leder fram till dessa uttalanden. Själv har jag svårt att tänka mig att någon skulle beskriva tidigare svenska energiministerportföljer, eller andra länders energiministerportföljer, som ”smala”.

EU-medlemskapet syns inte

Det Svenskan gör är också att räkna bort alla propositioner som följer av att vi tillsammans med övriga medlemsländer beslutat om gemensamma direktiv som sedan ska omvandlas till nationell lagstiftning i respektive land. Det är ett ganska märkligt sätt att se på hur lagstiftningsprocessen i ett EU-medlemsland på en rad centrala områden fungerar. Att göra så blir missvisande.

Sedan Sverige blev medlem i EU 1995 så har allt fler ministrar fått lära sig att vara aktiva på den europeiska nivån och påverka direktiven innan de beslutas där, eftersom de sedan ska omvandlas till svensk lagstiftning. Alla EU-direktiv som antas är förhandlade av medlemsländernas ministrar, och innehållet beror på vilka politiska prioriteringar ministrarna och medlemsländerna tillsammans gjort. Att inte räkna in lagarna som har sin upprinnelse i EU-direktiv är helt enkelt att utesluta en central dimension i förutsättningarna för det politiska arbetet i Sverige 2012. Att Svenska Dagbladet väljer att bortse från detta är uppseendeväckande. Den samhällsförändringen i sig vore väl värd en statsvetaranalys.

Låt mig ta ett konkret exempel. Förra våren presenterade jag propositionen Bättre regler för elektroniska kommunikationer, som sedan antogs av riksdagen. Den handlade om att implementera det så kallade Telekompaketet, som beslutats av telekomministrarna i Europa, i svensk rätt. I den EU-processen var Sverige väldigt pådrivande för att få till stånd bättre regler för konkurrens och därmed lägre pris och fler tjänster till oss konsumenter. Det direktivet spänner över många områden – från villkor för mobiloperatörerna till abonnenters rättigheter. Och i varenda en av dessa delar har den svenska regeringen påverkat direktivet, men också hur vi väljer att implementera direktivet i Sverige – i vissa fall genom att gå utöver direktivens miniminivåer, i andra genom att föreslå egna skärpningar utöver vad direktiven påbjuder.

Men den propositionen, som omfattade flera hundra förändringar i Lagen om elektroniska kommunikationer, finns över huvud taget inte med i Svenskans sammanställning. Trots att en stor del av medarbetarna på den it-politiska enheten hos mig på näringsdepartementet jobbat länge och intensivt med denna enda – men väldigt omfattande och tunga – proposition.

Fortsätt läs här

Hur benämner man det otänkbara?

Mer än 90 personer har dödats av besinningslöst våld i Norge. Ett faktum som är nästan omöjligt att ta till sig. En bomb i fredagsmyllret mitt i Oslo. En kallblodig mördare som skjuter ned minst 85 ungdomar på ett läger för politiskt engagerade ungdomar, just när fredagseftermiddagen var på väg att övergå i kväll.

Så många söner kommer aldrig mer att komma hem till sina föräldrar.

Så många döttrar har för alltid slutat att drömma om framtiden.

Så många unga kvinnor och män kommer saknas i skolbänkarna på gymnasieskolorna och universiteten när höstterminen börjar om bara några veckor.

Så många syskon, föräldrar, anhöriga och vänner har lämnats kvar i avgrundsdjup sorg.

För detta otänkbara finns inga ord. Bara bottenlös och förutsättningslös medkänsla och omtanke. Med varenda en som blivit berövad livet. Med varje överlevande som för alltid kommer ha skräckens ljud och skräckens bilder med sig inombords. Men alla de anhöriga som länge, länge kommer sörja och söka efter svar.

Och samtidigt som orden fattas är det dagar som denna som vi andra måste vara fast beslutna om att alltid, alltid stå upp för öppenheten och till demokratins försvar.

Till den som förgriper sig på andra människors rätt att leva i fredlig demokrati och öppenhet finns bara ett enda budskap:

Vår kärlek till öppenheten kommer alltid, alltid att vara starkare än varje försök att kuva den.

Tag Archives