Igår, när jag talade på ett arrangemang om det EU-belönade SLIM-projektet som drivs av Region Dalarna, Värmland och Gävleborg, passade jag – under rubriken ”Utan innovationer stannar Sverige” – på att peka på vad jag tror behöver förändras för att vi ska få en riktigt stark innovationskraft i ekonomin. Det tänks nämligen oändligt mycket kloka tankar i Sverige, men alltför få av dem omsätts  i produkter och tjänster i svenska företag.

En förändring vi skulle  behöva genomföra är att införa ett innovationskriterium i den modell vi har för hur vi fördelar forsknings-och utbildningsresurserna till högskolorna och universiteten. I dagsläget styrs det nästan helt av hur väl lärosätena hävdar sig när det gäller citeringar och meriteringar. Men om vi till det la en innovationsparameter, som gjorde det att det blev tydligt också i ekonomiska termer att det är prioriterat att lärosätena arbetar med samverkan med näringslivet och med innovationer är jag helt övertygad om att långt fler svenska forskningsrön skulle omvandlas till varor och tjänster, och därmed jobb och företag, här hemma i Sverige.

En idé väl lämpad att genomföras i nästa forsknings- och innovationsproposition, tycker jag!