Idag på förmiddagen lyssnade jag på partiledardebatten i riksdagen – en frisk debatt där de ideologiska skillnaderna blev tydligare än vad de brukar bli. Särskilt tydligt blev det att det finns en stark regering med gemensamma förslag om vad Sverige behöver. Och att det saknas en samlad opposition.

Det senare blev också tydligt när oppositionen la sina skuggbudgetar för en tid sedan. Jag har förstås läst oppositionspartiernas förslag på mina områden, it och energi. It gick väldigt fort. För tyvärr verkar inte it-frågorna engagera något av oppositionspartierna särskilt mycket. I den bästa av världar kan man tolka det faktum att de skriver så lite som att oppositionen är rätt nöjda med regeringens politik. Men i den sämsta av världar är det ett tecken på att de inte förstår hur viktigt det verkligen är att investera i Sveriges digitala förmåga och hur viktigt det är att vi ser till att göra de digitala motorvägarna tillgängliga både för människor i våra städer och för alla som bor på landsbygden. Jag hoppas innerligt att skälet till att oppositionen skriver så lite om it-frågorna inte är att de inte ser att vi kan få en mycket bättre skola, vård och företagsamhet om vi blir bättre på att nyttja den teknik som finns idag.

Granskar man partierna var för sig blir det tydligt att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet inte alls berör it-frågorna i sina budgetmotioner. Miljöpartiet nämner dem väldigt kort, men har inga egna skarpa förslag utöver mina och regeringens. Och  Socialdemokraterna är å sin sida duktigt inkonsekventa. De menar att det behövs en ny bredbandsstrategi, och skriver i sitt budgetalternativ:

1. Att målet för Sveriges bredbandsstrategu borde vara att 100% av befolkningen ska ha tillgång till bredband med en hastighet om 100 Mbit/s (till skillnad från regeringens mål om 90%)
2. Att de bredbandsinvesteringar marknaden gör inte räcker till
3. Men man tillför inga egna medel för att nå det nya målet som Socialdemokraterna föreslår

Maken till logisk kullerbytta får man leta efter. Men det är å andra sidan inget nytt när det gäller Socialdemokraterna och it-frågorna. Håkan Juholt tvingades på sin tid backa från sitt förslag om att hela landet skulle ha 100 procents mobiltäckning, eftersom det visade sig att kostnaderna för att förverkliga den idén skulle bli för stora. I årets budgetalternativ ser vi nya förslag från Socialdemokraterna, som om de genomfördes skulle vara betydligt dyrare än de Juholt fick backa från. Och trots det föreslår inte Socialdemokraterna en enda krona extra för att förverkliga de dyra mål man nu ger sken av att kunna stå för.

Tittar man på energiområdet så finns det lite mer engagemang i oppositionen. Och det är bra. Framför allt syns det en tydlig ideologisk vattendelare när man lägger oppositionens alternativ vid sidan av regeringens. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har en förkärlek för centralplanerade lösningar. Och Miljöpartiet vill plussa på det mesta av de  satsningar jag och regeringen gör, vilket ju kan låta sympatiskt. Men faktum är att Centerpartiet i Alliansregeringen åstadkommit långt mycket större resultat än vad Miljöpartiet någonsin gjorde när de samarbetade med Socialdemokraterna. Tittar man på vad som hänt när det gäller den gröna omställningen och den förnybara energin sedan Centerpartiet fick ansvar för de frågorna i regeringen 2006 så har elen från vindkraften ökat sex gånger om, elproduktionen från biobränslen har ökat med hela femtio procent, och nästan hälften av Sveriges samlade energiproduktion är idag förnybar, vilket är bäst i hela EU.

Ska man åstadkomma verklig förändring krävs det resuirser, träffsäkra åtgärder och politik som är långsiktigt hållbar. Jag är glad och stolt att Centerpartiet är ett av få partier som genom alla år varit med och utformat och stått bakom svensk energipolitik. För det är en politik som nu ger resultat.

Det är mer än vad Miljöpartiet kan visa upp. I sin budgetmotion lägger de istället förslag som går åt andra hållet. Nästa år vill Miljöpartiet nämligen höja skatten på vattenkraft med 1 miljard kronor, och för de kommande 4 åren vill de sammantaget ta ut 4 miljarder mer i skatt från vattenkraften. När jag bad Annie Lööf fråga Åsa Romson i partiledardebatten varför de föreslår det så svarade Romson rakt och tydligt: ”Därför att vattenkraften är Sveriges mest lönsamma energikälla.” Så motiverar Miljöpartiet sin straffskatt på förnybar energi. Att höja skatten på förnybar el är fel väg att gå för den som har höga energi- och miljöambitioner.

Tittar man på Socialdemokraternas budgetmotion så är det förstås bara att välkomna att Socialdemokraterna så tydligt stödjer mina och Alliansregeringens förslag på energiområdet. Det enda egna förslag de lägger är att de vill avsätta lite mer pengar än regeringen till solceller. Men i övrigt innehåller Socialdemokraternas budgetmotion inga egna förslag. Lite synd är det kanske att  Göran Perssons vision om ”det gröna folkhemmet” nu tycks vara långt borta i Socialdemokratin. Med Löfven vid rodret så har Socialdemokraternas klimatengagemang tydligt tonats ned.

Jag tillhör de som verkligen tycker att ett land behöver en bra regeringen, och en bra opposition. Jag skulle gärna vilja ha en konstruktiv och vass opposition i mina frågor. Men tyvärr tvingas jag konstatera att just det saknas, nu när oppositionen presenterat sina skuggbudgetar.