2013 februariArkivAnna-Karin Hatt bloggar

Förläng förmånsreglerna för miljöbilar

Idag när jag var gäst i Ekots Lördagsintervju pratade vi en hel del om att vi, för att klara klimatet, måste ställa om våra transporter. Fortfarande går mer än 90 procent av alla våra vägtransporter på fossila bränslen, och varje liter bensin och diesel orsakar mer än två kilo koldioxidutsläpp. Att bryta oljeberoendet i transportsektorn är en enorm utmaning, för Sverige och världen.

För att ta oss an den utmaningen har Alliansregeringen satt upp väldigt tydliga och långtgående visioner: 2050 ska Sverige vara klimatneutralt, och som ett steg på vägen dit ska vi 2030 ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. För att tydliggöra vad som krävs för att nå dit sitter nu en utredning, på regeringens uppdrag, och arbetar med vad vi behöver göra för att kunna nå dit. Deras förslag kommer senare i år.

Men redan nu finns det besked som vi skulle behöva ge, t.ex. när det gäller förmånsbilsreglerna för miljöbilar.

Varje ny bil som börjar rulla på de svenska vägarna kommer i genomsnitt finnas kvar i 17 år. De nya bilar som säljs idag måste vara så bra som möjligt för miljön, för att vi ska kunna nå våra långsiktiga klimatambitioner. Av alla dessa nya personbilar vet vi att 60 procent är tjänstebilar. Bilar som köps för att användas några år i tjänsten, och sedan säljs vidare till privata köpare. Tack vare att förmånsvärdet för miljöbilar varit och fram till årsskiftet 2013/2014 är 40 procent lägre än för andra bilar så har vi haft en fantastiskt utveckling där nästan var tredje ny tjänstebil idag är en miljöbil.

Men dessa förmånliga tjänstebilsvillkor löper ut till årsskiftet, och som centerpartistisk energiminister skulle jag gärna se att regeringen så snart som möjligt ger besked om att vi vill förlänga dessa goda förmånsvillkor. Och ju snabbare ett sådant besked kan komma, desto bättre för miljöbilsmarknaden. Ett tidigt, tydligt och långsiktigt besked vore bra för konsumenterna, för företagen, men mest av allt för klimatet och miljön.

Att förmånsreglerna för miljöbilar bör förlängas uppmärksammades också av Ekot i ett nyhetsinslag.

En dag i Bryssel

I morse ringde väckarklockan vid 6. Kort därefter började jag arbetsdagen här i Bryssel med att sitta ordförande på ett förmöte med mina nordiska och baltiska energiministerkollegor. Att vi träffas strax innan varje rådsmöte är en god tradition som ger oss möjlighet att gå igenom de frågor som ska komma upp på rådet utifrån vårt nordeuropeiska perspektiv.

Efter frukostmötet begav jag mig direkt till rådsbyggnaden där kamerorna stod och väntade vid entrén och där jag gav några kommentarer om mina förväntningar inför dagens energiministermöte. [jwplayer mediaid=”3308″]

Men innan rådsmötet började hade jag en bra bilateral överläggning med energikommissionär Günther Oettinger om några av våra svenska hjärtefrågor, inte minst att eventuella kommande hållbarhetskriterier för fasta biobränslen måste utformas på ett sådant sätt att de inte skadar vårt redan hållbara skogsbruk i Sverige och norra Europa.

Halv tio började sedan de intensiva diskussionerna i energirådet kring frågorna på vår agenda: hur vi bäst säkrar hållbarheten i våra biobränslen och hur vi kan få en fungerande energimarknad i Europa. Bland mycket annat välkomnade den irländske ordföranden Sveriges och andra länders konstruktiva förslag till hur vi kan öka användningen av biobränslen med bra klimatprestanda och minska den när det gäller de biobränslen som inte har klimatnytta.

Apropå den inre marknaden för energi argumenterade jag idag bland annat för att vi måste stärka den enskilde konsumentens ställning på energimarknaden och att vi ska akta oss för att tillåta s.k. kapacitetsmekanismer, som skulle kunna innebära att vissa medlemsländer väljer att subventionera fossil energi. Vårt behov av en trygg och pålitlig energiförsörjning bör mötas med mer förnybar el, mer energieffektivisering och med goda överföringsförbindelser mellan länderna, inte med mer fossil produktion.

Efter att ministerrådsmötet var klart passade jag på att träffa Sveriges EU-komissionär Cecilia Malmström, som jag känner sedan tidigare eftersom hon var EU-minister i den första Alliansregeringen när jag var statssekreterare för Centepartiet i Statsrådsberedningen. Cecilia och jag stämde av endel aktuella energifrågor men vi passade också på att prata om hur tongångarna går inom kommissionen om hur klimat- och energiregelverket efter 2020 bör se ut. Och Cecilia berättade om det asylpaket, med gemensamma rättssäkra regler för asylmottagning och asylprövning, som hon arbetar med och som hon hoppades att hela EU ska kunna enas kring.

Efter alla dessa möten begav jag och mina medarbetare oss mot flygplatsen, i tron att de politiska diskussionerna var över för idag. Men det höll inte så länge. För väl där stötte jag ihop med min danske partivän och energiministerkollega, Martin Lidegaard, och Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen. Så ovanpå allt annat kröntes dagen i Bryssel med samtal om läget i Afghanistan, Iran, Libyen och Tunisien. Och om marockanska idéer om att exportera solel till Europa. Även om det inte alltid känns så så är världen och världspolitiken aldrig särskilt långt borta från oss!

12 timmar efter att väckarklockan ringde i morse sitter jag nu på flyget hem till Sverige. Men medan du förhoppningsvis förbereder fredagsmyset med familjen förbereder jag mig för att imorgon -12.55 i en radiosändning nära dig – vara gäst i Ekots lördagsintervju. Så den här veckan blir fredagsmyset i min familj till lördagsmys, när hela arbetsveckan är klar!

Tanka förnybart med gott samvete

En tredjedel av våra koldioxidutsläpp kommer från våra transporter. 93 procent av alla de bränslen som används i våra svenska vägtransporter är fossila i form av bensin och diesel. För att klara våra klimatambitioner måste fler bilar, bussar och lastbilar gå på förnybara drivmedel. Det skulle minska koldioxidutsläppen dramatiskt.

Det finns många väldigt bra förnybara bränslen som ger rejält med minskade utsläpp, jämfört med bensin och diesel, och det finns de som inte gör det.

Biodiesel som kommer från palmolja, vars odling indirekt kan orsaka skogsskövling och därmed utsläpp av koldioxid, är ett bränsle som, om man lägger ihop alla olika bi-effekter produktionen ger upphov till, kan ha väldigt liten klimatnytta. Etanol från vete däremot, där man samtidigt gör värme och djurfoder i processen, är ett exempel på motsatsen, som både bidrar med sänkta koldioxidutsläpp (jämfört med den bensin man annars hade kört på) och med många positiva indirekta effekter som gör att bränslets klimatnytta i slutändan blir ännu större.

Alldeles nyligen la EU-Kommissionen fram ett förslag om att vi inom EU ska begränsa användningen av sådana biodrivmedel som leder till negativa indirekta effekter som t.ex. skogsskövling vid palmoljetillverkning. Haken är bara att kommissionen klumpar ihop alla biodrivmedel och drar dem över en kam, trots att deras egna analyser visar att det är stora skillnader i klimatnytta mellan olika typer av bränslen.

Därför kommer jag å Sveriges vägnar, vid dagens energiministerråd i Bryssel, föreslå en bättre modell där vi sätter ett tuffare tak än det kommissionen föreslagit på de biobränslen som ger små utsläppsminskningar, men som inte begränsar och minskar användningen av de klimatbra biobränslena. Om detta förslag rapporterar Ekot i Sveriges Radio nu på morgonen.

Det finns goda argument för att starkt begränsa användningen t.ex. biodiesel producerad av palmolja. Men att samtidigt begränsa användningen av bioetanol som har stor klimatnytta, vore att skjuta sig själv i foten. Det goda får inte bli det bästas fiende.

Eftersom många medlemsländer har haft synpunkter på utformningen av kommissionens förslag kan det svenska förslag som jag presenterar för mina kollegor i Bryssel idag mycket väl bli en välkommen och bra väg framåt.

För att fler av oss ska känna oss trygga med att tanka förnybart vid pumpen måste vi veta att de förnybara bränslena är riktigt hållbara. Vi ska kunna känna oss trygga med att de förnybara bränslena har klimatnytta och att de inte indirekt orsakar negativa effekter för klimatet eller miljön.

Just därför jobbar Centerpartiet, Alliansen och Sverige för att vi inom EU ska ställa tuffa krav hållbarhetskrav på de förnybara bränslena, och att de kraven i takt med att utvecklingen går framåt ska bli allt tuffare över tid. Man ska kunna köra bil med gott samvete.

Här kan man lyssna på ett inslag i Ekots nyheter:

9 nya regionala digitala agendor

Anna-Karin Hatt, Näringsdepartementet
Signatärsträff, Digitala Agendan för Sverige. Foto & Copyright: Martina Huber/Regeringskansliet

Ett Sverige som är bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens fördelar. Det är den Digitala Agendans mål, som också antagits av riksdagen, utan omröstning. Och få områden är så gränsöverskridande som just it-politiken. Och tänker man efter så är det ju inte så konstigt. För it i sig är ju något som finns och utvecklas för att vi ska kunna bryta gamla barriärer, för att vi ska kunna spränga gränser och för att vi ska kunna klara sådant som vi inte trodde var möjligt.

Mest av allt drivs it-utvecklingen framåt av alla oss vanliga användare som ställer krav och efterfrågar bättre mobiler, snabbare datorer, bättre täckning bland vita fläckar och allt mer avancerade offentliga och privata avancerade e-tjänster. Samtidigt har vi duktiga och driftiga företag och operatörer som arbetar hårt för att möta den efterfrågan.

Vi som finns i det offentliga måste också vara med och peka ut den färdriktningen. Och om vi ska kunna nå målet om att bli bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter, då behövs en bred uppslutning för det arbete vi behöver göra för att ta oss dit och stanna där.

Och det har vi redan fått. Det är nämligen inte bara riksdagen som har ställt sig bakom det nya it-politiska målet – det har också ett 130-tal olika organisationer, stiftelser, fackförbund och andra representanter från det civila samhället. Alla de har förklarat att de vill vara med och bidra till att förverkliga den digitala agendans mål.

Utöver det finns det nu, runt om i landet, ett stort intresse för att ta fram regionala digitala agendor, och idag tog jag emot representanter för Gävleborg, Halland, Jönköping, Kronoberg, Stockholm, Uppsala, Värmland, Västernorrland och Västmanland i Stockholm för att vara med när de skulle signera sina avsiktsförklaringar och bli regionala signatärer till den digitala agendan. Och när vi ändå sågs fick de alla berätta om hur de arbetar för att deras olika län ska kunna dra nytta av digitaliseringen på ett bra sätt.

Och många regioner gör nu mycket, och har mycket att vinna på genom digitaliseringen, i sådana verksamheter som de ansvar för – i sjukvården, för den regionala utvecklingen och inte minst när det gäller bredbandsutbyggnaden i hela landet. Ska vi fortsätta ligga långt framme måste alla regioner komma med på det digitala tåget Den uppslutning och det engagemang som de här nio regionerna visade under dagen bådar väldigt gott för just det framöver.

Tillbaka till framtiden

Igår fick jag chansen att komma tillbaka till de platser, sammanhang och människor där mitt politiska engagemang började. Hemma i Hylte och på Centerpartiets kretsstämma och med många kära återseenden. Då, i slutet på sjuttiotalet, följde jag med mamma och stickade halsdukar, som blev lika lika långa som mötena.

Det var här hemma i Hylte som mitt politiska engagemang började spira. Kanske hade jag lite svårt att erkänna det till en början, någon slags ungdomsrevolt ska man ju ha. Men när jag kommit över tanken på att gå i mammas fotspår så insåg jag att samhällsförändring och politik verkligen är grejen för mig. Och det var då mina centervärderingar växte fram, de värderingar som fortfarande präglar mycket av mitt politiska arbete idag.

Fastän det numera är tjugo år sedan jag flyttade härifrån så känner jag starkt för bygden här. Därför känner jag starkt med alla som nu berörs av Stora Ensos neddragningar och den tuffa utmaning som Hylte nu står inför.

Debattartikel i Hallandsposten idag tillsammans med kommunalrådet Henrik Erlingson (c)

Debattartikel i Hallandsposten tillsammans med kommunalrådet Henrik Erlingson (c)

En sådan här kris måste vi tillsammans hantera, både på kort och lång sikt. Vi måste klara av att samordna alla resurser och ge människor bästa möjliga förutsättningar att hitta nya jobb. Och vi måste långsiktigt satsa i infrastruktur och den starka småföretagsamhet som redan finns i Hylte. Tillsammans med kommunalrådet Henrik Erlingson skrev jag igår skrivit en debattartikel i Hallands-Posten på just det temat och nu på morgonen träffar vi tillsammans Stora Ensos ledning i Hylte.

Så mycket handarbete blev det inte på kvällens stämma (det hade annars blivit en lång halsduk denna gång). Efter att jag inledningstalat blev det istället en kväll full av diskussioner om hur vi ska forma framtidens centerparti.

I Hylte, liksom i alla centerkretsar runt om i landet, finns stort behov av och intresse för att diskutera det som ska bli Centerpartiets idéprogram. Nu lägger vi i verkställande utskottet och partistyrelsen ner mycket jobb på att jobba igenom och jobba om idéprogrammet, utifrån alla de åsikter och idéer vi fått från enskilda medlemmar, avdelningar, kretsar, distrikt och förbund. Bland annat från Hyltekretsen och från Långaryds avdelning.

Att jag jag just nu är på resa i mina hemtrakter uppmärksammade P4 Halland i sitt eftermiddagsprogram Puls.

Här under hittar ni talet som jag höll hemma i Hylte igår kväll.

Fortsätt läs här

Styra – hemma i kommunen, eller från Stockholm?

Vem skall avgöra värdet när någon vill använda lokala naturresurser som finns i vår närhet? Frågar man Vänsterpartiet så vill de göra det, genom nationell lagstiftning och en och samma mall och modell för hela landet. Alldeles oavsett vad man tycker lokalt. Alldeles oavsett vad som kan göra störst nytta där man själv bor. Och alldeles oavsett om det är många eller ganska få som berörs av en vindkraftsetablering.

För mig är det självklart att den frågan är något som ska avgöras så nära de som berörs som möjligt, utan nationella pekpinnar från Stockholm. Och på just det temat debatterade jag med Vänsterpartiets energipolitiske talespersson, Kent Persson, i Studio ett tidigare idag.

Under en rad år har vi nu sett en helt formidabel tillväxt av den förnybara energin. Sedan 2006 har t.ex. vindkraften vuxit med 700 procent, och idag kom nya siffror som pekar på att vindkraften förra året levererade på en ny rekordnivå och att den el vindkraften nu ger räcker för att försörja tio kommuner av Växjös storlek med el under ett helt år. Det är helt fantastiskt.

Men förutsättningen för den framgångssagan är ju att duktiga vindkraftsbyggare kan få tillgång till de bästa vindlägena. Och ska man få det krävs det en stark lokal acceptans och en god lokal förankring för de vindkraftsprojekt som olika aktörer vill förverkliga.

Självklart är det så att ett vindkraftsbygge skapar viktiga jobb, både direkt under själva byggnationsfasen, men också indirekt under densamma och under hela verkets livslängd. Och det har självklart ett stort värde i många av de bygder där det idag är mest intressant att bygga vindkraft. Men vid sidan av de arbetstillfällen som vindkraftsbyggena ger så är olika former av återföring till den berörda bygden något som kan vara väldigt viktigt för att öka det lokala folkliga stödet för vindkraften.

Kanske är det så att utsikten, för den som är delägare i ett vindkraftverk, blir trevligare när man ser ett vindkraftverk som snurrar en blåsig dag.

Kanske kan en så kallad bygdepeng, och de lokala investeringar den medför i till exempel bredband eller infrastruktur, vara det som avgör om man kan bo kvar eller flytta, om man bor i ett mindre samhälle i de glesare delarna av Sverige.

Min erfarenhet är att smarta vindkraftsbyggare ser till att föra en dialog med de berörda och hitta bra lösningar på hur återföringen till just deras bygd bör se ut. Kanske vill man bli delägare. Kanske vill man se någon form av bygdepeng. Eller så ser man att jobben i sig är så värdefulla, att man inte behöver något annat för att säkra ett starkt lokalt stöd.

Och precis så ser det ut runtom i landet. Berörda i olika delar av landet har velat se olika lösningar. Vilket ju hänger samman med att förutsättningarna är olika, både vad gäller olika samhällens och olika invånares behov, och vad gäller investeringens storlek och de möjligheter de olika vindkraftsföretagen har.

Vänsterpartiet säger sig måna om utbyggnaden av den förnybara energin, men samtidigt vill de lagstifta om en nationell bygdepeng, vilket faktiskt skulle riskera motverka och bromsa investeringarna i vindkraft. Och precis det är också vindkraftsbranschens farhåga. Om det skulle hända skulle resultatet bli mindre vindkraft och i förlängningen också mindre i bygdepeng. Och att göra något sådant nu, när Energimyndigheten nu rapporterar om ytterligare ett nytt rekord i vindkraftsutbyggnaden, vore väldigt olyckligt.

Bygdepeng, delägarskap och andra former av återföring är väl etablerade modeller, både bland våra kommuner och i vindkraftsbranschen. Men formerna och nivåerna varierar mellan olika delar av landet, beroende på vilka förutsättningar som finns och vad man velat se lokalt. Precis som det bör vara. Jag är övertygad om att det är genom att fortsätta jobba just så, och försvara vår frihet att lokalt hitta de bästa lösningarna som vi bäst stärker både utbyggnaden av vindkraften och utvecklingen av hela landet.

Mina meddelanden – spar miljö och skattebetalarnas pengar

Regeringens strategi för e-förvaltning – Med medborgaren i centrum

I somras fattade jag, tillsammans med övriga regeringen, beslut om att sätta igång tre viktiga e-förvaltningsprojekt; Mina meddelanden, E-beställ och portalen öppnadata.se. De tre projekten var lite av en ”tjuvstart” inför den nya e-förvaltningsstrategi – Med medborgaren i centrum – som jag och regeringen fattade beslut om strax före jul.

Syftet med den nya e-förvaltningsstrategin är att få våra myndigheter att samverka bättre över myndighetsgränserna och få dem att ta fram fler e-tjänster gör vardagen enklare för oss som medborgare och företagare. ”Mina meddelanden” är en sådan tjänst som Skatteverket, Bolagsverket och Tillväxtverket fått i uppdrag att utveckla. Mina meddelanden är ett bra exempel på en myndighetsöverskridande e-tjänst, byggd efter våra behov som medborgare och företagare.

Det tjänsten, som är helt frivillig, går ut på är att ersätta de traditionella fönsterkuvert vi får från myndigheterna i brevlådan där hemma med säker elektronisk post. De medborgare och företagare som väljer att använda Mina meddelande kommer kunna få sin myndighetspost skickad till ett och samma ställe på nätet, som man kommer åt med en säker elektronisk inloggning. Jag hoppas att många myndigheter och många medborgare och företagare kommer välja att använda den här tjänsten, som sparar både miljön och skattebetalarnas pengar.

Idag uppmärksammar bland andra Dagens Nyheter denna nya tjänst. Och det är väldigt bra. För ju fler som börjar använda tjänsten, desto större blir nyttan. Exakt hur mycket pengar vi kommer spara med Mina meddelanden är lite svårt att beräkna, men enbart Pensionsmyndigheten räknar med att de kommer behöva skicka över fem och en halv miljoner brev under 2013. Jag är för min del övertygad om att många av oss som ska ta emot de breven gärna skulle vilja få den posten samlad på ett enda elektroniskt säkert ställe. Och om vi som vill det ansluter oss till minameddelanden.se så kommer vi kunna spara mycket pengar, som istället kan gå till det offentligas kärnuppgifter, eller för den delen stanna kvar i skattebetalarnas plånböcker.

Hatets tryne är fult, oavett vilka former det tar sig

Veckans stora diskussionsämne har varit det senaste avsnittet från SVT:s Uppdrag Granskning. Som kvinna, makthavare och väldigt aktiv på nätet och i sociala medier är det ingen nyhet för mig att många tjejer och kvinnor skrämmande ofta råkar ut för väldigt nedsättande påhopp och rena trakasserier på nätet. Men det oerhörda näthat som många tjejer och kvinnor drabbats av, och som de nu berättar om, har jag personligen lyckligtvis hittills varit förskonad från.

Att bli kallad hora är förstås oacceptabelt, oavsett om det sker på skolgården eller på nätet.

Att tvingas ta emot kränkande och trakasserande post är förstås oacceptabelt, oavsett om det sker i brevlådan vid vägen eller i e-postlådan i datorn.

Att bli hudflängd och vänd ut och in är ingenting någon människa borde behöva få utstå, oavsett om det sker på insändarsidorna i lokaltidningen eller i sociala medier på nätet.

Hatets tryne är fult, oavsett vilka former det tar sig.

På många sätt är internet fantastiskt, som en plattform som har skapat helt nya demokratiska möjligheter. Vem som helst av oss kan numera fritt sprida våra åsikter, över hela världen. Utan begränsningar. Utan filtrerande mellanhänder. Innan internet kom och blev allas vår egendom, var den möjligheten få förunnad.

Men samtidigt är internet också en spegling av det samhälle vi lever i. De allra flesta av oss har numera både en fysisk identitet och en digital närvaro. I det vanliga vardagliga livet kan man på många sätt välja att vara anonym, om man vill, och så ska det förstås vara. För vi har alla behov av och rätt till en egen personlig sfär, där vi själva har rätten och möjligheten att bestämma vem som ska få tillträde. På samma sätt måste det vara på nätet. För den som vill måste det också på nätet vara möjligt att vara anonym, och behovet av och rätten till en personlig sfär gäller även där.

Men när vissa människor väljer att missbruka den anonymiteten då får vi problem, som drabbar oskyldiga människor på ett fruktansvärt sätt. Det näthat som många människor nu beskriver är helt oacceptabelt, och något vi med kraft måste motverka. Och jag tror att det finns en rad saker som vi var och en faktiskt kan göra åt det:

För det första: om man har en blogg, facebook-sida eller något liknande och tillåter kommentarer på den, då tycker jag att man har en skyldighet att ha nolltolerans mot nedsättande kommentarer. Och det måste gälla oavsett om man har sidan eller bloggen som privatperson eller storföretag. Det är helt oacceptabelt att låta kränkande kommentarer ligga kvar i dagar, veckor, månader eller ännu mer. Har man inte beredskap eller resurser för att hantera det, ja då ska man kanske inte tillåta omodererade kommentarsfält på sin blogg eller hemsida över huvud taget.

För det andra: ett mordhot är ett mordhot oavsett om det framförs muntligt, över nätet eller via röksignaler. Och det ska juridiskt hanteras därefter. Att ett hot framförs på Facebook är inte en förmildrande omständighet.

För det tredje: vi vuxna har ett viktigt ansvar. Det näthat Uppdrag Granskning beskrev hade inget med ungdomar att göra. Men det betyder inte att allt är frid och fröjd för våra unga på nätet. Jag vet och har själv sett att tongångarna också bland barn och unga vuxna på nätet tidvis kan vara väldigt tuffa och hårda. Vi som är vuxna måste inse att vårt föräldraansvar också gäller för våra barns liv på nätet, och vi måste föregå med gott exempel. Vi vuxna får inte lämna walk over och lämna våra barn och tonåringar ensamma på nätet. Lika lite som vi skulle släppa våra barn ensamma på Sergels Torg en fredag kväll. Lika lite får vi lämna våra barn åt sitt öde på nätet. Vi måste finnas där, se och förstå miljöerna och lära våra barn hur schyssta sätt att kommunicera med andra på nätet ser ut, och vilka gränser man har rätt att sätta upp för vad man ska behöva höra från andra på Twitter, Facebook eller Kik.

I ett historiskt perspektiv är internet ett relativt nytt fenomen, och samtidigt en spegling av samhället i stort. Det har sina fantastiskt vackra sidor, och det har sina bakgator. Det finns ingen quick fix som i ett slag kommer göra oss kvitt näthatet. Men med lite mer ansvarstagande från alla som erbjuder diskussionsplatser på nätet, med upprätthållande av vanlig lag oavsett om hoten framförs muntligt eller digitalt, och med ökad närvaro och mer ansvarstagande från oss som är vuxna så kan vi steg för steg trycka näthatet tillbaka och steg för steg släppa fram mer av den nätkärlek och de fina möjligheter som internet också ger.

IEA berömmer den svenska energipolitiken

Idag besöker IEA:s (International Energy Agency) exekutivdirektör Maria van der Hoeven Stockholm för att presentera organisationens utvärdering av svensk energipolitik. För att presentera slutsatserna och vägen framåt skriver hon och jag en gemensam debattartikel i Dagens Industri idag:

”Efter oljekrisen på 70-talet bildade OECD-länderna energiorganisationen International Energy Agency (IEA), som sedan dess vuxit till en ledande internationell expertorganisation. Fokus i arbetet är försörjningstrygghet, ekonomisk utveckling, miljömässigt medvetande och fördjupat samarbete med länder som inte är medlemmar i IEA.

En del av IEA:s arbete är att återkommande granska sina medlemmar. Ungefär vart femte år genomför IEA en fördjupad analys av energipolitiken i varje medlemsland. I den analysen beskriver man vad länderna åstadkommit på energiområdet men ger också rekommendationer och förslag på vad man bör göra för att säkra en hållbar energianvändning.

Att svensk energipolitik analyseras av internationella experter ger värdefulla nya perspektiv och insikter, och är en sporre att fortsätta utvecklas. Vid den senaste granskningen 2008 konstaterade IEA att Sverige är en föregångare inom förnybar energi med låga utsläpp av växthusgaser.

Sedan 2008 har världens energiutmaningar vuxit. De senaste åren har den ekonomiska krisen skymt klimatfrågan, samtidigt som fossila bränslen stärkt sin ställning i världen. Trots den globala bilden konstaterar IEA i sin nya analys att Sveriges energipolitik de senaste fem åren utvecklats på flera sätt:

Sverige har fått en mer resurseffektiv och hållbar energianvändning, genom satsningar på förnybar energi, ökad energieffektivitet och mer energiforskning och innovation.
Den förnybara energin har byggts ut på ett kostnadseffektivt sätt. Genom det gröna elcertifikatssystemet har andelen förnybar el ökat, till en låg kostnad för konsumenten.
Sverige har antagit ambitiösa och långsiktiga mål för att minska koldioxidutsläppen och öka den förnybara energin. Dessa mål är vi nu på god väg att nå, eller till och med överträffa.

Samtidigt konstaterar IEA att det finns utmaningar framöver. IEA rekommenderar bland annat att:

Målet om att en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030 bör följas upp av en handlingsplan för hur det målet ska nås, på ett kostnadseffektivt sätt.
Satsningarna på att stärka de enskilda konsumenterna på elmarknaden bör fortsätta med nya reformer, till exempel för nettodebitering.
Investeringarna i miljöteknik, exempelvis smarta elnät, bör fortsätta öka.
Verktygen för att öka andelen förnybar energi i transportsektorn bör utvecklas.
Besked bör ges om hur ambitionerna i elcertifikatsystemet ska se ut efter 2020.

Under de kommande årtiondena kommer vi se stora investeringar över hela världen i ny förnybar energiproduktion, mer effektiv energianvändning och smartare energiinfrastruktur.

Även Sverige även tidigare ofta varit en föregångare i utvecklingen av hållbara energilösningar, är det tydligt att Sverige de senaste fem åren har tagit flera viktiga steg framåt, enligt IEA:s analys. Under åren har Sverige fått en mer hållbar och långsiktig energipolitik.

IEA:s rekommendationer är en viktig påminnelse om att man inte får slå sig till ro, bara för att en reform är genomförd eller ett mål uppsatt. För att Sverige ska fortsätta vara med och leda den globala energiomställningen måste ansträngningarna också fortsätta. Genom att fortsätta på den inslagna vägen kan Sverige behålla sin roll som förebild, och ännu tydligare bidra till omställningen till ett hållbart energisystem.

Maria van der Hoeven, exekutivdirektör, IEA

Anna-Karin Hatt (C), it- och energiminister”

Hela IEA:s utvärdering kan du beställa här.

Centerpartiets hållbarhetsfilosofi är ingen chic accessoar

Årets kommundagar i Centerpartiet har – som alltid – varit en härlig vitaminkick, för mig och för många andra. När vi snart åker hem härifrån lämnar vi efter tre härliga dygn av tydliga idéer, glada skratt och mycket fin gemenskap. Att på ett och samma ställe få träffa 600 engagerade och kunniga centerpartister, som varje dag ser till att förverkliga Centerpartiets idéer i kommuner, landsting och regioner, är helt fantastiskt.

Under en av programpunkterna igår eftermiddag fick jag, landsbygdsminister Eskil Erlandsson och miljöminister Lena Ek inleda varsinn workshop, på våra respektive områden. För dig som inte var på plats i Örebro, och lyssnade på min inledning, kan du läsa den lite längre ner.

Stort tack till alla som bidragit till att göra 2013 års kommundagar till riktigt inspirerande dagar!