Inte Bara Fiber, även konsumentmakt

På invigning av Bara Fiberförening

På invigning av Bara Fiberförening

Idag finns det många som är missnöjda med sina mobiloperatörer, och det är många som därför vill byta operatör. Och möjligheten att rösta med fötterna är väldigt viktig, eftersom det gör att vi som mobilkonsumenter blir starkare och att operatörerna måste göra sitt yttersta och hålla de löften de gett. Och idag ser vi att de mest missnöjda konsumenterna finns inom just telekomsektorn. Och när det ser ut så, då kan man ju fråga sig varför inte konsumenterna i större utsträckning byter operatör?

En viktig förklaring till det handlar om uppsägningstider. För idag är uppsägningstiden oftast tre månader, vilket många inte känner till. Och den långa uppsägningstiden gör att många kunder inte byter, eller inte kan byta så snabbt som man skulle önska, vilket leder till att man tvingas sitta kvar med en operatör som man inte är nöjd med och att konkurrensen fungerar sämre.

För att förbättra konkurrensen, kvalitén,men framförallt för att stärka konsumenternas ställning på telekommarknaden har jag och Alliansregeringen idag lagt ett förslag till riksdagen om att operatörernas uppsägningstid ska få vara maximalt en månad. Det kommer att leda till bättre konkurrens och att operatörerna tvingas erbjuda bättre tjänster. För när vi som konsumenter enkelt kan ”rösta med fötterna” kommer det bli den operatör som verkligen erbjuder bra produkter och som håller sina löften kommer kunna attrahera och behålla sina kunder.

Samtidigt som vi lägger det förslaget lägger vi också förslag om att så kallade simkortslås (eller motsvarande) ska låsas upp kostnadsfritt och utan dröjsmål efter bindningstidens slut. Idag är det vanligt att konsumenter betalar sin mobiltelefon, digitalbox eller liknande genom en förhöjd månadsavgift under en viss tid, och när den bindningstiden är slut har konsumenten betalt sin produkt och enligt alla rimliga definitioner borde då produkten till 100 % vara ens egen. Men trots att det borde vara så så är det idag vanligt att man som konsument efter bindningstidens slut måste betala en extra avgift för att få sin mobiltelefon, surfplatta eller digitalbox upplåst, så att man kan använda den med någon annan operatör. Det är helt orimligt, och därför har jag och Alliansregeringen nu föreslagit att man ska kunna få sin produkt upplåst kostnadsfritt när den första bindningstiden löpt ut.

Men alla telekomkonsumenter är inte missnöjda. Idag har jag inte bara fattat regeringsbeslut, utan även invigt ett fibernätverk för en grupp väldigt väldigt glada telekomkonsumenter. Tillsammans med Skånes landshövding Margareta Pålsson invigde jag Fibernätet i Bara, .  en tätort i Svedala kommun utanför Malmö med några tusen invånare där de boende själva projekterat och organiserat installation av ett fibernätverk för många hundra Bara-hushåll.

Det som är så slående med projekt som det i Bara är den styrka som finns i många svenska samhällen, i vårt civilsamhälle och i vårt föreningsliv. 

Idag är ungefär 4 av 5 svenskar [PDF] aktiva i minst en förening, vilket internationellt sett är en väldigt hög siffra. Och det är ett resultat av den historia och tradition vi bär med oss, där vi och många före oss bestämt sig för att ta saken i egna händer.

Det var precis den kraften som gjorde att vi, för hundra år sedan, bildade studieförbund, byggde bygdegårdar och startade hembygdsföreningar. Och det finns gott om spår av det även i Skåne. Men när vi för hundra år sedan anlade vägar, byggde bygdegårdar eller startade hembygdsföreningar är det idag fiber och kanalisation som grävs ner. Men skälen är fortfarande desamma. Då som nu är vi många tusen som är engagerade och brinner för vår hembygd. Som  vill kunna bo där vi vill. Som vill kunna vandra omkring i den skånska myllan, lyssna på vinden när den viner genom den småländska skogen eller se ut över de majestätiska norrländska fjällen. Och med den nya tekniken för vi chansen till det. För det gör det möjligt att bo precis där man vill och samtidigt kunna sköta sitt jobb eller studier på distans. Det är med bra elektroniska kommunikationer som vi kan göra vår hembygd attraktiv och levande.

Så: idag har jag kunnat lägga ett förslag till Riksdagen om att stärka konsumenternas ställning på mobilmarknaden, och dessutom har jag haft äran att få inviga det nya fibernätet i Bara, frukten av många människors hårda arbete och entusiasm, där de har framtidssäkrat Bara och gett många hundra människor väldigt snabb bredbandsuppkoppling.

Inte illa, för vara en helt vanlig torsdag.

Det skall löna sig att göra egen el

Idag är det snarast regel än undantag att det elbolag man som villaägare har även har erbjudanden om att du via dem kan skaffa solceller till villataket. En rad av dessa bolag kan också erbjuda dig att köpa ett litet  vindkraftverk anpassat för en villatomt eller mindre fastighet. Och runt om i hela landet finns det idag närmare ett tusental små producenter av förnybar el, som producerar el från  sol och vind, men också de som producerar el från biogas och vattenkraft.

I takt med att den förnybara tekniken nu blir allt billigare växer intresset för att bli en småskalig förnybar elproducent.  Om man tar solceller som exempel så har priset för en solcellsanläggning i Sverige halverats på bara ett par år.

Detta intresse vill Centerpartiet och Alliansregeringen uppmuntra. Vi vill se fler som blir producenter av egen förnybar el, och att fler  därmed också kan ta makten över sina energikostnader och sitt energiliv.

Just därför fattar vi i Alliansregeringen – som Ekot rapporterat om – idag beslut om ett nytt förslag, som vi överlämnar till riksdagen, där den som småskaligt producerar sin egen förnybara el stimuleras med sänkt skatt. Det innebär att den som sätter upp solceller på villataket eller taket på bostadsrättsföreningen, eller den lantbrukare eller mindre företagare som sätter upp detsamma eller ett mindre vindkraftverk på sin egen mark, får sänkt skatt för den el man producerar.

Det förslag vi nu lämnar till Riksdagen är betydligt mer generöst och omfattar fler än den modell som vi skissade på i budgetpropositionen i höstas. Nu blir skattenedsättningen 60 öre per kilowattimme (vilket motsvarar energiskatt och moms), för upp till 30 000 kilowattimmar. Detta innebär att en mikroproducent som utnyttjar reformen maximalt mest kan få skatten sänkt med  18 000 kronor per år. Till det kommer sedan också den ersättning man får som producent om man säljer det elöverskott anläggningen producerar men man själv inte behöver till sitt elbolag och levererar ut på elnätet.

Dagens regeringsbeslut är ett efterlängtat och mycket välkommet beslut. Som många läsare av bloggen redan vet så har jag och Centerpartiet länge drivit frågan om så kallad ”nettodebitering” av el, som handlar om att gynna den småskaliga produktionen av förnybar el.

Det var precis därför Centerpartiet och Alliansregeringen bad en utredning ta fram ett förslag till modell för hur vi i Sverige, liksom många andra länder, skulle kunna främja den småskaliga produktionen av förnybar el. När den utredningen la sitt förslag förra sommaren pekade de på att regeringen borde välja en modell med skatteavdrag (eftersom denna modell skulle kunna godkännas av EU) och låta den som är småskalig förnybar elproducent göra ett skatteavdrag om maximalt 6000 kronor per år. Det är det förslaget som vi i Alliansregeringen nu arbetat vidare med, och utvidjat så att det både omfattar fler (t.e.x villaägare, lantbrukare, mindre företag, kontor, de flesta bostdasrättsföreningar)  och blir mer generöst. Istället för de 6000 kronor/år som utredningen föreslog och de 12.000 kronor/år som regeringen aviserade i höstas kommer reformen nu som mest kunna ge sänkt skatt med 18.000 kronor/år. Därmed blir det ännu mer förmånligt att satsa på småskalig elproduktion, för fler. För den som vill öppnar den här reformen oerhörda möjligheter för lönsam förnybar elproduktion på allt från bostadsrättsföreningens och skolans tak till bondens hage.

 

 

Många goda idéer om hur vi kan nå en fossiloberoende fordonsflotta

Rundabordssamtal på KTH om biodrivmedel. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet.

Rundabordssamtal på KTH om biodrivmedel. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet.

I dag har jag hållit det första av tre rundabordssamtal där jag bjudit in bransch och experter till att diskutera innehållet i den angelägna utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta som utredaren Thomas B Johansson överlämnade till mig och regeringen strax före jul. Vid dagens rundabordssamtal har vi, tillsammans med representanter för akademi, näringsliv och myndigheter, borrat djupare i förslagen om hur vi kan öka den inhemska produktionen och  användningen av biodrivmedel i Sverige. Om du vill kan du se det rundabordssamtal i efterhand  här.

En av de saker som märktes väldigt tydligt idag är att det finns ett väldigt stort engagemang om hur vi ska kunna bryta oljeberoendet i transportsektorn. Det märktes bland annat genom att lokalen på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH,  idag var fylld till brädden: förutom panelen runt det runda bordet kom 100 personer som på olika sätt ville bidra till diskussionen. Och det är en väldigt bra signal. För om vi ska  kunna ställa om till fossiloberoende transporter till 2030 så krävs det att många är med och bidrar i det arbetet med sitt engagemang, sin kunskap och sina investeringar.

Att ställa om till fossiloberoende transporter är en stor, och viktig, uppgift. För fastän Sverige idag ligger allra längst fram i EU när det gäller förnybart i våra transporter – och redan nu nått det 2020-mål som vi och EU satt upp, med nästan 12 procent förnybart i våra transporter, så återstår fortfarande lejonparten av uppgiften. Idag går 90 procent av  Sveriges vägtransporter  på fossila bränslen, och  transportsektorn står för hela en tredjedel av våra samlade koldioxidutsläpp. Med det sagt är förstås omställningen till en fossiloberoende transportsektor  en stor utmaning, men den är också en stor möjlighet. För om vi lyckas utforma rätt åtgärder, och smarta åtgärder, som fungerar för transportsektorn så kan transportsektorn gå från att vara ett klimatproblem till att tydligt vara med och bidra till att minska Sveriges klimatutsläpp, samtidigt som många företag kan skapa nya gröna jobb och nya tillväxtmöjligheter.

Redan nu kan vi se att biobränslen och biodrivmedel är en växande grön näring i Sverige, som bidrar och kan bidra ännu mer till tillväxt och sysselsättning i hela Sverige, inte minst på landsbygden. Det är en grön näring som både bidrar till minskad klimatpåverkan och hållbar energianvändning och som är helt nödvändig för att vi ska kunna bygga en hållbar morgondag i Sverige och globalt. Och som utredningen pekar på finns det stora möjligheter att öka den inhemska produktionen av klimatsmarta biodrivmedel, inte minst från den växande svenska skogen.

Jag är för min del helt övertygad om att morgondagens oljeschejker, de som sitter på framtidens gröna guld och framtidens lösningar, inte sitter  i Saudiarabien eller i Förenade Arabemiraten. De finns bland skogsbrukarna i Nybro, bland de som tillverkar biogas och etanol i Linköping och Norrköping, bland de som förvandlar tallolja till diesel i Piteå, bland de som utvecklar fordon i Södertälje och Göteborg och de finns bland forskarna och studenterna på till exempel KTH.

Vi i Sverige har goda möjligheter att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050. Och vi har goda möjligheter att bidra till andra länders omställning och en trygg försörjning av hållbara biodrivmedel.

Det samtal vi hade på KTH gav extra inspiration till det arbetet. O, bara några veckor, den 14 februari, väntar nästa rundabordssamtal (om elektrifiering) på Chalmers i Göteborg, och den 21 februari håller jag det tredje rundabordssamtalet på Näringsdepartementet i Stockholm. Vill du vara med och berätta vad du tycker, vid något av dem? Håll utkik på regeringens hemsida så hittar du fler detaljer!

Nytt klimat- och energipaket från EU-kommissionen

Så har EU-kommissionen nu i eftermiddag äntligen presenterat ett nytt klimat- och energipaket, med nya ambitioner för 2030. Att de nu lagt ett förslag på bordet är väldigt bra, eftersom vi i EU både behöver förbereda oss för de kommande globala klimatförhandlingarna i Paris 2015, och för att vi tidigt och tydligt ska kunna ge besked om vad som kommer gälla till de som ska investera i energi i Europa framöver.

Syftet med förslaget till nytt klimat- och energiramverk är att slå fast de mål och ambitioner som ska ta EU vidare från de mål för klimat, förnybar energi och energieffektivisering som vi redan har, och som sträcker sig till 2020. I korthet går EU-kommissionens förslag ut på att de föreslår ett nytt bindande mål för utsläppsminskningar om 40 procent till 2030, och ett förnybartmål om minst 27 procent till 2030, som föreslås bli bindande på EU-nivå, men som man inte bördefördelar mellan de olika medlemsstaterna. Dessutom föreslår EU-kommissionen bland annat en skärpning av EU:s handelssystem med utsläppsrätter.

Jag och regeringen har sedan länge uppmanat EU-kommissionen att snarast återkomma med förslag till Eu:s klimat- och energiramverk till 2030, och uppmanat dem att i det sammanhanget inte bara överväga EU:s fortsatta klimatambitioner, utan också EU:s framtida ambitioner när det gäller förnybar energi och energieffektivisering.

Att EU behöver ett nytt klimat- och energiramverk är tydligt, av flera skäl: dels behöver vi det för att säkerställa att vi kan nå 2-gradersmålet och begränsa den globala uppvärmningen, dels behöver vi det för att kunna ge tydliga spelregler till samhället och den industri som skall investera i till exempel förnybar energi och dels behöver vi det för att förbereda det globala klimatmötet i Paris 2015.

Den fråga som är på mångas läppar idag är naturligtvis om det förslag som kommissionen presenterat är tillräckligt ambitiöst för att klara det? Och det är också en fråga som regeringen nu tar sig an. Att Centerpartiet sedan tidigare tagit ställning för att EU behöver anta nya mål för såväl klimat som förnybar energi är ingen hemlighet, och det är inte heller någon hemlighet att EU, när det gäller energieffektivisering, behöver effektivisera sin energianvändning ännu mer och därför behöver återkomma till frågan om nya mål för energieffektivisering när den aviserade översynen av det befinliga energieffektiviseringsdirektivet, senare i år, är gjord.

Det som nu väntar är ett bra analysarbete, så att vi förstår vad kommissionens hela förslag – som spänner över ännu fler delar än det ramverk vi har idag – innebär, för EU och för Sverige. Just den uppgiften väntar nu oss i regeringen, som ett led i att förbereda en gemensam svensk ståndpunkt och Sveriges positioner i det fortsatta förhandlingsarbetet. Den 20-21 mars möts EU:s stats- och regeringschefer för att diskutera energi- och klimatpaketet i Bryssel. En av mina huvudfrågor den närmaste tiden kommer vara att Sverige ska göra ett starkt och tydligt avtryck i de diskussioner som nu ligger framför oss. För EU-förhandlingarna om det framtida klimat- och energipaketet har bara börjat.

 

Sveriges första linje för el- och hybridbussar byggs i Göteborg

Idag skriver jag i Göteborgsposten tillsammans med Volvos vd och koncernchef Olof Persson, och Energimyndighetens generaldirektör Erik Brandsma om samarbetet kring den nya elektriska busslinjen ElectriCity i Göteborg. Med start 2015 kommer den nya busslinjen i centrala Göteborg trafikeras med sju specialtillverkade plug-in-bussar och tre nyutvecklade och fullt ut elektrifierade prototypbussar. Jag är övertygad om att den här sortens demonstrationsprojekt, med en bred samverkan mellan lokalt näringsliv, forskning, kommun, region och statliga myndigheter är en nyckel till en lyckad omställning av transporterna. Läs hela debattartikeln här.

Elbusslinje på rull i Göteborg. Foto: Roger Lundsten

Elbusslinje på rull i Göteborg. Foto: Roger Lundsten

Strax före jul överlämnade utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta sitt slutbetänkande till mig och regeringen. Den utredningen pekar på att vi behöver en smartare transportplanering i våra städer, och att vi behöver mer elektrifiering och hybridisering av personbilar och tunga fordon, som bussar och lastbilar. För att vi ska kunna nå dit behöver vi satsa på forskning och innovation som stärker svensk konkurrenskraft, som skapar nya hållbara lösningar och som leder till att vi kan skapa ett hållbart transportsystem.

I den andan fattade Energimyndigheten nyligen beslut om att, som en del av regeringens energiforskningssatsning, gå in med 48 miljoner kronor som delfinansiering av en av deletapperna med av demonstrationsprojektet ElectriCity, i Göteborg, en deletapp med en totalbudget på 200 miljoner kronor. Syftet med projektet – som drivs av Volvokoncernen i nära samarbete med Västra Götalandsregionen, Göteborgs Stad, Lindholmen Science Park och Johanneberg Science Park – är att utveckla och demonstrera en helt eldriven busslinje i Göteborg som drivs på förnybar el.

Det som gör det här projektet unikt och särksilt intressant är att det handlar om helheten – från beteende, infrastruktur och smartare busshållplatser till hur eldrivna bussar kan spela en viktigare roll för en hållbar stadsplanering. Med den här typen av samarbetsprojekt kan vi i Sverige bygga en ännu starkare bättre plattform än den vi redan har för att visa upp smart svensk energiteknik, vilket i sin tur kan leda till nya exportmöjligheter för svenska företag. Jag ser verkligen fram emot att följa detta demonstrationsprojekt, och hoppas att det tydligt kommer kunna bidra till mer hållbara transporter, i Sverige och i andra länder.