För lite mindre än ett år sedan genomförde Post- och Telestyrelsen (PTS) auktionen av tillstånd på 800-MHzbandet. Ett av de tillstånd man då auktionerade ut är förknippat med ett villkor som gör att PTS kan ålägga innehavaren, Net4mobility (Telenors och Tele2:s gemensamma nätbolag), att förse hushåll och företag som idag saknar detta med grundläggande mobilt bredband. Det här är ett av de sätt som regeringen och PTS aktivt arbetar på för att förbättra de elektroniska kommunikationerna runt om i landet, inte minst i de glesa delarna av vårt land. 

 

Idag har en liten notis publicerats på PTS webb-sida som egentligen förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än vad den hittills har fått. Vad det handlar om är att PTS nu har sammanställt den första listan över adresser där ingen kommersiell telekomoperatör idag kan erbjuda bredband med en hastighet om minst 1 Mbit/s. På dessa orter, som syns på den bifogade kartan, får nu Net4mobility uppdraget att bygga ut mobilt bredband. Det innebär att vita fläckar runt om i landet nu kommer att kopplas upp och att människor och företag även i glesbygd kommer att kunna börja kommunicera över internet, använda e-tjänster osv.

 

I bredbandsstrategin har regeringen angett målet att 40% av alla svenska hushåll och företag ska ha tillgång till bredband med en hastighet om 100 Mbit/s senast 2014. Redan 2010 kunde vi konstatera att vi nådde det målet. Nu siktar vi vidare på nästa mål, om att 90% av alla hushåll och företag ska få 100 Mbit/s senast 2020. Många – regeringen, Bredbandsforum, PTS, och inte minst landets kommersiella teleoperatörer – arbetar nu för att detta mål ska bli verklighet.  Det är ett mål som kommer bli betydligt tuffare att nå, men jag är helt övertygad om att vi kommer att nå dit.

 

Allt fler runt om i landet får nu tillgång till fiber. I Centerstyrda Säffle har ungefär 92 % av invånarna och företagen redan fått en fiberuppkoppling . Och Sunne kommun, även den centerstyrd, utsågs till årets fiberkommun bara för några dagar sedan. Väldigt många av deras flerfamiljhus har redan idag fiber eller koax-nät med hög överföringskapacitet.

 

Samtidigt måste vi nog konstatera att ADSL, dvs bredband via telefonjacket, inte tillhör framtidens tekniker. Visst kommer ADSL fortfarande vara viktigt för framförallt villaområden under överskådlig tid framöver. Men den tekniken har sina begränsningar vilket gör att vi inte kommer kunna förlita oss på den för att nå regeringens bredbandsmål.

 

Att hålla isär det ena från det andra i dessa frågor är inte alltid så lätt, och tyvärr kan jag konstatera att dagens artikel i Veckans Affärer, som även Svenska Dagbladet och Ny Teknik återgivit, har fel i sak. Det stämmer inte, som VA påstår, att människor i glesbygd förlorar möjligheten till bredband genom det teknikskifte som Telia nu genomför. I själva verket påverkar det projektet över huvud taget inte möjligheterna att få bredband i glesbygd, eftersom de telestationer som påverkas av teknikskiftet inte är förberedda för ADSL, och de abonnenterna som berörs dessutom bor på sådana avstånd att den tekniken inte är lämplig. Men, som sagt, det är ett komplext område som inte alltid är så enkelt att beskriva korrekt i sak.