För tredje året i rad rankas Sverige som världens mest it-mogna land av organisationen World Economic Forum, tätt följt av Singapore och våra nordiska grannar. Det är väldigt glädjande och ett gott betyg till alla de människor i Sverige som verkligen tagit till sig den nya tekniken, liksom för våra företagare, operatörer och entreprenörer som vågat och vågar satsa på modern teknik. Men det är också ett gott bevis för att regeringens politik verkligen fungerar, och att den fungerar riktigt bra.

Diagrammet till vänster (klicka för större bild) visar Sveriges relativa styrkor i förhållande till andra jämförbara länder och vi kan se att vi genomgående har väldigt bra förutsättningar över hela fältet.

 

 

• Regeringen har förbättrat konkurrensen och stärkt konsumenternas rättigheter
• Vi har slagit fast en bredbandsstrategi som säger att it-utbyggnaden främst ska ske på marknadens villkor, och att offentligt stöd endast ska gå till områden där det saknas marknadsmässiga förutsättningar. Det ger tydliga spelregler, vilket i sin tur gynnar investeringar. Idag har nästan hälften av befolkningen tillgång till 100 Mbit/s eller snabbare.
• Vi har en e-förvaltningsstrategi på plats som ger bra förutsättningar för både offentliga e-tjänster, men möjligheter till fler privata tjänster som bygger på öppen data. Här håller vi nu på att arbeta fram en förnyad strategi som ska ta ännu fler steg framåt.
• Vi har en Digital Agenda på plats som är en horisontell strategi för att hela samhället ska kunna dra nytta av digitaliseringens möjligheter.

Ett av de viktigaste områdena i den digitala agendan – och för att Sverige ska kunna vara ett it-land att räkna med även i framtiden – är it-användningen i skolan. Det är ett av de områden där Sverige inte ligger i topp internationellt, och ett av de områden där man lätt kan konstatera att den svenska skolan bara är fläckvis digital. För att råda bot på det – och för att garantera att alla barn i Sverige får använda moderna lärverktyg i skolan (inte minst eftersom många med hjälp av dem kan lära sig mer) och får en digital kompetens – har regeringen de senaste åren skärpt alla nationella styrdokument för skolan – från skollagen till läroplanen, alla relevanta kursplaner och kraven för den nya lärarutbildningen. I alla dessa dokument är det nu tydligt att alla elever ska ha tillgång till moderna lärverktyg och att alla lärare som utexamineras från lärarutbildningen ska ha god digital kompetens.

Rollfördelningen i Sverige är ju sådan att det är regeringen som anger de nationella kraven och ramarna, och skolhuvudmännen – kommunerna och friskolorna – som ska avgöra hur undervisningen ska bedrivas, och vilka hjälpmedel man behöver för det, för att nå målen. Det är i grunden en bra princip. För det är bara duktiga rektorer och duktiga pedagoger i klassrummen som kan avgöra vilka hjälpmedel och vilken pedagogik som funkar bäst där. Det är inget som vare sig jag eller någon annan minister ska detaljstyra från Stockholm.

Det är ingen hemlighet att det finns stora skillnader i hur olika skolor och kommuner använder sig av it i undervisningen. Samtidigt är det nu tydligt att alla elever har rätt att få en modern utbildning som gör att de kommer kunna konkurrera på en alltmer global arbetsmarknad framöver. Och för att nå det behövs det ledarskap. Jag tycker mig se att i de kommuner där man framgångsrikt använder sig av it, där beror det antingen på att den högsta politiska ledningen i kommunen har bestämt att det ska prioriteras eller på att det finns eldsjälar i skolan som aktivt driver frågan. Och, visst, det är jättebra med eldsjälar, men vi kan inte förutsätta att de finns överallt. Och våra barns rätt till digital kompetens och rätt hjälpmedel i skolan ska inte hänga på om det finns en eldsjäl på plats. Tvärtom, alla landets kommunledningar – varenda kommunalpolitiskt aktiv person- har ett ansvar för att se till att skollagen och läroplanerna följs, och att de när det gäller barnens rätt till moderna lärverktyg följs bättre än idag. För mig är det tydligt att den här frågan, om it-användingen i skolan, är så viktig att den måste upp på strategisk nivå i varje kommun i hela landet.

Det ansvaret måste vi ta.

För skolans skull.

För vår framtids skull.

Men framför allt för våra barns skull.

Ps. Igår morse fick jag tillfälle att diskutera läget när det gäller it-användningen i den svenska skolan i SVT. Om du vill kan du se inslaget i efterhand här. Ds.