Inga subventioner till kärnkraften

När Alliansen slöt sin energiöverenskommelse 2009 tydliggjorde vi att en förutsättning för kärnkraften i Sverige är att den står på egna ben och bär sina egna kostnader. Redan när överenskommelsen skrevs tydliggjorde vi att kärnkraften inte ska åtnjuta vare sig några direkta eller indirekta subventioner. Skulle någon vara intresserad av att bygga ny kärnkraft i Sverige ska detta – under strikta och på förhand givna förutsättningar – vara möjligt, men det ska i så fall vara något som marknadens aktörer själva får finansiera. Detta är en del av de tydliga och långsiktiga spelregler som regeringen slagit fast i och med energiöverenskommelsen.

Nu har regeringen, under min och Näringsdepartementets ledning, gått igenom alla de sektorer, politikområden och departement som behöver gås igenom för att vi ska vara säkra på att det inte finns några regler eller åtgärder som särskilt gynnar kärnkraften i Sverige. Denna gedigna genomgång har också omfattat regelverk som skulle kunna innebära att kärnkraften ges en positiv särbehandling. Detta rapporteras också idag bland annat av Ekot.

Slutsatsen av detta arbete, som regeringen redogör för i en skrivelse som vi idag fattat beslut om och nu överlämnar till riksdagen, är att det inte finns några regelverk som ger kärnkraften en positiv särbehandling jämfört med andra energislag, och därmed är det inte heller nödvändigt att ändra någon lag för att säkerställa att så inte är fallet. I genomgången har vi bl.a. gått igenom reglerna för tillståndsprövning, avgifterna för att hantera kärnavfallet, de befintliga nätavgifterna, skadestånds- och försäkringsansvaret och den offentligt finansierade forskningen. Den slutsats vi kan dra är att regelverken på samtliga dessa områden är i linje med både regeringens och riksdagens syn att kärnkraften inte ska åtnjuta några subventioner. Och vi tydliggör också att regeringen t.ex. inte har för avsikt att förändra forsknings- och innovationspolitiken på ett sådant sätt att frågan om subvention skulle bli aktuell.

Den genomgång som gjorts har inte syftat till att utröna om det tidigare funnits subventioner till kärnkraften i Sverige. Däremot kan regeringen konstatera att de dispenser från koncernbidragsreglerna som regeringen tidigare beviljat skulle kunna innebära en subvention om ny kärnkraft på detta sätt fick chansen att skjuta på skatteinbetalningar. Därför tydliggör vi i skrivelsen att regeringen inte kommer bevilja några sådana koncernbidragsdispenser framöver om dessa innebär en subvention av kärnkraften.

När det gäller kärnkraftsbolagens skadeståndsansvar ställer Sverige högre krav på det än vad de flesta andra länder gör, och högre krav än vad den så kallade Pariskonventionen (som reglerar detta internationellt) kräver. När konventionen ratificerats av tillräckligt många länder och därmed trätt i kraft kommer också den svenska lagstiftningen skärpas så att kärnkraftsägarna i Sverige måste ha försäkringar som garanterar att det finns minst 11 miljarder kronor som säkerhet för att betala ut skadestånd vid en eventuell olycka. Dessutom har Sverige gått längre än konventionen och infört ett obegränsat skadeståndsansvar, vilket gör att bolagets samlade tillgångar kan tas i anspråk om det krävs för att täcka kostnaderna vid en eventuell olycka.

För mig – som energiminister och som centerpartist – med ansvar för att förvalta och förverkliga energiöverenskommelsen, är det en stor dag att vi nu avslutat denna genomgång och det känns väldigt bra att kunna redogöra för att kärnkraften i Sverige inte har några subventioner i Sverige, och att de regler vi har är i linje med den syn riksdagen och regeringen har i denna fråga.