För den som har hängt med i debatten om it i skolan så är det knappast någon överraskning att it i skolan är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. I exempelvis de här bloggposterna och i de här talen (1, 2, 3) har jag beskrivit hur jag ser på det faktum att den svenska skolan idag bara är fläckvis digital, och de fantastiska möjligheter till ökad kunskapsinhämtning som våra barn skulle kunna få del av, om alla som kan påverka svensk skola bestämde sig för att ta vara på de nya möjligheterna. 

För, rätt använt, innebär it i skolan helt nya pedagogiska möjligheter och öppnar nya möjligheter för våra barns lärande, kanske framförallt för de barn som annars – med traditionell pedagogik och traditionella lärverktyg – riskerar att halka efter. I dagens moderna samhälle blir dessutom goda kunskaper i it-användning i sig allt mer ett krav inom nästan alla yrkeskategorier, och alldeles säkert kommer de kraven ha ökat ännu mer när de som är barn idag ska ge sig ut och konkurrera på den arbetsmarknad som i allt större utsträckning är utsatt för global konkurrens.

Så, när Utbildningsradions VD Erik Fichtelius idag på DN Debatt berättar att UR nu lägger ut drygt 7 400 utbildningsprogram på nätet – fritt för vem som helst att ta del av – då blir  jag väldigt glad. Erik berättade redan när jag träffade honom för något år sedan och bad honom berätta om hur UR arbetar med digitaliseringen, att han hoppades att detta skulle bli möjligt. Jag tycker att det UR nu gör är riktigt bra, och jag hoppas att fler kommer välja att följa i deras fotspår.

För runt om i vårt land finns det ett stort kulturarv, som i stor utsträckning skulle kunna digitaliseras och göras tillgänglig för så många fler. Istället för att nå några få skulle en ökad och medveten digitalisering kunna göra detta gemensamma kulturella arv tillgängligt för var och en som har en internetuppkopplad dator.

Och en hel del görs nu för att göra det möjligt. Vi har Kulturarvslyftet, vi har regeringens strategi för att digitalisera kulturarvet och på många av våra myndigheter är arbetet i full gång. Och i det arbetet märks det att ganska enkla lösningar ibland kan göra väldigt stor nytta. Riksantikvarieämbetets Flickr-sida är  ett sådant exempel – där royaltyfria foton nu läggs ut för allmän beskådan.

Att digitalisera kulturarvet är en väsentlig del av den Digitala agendan, där regeringen bland annat slår fast att:

Kulturella verksamheter, samlingar och arkiv ska i ökad utsträckning bevaras digitalt och tillgängliggöras elektroniskt för allmänheten. Alla statliga institutioner som samlar, bevarar och tillgängliggör kulturarvsmaterial och kulturarvsinformation ska ha en plan för digitalisering och tillgänglighet.

Så den politiska signalen är tydlig. Allt mer av Sveriges kulturarv ska digitaliseras, så att det kan göras tillgängligt för fler, till exempel som en rik källa att ösa ur för duktiga pedagoger i våra svenska skolor.

Just därför är det så bekymmersamt att det också är så som Erik Fichtelius skriver, att  många lärare och många elever inte har tillgång till modern it i skolan. Och varenda gång jag diskuterar detta faktum med dem som kan saken, inte minst de som jobbar i skolan eller föräldrar som har barn i densamma, så får jag en och samma bild, nämligen att skolan bara är fläckvis digital.

Visst finns det goda exempel, som i till exempel Salems kommun, som jag själv besökte i april tidigare i år. Men på alltför många håll används it alldeles för sällan, om ens alls.

Att regeringen vill se en ändring på den punkten är tydligt. För även om det ibland kan låta annorlunda i debatten så är faktum att regeringen nu har skärpt alla relevanta styrdokument för skolan så att det nu, t.e.x,  i skollagen framgår att alla svenska elever faktiskt ska ha tillgång till de lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning. Och på samma sätt har regeringen lagt fram en ny skollag och infört nya  läroplaner där betydelsen av it betonas, i alla relevanta ämnen och sammanhang. Och den som tänkt sig att utbilda sig till lärare och jobba i skolan i framtiden måste, med de nya kraven för lärarexamen, både kunna använda tekniken själv och förstå hur densamma påverka våra barns och ungas liv och vardag.

Så, de nationella riktlinjerna är glasklara: alla svenska barn har rätt att få digital kompetens och har rätt till moderna lärverktyg. Nu är det, utifrån den tydliga signalen, upp till alla svenska skolhuvudmän – kommunala som fristående – att se över hur de ska kunna se till så att alla lärare och elever kan få använda den pedagogik och de möjligheter som datorer och andra moderna lärverktyg öppnar för, i den egna skolverksamheten.

Erik Fichtelius debattartikel i Dagens Nyheter idag är en väldigt nyttig påminnelse för varje skolledare, varje rektor och varenda kommunal skolpolitiker att detta är en fråga som brådskar, och som nu verkligen kräver handling också av dem.