När Centerpartiet höll sitt Almedalsseminarium i förra veckan valde vi temat ”Nybyggarlandet Sverige – en vision om ett öppet samhälle”. Det var ett självklart val, ett knappt år efter det att vi fått in ett främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag och i en tid där vi fortsatt har stora utmaningar med att snabbt välkomna och släppa in dem som flytt till Sverige från andra länder.

Sett som ett genomsnitt tar det sju år för en man som flytt till Sverige att ta sig in på arbetsmarknaden. För en kvinna hela tio år. Det är långt från den vision om ”jobb från första dagen” som jag och många andra centerpartister vägleds av. Att bli satt i vänteläge, att inte få jobba fastän det kanske är det man allra helst vill, är ett slöseri med människor och med våra gemensamma kunskaper.

Därför sitter det läkare i våra förorter som inget hellre  vill än att få göra ett handtag i vården, men inte får därför att valideringssystemet fungerar alldeles för långsamt. Därför sitter det it-tekniker och längtar efter att få jobba, men inte får därför att de först måste ta sig igenom en dåligt inidividanpassad SFI. Därför går varje dag mänskliga resurser till spillo, kraft som successivt omvandlas till passivitet och utanförskap.

I den tiden, och i en tid när vi vet att vi de kommande tio åren kommer behöva all arbetskraft vi kan få för att klara generationsväxlingen i den offentliga sektorn och för att möta näringslivets behov av kompetent arbetskraft, i en sådan tid ställer sig Håkan Juholt (s) och premiärtalar i Almedalen och föreslår att det ska bli svårare för människor att arbetskraftsinvandra till Sverige. Som om han inte visste att Sverige framöver kommer behöva både alla oss som redan finns här, och var och en som är beredd att komma hit. Som om han inte visste att hela Europa, av demografiska skäl, inom loppet av 5-10 år ska klara utmaningen att generationsväxla 50 miljoner människor på den europeiska arbetsmarknaden. Och att Sverige måste klara hävda sig i kampen om dem som är beredda att flytta över gränserna.

Det Juholt gör är att fiska i väldigt grumliga vatten. Han spelar på rädslan för att någon ska ”komma och ta jobben ifrån oss”. På känsliga strängar hos dem som (s) så många gånger tidigare lämnat i sticket och inte tvekat att förpassa till förtidspension och livslångt utanförskap. Men att gå på i Göran Perssons gamla fotspår och försöka skrämmas med något som påminner om talet om ”social turism” är inte en väg mot framtiden. Det är en väg bort från det som gjort och gör Sverige framgångsrikt – med öppenhet mot omvärlden, med frihandel och fri rörlighet över gränserna, med välkomnande attityder gentemot de som vill komma hit och bygga Sverige.

Sanningen är att Sverige inte vore vad det är om vi inte genom århundradena haft en stark öppenhet mot omvärlden. Och Sverige kommer inte bli vad det kan bli om vi inte varje dag och varje stund fortsätter försvara den öppenheten.

Det är där Sverige har sin framtid. Inte i de grumliga vatten som Juholt försöker fiska i.

 

Ps. Ett bra sätt att ta sig an integrationsfrågan beskrev statssekreteraren Jasenko Selimovic (fp) på DN Debatt igår, ett perspektiv som han också lyfte fram när han och jag deltog i Swedbanks seminarium i Almedalen i förra veckan. Ds.

Pss. Den som tröttnat rykten och söker sanna fakta bakom invandringens fördelar och utmaningar borde titta in på sajten Migrationsinfo, ett strålande initiativ signerat tankesmedjan FORES. Dss.